Gott Nytt År!

Mest lästa inlägget: Ryggövningar för träning av ländrygg

Med sina nästan 15000 sidvisningar är detta inlägg i särklass det mest lästa sedan träningsbloggens start 2011. Precis som det näst mest lästa inlägget om träning av bröstryggen är detta inlägg konkret och praktiskt. Ett träningsprogram för träning av rörlighet i ländryggen, kort och gott. Håll till godo.

Läs hela inlägget här >>

2:a mest lästa inlägget: Ryggövningar för träning av bröstrygg

Ett konkret och praktiskt inlägg som vi skrev bara någon månad efter det att träningsbloggen hade startats 2011. Och visst fungerar övningarna lika bra idag. Var så god, här har du bra övningar för träning av din bröstrygg.

Läs hela inlägget här >>

3:e mest lästa inlägget: Test av Bungypumps gångstavar med fjädring

Så ett inlägg från 2013 då vi gjorde ett test av gångstavar.

Läs hela testet här >>

4:e mest lästa inlägget: Kostråd vid inflammatorisk reumatisk sjukdom

Björn Sundström

Som topp fyra av de mest lästa inläggen sedan träningsbloggens start kommer ett inlägg från hösten 2016. Vi på Reumatikerförbundets träningsblogg fick möjligheten att intervjua Björn Sundström som forskar om kostens betydelse vid reumatisk sjukdom.

Läs hela intervjun med Björn Sundström här >>

5:e mest lästa inlägget: Träningstips vid artros

Denna vecka visar vi de fem mest lästa inläggen sedan Reumatikerförbundets träningsblogg startades 2011. På femte plats kommer inlägget "Träningstips vid artros". Ett inlägg som är lika aktuellt idag som när det skrevs 2012.

Hela inlägget hittar du här >>

Lucka 24: Träna idag kl 15.00

Om du ger dig ut i längdspåret, skidbacken, motionsspåret, gymmet eller simhallen (om det är öppet) eller kort och gott bara tar en promenad runt kvarteret idag runt kl 15.00 kan jag lova dig en känsla av att du är den enda människan på jorden. Du har tur om du möter någon över huvud taget. Njut!

Och du! En riktigt God Jul önskar vi på Reumatikerförbundets träningsblogg.

Lucka 23: Sov

Strunta i det där lilla göra extra ikväll. Skippa uppesittarkvällen. Gå och sov i stället och strunta i att ställa klockan i morgon bitti. Vakna av dig själv denna julafton. Sömnen är en av de viktigaste komponenter vi har gällande hälsa. Det är under sömnen både kropp och själ får möjlighet till återhämtning och reparation. Så sov!

Lucka 22: Hälsofrämjande fysisk aktivitet och träning

BORG-skalan, skatta din ansträngningsnivå

Ta dig en stund idag och läs Reumatikerförbundets uppdaterade sida om "Hälsofrämjande fysisk aktivitet och träning". Öka din kunskap och låt dig inspireras.

Lucka 21: Bra att ha

Sista minuten! Svårt att komma på något att skriva på önskelistan? Här är några saker som är riktigt fiffigt att ha på lagret om man är en person med reumatisk sjukdom och gillar att träna.

1. Piggboll
Som det låter, en liten boll av gummi med piggar på.  Strålande bra att gnugga ömma muskler och triggerpunkter med. Går lätt ner i väskan.

2. Kinesiotejp
Tro eller vetande, ja det kan man diskutera. Många tycker dock att egenvård med denna töjbara tejp ger både smärtlindring och stöd. 

3. Gummiband
Med ett gummiband kan du träna många muskelgrupper enkelt och effektivt hemma eller ha med i väskan oavsett vilken plats du befinner dig på.

Alla tre "bra att ha" sakerna finns att köpa i sportaffärer.

Lucka 20: Trött på att vara trött

Mer motion gav mindre trötta studiedeltagare

Personcentrerad vård. Fysisk aktivitet kan lindra trötthet vid reumatisk sjukdom. Men att orka motionera är svårt för den som är trött. Det är en knivig ekvation, som forskare i Göteborg har tagit på allvar.

-------------------------------------------------------

TEMA: TRÖTT PÅ ATT VARA TRÖTT

Ursprungligen publicerad i Reumatikervärlden #1, 2016

-------------------------------------------------------

I göteborg finns sedan 2010 ett centrum för forskning om personcentrerad vård. Det är vård som utgår från den sjuka personens behov och förutsättningar. Det kan låta som en självklarhet – men tyvärr är så inte fallet.

– En vårdanställd vill hjälpa den som är sjuk. Det görs av tradition genom att beskriva hjälpen för patienten. Inom personcentrerad vård är personalen och patienten i team. De kommer gemensamt fram till hur hjälpen ska se ut, utformad efter vad den enskilda personen kan och vill, säger Caroline Feldthusen, fysioterapeut som nyligen har disputerat vid Sahlgrenska akademin i Göteborg.

Hennes avhandling handlar om kraftig trötthet, eller fatigue, vid ledgångsreumatism, RA.

Läs hela artikeln här >>

Lucka 19: Kaffe

Så går vi in i sista veckan innan jul och ja det är måndag. Unna dig ett riktigt fint kaffe och bjud dig själv på en bra kopp java. Både gott, uppiggande och minskar också risken för bland annat typ 2-diabetes.

Lucka 18: Lååång söndag

Passa på att köra ett långpass idag, ett sånt där pass som gör att det pirrar och skuttar i musklerna när du väl är hemma och sitter och vilar men en go känsla i hela kroppen. Vad du gör spelar inte så stor roll, det är dig själv du utmanar. Vad är ett långpass för dig?

Lucka 17: Var social i helgen

Köpa julklappar, städa, byta gardiner, köpa mera julklappar....
Dra i handbromsen i helgen och var social i stället. Fyll på energin tillsammans med goda vänner. Varför inte ta en promenad tillsammans eller utmana varandra i gymmet. Oavsett vad du väljer, fundera på om alla "måsten" verkligen är "måsten"

Lucka 16: Vintergåva

Från Reumatikerförbundets hemsida...

Cellgifter, många operationer och ett immunförsvar som angriper den egna kroppen. Som en miljon andra svenskar har Nina Stattins kropp tagits över av reumatism. "Det är som att man lever parallella liv, ett med sjukdomen och ett när man kan leva som vanligt", säger hon.

Läs mera om Nina Stattin här >>

Vi på träningsbloggen tycker att alla skall ha rätt till ett aktivt liv så gå in på Reumatikerförbundets hemsida och ge din vintergåva och stöd forskningen!

Ge din gåva här>>

Lucka 15: Grundövning för dig med knäartros

Lucka 14: Testa nytt

Idag skulle vi på träningsbloggen vilja uppmuntra dig till att testa något nytt gällande fysisk aktivitet och träning. Kanske har du ett "träningspalats" i närheten som erbjuder ett smörgåsbord av olika aktiviteter och pass. Testa nytt!

Eller så kanske du har en idrottsförening i din närhet som erbjuder allt från innebandy till längdskidåkning. Testa nytt!

Din ena kompis har just börjat med bouldering och den andra med linedance, häng på. Testa nytt!

Hitta glädjen i din fysiska aktivitet och träning. Testa nytt!

Gästbloggare Sophia: Om att hitta sin egen form för träning

Jag på träningscykeln med handledsskydden på.

Detta kommer bli väldigt roligt att skriva om. Träningen är nog det jag fått ändra mest på, speciellt i början när jag skulle komma igång efter sjukdomen.

När jag flyttade till Piteå så följde jag min man på gymmet och lärde mig olika övningar med hantlar och maskiner. Jag tränade det han tränade, försökte bygga lite muskler i en oerfaren kropp. Då var endast vikten på hantlarna det jag tänkte på, ville ta så många kilon som möjligt.

2016, när jag gjorde comeback på gymmet, efter barn och diagnos, så lämnade jag vikterna helt och gick istället till motionsrummet. Fick tips av min sjukgymnast om en cykel som inte skulle vara så elak mot mina leder. Då var det ryggen, knäna, foten och handlederna jag var rädd om. Att det skulle göra lite ont, det var jag beredd på, men jag trodde aldrig att det skulle gå så bra som det gick. Började cykla 30 min, fyra gånger i veckan, och tog mig 7 km varje pass. Efter det var jag helt slut, men väldigt stolt som ändå klarade så långt. Ganska snabbt satte jag ett mål, att jag skulle klara 1 mil på samma tid. Det var inte ett tidsbestämt mål som jag måste klara inom en viss tid, utan det var mer för att hålla min egen motivation uppe. Jag hade också mina låtar som peppade mig, utan musik skulle träningen kännas lång och lite tråkig. Men med rätt musik så levde jag mig in i låtarna och plötsligt hade det gått en halvtimma. 

Efter ungefär två veckor hände det, jag klarade 1 mil! Jag blev så glad och stolt, kunde inte vänta tills jag fick åka hem och berätta det för familjen. Men det som kanske kändes ännu skönare var att jag hade hittat mitt redskap, det som skulle ta mig tillbaka. En cykel som jag bara sett användas av mig själv och pensionärerna. Skämdes lite när jag gick fram till den och ställde in alla inställningar, när alla andra i min ålder nästan sprang fram på crosstrainern och på gåbanden. Men det var bra träning för mig, att sluta oroa mig för vad andra tyckte och tänkte. Fungerar den bra, så varför skämmas? Fortsatte sätta små mål, 1.1 mil och 1.2 mil, sakta men säkert orkade jag trampa fortare och jag fick bättre flås. Kilona minskade och jag märkte så pass stor skillnad att det blev roligt att fara dit. 

Ungefär ett halvår senare åkte vi på semester till Kroatien och hade då träningspaus. Vi njöt av den goda maten och solade och badade med barnen. Tror kroppen behöver pauser för att må bra och för att man själv ska hålla motivationen uppe. Det går inte träna non-stop och alltid ha motivationen på topp. 

När vi kom hem efter den veckan var det ganska skönt att få in rutinen på gymmet igen. Men, nu skulle det bli lite annorlunda. Jag cyklade fortfarande ibland, men nu när min man hade semester så testade jag vara med honom och styrketräna. Resonerade så, att jag får se vad jag klarar av, testar jag inte så vet. Och det var ganska skönt att han var med så han kunde passa och hjälpa mig om det skulle hända något.

Handlederna började bråka ganska direkt. Spelade ingen roll om jag tog en lättare vikt, det var själva rörelsen som var dålig. Och som vanligt, första tanken var negativ, klart att jag inte ska klara detta, vad trodde jag egentligen. Men min man är helt underbar, han lät mig inte falla ner i det träsket. Vi kollade på internet efter ett par handledslindor som jag kunde beställa hem. Dom vi hittade var riktigt bra, med kardborreband så kunde jag själv välja hur hårt dom skulle sitta. Sen så var jag beredd på att det skulle göra ont, att jag skulle få mera smärta då jag belastade lederna mera, men jag blev ändå förvånad över hur pass lite ont jag ändå fick. Träningsvärken var det värsta, som en nybörjare. Efter benträningen så kunde jag nästan inte sätta mig ner, jag föll ner på stolarna då inte benen kunde hålla emot. Men det är en skön smärta då man vet vart den kommer ifrån och det är av en bra anledning. 

Efter nån vecka när jag märkte att jag kunde klara mig på gymmet utan att vrida mig i smärtor blev jag lite mer självsäker. Jag lyssnade inte riktigt på kroppen utan tog i för mycket. Efter ett armpass där biceps och triceps var i fokus och där jag bitit ihop när jag kände att högra armen började värka lite mer än vanligt, då fick jag lära mig den hårda vägen. Smärtan som stålade genom, från handled upp till axel var bland det jobbigaste jag varit med om. Med facit i hand skulle jag ha slutat plåga armarna och satt mig på cykeln istället, men det är svårt att sluta när man väl kommit in i det. När vi kom hem så fick jag smörja in armbågen och handleden med kylbalsam och linda en iskall, blöt handduk runt om.  Ronny tog barnen med sig på en liten sväng så jag fick ligga ostört i soffan och vila. Det var värt väldigt mycket, att få ligga helt tyst och bara slappna av och försöka stå ut tills det började lätta. Det var när jag låg där som jag förstod att jag måste lära mig att känna när jag tagit i för mycket. Det har jag gjort, jag har avbrutit övningar då smärtan tagit över. Även om det känts lite som ett misslyckande att inte kunnat fullfölja vissa gånger, så har det ändå känts bra att jag lärt mig lyssna och blivit smartare i min träning.

Nu varvar jag min träning, både cykling och gym. Lite efter hur kroppen känns just den dagen och om jag tränar själv eller med min man. Men det viktigaste jag lärt mig är att lyssna på kroppen. Ibland kommer det göra ont, och det är inte farligt, det är något jag får räkna med. Men ibland går träningen helt smärtfritt, bara med vanlig träningsvärk som följd. Och jag kan verkligen rekommendera denna cykel för den som vill komma igång men kanske inte riktigt vet hur.

Sammanfattning är att inte ge upp träningen pga smärta men att anpassa sig till övningar som fungerar och förstå skillnaden mellan acceptabel eller nedbrytande smärta. Lär av dom gånger ni går på en nit, se det som ett farthinder inte en återvändsgränd. Känner ni inte någon som kan visa er alternativ på olika övningar så våga fråga er fram. Alla vägar bär till Rom, hamnar du på en guppig och besvärlig väg så får du finna en som är mer lämplig för dina förutsättningar

Lucka 13: Ta en promenad

Urformen för all motion, promenaden.

”Tänk dig att du har en tablett framför dig. Det är den mest avancerade medicin som världen skådat. Det finns ett sådant piller – det heter fysisk aktivitet!” Ur boken Hälsa på recept, 2014.

Ta en promenad idag!

Lucka 12: Livets dryck, vatten

I tider av julbord, jultalrikar och glögg vill vi slå ett slag för den viktigaste drycken av alla nämligen vatten. Den kan tyckas simpel och för oss i Sverige självklar, så ser det inte ut för alla. Utan tillgång till vatten och då helst i ren form dör vi.

Så njut av några extra glas vatten idag, rent, billigt och fritt från kalorier.

Drick livets dryck!

Lucka 11: Citatet

"Den som vet varför kan uthärda smärta eller finna glädje i nästan vad som helst"

Lucka 10: Dags för en smoothie

Förra året hade vi en smoothietävling här på träningsbloggen och här är det vinnande receptet.
Koppla av med en smoothie idag!

Gundelas bästa återhämtningsrecept på smoothie är...

1 dl fryst mango

1 dl frysta jordgubbar

3 dl naturell yoghurt 

2 msk havregryn

2 msk valfria nötter

Ev söta m honung

Flera recept ut smoothietävlingen 2015 hittar du här >>

Lucka 9: Utrota "reumatismen" idag

Alla borde få leva med en kropp som är med på noterna för fysisk aktivitet, lek och rörelse utan smärta, utan inflammationer. Så stöd forskningen med valfri gåva genom att skicka ett julkort!!

Från Reumatikerförbundets hemsida...

Varje år stödjer Reumatikerförbundet forskningen om reumatiska sjukdomar med över 12 miljoner kronor. Alla gåvor hjälper oss i detta arbete, stora som små.

Nu kan du enkelt stödja forskningen genom att skicka ett vackert julkort till dina nära och kära. Du väljer själv vilken summa du vill ge.

Du kan läsa mer om forskningen som Reumatikerförbundet stödjer här.

För att julkortet ska hinna fram i tid behöver vi ha din beställning senaste den 12 december.

Gör din beställning här >>

Lucka 8: Stå upp idag

Idag är det torsdag och en helt perfekt dag att stå upp. Stå när du pratar i telefon, stå när du jobbar, stå när du väntar på att micron skall plinga, stå en stund när du tittar på Tv, stå när du läser posten, stå en stund ute på balkongen....

Stå upp idag!

Läs tidigare inlägg om att "Stå" och om stillasittande här >>
och här >>

Lucka 7: Choklad utan dåligt samvete

Visst vill vi kunna njuta såhär i advents och juletid. Satsa då på en bit mörk choklad med minst 70% kakaohalt. Bättre ta en bit mörk choklad och skippa krafs"snasket". Mörk choklad innehåller mycket antioxidanter och är ett klart nyttigare alternativ än mycket annat julgodis.

Lucka 6: Den livsviktiga fysiska aktiviteten

Om du inte tittat i denna Pdf-bok tidigare så gör det nu!

Den livsviktiga fysiska aktiviteten. Från forskning till rörelse - om träning och fysisk aktivitet för reumatiker.

Du hittar den här >>

Gästbloggare Elisabet: Det svarta hålet

Jag fick ju bryta Lidingöloppet eftersom foten krånglade. Jag kände mig missnöjd och trött. Tröttheten satt i och blev värre och värre – den där toktröttheten kom smygande. Tröttheten när man vaknar på morgonen och kämpar i en timme för att få upp ögonen. I samma sekund som man sätter ner fötterna på golvet så frågar man sig ”när får jag sova igen”. Den där tröttheten när man vet åt vilket håll det barkar. Man känner sig nästan apatisk, frånvarande och gränsar mot depression. Fast man vet att det kommer att vända, bara man fick sova lite till …

Först gjorde jag upp med chefen om att lägga om min arbetstid för att göra utrymme för träning och vila. Jag talade om för min omgivning att jag behövde pushas så att jag inte skulle låta tröttheten övertala mig. Att de skulle påminna mig om att träna och äta bra, inte falla för den lätta vägen med snabbmat, färdigmat och godis för att tanka kroppen med någon form av energi när den jag fick av att sova och träna inte räckte till.

Där, i mitten av oktober när jag trodde att jag stod på botten i det svarta hålet så kom den, det var ju en lågoddsare! Snuvan! Feber, ont i halsen, flera leder svullnade upp och den sista lilla orken jag hade försvann som en avlöning.

Tvärstopp på Humiran! Tvärstopp på all träning!

En vecka av total utslagenhet, kroppen kändes som den vägde ett ton! Jag ville men orkade inget. Till vårdcentralen, sjukskriven en vecka för att vila, ingen bättring.  Prover av alla sorter, sänka ok och inga streptokocker. En vanlig ynka snuva alltså! Telefonsamtal med läkare på reumatologen, avvakta med Humira.

Ingen bättring, ytterligare tre veckor med sjukskrivning. Fler prover – fortfarande ingen bakteriell infektion, inga streptokocker. Benen svullna som trädstammar, händerna svullna så jag hade svårt med greppet, ont i armbåge och höfter och röd och varm över knän, fotleder, fingrar, armbåge. Totalt tröstlöst kändes det. Samtidigt som jag ju vet att jag har kommit ur skov tidigare. När man sover stackato-sömn, sover en halvtimme – timme, vaken en stund för att allt gör ont, somnar av utmattning, sover fyrtio minuter vaknar för att man är stel när man ska vända på sig. Det är i det läget när man varken sover eller är vaken som det är så svårt att vara rationell och tänka logiskt.

Så kom äntligen vändningen! Tillbaka till vårdcentralen, nya prover, fortfarande bara virus! Samtal till reumatologen igen. Fick ok på att ta Humiran! Finns få saker som är så underbara som att öppna kylen och plocka ut den där sprutan! Se den ligga där och veta att den kommer att få mig att må så mycket bättre. 

Tog den första sprutan på över en månad förra onsdagen, den andra i lördags (jag står på undantagsdosering var 10:e dag). Fortfarande ont i lederna men inte lika akut svullen, inte lika röd! Och som i ett trollslag så lättade också snuvan när jag orkade börja röra mig när lederna blev bättre. Efter snart 7 veckor så tror jag att det svarta hålets dragningskraft har börjat släppa. Jag har simmat mina första försiktiga pass. Imorgon ska jag till gymmet och försöka leka katt, jobba med rörlighet och stretcha lite.

Min inneboende fiende stack upp sitt fula nylle! Skickade in mig i ett svart hål! Men jag känner mig ändå tacksam! För att skovet blev så kort som bara sju veckor och att jag redan är på väg ur det. Att de har hittat så’na mirakelmediciner som Humira och liknande. Alla som alltid stöttar mig när jag dippar och vill skippa träningen! Hade jag inte tränat som jag ska innan skovet och snuvan slog till så tror jag att jag nog fortfarande varit mer zombielik än mänsklig.

Ibland gäller det att komma ihåg att svarta hål är förklädda stjärnor! Bara de släpper greppet om en så blir det ljust igen.

Nu kan jag dessutom berätta om en liten utmaning jag fått. Det kom en lite vag fråga på jobbet om jag och en tjej till ville ställa upp på en utmaning, tackade ja och insåg en halvtimme senare vad jag nog sagt ja till. Någon borde stryka ”ja visst, det låter roligt” ur min vokabulär … Eller så får jag skylla på att jag var skov-dimmig i hjärnan. Jag hade tackat ja till att ingå i ett försök att träna upp två personer för att simma Masters-SM i slutet av mars. Men har man inte provat så har det definitivt inte gått.

Läs "Farten i fokus för Elisabet" på Simma Sveriges sida här >>

Läs "Två satsar på Masters-SM" på Simma Sveriges sida här >>

Lucka 5: Morgongymnastik med Bertil Uggla

God morgon måndag!
Morgongymnastik daterad 1930-tal. Man undrar ju om de var friskare förr?
Låt dig inspireras av Bertil Ugglas frenesi och ljuvliga ordval.
PS. Övningarna utförs på egen risk. DS.

Lucka 4: Dra ner på stressen

Idag är det söndag, ledig helgdag för de flesta. Är du "ledig" i huvudet eller har du redan börjat ladda upp inför måndagen och kommande vecka? Ett tips, låt bli att läsa din mejl idag eller bestäm dig för att avgränsa ditt e-post läsande till några få givna tider.

Lucka 3: Ät fisk idag

Idétorka på mat? Då föreslår vi att du lagar en rätt med lax idag. Lax är både rik D-vitamin och omega 3-fettsyror. Omega 3 har dessutom visat sig ha en positiv effekt på inflammation så som vid reumatisk sjukdom.

Läs gärna tidigare inlägg om kostråd vid reumatisk sjukdom här >>

Lucka 2: Helgövning: Benlyft - Core

Ryggens framsida är magen och då syftar vi på magens muskler. Om man har nackproblem tex pga en reumatisk sjukdom kan en "traditionell" situp ibland vara svår att utföra. Här är en övning för magstyrka/uthållighet där du i stället utnyttjar benen som hävarm och motstånd.

Börja med att pressa ned svanken och var noga med att ha kontakt med ryggen mot golvet för att undvika svank när du utför övningen. Gör övningen långsamt, börja med 5 reps och känn att du har kontroll. Sikta mot att klara 15-20 reps i följd i 3 set.


Se övningsfilmen här >>

Lucka 1: Frisk hela december

Dagens tips! Håll dig frisk(are) fram till jul. Tvätta händerna!

Träningsbloggens Julkalender 2016

Imorgon öppnar vi första "luckan" i träningsbloggens egen julkalender. Fram till jul vill vi på redaktionen ge dig dagliga tips och tankar inom ämnet hälsa - livsstil. Så följ med oss fram till julafton bland handfasta råd och goda hälsotips.

Gästbloggare Sophia: Vägen till diagnos

Dags för mitt andra inlägg som jag tänkte låta handla om kampen med att få en diagnos. Vägen tillbaka till träningen var lång och för att verkligen förstå vilken resa det har varit så får jag inte utelämna något.

Efter barnen föddes kände jag att min kropp inte riktigt var som den brukade. Svullna knän som knappt gick böja, en rygg som konstant värkte och när det var som värst strålade smärtan ner i benen. Efter många nätter då jag gråtit mig till sömns ringde jag vårdcentralen och fick träffa läkaren. Han tittade på mig och sa att jag skulle åka hem, vila och ta en alvedon. Naiv som jag var så nickade jag bara och gjorde som han sa, men inte hjälpte det. Dom sömnlösa nätterna blev allt fler och efter påtryckning från min man ringde jag vårdcentralen igen. En ny läkare ropade in mig och den här gången blev jag lite undersökt. Han klämde lite på mina knän och konstaterade att dom var vätskefyllda. Efter lite funderande så ville han att jag skulle åka hem, vila och ta alvedon. Kändes som att jag var tillbaka på första besöket och jag berättade att jag redan hade testat det utan resultat. Jo, men du måste ge det mera tid tyckte han. Kände mig helt tom och åkte hem. Efter någon dag kände jag att detta inte var hållbart, får knappt sova på nätterna och smärtan var näst intill olidlig. Rädd kände jag mig också då jag inte visste vad det var.

På tredje samtalet fick jag inte ens en tid för att komma och träffa någon. Jag skulle ge tabletterna längre tid och ha tålamod. Trodde inte det var sant, nu ville dom inte ha något med mig att göra, så efter påtryckning och uppmuntran av min man ringde jag en ny vårdcentral som öppnat och berättade vad jag varit med om och att jag ville byta till dom. Fick en läkartid inom en vecka och den läkaren lyssnade, undersökte mig och tillslut erkände han att han verkligen inte var en expert på ledsmärta så han ville remittera mig till reumatologen. Kände både lättnad över att någon lyssnade och gjorde något, och rädsla då han trodde att jag kunde ha något reumatiskt.

För att sammanfatta lite, reumatologen gjorde alla prover och röntgen ni kan tänka er. Och nu hade jag en diagnos, Spondartrit med perifera artriter. NU visste jag vad det var och att det inte var något farligt. Däremot började en helt annan kamp, att acceptera sjukdomen som är kronisk.

I början trodde jag att den första medicin jag fick skulle lindra smärtorna och bromsa upp sjukdomen. Hoppet var på topp och jag var glad över att få börja behandlas. Men efter att ha fått allergiska reaktioner på tre olika mediciner så började humöret svikta. Jag kände mig nedstämd, deppig och sur. Jag var inte alls mig själv, vilket både barnen och min man såg. Men inte ens då kunde jag ändra mitt mönster. Jag sjönk ännu djupare. Köpte hem godis och åt i hemlighet, gömde papperet så ingen skulle se. Gick upp i vikt då jag enbart åt och låg i soffan. Den känslan av hopplöshet är något jag aldrig vill uppleva igen. Jag fanns där, men jag var ändå inte där. Under den här tiden testade jag ytterligare tre mediciner, men även dom gav reaktioner som gjorde att jag fick sluta ta dom. Att pendla mellan hopp och förtvivlan tär på psyket, att hela tiden slås ner på botten efter ett litet hopp tänts.

Då, efter ungefär ett år nere på botten, dök min räddning upp. Ett allvarligt samtal som min man hade med mig fick mig att vakna och se hur risig jag verkligen var. Han hade upptäckt min godisgömma och jag skämdes nått så oerhört. Att erkänna för honom vad jag gjorde är något av det svåraste jag någonsin gjort. Ringde psykologen som reumatologen samarbetar med och bokade en tid. Något som många tycker är pinsamt och ett tecken på svaghet, men jag ser det som modigt och starkt, att våga be om hjälp.

Nu ändrades mitt sätt att tänka, jag såg inte allt i svart och vitt, jag kunde börja fokusera på det som faktiskt var bra, inte bara på det dåliga. Jag insåg att jag inte kunde lita på att det fanns en medicin som fungerade för mig. Om jag skulle börja må bättre så var jag tvungen att ändra mig själv. Fick komma på smärtkliniken i Boden och träffa andra i samma sits. Vilken underbar upplevelse! Jag började leva igen, bli den jag en gång var, men starkare. Att prata med andra och våga be om hjälp är ett stort steg i rätt riktning. Jag började ta mig ut från huset, även om det bara var för att åka till affären eller träffa en vän för en lunch. Jag kände att jag ville vara med, göra saker med resten av familjen. Och rädslan för att mina barn skulle minnas mig som en sur och trött mamma var en stor dragningskraft.

Slutade fokusera på vad jag inte kunde göra, utan började komma på lösningar för hur jag kunde vara med istället. När det blev en självklarhet började jag fokusera på vikten som slagit hårt mot självförtroendet. Köpte ett gymkort och började cykla i en specialcykel som fanns. Tiden gick och några kilon försvann. Vi åt nyttig husmanskost och slutade med fika och godis. Ingen hämtmat eller lata alternativ. Smärtan i kroppen var kvar, men jag kunde lägga den på axeln och bara låta den hänga med. Försökte inte bli av med den eller lägga energi på att mota bort den. Mitt fokus låg på att gå ner i vikt och må bättre. Nu har det snart gått 12 månader sen jag började. Mitt mål på att tappa 20 kilo har jag uppnått och jag mår bättre än någonsin. Smärtan finns just nu överallt, käkar, handleder, armbåge, rygg, knän, fotleder, nacke och bröstrygg. 

Är nu inne på min åttonde medicin då ingen fungerat. Känner inget hopp längre att den nya ska ta bort smärtan. Nu är det jag själv som styr. Det är jag som väljer hur jag ska reagera när smärtan en dag blir nästan outhärdlig. Visst har jag dåliga dagar när jag gråter och inte förstår hur jag ska klara av att ha det såhär livet ut. Såna dagar måste man få ha för att orka vara stark. Det viktiga är hur man tar sig ur dom tillfällena när allt känns mörkt. Och det är just det jag har lärt mig, efter 4 år med reumatism.

Det är viktigt för mig att tänka på vad som inspirerar mig och hur jag hittade styrkan att vända den negativa trenden. Denna bild betyder mycket, den är tagen dagen efter vi hade haft ett väldigt jobbigt samtal. Detta är första dagen av mitt nya liv. Jag har verkligen hittat min själsfrände och bästa vän, numera min man.

Helgfys?

Har du någon bra idé för fysisk aktivitet och träning som du brukar planera in eller se fram emot inför helgen?

Pratade här om dagen med en tjej som tillsammans med sina kompisar en lördag i Stockholm gav sig ut på "Urban 7 summits" vilket innebar att gänget besteg Stockholms 7 högsta toppar under en dag.

Skriv till traningsbloggen@reumatikerforbundet.org och berätta hur du "rör på dig" under en helg.

Sweden Bike Expo 2017

Nu är det bestämt!

Reumatikerförbundet kommer delta som utställare på Sweden Bike Expo även 2017.
Givetvis kommer träningsbloggen finnas där och nosa upp allt nytt som är värt att sniffa på.

Även 2017 kommer Reumatikerförbundet delta under rubriken "Trampa mot artros" där målet är att fysisk aktivitet är förstahandsval för att motverka artros.

Vi kommer garanterat skriva mera om detta efter nyår!

Läs mera om Sweden Bike Expo 2017 här >>

Gå in på taggen cykel och läs mera om vårt deltagande 2016 här >>

Citatet

"Man bör alltid träna så lite som möjligt, men aldrig mindre än nödvändigt"

Sök stipendium till träning

Medlemmar i Reumatikerförbundet är välkomna att ansöka om stipendium till träning och resor 2017. För mer information, klicka här: https://www.reumatikerforbundet.org/bli-medlem/Bidrag/

(Om du ännu inte blivit medlem kan du gå med genom att klicka här: https://www.reumatikerforbundet.org/bli-medlem/)

Använder du ett fitnessarmband?

Från Reumatikerförbundets Facebooksida...

Använder ni ett fitnessarmband när ni tränar eller rör på er? Reumatikervärlden skulle gärna vilja intervjua dig i så fall, mejla till redaktion@reumatikervarlden.se och skriv lite kort om dig och din upplevelse.

Test: Windfree öronskydd

Reumatikerförbundets träningsblogg har testat Windfree, öronskydd eller om du vill kalla dem öronmuffar som har till uppgift att minska vindbrus i öronen.

Konstruktionen är enkel, en plastbåge som klämmer ihop öronskydden  (one size). Själva öronskyddet är i sin tur gjort av ett skum med cellstruktur som enligt tillverkaren släpper in ljud men stoppar vinden. Iden bygger på att kopiera de snabba djurens öronuppbyggnad där pälshåren har vindbrusdämpande och skyddande funktion. Och enligt mätningar ska Windfree ge en signifikant sänkning av nivån av decibel relaterat till hastighet.

Kristin Blidberg (fd forskningschef på Reumatikerförbundet) och träningsbloggens redaktör Elin Löfberg har provat skydden vid cykling och så här kommenterar Kristin upplevelsen.

Jag cyklade till jobbet och provade öronskydden en ganska blåsig och kall dag. Och jag måste säga att jag var positivt överraskad. Ljuden runt omkring förstärks och vindljudet försvinner eller minskar i alla fall. Min annars obligatoriska öronvärk (av kall blås uteblev).

Kristin Blidberg

Och Elin Löfberg refererar sitt test av Windfree så här.
Till skillnad mot Kristin provade jag öronskydden på en ganska vindstilla cykelrunda. Jag upplevde skydden som smidiga i kombination med hjälmen och ju längre fram på kvällen jag cyklade med sjunkande temperatur värmde skydden gott. Upplevde också att jag blev mindre "trött" i öronen av minskat vindbrus. För min del hade dock en möjlighet till storleksjustering av plastbågen varit välkommen, kändes som om öronskydden gled ner något och själva bågen stod ut i nacken.

Elin Löfberg

Sammanfattningsvis kan sägas att idén med att minska vindbrus kan vara till nytta för många som har besvär med öronen eller bara vill få en tystare miljö vid utomhusaktiviteter inte bara vid cykling eller andra fartsporter.

Läs mera om Windfree här >>

Svensk forskning om smärta ger svar på varför träning lindrar smärta

Painomics forskargrupp

Från Reumatikerförbundets hemsida...

Reumatikerförbundets stöd till smärtforskning har gett viktiga insikter om hur långvarig smärta kan behandlas. Resultatet från forskningsprojekten presenterades på en forskarkonferens den 10 november på Norra Latin.

”Långvarigt smärttillstånd är en plåga för var tredje person av den vuxna befolkning och även många ungdomar” säger Jan Bagge, kvalitetsansvarig på Reumatikerförbundets smärtskolor.

Cirka 10 procent av befolkningen har utbredd smärta, och 1-3 procent har fibromyalgi. Samhällskostnaden för långvarig smärta beräknas till cirka 90 miljarder varav bara en tiondel går till vård och behandling. Resten beror på sjukskrivning och förtidspension.

Ny kunskap, framtaget i samarbete mellan forskare i Stockholm, Göteborg och Linköping, visar att det är möjligt för personer med fibromyalgi att förbättra sin fysiska kapacitet och hälsa med styrketräning.

Läs hela artikeln här >>

Välkommen Sophia, Ny gästbloggare!

Ny gästbloggare: Sophia Stenberg

Nu är äntligen dagen här när jag ska göra mitt första inlägg som gästbloggare. Är så glad och exalterad över att få dela min resa med er. Tänkte börja med att presentera mig och vad jag vill göra.

Sophia Stenberg heter jag och är 32 år. Bor i Piteå med min man, två barn och vår hund. Är inflyttad från Skellefteå och som nästan alla andra från den staden är jag ett stort Skellefteå AIK fan. Flytten skedde år 2006 och orsaken var att jag hade träffat världens underbaraste kille och vi bestämde oss för att flytta ihop. Började följa med honom på gymmet och det var då mitt intresse för träning började. Höll igång några gånger i veckan, från och till, fram till 2010. Blev då gravid och födde vårt första barn. 18 månader senare föddes vår dotter och träningen hamnade lite i skymundan. 

Efter hennes födsel så började min rygg att värka, det strålade ner i benen och jag blev rädd för vad det kunde vara. Efter många turer till olika doktorer så fick jag tillslut veta orsaken. Jag hade fått reumatism, spondartrit. En tanke som dök upp när beskedet fått sjunka in var hur jag skulle kunna börja träna igen. Med tanke på hur ont jag hade så trodde jag inte att det skulle vara möjligt. Ingen träning kombinerat med onyttig mat, mycket godis och mesta tiden spenderad i soffan resulterade i många extra kilon. Självförtroendet sjönk och tankarna på träning försvann helt. Hade dåligt samvete över hur långt ner jag hade sjunkit, men orken att ta tag i mitt liv fanns inte.

Vändningen började 2015, när jag var längst ner på botten. Efter samtal med psykolog och inte minst med min man, så visste jag att jag måste hitta energin igen och ta tag i mig själv. Alla i familjen påverkades av mitt försämrade humör, det var när jag insåg detta som jag verkligen kunde ge mitt allt. Ett stort steg blev att börja om med träningen. Ville såklart göra alla övningar och lyfta samma vikter som innan jag blev sjuk. 

Det tankesättet var inte alls bra och det tänkte jag gå in närmare på i ett annat inlägg. Men jag hittade en specialcykel som jag kunde trampa på utan att mina leder blev påfrestande och med tiden så kunde jag lägga till flera övningar och tillslut även vara inne i styrketräningsrummet igen. Den glädje jag kände över att kunna träna ordentligt igen är obeskrivlig.

När jag kände att jag var stabil psykiskt och fått livet att flyta på igen så kände jag mer och mer att jag ville inspirera och förhoppningsvis hjälpa andra som är i samma situation. Vet att många av oss har det tufft, speciellt dom första åren med diagnos och ett liv som förändras. Jag hade såhär i efterhand nog haft stor nytta av att hitta en blogg eller liknande som kunde inspirera mig så nu hoppas jag att detta kan hjälpa någon. 

Nyårslöftet inför 2016 var att eftersträva följande mål som skall uppnås inom en snar framtid…

… gå ner 20 kilo

… vara bekväm i bikini

… fjällvandra

… tälta med familjen vid Trollsjön, Abisko

Det slutgiltiga målet är att bestiga Kebnekaise. För bara ett år sedan fanns det inte på kartan att jag skulle sätta upp några mål, men nu känns allt detta som något jag kan klara av med både psykisk och fysisk träning.

Det känns nästan som att allt är möjligt, bara man har rätt inställning.

Ta hand om er tills nästa gång, kram Sophia

Helgövning: Utfall

En klassisk övning för benstyrka och muskulär kontroll av knät. Du kan börja med en lätt böjning av knät och sedan öka allt efter som du blir starkare eller beroende på hur din dagsform är.

Börja med 5 st kontrollerade repetitioner för att sedan öka till 10-20 ggr/sida i 2-3 set/sida.

Se övningsfilmen här >>

Styrketräning lindrade smärta vid fibromyalgi

Från "Vårdfokus. Tidning för vårdförbundet"...


Kvinnor med fibromyalgi som tränade fick ökad muskelstyrka, förbättrad allmän hälsa, samtidigt som både smärta och trötthet minskade, visar ny svensk forskning.


Forskningen är ett samarbete mellan forskare i Stockholm, Göteborg och Linköping. Den visar att det är möjligt för personer med fibromyalgi att förbättra sin fysiska kapacitet och hälsa med styrketräningen.


Läs hela artikeln här >>

Instagram by Reumatikerförbundets träningsblogg

Spinningcykel från innan spinningen var uppfunnen.
Träningsredskap från ett av sjukhusen i Riga.

Boktips: Trappträning

Trött på att vänta på din tur inne på gymmet, trivs bättre ute i friska luften eller kort och gott skralt om pengar att lägga på dyra träningskort. I boken "Trappträning. Korta, effektiva pass för hela kroppen"  behöver du bara,  just det...en trapp för att träna allt från rörlighet till styrka och kondition.

Boken författare Sofia Sjöström Ståhl kanske mera känd som PT-Fia levererar i denna bok 45 funktionella övningar. Konceptet är grundövningar som sedan utvecklas med tre olika varianter för att höja din prestationsförmåga. Vidare får läsaren förslag på färdiga intervallpass på mellan 5 till 15 minuter.

Fungerar denna form av träning för en person med reumatisk sjukdom? Ja visst gör det! Men som vanligt gäller den individuella anpassningen utifrån diagnos, sjukdomsaktivitet, dagsform och målsättning.

En pedagogisk bok med bra beskrivande bilder och begriplig text tycker vi på träningsbloggen.

Utgiven på Bonnier fakta (Fitnessförlaget) 2016

Träningsdos som medicin

För ganska exakt ett år sedan skrev vi ett inlägg här på träningsbloggen under rubriken "Träningsdos och intensitet är viktig för Kristina". Ett inlägg som vi åter vill lyfta då både forskning och den individuella upplevelsen pekar mot samma håll. Det går krasst att påverka sitt mående vid reumatisk sjukdom med hjälp av fysisk aktivitet och träning.

Att som person med reumatisk sjukdom kunna träningsdosera sig själv så systematiskt i likhet med att ta "ett piller" är en konst men fullt möjligt.

Så ta och läs inlägget om hur Kristina doserar sin träning igen, inlägget hittar du här >>

Vi på träningsbloggen är också nyfikna på om du har samma erfarenhet som Kristina och hur du i så fall doserar din träning för bästa effekt.



Dela med dig och skriv gärna till traningsbloggen@reumatikerforbundet.org

Helgövning: Burpee

Här får du en riktig utmaning inför helgen. Många anser att detta är övningarnas övning för både styrka och kondition. Burpee!

Övningsfilm hittar du här >>

Läs tidigare inlägg: Burpee - Den optimala övningen....som du hittar här >>

Det finns inget dåligt väder...

...bara dåliga kläder! Det är ett ordspråk som följt mig genom min mammas glada tillrop. Så lagom lajbans när man var sådär 14 år och vägrade mössa och halkade omkring i lågskor. Men som vuxen tänker jag på morsans "med glimten i ögat ord" när det som idag snöar på tvären. Och hon hade som många mammor har, nämligen rätt.

Fram med skidorna hojtade dottern när den första snön började yra och radion gick ut med sin 75:e trafikvarning för dagen. Vi gick ut i mörkret, mera blöta än snö på backen men trots allt vinterns första vita på gräsmattan. Dottern kastar sig omkull och gör en snöängel som skulle behövt simpuffar och badmössa. Hon rusade vidare och började frenetiskt rulla snö till en snögubbe. Och en gubbe blev det även om en stor del av gräsmattan och löv  utgjorde armering.

Själv fick jag vara en del av denna snöslaskiga rörelselek. Lyckliga hängde vi upp våra kläder på tork.

Fysisk aktivitet kan ha många ansikten. Det finns inget dåligt väder...

//Elin sjukgymnast