tisdag 30 augusti 2016

Fick recept på hund - för att må bättre



Skön artikel i Vimmerby tidning om Johnny Jansson som förändrat sin livsstil tack vare Sparky och Texas.

Läs hela artikeln här >>


måndag 29 augusti 2016

Forskare och läkare eniga: Barn behöver minst en timmes fysisk aktivitet per dag



Barn behöver röra på sig minst en timme om dagen.
Förbättrad kondition och muskelstyrka, starkare skelett, sänkning av höga blodfetter, ökad självkänsla och förbättrade skolprestationer är några av de positiva hälsoeffekter som ses hos barn som är fysiskt aktiva sammanlagt minst en timme per dag konstaterar en expertgrupp som utarbetat rekommendationer om fysisk aktivitet för barn.


Läs hela artikeln här >>


fredag 26 augusti 2016

Förkylningstider!



I morse kom dottern upp och sa "mamma det svider i halsen". Tre dagar på dagis och hela familjen få hem en hel koloni nya varelser i form av virus. För visst är det så nu i början av skolstart och arbete att många av oss ganska raskt kroknar i höstens första förkylning.

För dig som är igång och tränar vet du att detta kan vara tämligen knäckande och segt. Den goda vanan får ett oönskat uppehåll och det kan vara nog så tjorvgt att komma igång igen efter en infektion.

Tidningarna skriver spaltmeter om hur vi skall undvika och skydda oss för alla dessa förkylningsvirus men både den ena och den andra dekokten. Tro kan förflytta berg sägs det ju, men många av råden är tämligen vaga i sina forskningsresultat om verklig effekt.

Själv håller jag mig till mormors stående visdomsord, att se till att hålla sig varm om huvud (eller huvu som mormor sa på dalmål) och fötter. Detta går kanske mera inom forskningsområdet "tro på det så funkar det". Medan regelbunden handtvätt med tvål och vatten samt skaplig sömn faktiskt har bevisad effekt att mota förkylningar på flykten.

Så håll er varma, tvätta händerna och sov i höst! Och lycka till med träningen.

// Elin sjukgymnast


onsdag 24 augusti 2016

Vad händer ute i din förening i höst?



Det vore spännande att få reda på vad som händer under rubriken "Fysisk aktivitet och träning" ute i din reumatikerförening i höst. Satsar ni på några nya aktiviteter? Har du anmält dig till någon grupp?

Skriv och berätta och låt oss inspireras!

Adressen är traningsbloggen@reumatikerforbundet.org


tisdag 23 augusti 2016

OS ett liv i medaljens skugga



Så har ännu ett sommar OS avslutats. För några blev det guld för andra blev det fiasko. Någon gjorde sitt livs lopp, just den där dagen, just den där minuten andra kom inte ens upp i sitt årsbästa. Så åker man hem till sina respektive länder igen, rikare på erfarenheter, rikare på minnen. Några dagars vila och ledighet sedan tillbaka på ruta ett igen. Timmar av träning, veckor av planering, skador, prehab och rehab. Om fyra år kommer nästa möjlighet i Tokyo. Just där och då gäller det att toppa formen. Om fyra år finns chans på nya medaljer. Nu gäller bara motivation och disciplin.

Ett liv i medaljens skugga.

Imponeras av alla dessa idrottares vilja till framgång. Att dag ut och dag in göra det som krävs för att nå förändring. Skillnaden mellan en OS atlet och en person med reumatisk sjukdom är kanske inte så stor. Träningen måste bli en livsstil om den skall ge resultat. Lyhördhet för dagsform och sjukdomsaktivitet men aldrig sluta. Timmar av träning, veckor av planering, skador, prehab och rehab, ja det gäller även oss.

Ett liv i reumatismens skugga.




måndag 22 augusti 2016

Peppande app ska sporra till motion

Från Reumatikerförbundets hemsida...

Åsa Revenäs, fysioterapeut har lett arbetet med att ta fram den nya appen


Vill du få en skur av beröm när du tar en långpromenad trots slask och gråväder?
I så fall kan 
tRAppen vara något för dig – en pepp-app, gjord av och för personer med ledgångsreumatism.


Det är fysioterapeuten Åsa Reve-näs som har lett arbetet med att ta fram den nya appen, som kallas tRAppen. Hon har nyligen lagt fram en avhandling om den vid Karolinska Institutet.
Appen går att nå via alla slags mobiltelefoner, läsplattor och datorer. Den går dock inte att ladda ned via någon appbutik, utan man får registrera sig på tRAppens hemsida, som nås via Reumatikerförbundets eller Karolinska Institutets hemsidor. Efter registrering kommer man att få ett mejl med vidare instruktioner.
Läs hela artikeln här >>


fredag 19 augusti 2016

Gästbloggare Maj: I mål efter Cykelvasan 30 km.

Maj och Elisabet i mål!


Hur känns det så här några dagar efter loppet?

Jag känner mej nästan lite euforisk fortfarande! Det är en sådan häftig känsla att vara med på ett sådant evenemang! Att man sen klarar det gör ju givetvis mycket till lyckokänslan. Sen var det ju så kul att träffa Elisabeth också. Vi stämde träff på startfältet och lovade att vänta på varann efter loppet. Eftersom vi inte cyklat tillsammans innan så trodde vi att det skulle vara svårt att hålla ihop hela vägen. Att få ta den där "målbilden" var ju det stora målet........

Motsvarade tävlingen dina förväntningar?

Ja, det gjorde det. Eftersom jag varit med på några av Vasaloppets skidlopp tidigare så visste jag att organisationen brukar fungera oklanderligt. Det är en upplevelse i sig att se hur det flyter på, allt ifrån bussar, transport av väskor, service utmed banan mm mm. Efter loppet skulle vi hämta våra ryggsäckar. De låg som två strandade sälar och väntade på oss, i nummerordning.....Undrar hur det ser ut när alla lastbilar kommer med väskor som ska fördelas ut på fältet???

Logistiken fungerade fint.


Hur upplevde du banan?

Jag och maken provade på sträckan Sälen-Oxberg några dagar innan loppet så jag visste ungefär vad som väntade. Tyckte nog att den första sträckan innehöll mer "svåra" partier än Oxberg-Mora som hade mer av skogsvägar med gräs i mitten. Uppförsbackarna var inte så långa och branta heller. Jag är iallafall glad att jag varit med i min cykelgrupp och tränat på liknande underlag tidigare. Det gjorde att jag hade självförtroende och vågade mer i både upp- och nedförsbackar. Underlaget var verkligen skiftande med allt från gräs till stenkross. Kanske oväntat mycket grusväg med "rullgrus". Naturen är ju fantastisk och får man uppleva den i sol gör det ju inte saken sämre. Vi cyklade bl a över ett parti med otroligt mycket hallonbuskar och doften av solmogna hallon bara slog emot oss. Det blir ett doftminne att ta fram i vinter......

Jag kan verkligen rekommendera att cykla hela eller någon del av sträckningen utanför tävlingen. Vasaloppsarenan är ju öppen året runt och det fanns ganska tydliga markeringar för både vandring, skidor och cykel. Vi tog bilen till Sälen och cyklade en sträcka för att sedan ta bussen tillbaka till bilen igen.

Välkända kontroller längs Vasaloppsspåret 


Kan man cykla CV30 på vilken cykel som helst? 

Ja, det kan man uppenbarligen för vi cyklade om en del som körde på vanlig damcykel med cykelkorg. Man får nog vara beredd på punktering om man har tunnare däck för på vissa ställen var det riktigt vassa stenar som utfyllnadsmaterial. Därför är ju racercykel helt uteslutet. Jag är iallafall mycket nöjd med min MTB med dämpning eftersom den eliminerar mycket av vibrationerna som brukar kännas i händerna på en vanlig cykel då man kör på ojämnt underlag. Med bredare, lite mer mjukpumpade däck är det lättare att köra över hindren också. Ett stort plus är om man har flera växlar såklart. Många körde på hybridcyklar och verkade nöjda med det.

Vad krävs i fysik och kondition för att fixa CV30 enl din bedömning?

Eftersom lägsta ålder för start är 8 år så är det säkert inte omöjligt för någon. En normalt aktiv person klarar det säkert galant. Sen beror det ju på om man kan tänka sig att hålla på länge eller om man vill köra fortare för att få en bra tid. Jag kände att min träning räckte gott och väl till att cykla i alla backar, även på den första sträckan Sälen-Oxberg. Men, om man har en kronisk sjukdom tycker jag att man är skyldig sin kropp att ge den bra förutsättningar till ett sådant här lopp. Är man inte tränad alls så är det förmodligen inte så roligt och då är det nog lätt att bli både ledsen och besviken.
Hur reagerade din kropp utifrån din reumatiska sjukdom på loppet?
Just nu mår jag väldigt bra, så jag kan inte säga att jag fick några reaktioner alls.

Maj ute på myrarna


Kommer du köra CV30 igen eller hägrar nya utmaningar?

 Det skulle jag absolut kunna tänka mej! Jag är inte främmande för de längre distanserna heller, det gav mersmak att cykla i Dala-skogarna! Det som ligger närmast för mej och min trogne träningskompis och äkta hälft är Stockholm Halvmaraton i september. Löpträningen har kommit i skymundan ett tag så jag har inga andra ambitioner än en trevlig helg i Stockholm. Jag tänker att det går bra att gå bitvis om jag inte orkar springa hela sträckan. Till vintern är det Öppet spår som hägrar. Som en extra träningsmorot ligger Ica-klassikern med sina 3 mil gång/löpning och 9 mil skidor/stavgång och väntar.

Kan du rekommendera CV30 för någon som är sugen på att testa ett motionslopp?

Självklart! Stämningen var väldigt familjär med alla åldrar och förutsättningar. Det var inga vassa armbågar och det togs hänsyn till de som inte cyklade så fort. Sedan är det häftigt att komma till de klassiska kontrollerna i Oxberg, Hökberg och Eldris. Blåbärssoppan och bullarna där får man inte missa! Gopshus hade en liten fin inofficiell kontroll också. Sträckan och underlaget är perfekt för den som vill prova ett lopp. Känslan att köra in under målportalen i Mora är svår att matcha.... Jag säger bara: TESTA!



torsdag 18 augusti 2016

Gästbloggare Elisabet: Cykelvasan, en fantastisk upplevelse!

Elisabet och Maj förverkligade sin målbild.
Tillsammans i mål med medalj runt halsen efter Cykelvasan 30 km, 2016.


Under vår och sommar har Elisabet tillsammans med sin testpilotkollega Maj tränat och förberett sig för att cykla Cykelvasans distans på 30 km. Och i fredags bar det iväg mellan Oxberg och Mora. Träningsbloggen har intervjuat Elisabet för att få höra hur hon upplevde loppet som helhet och om det verkligen är något som hon kan rekommendera andra med reumatisk sjukdom att göra. 

Hur känns det så här några dagar efter loppet?

Nöjd och glad! Det var en fantastisk upplevelse. Vädret var helt perfekt! Det var roligt att passera de kontroller som man bara sett på tv och i vinterskrud. Bäst av allt var att både Maj och jag klarade det och att vi kunde ta fotot under målportalen som vi hade föresatt oss!

Motsvarade tävlingen dina förväntningar?
                           
Det gjorde den, det var väldigt bra organiserat. Trevliga funktionärer, lätt att hitta, bra tillgång till praktiska faciliteter som bajamajor, väskhantering, hjälp med sista-minuten fixning av cykel osv. Lätt att parkera även om det var mycket bilar och man fick gå lite.



Hur upplevde du banan?

Banan var mycket lättare än jag förväntade mig! Underlaget var mest grus eller packad sand, lite gräs och lite asfalt. Gräset var absolut det jobbigaste att cykla på, det sög liksom ur all energi ur benen. Det område jag har cyklat i inför loppet är mer tekniskt krävande, med ett sämre underlag än vad det var på CV30. Så jag kände det som att jag susade fram på CV30.

Kan man cykla CV30 på vilken cykel som helst?

Det kan man! Det var flera som startade samtidigt som oss som cyklade på oväxlade ”damcyklar”.

Men så är det där men:et :-)

Det beror hur man vill att upplevelsen ska vara och vad man har för mål med att cykla. Jag skulle rekommendera en reumatiker att cykla på en mountain bike med dämpad framgaffel och skivbromsar – det blir en bekvämare resa så. Det blir inte så stötigt när det är rötter eller stenar som man ska över och skivbromsar är effektiva även om det blir skitigt.

Själv cyklade jag på en hybrid och det var inget dåligt alternativ i år. Banan var torr och jag hade väldigt god nytta av lite smalare och mindre mönstrade däck – det behövdes inte så mycket fäste. Jag har dämpad framgaffel och skivbromsar på den och bytte till grövre däck än jag hade innan på den.

Har man ingen MTB så rekommenderar jag att man försöker att låna eller hyra en MTB. Gillar man det så är det värt att köpa en MTB. (Jag sneglade visst på en tredje cykel igår …)

Däcken är också viktiga, för CV30 behöver man inte ha den grövsta och bredaste sorten, det rullar lite lättare med däck som inte är så grovt mönstrade och ”smalare” (mina nya är 40 mm breda).

Det finns lite olika skolor på hur stora hjul man ska ha på en MTB, det har kommit lite nya rön om att de kan vara lite större. Det är värt att prova vilket man trivs bäst med.

Snart dags för start.

Vad krävs i fysik och kondition för att fixa CV30 enl din bedömning?

Alla är väldigt olika, men man bör nog kunna cykla 4-5 mil på asfalt utan att uppleva det som för ansträngande alternativt gå stavgång i 5-10 km i ”flåstempo”. Bra bålstabilitet är en klar fördel. Handlederna bör vara i skaplig form.

Efter det så handlar det om vad man vill åstadkomma. Jag siktade på att ta mig runt, som ett kvitto på att jag vågat mig på något nytt. Ju fortare man vill åka desto mer kondis och ben-/arm-/bålstyrka är man betjänt av.

Vilja och envishet sitter aldrig fel det heller.

Hur reagerade din kropp utifrån din reumatiska sjukdom på loppet?

Över förväntan! Jag fick träningsvärk i låren, rumpan, överarmarna och i nedre bålen. Handlederna och fotlederna var de enda ställen som jag kände av själva ledsjukdomen, fotlederna var ömma och lite svullna morgonen efter, handlederna direkt när jag kom i mål. Men redan på söndagen så hade det klingat av igen. Jag var orolig för min nacke och axel, men det gick bra.

Kommer du köra CV30 igen eller hägrar nya utmaningar?

Jag skulle vilja prova hela CV, dvs 9 mil … men då behöver jag träna benstyrka, armstyrka, nedre delen av bålen och köra längre sträckor och köpa en MTB.

Närmast står att simma klubbmästerskap i öppet vatten på onsdag, simningen är ju min gren.  Se’n håller jag på med både en ICA-klassiker och en riktig – så jag ska visst ut på Lidingön och ”springa” i slutet av september. Och i februari är det Engelbrektsloppet på skidor innan jag är klar med dem.

Jag är riktigt dålig på att springa, så jag har anmält mig till en löparskola där det annonserades att de har grupper för de som ”inte vet om de kan eller hur man springer”. Så löpningen kommer att bli min stora nästa grej. Undrar om det går att lära en 50-årig, överviktig reumatiker att springa igen … ;-)

Kan du rekommendera CV30 för någon som är sugen på att testa ett motionslopp?

Absolut! Det var så roligt! Det var en fantastisk känsla att cykla förbi alla de där kontrollerna man bara sett på tv och i vinterskrud. Och framför allt! Att få stå under målportalen med Maj var toppen! Tänk att vi bägge klarade det!!! Det har varit en intressant och rolig resa fram till CV 30 också. Att utmana sig själv till att testa något som jag tyckte var läskigt i början, men som i fredags var så roligt och som jag kände att jag klarade av! Själva bloggandet har också varit roligt, det har varit både nyttigt och intressant att sätta sig ner och reflektera över träning och utmaningar.

Läs hur Maj upplevde loppet här på träningsbloggen i morgon fredag.



måndag 15 augusti 2016

Välkommen tillbaka...



...till jobbet! Ja det är nog vad många får höra just idag eller för den delen till skolan i denna vecka. Hoppas du haft en riktigt bra sommar men mycket vila och många goda samtal och möten. Nu är det dags att fundera på hur du vill lägga upp din motion och träning inför hösten. Nej, inte som ett ok och ett tvång, utan som ett avstamp inför denna termin men nyfikenhet och rörelseglädje.

Ställ dig några få frågor...
1. Alla behöver röra på sig lite extra 2-3 ggr/vecka...På vilket sätt vill jag göra det?
2. När passar det mig och min livssituation bäst?
3. Vilket mål har jag med min träning?

Så mjukstarta din dag och sätt dig ner och fundera lite på vad du vill att den här terminen skall innehålla och hur du vill att den ska bli. Håll kvar i semesterkänslan läääänge!


fredag 12 augusti 2016

Följ Maj och Elisabet genom Cykelvasan idag!



Just i detta nu håller träningsbloggens tespiloter Maj och Elisabet på att förbereda sig för start i Oxberg. Följ deras väg ned mot Mora. Startskottet går kl 09.35.

Maj har startnummer 2059 och Elisabet har startnummer 2072.

Du följer Maj och Elisabet via Vasaloppets hemsida som du hittar här >>

Lycka till säger vi på Reumatikerförbundets träningsblogg!!


onsdag 10 augusti 2016

Rodd! Sommarträningsbild från Heinz.

Sommarträning i Varberg. Foto: Privat


Hej!
Här kommer en bild från den klubb där jag får min motion som fungerar då jag inte klarar av att löpträna och simma längre. Det är ett trevligt gäng att både träna och umgås med.
Varbergs Roddklubb ligger vackert beläget i början på Getterön med brygga ut mot fästningen och båthamnen.

Prova på är på måndagar från kl 17.30
Välkommen


//Heinz Martini boende i västkustpärlans stad Varberg


tisdag 9 augusti 2016

Intervju med gästbloggare Elisabet. Några dagar, sedan smäller det!

Elisabet Lindberg. Foto: Privat

Självklart intervjuar vi på träningsbloggen även vår andra cykelvasa deltagare. På fredag sätter sig Elisabet Lindberg på cykeln i Oxberg och vi undrar förstås hur pulsen är inför start.

Som alla sportreferat måste den obligatoriska frågan ställas, -Hur känns det så här några dagar innan start?

Nervöst, pirrigt, skrämmande och förväntansfullt. Det finns inte ett ord som kan beskriva känslan, det är en salig blandning av alla typer av känslor. Tiden har gått väldigt fort! 


Vi har fått förmånen att följa din förberedelse via ditt gästbloggande. Har du fått några reaktioner på dina inlägg på Reumatikerförbundets träningsblogg?

På Reumatiksförbundets träningsblogg har jag mest fått kommentarer från Maj, min medbloggerska tillika medcyklist. När jag har länkat till bloggen på Facebook, min egen blogg och via mail till intresserade kollegor, släkt och vänner så har kommentarerna regnat in. Väldigt mycket positiv peppning, glada hejarop och önskningar om att det ska gå bra för mig - både med träningen och med själva loppet. 


Hur många mil har du i benen inför loppet och hur ofta har du tränat?

Oj! Jag har inte räknat så noga och dessvärre tappade jag min träningsklocka i vattnet och hittade den inte igen. Jag  vet att jag har minst 100 mil cykling, troligen en bra bit över 150 i år. Av dessa är ca 70-80 till/från och på terräng. Jag har varit lite begränsad i hur jag har kunnat tränat på grund av astmaproblematik och diskbråck i nacken. Men i snitt har det blivit två gånger i veckan sedan jag startade förberedelserna för Cykelvasan 30. Inget pass under 1,5 mil och det längsta 30 mil landsväg. Någon vecka fem dagar i veckan, de totalt tre veckorna med träningsförbud - inget alls.

Om du ser tillbaka på din förberedelsetid skulle du vilja ändra på något?

Jag har en livssyn som är att jag aldrig fattar ett medvetet dåligt beslut. Fast så här i backspegeln så var jag lite naiv i början, trodde att jag skulle klara att öva upp tekniken på egen hand. Skulle jag göra om det så skulle jag nog försöka hitta en grupp att cykla med någon gång. Samtidigt har jag lite svårt för det eftersom jag generellt är långsam, jag är seg och uthållig, men långsam. Det gör att jag ibland inte känner mig hemma i grupper som tränar konditionssporter ihop eftersom jag inte alltid kan hålla tempo med dem även om jag väljer grupper som annonserar att "alla kan vara med oavsett nivå". Jag borde ha ställt upp i ett liknande lopp som en del i träningen, men jag har inte haft den möjligheten. 

Hur planerar du att lägga upp loppet?

Jag är excelnörd, jag lägger alltid upp ett blad där jag lägger in sträckor och vilka tider jag behöver göra på respektive sträcka för att klara min önskade sluttid. Men till syvende och sist så blir det dagsformen som får avgöra. De första 20 minuterna kommer jag att ta det lugnt för att jag inte ska dra på mig astmaproblem. Det är något som jag har lärt mig att jag inte ska fuska med. Efter det så är planen att ligga på samma snittfart som jag har haft under senaste veckornas träning. Klarar jag det så går jag i mål på ca 2,5 timme. Men visst vore det roligt att komma i mål på runt 2 timmar ... 

Har du några tips att ge till en person med reumatisk sjukdom som funderar på att ge sig på en sådan här utmaning eller liknande?

Våga prova! Våga tänja på gränserna! Våga ta hjälp! 

Det är svårt att träna och vi har alla väldigt olika förutsättningar och varje person behöver själv bestämma vad som är en utmaning. För mig är utmaningar en del av mitt belöningssystem för all den rehab- och prehab-träning som jag behöver för att fungera så bra som jag kan med mina förutsättningar. 

Man pratar om resultat- och prestationsmål ibland inom träning. Jag har inte riktigt koll på hur de definieras, så jag har satt min egen definition. Ett resultatmål kan vara "jag ska cykla Cykelvasan 30 på 1,5 timme", ett prestationsmål kan vara "jag ska klara att cykla Cykelvasan 30". För mig så är resultatmål inte att tänka på, så jag använder mig av prestationsmål - ofta börjar de med tanken "hmm ... undrar om jag klarar att ...". Se'n börjar jag testa om jag har förutsättningarna. Märker jag att det kanske går, då sätter jag upp ett mål som är att "jag ska klara att ...". Jag är hjälpt av att jag har en extrem uthållighet och är envis snudd på intill dumhet. Går det inte de första 999 gånger så går det säkert den tusende och har jag börjat så ska jag slutföra. Jag har brutit en gång - då packade min höft ihop under ett skidlopp på tre mil. Jag bestämde mig för att bryta när jag hade åkt 12 km. Tog mig fram till nästa kontroll, på 18 km, och klev av. Då säger en av funktionärerna till mig "varför åkte du inte tillbaka till kontrollen på 8 km, det var ju närmare" ... 


Jag vet att Reumatikerdistriktet i Stockholm har deltagit i Blodomloppet vid något tillfälle. Vissa år, haft det funnits en specialbana - ca 2,5 - 3 kilometer. Där har de i samråd med arrangören tillåtit deltagare med rullatorer. Titta in på respektive arrangemang, exempelvis så har både Lidingöloppet och Tunnelrun i vår en stavgångsklass - man behöver alltså inte springa för att ha deltagit i upplevelsen. Ta hjälp om du vill delta, skaffa ett gemensamt mål med någon. Exempel på hjälp som jag har fått är på Lidingöloppet för två år sen, när min väninna springer sitt lopp. Kommer i mål flera timmar före mig, men kliver på och följer med mig de sista 13 km. Hon gör alltså nästan 1,5 Lidingölopp bara för att jag ska komma i mål. 

Exempel på gemensamma mål är att Maj och jag har kommit överens om att vi ska stå under målportalen tillsammans. 




måndag 8 augusti 2016

Gästbloggare Elisabet: Sträckor, strulturer, Sotenäs, synkronisering

Äntligen är det semester! Tid för att återställa systemet och återhämta sig, synkronisera livet helt enkelt. Efter veckorna med träningsförbud och diverse skavanker så har jag äntligen börjat träna ordentligt igen och semestern ger mig möjlighet att komma i fas med det. Stadga upp grunden igen!
Första lediga veckan ägnade jag mig åt att cykla strulturer i Brantbrink-Lida-Harbo. Strulturer är planlöst resande, där resan är meningen och målet.

Det trevliga med strulturer är att jag inte vet vart jag ska eller vart jag hamnar – man upptäcker mycket roligt på det sättet. På de senaste strulturerna har jag upptäckt att jag bor väldigt nära en väldigt vacker och omväxlande natur. Jag kommer att fortsätta att utforska omgivningarna även efter att jag har cyklat Cykelvasan 30. Oväntad men väldigt trevlig bieffekt. Bland annat har jag cyklat över en ravin med en å i. På ena sidan bron är det ett vackert stilla flöde och på andra sidan stupar det rakt ner i en fors.


Två meter och 180 graders skillnad mellan bilderna, dramatisk och vacker natur.


I mitt förra inlägg skrev jag att jag skulle börja utöka sträckorna som jag cyklade, de gånger jag cyklar lite mer planerat. Det har jag lyckats med! Min nya standardsträcka är längre och går i lite ny sträckning. Jag är nöjd över att jag lyckades med den förändringen också. På köpet fick jag lite nya backar att bemästra och alla har jag inte klarat än, men en vacker dag så!

Nya standardsträckan, 5 km längre än den gamla.

När jag tränar så är vatten det jag dricker, men de senaste gångerna har jag hittat fikaställen på de mest oväntade platser. Det är lite svårt att koncentrera sig på att cykla när skogen dignar av frestelser. Senaste gångerna har jag kommit hem blå om fingrar och mun.

Träningsfikat serverat!

När jag skriver det här inlägget så sitter jag i Kungshamn, mitt sommarparadis, på Sotenäset. För första gången i vuxen ålder har jag en cykel med mig! Det är ju bara knappa två veckor kvar till Cykelvasan 30 och jag känner att jag behöver utnyttja den tiden. Jag är nervös och förväntansfull på en och samma gång.

En cykeltur om dagen ska det bli. Ute på Bohus-Malmön finns väldigt goda möjligheter till att cykla på ojämn väg, så dit ska det bli några utflykter. Idag tog jag det lite lugnt, det blev ungefär två mil runt i Kungshamn och över till och runt på Smögen. Smögenbron är bra backträning kan jag lova, i bägge riktningarna. Jag blev lite full i skratt när jag såg bilden – nej, varken skor, hjälm eller flaska är medvetet matchade, det är faktiskt en ren slump.

Första turen i mitt sommarparadis skulle ju givetvis förevigas, med Smögenbron i bakgrunden.



fredag 5 augusti 2016

Intervju med gästbloggare Maj. En vecka till start!

Maj Larsson. Foto: Privat


Träningsbloggen har fått möjlighet att ta pulsen på Maj Larsson en av våra testpiloter som skall köra Cykelvasan 30 km om en vecka.

Som alla sportreferat måste den obligatoriska frågan ställas,
-Hur känns det så här 1 vecka innan start?
 Jag känner mej väldigt taggad men lite pirrig inför uppgiften! 

Vi har fått förmånen att följa din förberedelse via ditt gästbloggande. Har du fått några reaktioner på dina inlägg på Reumatikerförbundets träningsblogg?
Det är många som har sagt att de tycker det är kul att läsa om hur det går med cyklingen. Eftersom jag inte pratar så mycket om min sjukdom så har det också varit någon sorts "bekännelse" till min omgivning om hur jag egentligen har mått fram tills nu. Samtidigt är det uppmuntrande för mig själv att se att all träning i kombination med mediciner har gjort att jag mår så pass bra som jag gör nu.

Hur många mil har du i benen inför loppet och hur ofta har du tränat?
Jag har cyklat ca 70 mil sedan april och det lär nog bli 10 till innan loppet. 2-3 gånger i veckan i genomsnitt, någon vecka med 0 pass och någon med 5.


Om du ser tillbaka på din förberedelsetid skulle du vilja ändra på något?
Nej, det tror jag inte. Jag är glad att jag skaffade en riktig mountainbike ganska tidigt så jag har kunnat träna på den. Det kändes lite "onödigt" först men oj, så kul det har varit! Det är inte fel med lite bra prylar ;)

Hur planerar du att lägga upp loppet?
Tror att jag känner efter lite hur det fungerar först och känns det ok att cykla med andra runt omkring så kanske jag öser på lite. Har ju egentligen inga ambitioner om någon speciell tid utan bara att göra loppet. 


Har du några tips att ge till en person med reumatisk sjukdom som funderar på att ge sig på en sådan här utmaning eller liknande?
Om någon hade sagt till mej för 6-7 år sedan att jag skulle göra något sådant här, så hade jag bara skrattat. Men om man tar en aktivitet som man tycker är lite rolig och som man har potential att kunna förbättra, så är det mesta möjligt! Det ger en sådan tillfredsställelse att göra något som är lite oväntat, både för sig själv och andra. Våga tänja på gränserna!



tisdag 2 augusti 2016

Webbföreläsningar om hälsa och livsstil vid reumatisk sjukdom



Så här i början av augusti och kanske i slutet av semesterperioden vill vi på träningsbloggen tipsa om den guldgruva av webbföreläsningar som ligger på Reumatikerförbundets hemsida. Här hittar du intressanta föredrag av namnkunniga föreläsare så som Blossom Tainton Lindquist, Mai-Lis Hellénius, Carina Thorstensson och många flera. Låt dig inspireras och fyll på din kunskapsbank.

Alla webbföreläsningar hittar du här >>>


måndag 1 augusti 2016

Gästbloggare Maj: Nedräkningen har startat!

Nu känns det som att det drar ihop sig! Snart bara två veckor kvar till start och "hur ska det här gå"-tankarna börjar komma smygande. Ok, cykla själv i eget tempo verkar kanske inte så farligt men med alla andra som ska samma väg???

Cykeln har fått hänga med till Falkenberg på liten semestertripp med familjen  i veckan som gått. Där har vi kört på diverse "kott-stigar" som barnbarnet Harry kallar dessa smala skogsstigar med kottar och rötter. Lurigt är det att både ligga framför och inte göra för mycket oförutsedda manövrar och att ligga bakom och vara beredd på vad som helst. I vilket fall så bromsade Harry in kraftigt framför mej och deklarerade att nu var han trött på mormors vägar i skogen och ville ut på asfalten igen. Som tur var körde jag inte över honom. Hoppas att man inte kommer att bli inblandad i någon incident på loppet...



För några veckor sedan var vi med goda vänner och cyklade utmed Göta kanal på Västgötasidan. Ingen direkt utmaning på sträckan mellan Sjötorp och Vassbacken, men ack så vackert och rofyllt. Detta kan verkligen rekommenderas!!! De enda upp- och nedförsbackarna var vid slussarna, annars helt platt.

Backar ja! Vid senaste träningen med Solskenscyklisterna så dök en ny gästinstruktör upp och berättade att hon skulle visa oss backteknik. Bra tyckte vi, tills det visade sig att vi skulle hålla till i slalombacken på Mösseberg. Hon var dock mycket duktig och pedagogisk så till slut hade även den mest motsträviga fått till en bra nedförsposition (rumpan bakom sadeln, nästan som att sitta på pakethållaren, samt fötterna i jämnhöjd) och tagit sig ner för hela backen. Nu var det bara ett problem kvar: uppför igen! Vi fick ta backen i etapper och till sist var alla uppe igen, även om vi var flera som fick leda cyklarna sista biten. Faktum är att det var bra att det lutade mycket för det var lättare att ta till sig instruktionen och förstå vilka problem som kan uppstå.

Halvvägs ner...


...och alla är uppe!!!

Har varit på Skaraborgs sjukhus i Skövde och fått både mitt biologiska läkemedel och cortisonsprutor i höger hand inför semestern. Intentionen är att komma igång med golfen så smått igen. Det har varit för svårt att hålla i klubborna med höger hand sedan något år tillbaka. Har testat att byta grepp på en klubba till ett mycket tjockare, ett sk reumatikergrepp. Svårigheten är att greppa dem på olika sätt och resultatet blir att bollarna drar åt alla möjliga håll. Jag får nog göra slag i saken och byta på alla klubbor så det känns likadant. En runda på Falköpings GK idag gav mersmak. Golf är ju en fantastisk lågintensiv sport där man är ute länge och inte tänker på så mycket annat än den lilla vita bollen. Bra för både kroppen och knoppen!

Reumatikergrepp till vänster, vanligt klubbgrepp till höger!

Nu börjar vi packa så smått, maken och jag, inför äventyret i Dalarna. Cyklarna är servade och i kväll har vi gjort ett träningspass tillsammans på riktigt grova stigar på Mösseberg. Så ojämna så att en baklykta lossnade och for av någonstans på vägen! Kanske lika bra att den försvann nu så att ingen behövde köra över den i Vasa-spåret...

Nu återstår att se om träningen varit tillräcklig, om kroppen håller, om man kan hålla sig frisk nog för att starta. Är Cykelvasan 30 något som en reumatiker kan fixa utan problem?

Hoppas att jag kan besvara detta efter 12/8!