måndag 22 maj 2017

Tips om motivationen sjunker från Sophias blogg

Sophia Stenberg har skrivit ett tänkvärt och peppande inlägg på sin blogg i ämnet motivation.
Läs och lår dig inspireras.

Sophias inlägg hittar du här >>


torsdag 18 maj 2017

Återhämtningsshake



Att få i sig näring efter ett längre och tyngre träningspass är viktigt för att kroppens muskelfibrer skall få byggstenar till sitt reparationsarbete. Otaliga är leverantörerna av lika många olika former av återhämtningsdrycker.

Men du kan faktiskt göra en bra shake bara av det du har hemma i kyl och skafferi till den bråkdel av summan mot vad det kostar att köpa motsvarande produkt.

Mixa alla ingredienser nedan och drick!
1 banan
1 glas vanlig komjölk
1 matsked honung
1 matsked jordnöt eller mandelsmör
3-4 iskuber


måndag 15 maj 2017

Unga rör sig för lite visar unik studie

Majoriteten av barn och ungdomar i Sverige rör sig för lite och sitter stilla för mycket. En grupp motionerar knappt alls, varken i skolan eller på fritiden. Det visar ny regeringsrapport från Centrum för idrottsforskning.


Lite motion, stillasittande, många timmar framför skärmar. Det är den bild av många barn och ungdomars liv, som Centrum för idrottsforskning (CIF) i dag presenterar i en rapport till regeringen.
Men skillnaderna är stora mellan olika grupper. Pojkar rör sig mer än flickor. Yngre mer än äldre ungdomar. Vissa är mycket aktiva både i skolan och på fritiden. Andra rör sig nästan inte alls.
(Text: Johan Pihlblad, redaktör)

Läs hela artikeln här på Centrum för idrottsforskning


söndag 7 maj 2017

Reumatikerförbundet i mål! Lidingöloppet-MTB

Team Reumatikerförbundet, Lidingöloppet-MTB 2017

Lördag 6/5 samlades cyklister från hela landet ute på vackra Lidingö. Reumatikerförbundet fanns på plats via Stockholms Reumatikerförening som i samarbete med Lidingöloppet erbjudit 10 st fria startplatser till sina medlemmar för att ta sin ann motionsklassen 23 km. Man fanns också med som utställare i start/målområdet.

Tyvärr fick några deltagare förhinder så till slut var vi 5 st morgonpigga som samlades vid Reumatikerförbundets montertält. Påhejade av Caroline Liljegren (ordförande) i Stockholms Reumatikerförening med team gjorde vi oss klara.

I väntan på start


Och så iväg

En varierande, naturvacker och synnerligen kuperad bana väntade sedan. Nöjda och trötta träffades "Team Reumatikerförbundet" efter målgång och firade lagets etta Christian Berglund som trampade i mål på fina tiden 1 timme. Riktigt roligt att få peppa varandra och dela erfarenheten tillsammans.

Reumatikerförbundets kommunikationschef Annika Sjöberg


Stockholms Reumatikerförening pratade med besökare under hela dagen, där huvudämnet främst var artros samt vikten av att vara fortsatt fysisk aktiv. Det blev många fina samtal i tältet och en och annan besökare värmde sig på "forskningscykeln" och bidrog på så vis med pengar till forskningen mot reumatiska sjukdomar "Vi trampar för forskningen" med stöd av AbbVie.



Caroline Liljegren med team pratade med besökare

Vi lyfter på hatten och tackar för ett mycket väl genomfört arrangemang av Lidingöloppet och säger på återseende nästa år.




fredag 5 maj 2017

Lidingöloppet-MBT 23 km. Här kommer vi!

Foto: Från Lidingöloppet-MTB
I morgon lördag är det dags för Lidingöloppet-MTB ute på vackra Lidingö.
På startlinjen kommer 10 st taggade cyklister från Reumatikerförbundet stå för att ge sig ut på den 23 km långa sträckan. Det är Reumatikerförningen Stockholm i samarbete med Lidingöloppet som står i spetsen för detta för att ge en extra start på träningsvåren. Man kommer också finnas på plats med montertält för att bland annat prata om vikten av fysisk aktivitet vid artros och övriga reumatiska sjukdomar.


Det finns möjlighet att följa loppet via appen RaceOne.
Läs mera om detta här >>


Vi ser fram emot en härlig dag tillsammans!


Läs mera om Lidingöloppet-MTB här >>

onsdag 3 maj 2017

Gästbloggare Maj: Om att göra det lilla man kan och så ofta man orkar!

Jag fick ju förmånen att vara med Elin Löfberg (m fl  från Reumatikerförbundet) på Cykel Expo i Stockholm i slutet av mars. Det var spännande att stå på ”insidan” av en monter och se folk komma och först snegla lite på det vi erbjöd och sedan gärna stanna till och prata med oss en stund. Man känner ju igen sig i beteendet, att man inte direkt vill traska fram och visa sig intresserad utan cirkla runt lite först. Det finns många med artros och ännu värre problem som kämpar med sin cykling och träning i allmänhet. Att artros tillhör de reumatiska diagnoserna var inte speciellt känt bland dem jag pratade med.



Vid tre tillfällen under helgen hade Elin föreläsning om artros på scenen. Jag fick vara med på ett hörn och bland annat stå på ett ben! Alltså, Elin visade med hjälp av mig vad man ska tänka på vid träning och knäartros. Jag var inte så stabil i höger knä, så det håller jag på att träna upp nu! Alltid lär man sig något…..

I mitt senaste inlägg skrev jag att jag precis skaffat mig en landsvägscykel, eller racercykel. Vet inte vad det heter egentligen, men i mitt fall är så går den väl inte racersnabbt direkt. Jo, det är en otrolig skillnad från mina andra cyklar såklart, men racer??

Gjorde ett konstaterande häromdagen när vi tog en tur, jag och maken. Den hastighet jag kommer upp i vid riktigt fina utförsbackar är långsammare än den medelhastighet som de snabba har på Vätternrundan!! Nu är jag lite feg ännu och vågar inte släppa på helt, men ändå. Nu ska man ju faktiskt inte jämföra en 56-årig reumatiker med en vältränad, frisk elit/motionär, eller hur? Är det inte det felet som vi, inte helt friska, gör många gånger? Man tittar på TV och ser hur galet snabbt maratonlöparna springer sina 4,2 mil och tänker att ”jag kan inte springa sådär fort” = jag springer inte alls.

Jag tror att grejen är att göra det lilla man kan och så ofta man orkar utan att jämföra sig med andra. Rätt vad det är så orkar man lite mer! Idag när jag tog en cykeltur på en av mina vanliga rundor så upptäckte jag att jag inte behövde växla till den allra lättaste växeln i en ganska brant uppförsbacke utan klarade att ta mig upp på den näst lättaste växeln. Om jag håller på ett tag till så kanske jag kan ta backen lite snabbare?

Hörde en intervju med skidåkaren Johan Olsson igår.  Han berättade att han delade in sin träning i massa små ”deltävlingar”. I stället för att bara fokusera på träning till ett specifikt lopp på ett specifikt mästerskap så tävlade han med sig själv under varje träningspass. Snabbaste tiden uppför backen osv. Vi är ju så olika dessa elitidrottare, men jag tror ändå att man kan lära sig något av dem. Tänk så många som råkat ut för svåra skador och ändå tränat sig tillbaka till att tävla igen. Det är inte fel att se hur deras målmedvetenhet hjälper dem att göra det som ser omöjligt ut möjligt.

Jag kommer ihåg när jag var på klimatvård i Spanien första gången och hade ett finger som inte kunde rätas ut. Jo, om jag tog den andra handen och tvingade ner det så gick det, men det hoppade genast upp igen i böjt läge. Detta var rätt så tråkigt eftersom jag spelar piano och det är besvärligt med ett finger som inte beter sig som det ska. I alla fall så ingick handträning i rehabiliteringsprogrammet och vi satt varje dag med våra lerklumpar, fingerlekar och bollar. I slutet av vistelsen upptäckte jag att fingret var mycket bättre och att jag till och med kunde få ner det platt mot bordet! Vilken seger det lilla framsteget var för mig!! Jag kan inte påstå att jag tränade detta så målmedvetet men det lärde mig att liten träning, ofta utförd, gör nytta! (Jag kan fortfarande spela piano!)

Ja, varför har jag nu skaffat en annan cykel då? Det var ju så otroligt roligt att cykla i skogen och att anta utmaningen med Cykelvasan 30. Räcker inte det? Jo, det kunde det visst göra. Men efter att ha flyttat mina gränser framåt lite ytterligare så blev nyfikenheten på Vätternrundan svår att värja sig mot. Eftersom svärdottern säger att ”cykla Vätternrundan på en vanlig cykel är som att springa maraton i träskor” så insåg vi att vi en annan cykel än våra hybrider kanske kan göra loppet mer genomförbart. Därför har vi nu ytterligare två cyklar i samlingen.

Jag har en otrolig respekt för loppet. Inte bara sträckan utan tiden som jag ska sitta på cykeln. Hur kommer kroppen att reagera och hur klarar man av det mentala? Eftersom vi cyklade Halvvättern för några år sedan (på hybridcyklar) så vet vi ju hur det är att köra tillsammans med andra osv. Det är alltid en fördel om man har lite koll på hur saker och ting är organiserade eftersom det kan skapas en onödig oro innan för hur allting kommer att fungera.

I alla fall så har jag kört en tredjedel av de där rekommenderade 100 milen nu. Vi har tagit det ganska lugnt och varvat korta rundor (2 mil) med långa (5-7 mil) och försökt vänja kroppen vid både cykeln och att hålla på att trampa länge. Tanken är väl att trappa upp träningen nu och köra lite intensivare pass och öka på längden också. För att försöka öka styrkan i överkroppen så blir det en del styrketräning både på gymmet och hemma. Har förstått att huvudets tyngd kan bli ett problem om inte mage och rygg orkar hålla upp det.



Jag vet ju att både det reumatiska och immunförsvaret kan sätta käppar i hjulet för denna satsning. Men, om man inte vågar testa så vet man ju inte hur det går?! Oavsett, så borde jag få en massa frisk luft och närkontakt med naturen under tiden träningen pågår! I söndags var vi ute på en blåsig tur men stannade och tittade ut över Hornborgasjön och Kinnekulle längst bort i fjärran. En termos med kaffe och paus i lite lä, det slår det mesta!

Allt gott till den som läser detta! Jag hoppas kunna komma med lite positiva rapporter framöver. Fram till dess kanske du har tagit ett litet steg mot okänt mål?!