Stenåldersträning

En fördel med att vara förkyld är att man kan unna sig lite ny trivsam läsning om man ändå måste ta det lugnt. Och tänka sig, som på beställning har årets nummer av Outside träning just kommit ut.

Inget går upp emot att träna i drömmen liggande på sofflocket J
Skämt å sido, detta är tredje året i rad som tidskriften Outside ger ut ett separat träningsnummer såhär i början av våren då flera av oss börjar vakna upp ur våra iden och bli lite sugna på utomhusträning.

Här blandas artiklar om stort och smått med personporträtt av färgstarka träningspersonligheter. Jag gillar Outside för de lyckas ofta med en bra mix av användbar normalträning till extrem idrottsutövning. Personligen tycker jag om att läsa om båda. Normalträningen kan jag omvandla till mina egna förutsättningar och ger inspiration för mina mål medan extremdelen helt enkelt är kul att läsa om.

En artikel som jag fastnade lite extra i handlade om så kallad stenåldersträning. En träningsform som jag läst om mer och mer under de senaste året. Träningen går i grunden ut på att i så hög grad som möjligt använda sig av våra grundläggande rörelsemönster så som att gå, springa, åla, krypa med aktiviteter iform av att lyfta, dra, brottas, balansera och så vidare. Träningen utförs utomhus med de medel som står till buds tex ute i skogen. Den största förespråkaren av träningsformen i Sverige är triathleten Jonas Colting som håller träningsläger/dagar i ämnet. Han kör ut hela gänget i skogen och röjer omkring bland stock och sten.

Jag gillar tanken, att göra det som faller en in i alla de rörelseriktningar som kroppen för stunden klarar av med fantasin och skogsomgivningen som gyminstruktör. Att slippa träningsmaskiner, träningsprogram och hysterisk musik. Nog borde detta gå att anpassa för en ledgångsreumatiker!?

Man kanske skulle ta sig en sväng ut i mossan i helgen. För nu är jag på gång igen, förkylningen har lagt sig så det är dags att komma upp från sofflocket och följa Lars coach träningsupplägg igen. Det ska bli fint väder i helgen!