söndag 29 april 2012

Gästbloggare Ingrid

Hej
Jag har fått den stora äran att gästa Elins blogg och det känns mycket spännande. Undrar faktiskt allvarligt vem som kan vara intresserad av det jag har att berätta. Men, men nu är jag igång i alla fall.
Vem är jag då?? Jag heter Ingrid, arbetar tillsammans med Elin på Reumatikerförbundets kansli. Här har jag arbetat i över 10 år. Före det jobbade jag som sjuksköterska på olika vårdavdelningar, allt ifrån plastikkirurgi till njurmedicin. Fantastiskt roligt och spännande.
Varför är jag inbjuden hit? Ja det kan man undra, haha. Jag fick RA när jag precis fyllt 24 år, var nyinflyttad till Umeå och hade nyligen träffat mannen som sedermera skulle bli min make. Nu är jag över 50 år, har fortfarande RA och är fortfarande gift med samme man. Dock har familjen utökats med två sedan ett tag utflugna barn och i dagsläget två hundar, en tokig terrier och en fläckig vorsteh.
När jag blev sjuk för si så där 30 år sedan var det inte tal om annat än att spara lederna och endast ta ut rörlighet. För tung och mycken belastning var inte ok. Nu sjungs det en helt annan visa. Personligen tror jag att, tack vare att jag vägrade inse att jag var sjuk så brydde jag mig inte om det där med att ”spara” och det har nog gjort att jag idag fortfarande är ganska rörlig (min högst egensinniga tolkning). Detta trots att både fötter och händer är svårt angripna av felställningar.
Den första sjukdomstiden på reumatologikliniken i Umeå blev det förutom en massa mediciner även värme runt vissa leder och kyla runt andra och så mjuk rörlighetsträning i bassängen. En högst konstig känsla när delar av kroppen är iskylda samtidigt som andra delar värms upp.
Inte förrän jag flyttade till Dalarna och hamnade på reumatologen i Falun hörde jag en annan visa. Där var det inte tal om att vila sig i form, tvärtom, där var det på motionscykeln direkt och sedan har det bara fortsatt.
Med stöd och hjälp är det inte svårt att träna men när man är själv och skall hålla i den livsviktiga träningen då är det baske mig inte så enkelt. Visst, jag vet att det är viktigt för mig men tyvärr är det inte nog med att bara veta. Man, eller i detta fall jag, behöver både morötter och piskor för att hålla i träningen. Jag har blivit anmodad att under denna ”gästbloggtid” berätta lite om hur jag får till det här med träning i vardagen och hur jag gör för att fortsätta träna när jag inte är omgiven av stöttande sjukgymnaster.
Alltså på återhörande

Ingrid till häst. Detta går om hästen är snäll och man har bra handskar som gör att inte remmarna glider samt är lite modig, haha. I alla fall riktigt roligt sätt att träna.


fredag 27 april 2012

Visdomsord av Malin Ewerlöf

Har just börjat läsa Malin Ewerlöfs bok "Bli en bättre löpare med Malin Ewerlöf" och hon inleder så här...

"Tänk efter vad du gjort de senaste sex månaderna träningsmässigt. Det du har gjort under dessa sex månader har nämligen skapat den form du har i nuläget. Eller den form du inte har i nuläget. Tänk sedan sex månader framåt. Vad vill du vara i för form då? Det kan du påverka, från detta nu till sex månader framåt"

Ska suga på dessa ord en stund och se vad jag kommer fram till. Vad kommer du fram till?

onsdag 25 april 2012

Minibloggare

Som du kanske märkt så har det varit lite stiltje här på bloggen på senaste tiden. Orsaken ligger just nu och sover gott i solskenet i vagnen på altanen. För en kort tid sedan föddes vår dotter och jag hoppas nu kunna dela lite av mina tankar runt träning och reumatisk sjukdom utifrån ett nytt perspektiv som mamma.

Jag vill också dela med mig av min erfarenheter av fysisk aktivitet och träning så som jag har upplevt det under graviditeten. För att få ihop tillvaron bland amningsångorna kommer det säkerligen även dyka upp några gästbloggare under våren.

Hoppa du vill hänga med i detta nya livsäventyr!

torsdag 12 april 2012

Veckans boktips: Extremt kul av Hillevi Wahl

Extremt kul! : du kan, du vill, du törs!

Bland det häftigaste som finns är att våga ngt nytt och upptäcka att man klarar det och ffa finna glädjen i aktiviteten. Den här boken handlar bla om det.
Detta är en del av hur Adlibris beskriver boken...

Från soffpotatis till träningsglad på 90 dagar med Nordic Military Training!
Varför börjar så många kvinnor över 40 att extremträna? Är det fåfänga, 40-årskris eller bara en effekt av att man börjar få lite extra tid till att tänka på sig själv och sin kropp? Hillevi Wahl är en av dessa kvinnor. Vid 45 års ålder började hon med Nordic Military Training, en av de tuffaste träningsformer som finns:

Jag var ett kroppsligt vrak och fullkomligt panikslagen. Jag, som inte kunde springa till bussen utan att få håll och som inte hade en enda fungerade muskel i kroppen. Militärträning! Vad i jösse namn var det jag hade gett mig in i! Men redan efter första passet kände jag att det här var det roligaste jag hade gjort i hela mitt liv.


Blir du nyfiken att läsa mera hittar du bla annat boken här >> eller varför inte gå in på bibblan och låna den!

tisdag 10 april 2012

Dax att damma av cykeln



Jaaaa! Äntligen har sopmaskinen varit ute och fått bort allt grus från vägarna på trakten. Då är det liksom vår! Cykel är en fiffig uppfinning tycker jag, man kommer långt på kort tid och hinner både se och dofta utmed vägen. Dessutom är det en ypperlig motionsform inte minst om man har en reumatisk sjukdom som jag. Pratade med en kompis här om dagen som är riktigt inne i cykeldjungel. Han hade pratat med en cykelhandlare som berättat att han säljer hojar som aldrig förr, ja tydligen var vissa modeller/märken redan slut på lagret och här om dagen läste jag om att Stockholms stad skall bygga ut cykelbanorna. Heja heja! Ja nog är det en cykelbooom allt!

Men hur väljer man cykel då? Det finns ju en uppsjö av märken, modeller, material och användningsområden. Själv har jag en så kallad hybridcykel och så vitt jag begriper betyder det att ramen och styre är mera som på en MTB-cykel men däck mera som en citybike.
När jag köpte min cykel för många år sedan valde jag en modell med många växlar (21 st) och rakt styre med tanke på min ledsjukdom. Möjligheten att växla ofta och med små intervallsteg har möjliggjort att mina knän klarat cyklingen galant i uppförsbackar. Min andra svaga länk, nacke/skuldror har klarat belastningen bättre pga det raka styret och tämligen upprätta hållningen. Ytterligare en förbättring av cykelglädjen kom då jag bytte pedaler och skaffade mig klickfäte och riktiga cykelskor. Detta avlastar lederna i benen (ffa knäna) ännu mera. Nu kan jag driva på i trampet hela varvet runt.

Nu går jag och suktar lite efter en landsvägscykel (racerhoj), vore kul med en lite lättare cykel med smalare däck. Har sett att även dessa numera finns med bla rakt styre.
Skriv gärna en rad om du har några erfarenheter av dessa hojar och ge mig tips!

Nej men om man skulle gå ut och damma av cykeln då!

lördag 7 april 2012

Glad Påsk!

Glad Påsk till er alla där ute i bloggrymden. Njut av helgen! /Elin

onsdag 4 april 2012

Räkna ut dina pulszoner

Kanske har du sett joggarna som springer förbi och tittar stint på sina klockor eller snacket om pulsklocka i omklädningsrummet. Detta att träna med pulsen som coach har blivit vanligare och vanligare även för oss glada motionärer. Inom sjukgymnastiken och medicinens värld har pulsvärden i olika sammanhang länge använts vid bedömning av kondition (syreupptagningsförmåga). Även på min arm sitter nu sedan något år en pulsklocka som jag slår på när andan faller på vid träning.
 
Varför då hänga upp sig på pulsen. Tja kort och gott för att veta att man tränar på den intensitet man faktiskt tänkt för sig och sitt hjärta. Vill jag öka min faktiska kondition (syreupptagningsförmåga) måste jag upp i minst 70% av min maxpuls, ligger jag lägre är det inte konditionen jag ökar snarare förbränningen. Så pulsen hjälper mig att hålla koll på att jag uppnår målet för mitt träningspass. Att konditionsträning är viktigt för den som har en reumatisk sjukdom är numera konstaterat. Vi behöver flåset lika väl som alla andra "Svensson"
 
Detta med indelning av pulszoner skiljer sig ngt beroende på vilken litertur eller "skola" man läser utifrån. Själv är jag mest van med indelningen i 5 st pulszoner enl följande...

Zon 150-60%  Mycket lätt. Återhämtning/aktiv vila, uppvärmning eller nerjogging.
Zon 260-70%  Lätt. Optimal fettförbränning, långdistansträning och lågpulsträning.
Zon 370-85%  Medel. Konditionsträning, snabbdistansträning.
Zon 485-95%  Hårt. Mjölksyreträning (anaerob träning), intervallträning
Zon 595-100%  Max. Högintensiv träning, intervallträning

 
Att räkna ut sin pulszoner skiljer sig också åt beroende på var man söker, vanligt är dock att använda sig av Karvonens formel: (maxpuls – vilopuls) x intensitet + vilopuls = pulsträningsmål
 
Hur får jag då fram sin maxpuls? Ja även här kan man göra detta mer eller mindre vetenskapligt utifrån olika formler. Det enklaste sättet för att få ett riktvärde är att ta 220 minus sin ålder, vilket ger en känsla för din maxpuls. Vilopulsen tar man företrädesvis bäst på morgonen innan man klivit upp ur sängen. Räkna pulsen under en minut om du inte har en pulsklocka som du lätt kan koppla på.
 
Sedan är det bara att sätta sig ner och klura ut i vilken pulszon man vill träna i och vad man vill uppnå.
 
Du som vill läsa mera om detta och få verktyg att räkna ut dina värden hittar en bland många hemsidor i ämne här >>

måndag 2 april 2012

Webbföreläsning Mindfulness med Ola Schenström!

På onsdag 4:e april har du chans att via webben se/höra ytterligare en föreläsning i Reumatikerförbundets regi som en del av temaåret "Kunskap som lindrar". Denna gång är ämnet mindfullness.

Föreläsningen pressenteras så här...

Ola Scenström, läkare

I temaårets webbsända föreläsningsserie så står Ola Schenström på tur. Han är läkare sedan mer än 35 år och idag den ende läkaren i Sverige som enbart arbetar med mindfulness.
Ola, vad är egentligen mindfulness?- Mindfulness är mer ett förhållningssätt till livet än en metod. När vi är "mindfulla" blir vi mer fokuserade, närvarande och produktiva både hemma och på jobbet. Vi mår, sover och fungerar bättre. Vår medkänsla med oss själva och andra ökar. Istället för att automatiskt reagera i situationer ser vi istället de val vi har. Vi minskar vår onödiga stress och ökar vår livskvalitet.

Ola har tidigare varit verksamhetschef i över 20 år vid Mjölkuddens vårdcentral i Luleå. Han föreläser och utbildar i mindfulness över hela landet och intervjuas ofta i TV, radio och tidningar.

Har du något motto?- Tro inte på vad jag säger. Prova själv!

Tid: 4 april, kl 18.30 - 20.00
Plats: ABF-huset, z-salen
Sveavägen 41, Stockholm
Entré: Frivillig! Går oavkortat till Reumatikerfonden.


Har du inte möjlighet att komma kan du titta hemifrån live eller senare, när det passar dig. Här tittar du live här>>
(vi lägger vi upp en länk någon minut innan föreläsningen börjar)

Vill du titta senare så klicka här >>