"Utan er hade jag inte fixat någonting"

Från Reumatikerförbundets hemsida...

Mats Griph med sambon Karin och dottern Elsa. Foto: Ari Luostarinen

Att leva med flera reumatiska sjukdomar är inte lätt. För Mats Griph spelar sambon Karin och dottern Elsa den avgörande rollen. Tillsammans klarar de svårigheterna och väljer det viktigaste: närhet, glädje och livslust.

-------------------------------------------------------------

Ursprungligen publicerad i Reumatikervärlden #5

-------------------------------------------------------------

Det sägs att ju mer kärlek du ger, desto mer kommer du att få. I Mats Griphs fall är det tydligt att det stämmer. Hans hyllning till sambon och dottern är rakt på sak:

– Ni är bäst. Jag älskar er. Utan er hade jag inte fixat någonting.

Mats Griph är en vältränad smålänning, som cyklar krävande lopp med målet att samla in en miljon kronor till kampen mot barncancer.

Han är också en LO-anställd socialdemokrat, med stark känsla för rättvisa, och en lekfull pappa till Elsa, 4.

De som inte känner Mats skulle kunna tro att han glider runt på cykelsadeln och lever ett okomplicerat liv. Men människor bär på mer än det som syns.

I Mats fall handlar det om svåra sjukdomar, som det aldrig går att ta semester ifrån.

Förutom de reumatiska – ankyloserande spondylit och reumatoid artrit – har han även typ 1-diabetes, astma och allergier.

– Mats sjukdomar påverkar familjen jättemycket, säger sambon Karin. När vi planerar något måste vi alltid ta med i beräkningen hur han mår. Men genom sitt sätt att vara är Mats en stor inspirationskälla, för mig och många andra. Jag litar på honom och han på mig.

Att Mats är förtjust i sin sambo är ingen hemlighet. Han visar gärna sin kärlek, som här på Facebook:

"I dag är det exakt 13 år sedan jag och Karin blev ett par. Det har varit 13 fantastiska år på många sätt, höjdpunkten är ju självklart vår älskade dotter. Du har hela tiden funnits där under alla mina sjukhusvistelser, du har ingjutit hopp när det känts som tyngst. Vi har skrattat, gråtit, busat och gosat. Jag är så glad att du finns vid min sida <3! Du växer för varje dag du står ut med mig, älskar dig!/Din Mats ".

Inlägget har fått mer än ett par hundra gilla-tummar och ger en bra bild av hur Mats Griph tacklar livet, sjukdomarna och familjelivet: Mycket kärlek. Mycket prat. Mycket träning. Och en massa envishet.

– En stor fördel är att Mats tar så mycket ansvar och ser till att sköta sig, säger Karin. Som anhörig får man ta ganska mycket, men jag vet att Mats gör allt för att han ska må bra. Det skulle vara en helt annan sak att vara anhörig till någon som inte hanterade situationen på samma sätt och där familjen var tvungen att tjata. Jag är så tacksam för att Mats har det här drivet.

En symbol för Mats envisa personlighet är uttrycket "bara gört". När han delar med sig av träning och tävling i sociala medier är hashtagen, eller ämnesmarkören, #baragort. Med andra ord – det är bara att göra och inte analysera så mycket.

– Hade jag lyssnat på min doktor, då skulle jag inte ha tränat lika hårt och inte heller mått så här bra. Det går att göra saker om man ger sig fasiken på det.

Samtidigt talar Mats Griph om hur viktigt det är att visa förståelse för allas olika förutsättningar, och att samhället har en stor roll i hur människor med kronisk sjukdom mår. Men han anser ändå att "för många människor håller sig i sargen" och är alltför försiktiga.

– Jag vill förändra kulturen kring sjukdomarna, att det är rätt att pröva gränserna. Det finns så mycket som man kan göra själv.

Vid fikabordet fyller dottern Elsa i en målarbok, och Karin och Mats pratar om åren tillsammans, hur den ena diagnosen dykt upp efter den andra. Hela tiden har Mats haft öppenheten som en uttänkt strategi:

– Jag bestämde tidigt att berätta om mina sjukdomar, att aldrig hymla. Jag tror att det kan öka förståelsen för oss som är kroniskt sjuka.

En ljudsignal på låg nivå får Mats att genast dra ut en apparat ur fickan och med hjälp av den trycka in mer insulin i kroppen. Under skjortan, fastsatta på magen, sitter två så kallade kontinuerliga glukosmätare, som dygnet runt håller kollen på hans blodsockernivå.

Som erfaren idrottsman och handbollsspelare på elitnivå är Mats van att ta kontroll över sin kropp. För att öka sin kapacitet ännu mer använder han kompressionskläder, något han tror många med reumatisk sjukdom skulle ha nytta av.

– De funkar jättebra. Jag orkar mer och blir liksom varm i kroppen, inifrån och ut.

Men bakom sin djupa över­tygelse om att även de med flera kroniska sjukdomar kan leva fantastiska liv finns en rädsla för att släppa efter, att inte kunna stå emot de mörka tankarna.

– Det är klart att jag tycker synd om mig själv ibland, det måste man få göra. Men jag är rädd för att börja känna efter för mycket. Det är livsnödvändigt att jag håller mig stark, säger Mats och tittar lite extra på Karin och Elsa.

– Ibland kommer det över mig att jag kanske borde känna mig ännu mer lyckligt lottad? Jag har en fin familj, vänner som stöttar och ett bra jobb, säger Mats och fortsätter:

– Men egentligen vet jag att jag är precis så lycklig som det går att vara. Jag har ju fått allt.

 Text: Maja Aase Foto: Ari Luostarinen

Fakta

Tre viktiga frågor för folkhälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S), enligt Mats Griph:

• Likvärdig vård: "Skillnaderna mellan landstingen är för stora. Vården kan inte hänga på vilket landsting patienten hör till."
• Bättre rehabilitering: "Sjukvården måste visa på möjligheterna, som kan ge människor lusten att våga."
• Inkludera de anhöriga: "När anhöriga blir mer delaktiga ökar chansen att den som är sjuk känner sig stärkt."