Det är en märklig vinter vi har. Idag nästan varmare än på midsommarafton, men jul är det om några dagar ändå och julgran ska man ha. Så sagt och gjort idag var det dags att ta sig upp på skogen och välja ut en grann gran som ska få pryda vardagsrummet om några dagar.
Dottern var dock föga intresserad av att leta vackert vuxna granar roligare då att slänga sig rakt ut i skogens äventyr. Ska vi gå balans mamma? Hon hittade raskt en perfekt bana bestående av en nedfallen trädstam, nån stubbe och en massa mossmjuka stenar. Runt, runt och om igen. Ramla på rumpan, kravla upp, hasa ner och upp igen.
Jag försöket hänga på så gott jag kunde med mina skruttiga artros fötter och kände att efter ca 15 min på skogens egen balansbana var jag både varm och lite lagom mör i benmusklerna. Så där skönt trött.
Detta med att "gå balans" är något som man kan filosofera över i flera av livets aspekter inte minst nu i juletid. Hur går man "balans" för att bli så där skönt trött i både kroppen och själen.
Kanske finns svaret i en treårings närhet av upptäckarglädje bland tillvarons små saker eller där ute i skogen som bara står där med sina gratismöjligheter till motion och vila.
Ska vi gå balans?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar