Gästbloggare Elisabet: Apport!

Med lite färg och några drakar som flåsar runt benen på en blir man piggare av

Att ge upp ligger inte naturligt för mig. Jag vill vidare, det kan ju gå, målet kan nås.

Men så kommer det där tillfället när något händer och som blir en övermäktigt, det där som gör att man sätter sig ner och omvärderar vart man är och vart man ska. Det hände mig i nu på sensommaren/hösten. Ni har läst allt mitt gnäll över snuvorna … snuvor bör för övrigt förbjudas!

Först duckade jag och inbillade mig att om jag att om jag inte funderade på hur jag mådde – egentligen - så skulle det släppa. Det hela sprack!  Jag blev snuvig och under en lång period bara sov och åt jag … nåja – det blev ett och annat skitprogram på dag-TV också. Jag blev eremit och träningen fanns det noll ork till att ens tänka på.

Till slut tog jag till allt jag hade, bad om hjälp med det mesta – matlagning, tvätt, städning. Jag köpte en massa nytt smink och hårprodukter (som jag normalt inte använder). Tänkte att om jag bara äter bättre, känner mig snyggare, slipper tvätta och städa och kan vila i stället så skulle jag komma igång igen. Imorgon! Funkar inte jättebra kan jag meddela, men allt går att inbilla sig och det var roligt att nätshoppa smink!

Snuvorna har minskat, jag är fortfarande trött vissa dagar, men inte konstant. Otroligt! Är det så här man kan må?! Och fy vad lätt det var att vänja sig av med att laga mat, tvätta och städa.
Så – nu ska jag börja träna igen, lederna känns igengrodda.  Första besöket till gymet var så nedslående. Jag tänkte smyga igång med ett pass, fyra övningar, fyra set á fem repetitioner. ”Jag behöver nog ta av lite vikter”.  Jo, hej – två varv senare låg jag i en blöt pöl av svett, snor och tårar på golvet och funderade allvarligt på att be dom komma med en lyftkran och köra hem mig.

Nya kondiskompisar

Efter det passet ringde jag och bokade tid med min sjukgymnast. Fick en genomgång och justeringar av mina program. Se’n frågade hon vad jag skulle tycka vara roligt att träna. Jag hör mig själv säga ”det ser så roligt ut med gymnastikövningarna i Crossfit”. Min mun har en helt egen agenda, den säger saker som jag inte tänkt. Den är dessutom bundis med "hjärnhalvorna" som man sitter på.

Rosa <3 

Fram kom en rosa kettlebell – undrar om hon känner mig? Och jag blev presenterad för Assault bike, jobbigare finns nog inte … Bäst av allt, övningen som får mig att känna mig som en yster valp! Kasta en tung, sandfylld boll över axeln – så långt det går, bara för att springa efter den och hiva iväg den över den andra axeln.  Kunde jag skulle jag vifta på svansen och gläfsa av glädje när jag lubbar efter bollen jag precis hivade iväg.

Apport Elisabet! Hämta tillbaka din träning igen.

Tips om motivationen sjunker från Sophias blogg

Sophia Stenberg har skrivit ett tänkvärt och peppande inlägg på sin blogg i ämnet motivation.
Läs och lår dig inspireras.

Sophias inlägg hittar du här >>

Periodisera din träning

Favorit i repris: Inlägget publicerades första gången 2014.

I ljuset av citatet som publicerades här på bloggen igår vill jag skriva några rader i ämnet "Tränings periodisering". Detta är en metod som alla inom elitidrotten är väl förtrogna med för att uppnå bästa möjliga träningseffekt.

Man kan tänka periodisering på lite olika sätt. Ett sätt är utifrån intensitet att vissa veckor eller pass är mer intensiva än andra. Att jag tex väljer att denna vecka hålla en högre frekvens i den träning jag utför ett sådant upplägg skulle kunna innebära att jag fokuserar mera på intervall pass (kortare och intensivare pass) än distanspass (längre och långsammare pass).

Ett annat sätt att tänka periodisering är att lägga själva träningsvalet eller övningar i block. Ett upplägg skulle kunna se ut så här. Vecka 1: promenader. Vecka 2: cykling. Vecka 3: simning. Vecka 4: Cirkelträning på gym. Och så börjar jag om på vecka 1 igen.

Man kan naturligtvis plocka ner dessa perioder i ännu mindre beståndsdelar som att måndag endast träna överkropp för att på onsdag bara träna benen för att på fredag koncentrera mig på konditionshöjning.

Periodisering är enklt uttryckt  till för att optimera både träning och återhämtning samt uppnå bästa möjliga funktion och effekt av den träning som man utför. Dessutom blir träningen inte monoton och tråkig om man lägger upp den i perioder.

Och för att citera Ferry igen "Om träningen börjar kännas bekväm så gäller det att se upp".

Handen på hjärtat när förändrade du ditt träningsupplägg sist?
Nu är det dags!

Nytt år nya möjligheter!

Törs du tro det?

Orka mer med Cyber-kompis!

Du orkar mer med sällskap, på den punkten är de flesta studier eniga. Men visste du att du kan öka din prestation även med en digital träningskompis?

Forskare i Michigan State lät 120 studenter träna med eller utan partner. Denna partner var endera en mänsklig eller en "cyber-buddy". Övningarna som utfördes var fem olika varianter av "plankan" (isometriska bålövningar).

Under träningen med "cyber-buddy" projicerades man tillsammans på en bildskärm under passet.
Resultatet av studien visade en signifikant ökning av motivationen för all träning oavsett om övningarna utfördes ihop med en livs levande kompis eller den digitala partnern.

Den mänskliga kontakten var dock överlägset bäst, i detta sällskap orkade deltagarna hålla sina "plankor" i genomsnitt 80 sekunder längre och tillsammans med "cyber-buddy" 33 sekunder längre i genomsnitt.

Men en "cyber-kompis" peppar dig bättre än ingen träningskompis alls!

Läs mera om studien här >>

Runtastic fiffiga appar

Är du en appbiten och appvan användare? Det är inte jag! Har provat lite olika appar inom ämnet livsstil och hälsa men inte riktigt fastnat för någon, förrän nu. Den har länge legat nedladdad i mobilen och visst har jag kikat lite på den ibland men det var först för ett par månader sedan som jag faktiskt började använda den i skarpt läge. Appen heter "Runstatic Mountain Bike" och innehåller en rejäl mängd funktioner i gratisversionen och ännu fler i PRO-versionen (betalversionen) förstås. Här går att få fram allt från cykelrutt via GPS till medelhastighet och sträcka. Om du är av den interaktiva sociala typen kan du följa dina cykelkompisar över sociala medier och dela rutter och tider om så önskas. Själv är jag kort och gott mest förtjust i all se vilken sträcka jag cyklat och på vilken tid. Kalendern som ackumulerar sträcka under varje månad peppar också och det är roligt att se hur många kilometer jag samlar under en månad då jag väljer cykeln som transportmedel.

Runtastic är precis som namnet avslöjar från början en app för löpning men har sedan utvecklats med både funktion för cykling (MTB och landsväg), gång, magträning (x flera), sömn och pulsmätare.

Fiffig app, lätt att använda med lagom peppande effekt!

Kommentera gärna dina synpunkter om du själv testat någon av Runtastics appar.

Gästblogg Kristina: Smörgåsbordet

Idag brottas jag med smörgåsborsproblemet. Ni kanske känner igen er?
Du tar din tallrik, du kommer fram till bordet och all den uppdukade maten är vackert och inbjudande upplagd…Du blir sugen på allt! Samtidigt inser du att allt inte får plats på tallriken, du skulle dessutom inte orka ens att smaka på allt… För att göra rätt val, så tittar du på vad andra har lagt på sina tallrikar, vad som verkar vara den godaste maten. Du tar även en titt på smörgåsbordet från andra sidan för att få en ny vinkel på uppläggen samtidigt som du försöker välja ut godbitarna. Det är inte lätt att välja. Det är tråkigt att välja fel, nu när du har så många mumsbitar framför dig. Du vill inte missa något! Speciellt inte något av dina favoriter, även om det finns en del nya rätter som ser fantastiskt smakliga ut. Vad ska du välja, utan att överlasta tallriken och utan att bli övermätt och uttröttad?

Nu gäller dagens smörgåsbord inte mat i mitt fall, utan träning.
Det finns för mycket kul att göra idag, men begränsat med tid och även ork. Första frestelsen var att prova ett nytt spinningprogram på jobbets träningscyklar (få känna känslan av att bli riktigt fysiskt trött, det är roligt att prova nyheter, men inomhusträning när solen skiner är inte lika lockande ), sen lockar såklart en ridtur i vårsolen på döttrarnas ponny (lukta på granskogen, lyssna på fåglarna och njuta av harmonin, men det är nog lite väl lågintensiv träning), orienteringsträning med ungdomsgruppen ikväll (roligt, roligt, roligt med ungdomar, och orientering efter en intensiv arbetsdag är en spännande utmaning, men det kan ju bli väldigt lång tid med träning om jag kommer vilse), mountainbikecykling med sambons träningsgrupp (riktigt kul, varierande jobbigt men rätt svårt tekniskt, jag kan få svårt att hänga med gruppen och det är ju lite trist att vara ett bromsankare), säsongens första löparlopp finns också att välja på (utmanade, högintensivt, trevliga löparkompisar, men har jag egentligen så mycket fart att visa upp)…utan att anstränga mig hittar jag ännu mer på mitt smörgåsbord! Det är överfyllt av lockelser och min träningstallrik är för liten tidsmässigt och orkmässigt för att få in allt som lockar.

Tur att jag hinner frossa i vilken av aktiviteterna jag ska roa mig med, men det är svårt att välja….
Ha en skön dag!
/ Kristina

Gästblogg Kristina: Motivation för träning

Kristina Areskoug-Josefsson funderar över detta med motivation för träning

I mitt jobb som fysioterapeut möter jag ofta patienter som frågar mig hur de ska kunna motivera sig till att träna. Ja, där finns inget enhetligt svar som passar alla, tyvärr.

Jag vet ju vad som motiverar mig (jag blir mer rörlig, orkar mer, får mindre ont och blir glad), men många av patienterna har bra kunskap om vad träning är bra för men de saknar ändå motivation.

Ibland kanske frågan istället ska vara tvärtom... vad är det som gör dig omotiverad till träning? Ibland kan faktiskt nyckeln till att hitta motivationen finnas där. Mitt i känslan av "VILL INTE, HAR INTE TID, KAN INTE". Ibland kanske omotivationen beror på att vi ställer så höga krav på oss själva. Måste träna si ofta och så intensivt, istället för att hitta vad vi tycker om och se hur fysisk aktivitet kan höra ihop med det som vi gillar att göra.

Glöm inte bort att det är mycket trevligare att berömma sig själv för det som blir gjort än att gräma sig över det som inte blev gjort.


Kram Kristina 

Träning från topp till tå

Tränar det mesta, socialt, kul, miljötänk!

Att hitta bra anledningar att börja cykla är inte svårt. Hela kroppen och även knoppen mår bättre – dessutom är det skonsamt. Och kul!

-------------------------------------------------------

Ursprungligen publicerad i Reumatikervärlden #2

-------------------------------------------------------

När Elin Löfberg, sjukgymnast med specialistkompetens inom reumatologi, och ansvarig för Reumatikerförbundets träningsblogg, går igenom kroppen visar det sig att det mesta tjänar på en tur uppe på cykelsadeln.

– Cykling är mer skonsamt än löpning, säger Elin Löfberg, som själv är en cykelälskare. Många av mina patienter får inte upp flåset när de tränar för att lederna sätter stopp. Då är det bra att pröva cykling. Det är också en träningsform som passar alldeles ypperligt för dem med några pluskilon för mycket. Mindre plåga och mer glädje.

Elin Löfberg tipsar nybörjaren att inte cykla sig blöt av svett utan att ta det lugnt.

– Kliv av i uppförsbacken. Hälsoeffekterna kommer ändå och det går att starta på alla nivåer, i alla åldrar.

Huvudet

Att trampa på en cykel kan vara så roligt och stärkande att det stimulerar kroppens må bra-hormoner, endorfiner. Själen blir glad, både av att hålla till ute i naturen och av att träna inne med andra entusiaster och bra musik. Att känna sig nöjd med sin prestation är bland det bästa som finns. Det gör det lättare att trivas med livet och sig själv.

Lår

Kungen bland cykelmusklerna är de som sitter fram och bak på låren. I och med att cyklisten jobbar med kroppens största muskler ökar konditionen snabbare. Träningen för rumpa, höft och vadmusklerna är också central och cyklingen hjälper till att hålla de här viktiga delarna i god form. Vältränade ben gör att kroppen känns ung.

Överkroppen

Även överkroppen jobbar när benen trampar. Det betyder träning för musklerna i skuldror, axlar och armar men framför allt ryggen och magmusklerna. Den som vill lägga lite extra krut på cyklingen märker snart att belöningen blir starkare bålmuskler. Och de gör stor nytta: stark bål betyder minskad risk för ont i ryggen.

Händer

En del med värk i händerna tänker att de inte klarar av att cykla. Men gör ett försök! Fundera över att byta ut styret eller satsa på ergonomiska handtag. En bra cykelaffär har prylarna, och kan hjälpa till med inställningarna. Små förändringar kan betyda ett nytt liv som cyklist. Tänk på glädjen när det som verkade omöjligt plötsligt går att göra.

Knä

Egentligen är det knät som vinner mest på en cykeltur. Cyklister med smärta och stela leder brukar må bra av och gilla cykling, inte minst för att det är en form av rörelse som smörjer och mjukar upp knäna. Senor och muskelfästen blir också smidigare. Cykelskor gör att det går att jobba hela varvet runt med pedalerna och att knäna avlastas.

Hjärtat

Cykling är en toppaktivitet även för kroppens centralstation, hjärtat. Blodcirkulationen och syreupptagningen ökar och hjärtat stärks, höjer sin kapacitet och blir mer effektivt. Vilket betyder ännu mer syre och näring till musklerna. Cykling är fantastiskt bra för att motverka hjärt- och kärlsjukdom och är en enkel väg till bättre hälsa.

Midjan

Den som cyklar bränner kalorier och det kan leda till ett minskat midjemått. Många vill gå ner i vikt och just cykling kan vara en vettig metod. Hela kroppens system får en positiv effekt och det kan också betyda att blodtrycket sjunker. Högt blodtryck är vanligt och den som inte provat cykling förr gör rätt i att testa.

Fötter

Cykelskor är en riktigt fiffig sportpryl. Går skon att klicka fast i pedalen går det att få till ett rundtramp, alltså att kunna ta i hela varvet och på så sätt öka kraften. Foten sitter inte fast utan går att vrida till, så lossnar den. Det är en vanesak, men det är förstås bra att vara försiktig de första gångerna! Skorna gör också att stabiliteten ökar och trycket på fotsulorna minskar. En bra cykelsko är en riktig "motionskrydda", som inte behöver vara dyr.

Text: Maja Aase

Reumatikerförbundets hemsida hittar du här >>

Iris Media hittar du här >>

Hur motiverar du dig?

Sitter och funderar på hur du gör för att hålla ångan uppe? Hur motiverar du dig för regelbunden fysisk aktivitet och träning? Är du en sådan som inte behöver någon extra morot eller som jag som mer eller mindre måste ha ett mål i sikte eller en "belöning" för att få ändan ur vagnen.

Skriv en rad och berätta, ge dina bästa tips endera här nedan i bloggens kommentarsfält eller till traningsbloggen@reumatikerforbundet.org

Barnens Vasalopp 1986

Vi är mitt inne i Vasaloppsveckan 2015 och trycket på startplatser har aldrig varit större. Detta är sinnebilden av svensk motionsverksamhet. Tusentals personer glider, hasar och åker de olika sträckorna som Vasaloppet numera erbjuder. Vissa har mååånga mil och lång förberedelse i benen andra ger sig iväg mer eller mindre ovetande om utmaningen.

Det här diplomet som fanns långt ner i en hög av papper skickade mig tillbaka till mellanstadiet. Solig vinterdag, friluftsdag med bussresa till grannsocken för att delta i Barnens Vasalopp. Jag gick all in hade till och med tjatat till mig ett litet träningsspår som farsan hade dragit upp på åkern nedanför huset. Hade förberett mig så gott jag kunde med mina stökiga leder, nervös väntan på start.

Efter en del av loppet berättade min fröken som hela tiden låg hack i häl att mina föräldrar "ledoroligt" bett henne åka i närheten av mig ifall kroppen la av. Oooojjj vad sur jag blev, hade ingen aning om denna omsorg. Blev helt enkelt rejält förnärmad, jag som tränat så.

Skulle minsann visa hela världen att jag fixade detta, så i vid korvgrillningskontrollen stack jag helt enkelt. Utan att säga ett ord till fröken Eva, struntade jag i korv och varm saft och körde helt enkelt vidare ensam. Minns att jag var trött som en gammal Opel med svidande muskler och lätt gråt i halsen när jag nådde mål. Men jag VANN! Vann över mig själv, fröken, mina oroliga föräldrar och alla andra som för en sekund inte trodde att en liten RA-unge inte skulle fixa Barnens Vasalopp.

Vi drivs av olika saker, motiveras på olika sätt. Förberedelse i all ära, men det sitter främst i skallen om vi skall lyckas med det vi företar oss eller ej. Barnens Vasalopp 1986 driver mig fortfarande framåt!

Ny bok i brevlådan: Motivation för motion

Eller för att vara helt korrekt så heter boken, "Motivation för motion. Hälsovägledning för ökad fysisk aktivitet". Boken är skriven av Johan Faskunger som är beteendevetare i botten och Kamilla Nylund som i grunden är ämneslärare inom engelska och idrott med som sedan många år tillbaka är verksam på Karolinska Institutet.

Så här sammanfattas boken...


Många människor i Sverige är i behov av att röra sig mer och minska sitt stillasittande. Utgångspunkten för "Motivation för motion" är den senaste svenska rekommendationen för fysisk aktivitet ur hälsosynpunkt, samt förståelsen för vilka faktorer som kan vara avgörande för framgång i arbetet med att förändra livsstilen (i första hand den fysiska aktiviteten). 

Att skapa det rätta förändringsklimatet är en viktig uppgift för hälsovägledaren, liksom att ha kunskap om förändringsprocessens olika faser och vilka strategier som är mest effektiva att använda. Boken presenterar såväl hälsovägledarens roll och behov av färdigheter, som strategier och tekniker som uppmuntrar till fysisk aktivitet.

"Motivation för motion" är relevant för många olika yrkesgrupper som på olika vägar kommer i kontakt med personer i behov av ökad fysisk aktivitet. Den ska kunna användas i många olika sammanhang och under olika förutsättningar. Hur innehållet används beror på hur mycket tid som finns till hälsovägledning.

Boken är en revidering av 2001 års utgåva - nu med uppdaterad kunskap och erfarenhet för beteendeförändring och ökad fysisk aktivitet.
"Vår förhoppning är att boken ska underlätta den svåra konsten, men samtidigt berikande upplevelsen, att hjälpa människor att öka sin fysiska aktivitet."Johan Faskunger och Kamilla Nylund

Har än så länge bara hunnit skumma boken men känslan är att här finns mycket matnyttigt att hämta både som privatperson men också i yrket som coachande sjukgymnast.
Pris på nätet ca 300 kr.

Midsommarlöfte

Apropå Dalarna, så har årets största högtid just firats. I detta landskap räknas inte tidevarvet från nyår utan just från midsommar, alltså sitter ett midsommarlöfte som en smäck här i fiolernas rike. För om jag är helt rak på sak så har träningen varit tämligen skral under de senaste 6 mån. Som vanligt kan man skylla eller förklara detta på alla möjliga sätt, för min del är foteländet en stor faktor och så även småbarnsföräldraskap. Men ack nej det är inte skäl nog att lägga sig på sofflocket, men om motivationen sviktar då?

Ja vad gör man om motivationen sviktar, om rörelseglädjen inte finns där, om målet inte är tydligt? I mitt fall har det pga fotont blivit att helt tänka om, att sakta acceptera att vissa motionsformer som tex löpning just nu helt enkelt inte fungerar. Racercykeln har i stället gjort entré i garaget och jag har numera förmånen att ha sjöutsikt så tröskeln att komma ut med kajaken har sänkts avsevärt. Motionsformer som är riktigt snälla för sura artrosfotleder men som sätter fart på stora delar av kroppens muskler och inte minst tar mig långt på kort tid mot vad mina opålitliga fötter just nu gör.

Så nu är det dags för ett midsommarlöfte! Jag använder mig av SMART-modellen för att tydligt formulera min träningsmålsättning.

SMART-modellen

S – specifik (Vad ska jag träna?)
Cykling och kajakpaddling.
M – mätbar (Hur mycket ska jag träna?)
3 pass i veckan á minst 30 min.
A – accepterad (Är min träningsupplägg accepterat av min omgivning? Träning tar tid!)
Japp, maken tar kvällspassen med lillflingan. Mormor finns som backup.
R – realistiskt (Är nivån realistisk för mig?)
Ja! För min del gäller det snarare att acceptera att jag inte är i bättre fysisk form än jag faktiskt är. Börja med lägre intensitet och tidslängd för att vänja muskler och leder i stället för att gå på nock och troligen få för ont.
T – tidsbestämd (När ska detta (del) mål vara nått?)
Start: Idag 23/6.
Utvädring: 31/8
Mål: Förbättrad uthållighet och allmäntillstånd. Om möjligt förbättrad gångförmåga.

Vill du också hänga på och avlägga ett midsommarlöfte? Gör det vet ja, så kan vi bli ett gäng som peppar varandra. Skriv gärna en kommentar till inlägget så kan vi följa varandra.

PS: Som en del av Reumatikerförbundets material för temaåret "Kunskap som lindrar" finns en liten broschyr som heter "Kom igång tips, träning och fysisk aktivitet". I denna lilla fiffiga skrift står bla att läsa om SMART-modellen som en bra metod för att sätta delmål och mål för fysisk aktivitet och träning. Den kan du beställa mot porto här >> . DS.

Psoriasisartrit med attityd. Bytte medicinerna mot träning!

I senaste numret av Reumatikervärlden (Reumatikerförbundets tidning) får vi ett personligt porträtt av Emma Agnell, 23 år som lever med diagnosen psoriasisatrit. För fem år sedan fick hon diagnosen och gick då ner sig rejält men Emma säger "Idag är det jag som äger min sjukdom inte sjukdomen som äger mig". Emma Agnell fortsätter "Träningen har ökat min livskvalitet väldigt mycket. Det bästa tips jag kan ge andra med stela leder och kronisk smärta är att börja träna även om det är tungt i början"

Läs hela porträttet om Emma på sid 34 i Reumatikervärlden som du hittar här >>

Det finns ingen gräns

Det var rubriken på Anders Olssons föreläsning som hölls under Karolinska sjukhusets hälsovecka. Jag hade förmånen att sitta ner en timme och lyssna till denne mans häpnadsväckande livshistoria där han som 10-åring för första gången får en ryggskada som i vuxen ålder blir orsaken till en lång och snårig vårdhistoria.

En historia som slutar med förlamning i benen på grund av en skadad ryggmärg orsakad av felbehandling i vården. Jag har sällan hört en berättelse så fylld av elände orsakad av min egen bransch, vården.
Anders beskriver hur den olidliga ryggsmärtan medicinerades med morfin. Mycket morfin, utskrivet av "receptglada" läkare och hur han tillslut blir ett mer eller mindre liggande paket, fullpumpad och beroende av morfinpreparat. Han kommer till en punkt där han ger upp och Anders berättar hur han väljer mellan liv och död. Han bestämmer sig för att leva! Anders Olsson bestämmer sig för mer än så, han ska bli av med morfinet inte i morgon utan nu. Läkarna tror inte att det skall gå. Men på egen hand med hjälp av sittcykeln ute i garaget trappar han själv ut morfinet under 8 mån. När abstinenssymtomen blir för påtagliga kör han ett pass på cykeln i garaget för att frisätta kroppens egna endorfiner. Så nöter han på dygnet runt i 8 månader för att till slutligen ringa upp sin läkare och berätta...ATT DET GICK!



Under den här tiden träffar Anders en gammal kompis som frågar om dom ska köra Vansbrosimmet tillsammans kommande sommar. Kompisen ger sig inte utan ringer och ringer tills Anders kommer ner till simhallen och börjar träna. De startar sedan tillsammans i Vansbrosimmet och Anders Olsson går i mål på 98.e plats av ca 3200 startande. En lysande simkarriär har startat.

Vi som sitter med uppspärrade ögon och öron i auditoriet får sedan följa Anders berättelse via landslagsdebut som 37-åring, OS i Aten  och rekordhållare i frisim vid Alcatraz till Anders senaste utmaning, att simma hela Klarälven (28,1 mil) vilket genomfördes nu i somras.

Målbilden då, att ta många medaljer? Inte alls, svarar Anders, att bevisa för doktorn att det gick att bli av med morfinet är fortfarande den största segern.

Anders Olsson avslutar sin föreläsning med att säga "Folk säger att jag är handikappad, men jag är bara hjulbent"

Det finns ingen gräns!

Läs mer om Anders Olsson här>>

Föreläsning i Karlstad om ankyloserande spondylit

Bor du i närheten av Karlstad och är intresserad av att veta mer om AS? Ta dig till Stadsbiblioteket den 11 november!

Reumatolog Lars Cöster informerar om sjukdomen, sjukgymnast Karin Eriksson finns på plats och ger konkreta tips och råd och du möter även en person som lever med AS som berättar om sina erfarenheter.

Tid: Måndag 11 november Klockan 18.00

Plats: Stadsbiblioteket, Sessionssalen, Västra Torggatan 26, Karlstad

Fri entré!  Ingen anmälan behövs.

Läs mera på Reumatikerförbundets hemsida här >>

Jakt för alla

I dessa älgjaktstider måste jag lyfta Dalarnas reumatikerdistrikt som vann utmärkelsen "Bästa mediainslag 2012" inom Reumatikerförbundet. Här tänkte man utanför de givna och traditionella träningsramarna och lät medlemmarna träna både jakt och prova fiske i samarbete med Svenska Jägareförbundet och deras projekt "Jakt för alla". Att friluftsliv är positivt för både kropp och själ kan många vittna om, men en aktivitet så som jakt och fiske behöver göras än mer tillgängligt för personer med funktionsnedsättningar. Det är ett av målen för projektet "Jakt för alla".

Daladistriktets medlemmar visar att det går att prova på en lite annorlunda fysisk aktivitet bara man får rätt förutsättningar.

Nu hänger Nacka-Värmdö reumatikerförening på och ordnar en liknande träff under rubriken "Jakt för alla". Träffen hålls 16/11 ute vid Bogesund där möjlighet att skjuta med jaktsimulator kommer att finnas. Länk till Nacka-Värmdö hittar du här >>

Läs hela artikeln från Dalarnas reumatikerdistrikt här >>

Ny träningskompis Garmin forerunner 305

Det är bara att erkänna, träningsmotivationen ligger inte på topp! Har svårt att hitta drivet att komma ut efter vardagens bestyr när lugnet sänkt sig över stugan. Landar trött i soffan i stället. Och mörkt börjar det bli ute om kvällarna också, och kallt. Nej nu får det vara slutgnällt tänkte jag och gjorde slag i saken och köpte mig en bättre begagnad GPS-klocka stor som en moraklocka här om dagen.

Garmin forerunner 305 är en klocka med flera inställningsmöjligheter och träningsval än jag egentligen behöver. Och då finns det en ännu vassare modell i efterföljaren 310xt som kom ut för ngt år sedan. Men jag har suktat efter en GPS-klocka för att kunna se sträcka och hastighet, inte minst när jag är ute med kajaken. Jag gillar grejen med att komma hem efter ett pass och kunna plita ner lite gott och blandat i träningsdagboken. Siffror är skoj, inte minst för motivationen så nu är min förhoppning att min nya träningskompis kan välta mig ur soffan ut i höstmörkret. Får återkomma med rapport om någon månad.

PS. Det är 987 m. mellan Reumatikerförbundets kansli på Alströmergatan i Stockholm till Karlbergs pendeltågsstation. Tänk vad man kan få reda på med hjälp av en GPS en vanlig onsdag i september. DS.

Sommarbilden: Kajakpaddling

Årets tema verkar vara vatten! Vad ger du mig för detta, löd rubriken på mejlet från Ingrid Cederlund som än en gång givit sig ut på sjön denna sommar, nu i en kajak. Ingrid fortsätter, -Trodde aldrig att detta skulle fungera med tanke på min ledgångsreumatism, men det gick! Fyra timmars paddling blev det och resultatet löd...-En blåsa i tumvecket och lite sura axlar men annars helt fantastiskt. 33 år sedan Ingrid paddlade senast och då i kanadensare. Lycka!!

Tack Ingrid, du inspirerar verkligen!!

Sommarbilden: Segling i Medelhavet

Ingrid Cederlund, verksamhetsombudsman på Reumatikerförbundet har skickat in dessa härliga bilder från en seglats i Medelhavet som hon gjort i sommar. Ingrid skriver att hennes huvudsakliga uppgifter var att vara kuttersmycke och drinkmaster men känner jag Ingrid rätt så koordinerade hon nog en del av övrigt arbete också. Ingrid skriver vidare att det var en viss utmaning att hålla sig på benen nere i kabyssen vid matlagning under båtens gång med stela fotleder, där av ett och annat blåmärke på nöjeskontot. Tack Ingrid för fina bilder!