måndag 27 augusti 2012

ASO Ankle Stabilizer en fothöjdare




















Som fortsättning på fredagens inlägg kommer här fortsättningen på fotämnet, även denna gång i inlägg av retroform...

Fick prova en kollegas ASO bandage när jag klagade min nöd över utmaningen i att hitta en bra fotledsortos. Efter sådär dryga 30 år i ledgångsreumatism "karriären" har det blivit ett antal modeller av stödbandage för fotleder som passerat revy. Jag har testat ortoser i plast med tillhörande luftkuddar som pumpas upp, fotåttor i vanligt elastiskt material och en mängd fotbandage modell "halv strumpa" i allt från neopren till gasbindavariant.




















Det som på senaste år fungerat bäst är fotåttan, men i perioder när jag har som mest ont eller belastar fötterna mera tex när jag spelar badminton räcker inte det stödet till riktigt. Hur som haver, jag knatade runt en dag med det lånade ASO stödet och blev helt såld. Tog kontakt med min läkare och blev skickad till min ortopedtekniker för utprovning. Nu har jag hunnit prova fotledsbandaget ute i terräningen vid vandring och jag är kanonnöjd.




















Det som tilltalar mig främst är designen av bandaget som har fyra stycken stabiliseringspunkter som jag själv väljer hur jag utnyttjar. 1: Snörning över vristen ungefär som en gymnastiksko. 2+3: Sidoband som man lägger i kors över/under fotrygg och hålfot. 4: Ett brett band som går runt vaden strax ovan vristen. Genom de olika spännrämmarna (som fäster med kardborre) kan jag själv utifrån dagsform och behov bestämma om jag vill ha lite extra stabilitet i hålfoten eller på någon annan del av foten. Materialet är i nylon med en lite mjukare innerstrumpa och är så pass smidigt och tunn att det för en gångs skull går riktigt bra att få ner foten i en vanlig gympasko eller vandringskänga.

Utvecklingen går frammåt!

8 kommentarer:

  1. Halloj där
    Tänk att jag äntligen gjort lite nytta.

    Nu ska jag strax via skype tillsammans med dottern köra styrketräning. Blir inte av annars. Ett alldeles utmärkt sätt att tvinga sig. Hon är ute och springer nu och jag har precis kommit in från hundpromenaden. Här kan man väl verkligen snacka personlig tränare, eller hur. Haha
    Kram/I

    SvaraRadera
  2. Vad innovativ du är :)Strålande bra idé med träning över skype. Kör hårt med dottern.

    SvaraRadera
  3. Haha
    Det blir tvärtom, konstigt va? Hon jagar mig. Du skulle sett henne i somras när hon cyklade efter mig och hela tiden plingade med ringklockan om jag "råkade" vila på tramporna. Hundarna var naturligtvis med och detta har fått till följd att så fort vi plingar med ringklockan sätter dom en förskräcklig fart, hihi.
    Pust
    /I

    SvaraRadera
  4. Snacka om betingning :) Beteendepsykologi på hög nivå!

    SvaraRadera
  5. Hej! En blivande idrottslärare här, som specialiserar sig på skolgymnastik och elever med speciella behov. Jag planerar för tillfället idrott åt elever med barnreuma och tänkte ifall du har skrivit något inlägg tidigare om ämnet eller ifall du har konkreta tips. Eleverna /13-15 år) är integrerade i den vanliga undervisningen och jag skulle önska att de så långt som möjligt ska få delta tillsammans med de andra eleverna. Jag tänker att bollar kan bytas ut mot mjukare, i bollspel kan zonspel tillämpas, eleverna kan agera passningsspelare, men hur är det med friidrott (100 m, kula, längdhopp, höjd?), redskapsgymnastik och dyl.? Tack för svar!

    SvaraRadera
  6. Eva!Din fråga är så viktig att ett eget inlägg i ämnet publiceras i träningsbloggen i morgon fredag. Hoppas du kan få nytta av det i ditt arbete. Hälsningar, Elin

    SvaraRadera
  7. Vart köper man ett sånt? Kan du mejla mig? Felicia_monfors@hotmail.com

    SvaraRadera
  8. Hej Felicia! Håll utkik på bloggen i början på nästa vecka så ska jag försöka svara på frågan. /Elin

    SvaraRadera