Tilltryfflad!

Styrde glad i hågen stegen mot Löplabbet på St:Eriksgatan här i Stockholm för att prova ut ett par nya löparskor. Min coach Lars hade uppmuntrat mig att få hjälp att prova ut ett par skor som passar för mina behov och förutsättningar. För mig var det första besöket i en affär med specialinriktning på skor för ändamålet löpning. Namnet på butiken klingade lite åt ortopedteknik med en inneboende trygghet av kunskap.

Men ack vad jag bedrog mig. Möttes av en butiksman som uppenbarligen inte hade sin bästa dag. Som avbröt mig innan jag ens hunnit till punkt i mitt ärende med orden – Jag har inte tid för en massa snack. Jag höll då just på att presentera mig själv som nybörjarlöpare och sjukgymnast på Reumatikerförbundet med en önskan om att med mig själv som försökskanin få hjälp och tips på vad man skall tänka på vid val av löparskor som person med funktionsnedsättning i fötterna tex på grund av en reumatisk sjukdom för att sedan kuna ge tipsen vidare här på bloggen.

Jag kom helt av mig vid denna avsaknad av kundintresse och tappade på stående fot all förväntan och glädje som jag känt inför besöket en stund tidigare. Då han såg min förvånade min och allt mörknande blick blev tonen mildare. Han togs sig då i alla fall tid att titta på min fotbelastning i en såkallad spegellåda och jag provade vidare två par olika skomodeller på löpband. Men då jag gick vidare med frågor om stabilitet, fotavveckling, sulans rull och så vidare utifrån mina stela fotleder och mellanfötters behov hade butiksmannen inte många svar att komma med.

På min direkta fråga om han hade erfarenhet av att hjälpa kunder med funktionsnedsättning i fötterna i största allmänhet och personer med reumatisk sjukdom i synnerhet gällande val av löparskor svarade han krasst att han inte hade någon större erfarenhet i ämnet. Besöket avslutades med att butiksmannen bad om ursäkt för sin stressade inledning som han kallade det.

Tämligen slokörad gick jag sedan vägen upp tillbaka till kansliet, minns inte när jag kände mig så tilltryfflad som ”reumatiker” senast. Vad såg butiksmannen framför sig när jag berättade att jag kom från Reumatikerförbundet? Var han rädd att ett gäng jobbiga individer med sina problemfötter skulle komma och invadera butiken efter att jag skrivit om besöket på träningsbloggen?
Han såg i alla fall inte möjligheten att genom mitt besök bredda butikens kundkrets och kanske även sin egen kunskap. Han såg mig inte som kund.

Nästa vecka gör jag ett besök hos Runners`Store istället!