torsdag 20 december 2012

Rörelseglädje!





















Har skrattet bubblat över i dig på länge? Du vet så där när det börjar som ett litet fniss och ett leende och sedan sprider sig som ett bubbel i magen så att man bara måste skratta högt. För mig bubblade skrattet över i fredags när jag gav mig ut i en vinterkall skog på längdskidorna. Senast jag stod på laggen var efter Kortvasan 2011. Förra årets skidsäsong regnade bort och när snön väl kom var min gravida mage så stor att skidorna redan var inboade på loftet. Så det var med lätt spänning jag gav mig ut i fredags. Hur skulle kroppen reagera, har haft lite tjorv med både armbågar, fötter och knä ett tag nu och inte minst skulle mina magmuskler komma ihåg hur man gjorde när man åker ländskidor.

Spåren var kanon, tejpvallan satt som en smäck och kvicksilvret började närma sig -10. Så kom fnisset, det funkar jag hittar trycket i stakningen och armbågarna gör bara lite ont. Jag går över och börjar diagonala, måste vända mig om och se att ingen är efter mig i spåret för nu börjar jag skratta högt. Kommer någon ifatt mig nu tror dom att jag helt blivit knasig, för jag skrattar och skrattar, kan inte låta bli.

Minns när jag var i tioårsåldern och upptäcker att jag kan springa mellan asken och päronträdet på gräsmattan där hemma. Sträckan är inte mer än sådär 10-15 meter men jag springer trots mina ballongsvullna knän och stela fotleder. Jag skrattar högt och skyndar mig in för att berätta för mamma. Hon måste komma ut och se mig springa.

Vilken ljuvlig känsla det är när rörelseglädjen bubblar över!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar