Gästbloggare Elisabet: Mindfulness och Mahjong

Idag när cyklade min vanliga runda så var det en så’n där dag när jag inte tänker aktivt, när tankarna flyger hej vilt utan att jag kontrollerar dem.

Dagens ”tankesmedja”, lite roligt med ny träningsklocka – att kunna få en karta på var jag varit.

Det är fascinerande så kreativ man kan bli i de lägena. Helt plötsligt var det här inlägget klart. Det blir lite långt bara. Jag har gått ett par dagar och funderat över vad jag skulle skriva. Skulle jag skriva något förskönande om hur jag tränar helt enligt plan, hur allt bara flyter och funkar. Eller skulle jag spela på hur illa allt är. Det blir mellanläget, så där som livet faktiskt är.

Efter att nackproblematiken var hyfsat utredd så cyklade jag ju Vättern och det var en seger. Vad jag inte skrev då var att jag sedan i höstas har dragits med en inflammerad synnerv, gått på höga doser kortison. Vilket är jättebra mot alla andra inflammationer vi dras med av och till, lederna har mått toppen av det.

Men det har sedan ca sex-åtta veckor tillbaka visat sig att det har undertryckt min astma. Nu när jag har trappat ner kortisonet så har astman blivit värre än någonsin. Vilket slutade i ännu ett träningsförbud i en vecka för att få kontroll på astman och justera in mediciner.

Det finns dagar när man förbannar sin inneboende fiende. Det finns dagar när man inser att utan den så kanske man skulle vara sämre i något annat.

När astman var under kontroll så stod Vansbrosimningen för dörren. Jo, det är en klassiker på gång, 50-års belöningen. Simningen är ju min gren så det var ju bara att hoppa i våtdräkten och begå öppet vatten debut för året. Hann med en och en halv runda innan loppet. Vi hamnade i ”kändisstartgruppen” tillsammans med Markoolio och Måns Zelmerlöv – jag vann över Markoolio och förlorade mot Måns. Vädrets makter var … jaaa … intressanta, det var hagel, åska och strålande sol. Min kompis, Elisabeth, fick simma sista biten bland isbitar.

Så var det där med cyklingen, det har känts – ja, uppförsbacke helt enkelt, en lång vidrig uppförsbacke. Undanflykterna har varit många – allt från att jag satt däcken i fel rullriktning när jag bytte dem till att jag inte haft någon träningsklocka sedan jag tappade min i sjön och den försvann - via både nacken och astman. Då kliver världens bästa syster fram! Fixar kvällsmat och ger mig ingen chans att ducka eller smita … Så fram med det svarta underverket och iväg.

Spagetti och köttfärssås, serverat och klart när jag klev ur duschen. Världens bästa syster!

Det är då liknelsen med Mahjong slår mig. Vi är fyra tjejer som spelar och vi har ett uttryck som har satt sig ”hur ska det här någonsin kunna gå vägen”. Det är något vi säger när vi får en dålig hand i given. Där på cykeln i mitt icke-aktiva tänkande så dyker det upp. Om jag ser på min givna hand som ”hur ska det någonsin …” hur ska det då någonsin gå?

Det är bättre att byta ut de dåliga brickorna mot något som kanske blir lättare att spela med. Satsa på något som ger lite mindre poäng men som kanske gör att jag vinner i slutändan. Så jag bestämde mig för att byta ut min hand. Den första bricka jag skulle byta bort var alla fula ord och ”åh skit” när jag slirar, byta attityd till slirandet helt enkelt. Nästa skulle vara backen, den jag inte cyklat utför än, och efter det så ska det bli en ny längre rutt.

Hur det gick? Jo – jag tänkte bara ”åh jäklar” en gång och det var läs noga nu, följt av ”jag klarade det!!!” JAG HAR CYKLAT UTFÖR BACKEN!!! JAG CYKLADE UTFÖR BACKEN!!! Bromsspåren säger väl en hel del om att jag har lite att jobba på tekniken, men jag gjorde det.

De mörka spåren till vänster, inringade, är mina slir- och bromsspår, men jag klarade det, jag har cyklat utför värstingbacken!

Två brickor bytta med gott resultat. Inspirerad av de bedrifterna så ska jag försöka ta mig runt hela slingan Brantbrink-Lida-Harbo till helgen. Det här varvet har jag sett länge nog nu, dags att se något nytt – dra en ny bricka helt enkelt. Jag ska vinna den här ronden i cykelmahjongen! 

En vinnande hand, en mahjong, även om den inte gav så många poäng så var det en vinst.