onsdag 20 november 2013

Det finns ingen gräns



Det var rubriken på Anders Olssons föreläsning som hölls under Karolinska sjukhusets hälsovecka. Jag hade förmånen att sitta ner en timme och lyssna till denne mans häpnadsväckande livshistoria där han som 10-åring för första gången får en ryggskada som i vuxen ålder blir orsaken till en lång och snårig vårdhistoria.

En historia som slutar med förlamning i benen på grund av en skadad ryggmärg orsakad av felbehandling i vården. Jag har sällan hört en berättelse så fylld av elände orsakad av min egen bransch, vården.
Anders beskriver hur den olidliga ryggsmärtan medicinerades med morfin. Mycket morfin, utskrivet av "receptglada" läkare och hur han tillslut blir ett mer eller mindre liggande paket, fullpumpad och beroende av morfinpreparat. Han kommer till en punkt där han ger upp och Anders berättar hur han väljer mellan liv och död. Han bestämmer sig för att leva! Anders Olsson bestämmer sig för mer än så, han ska bli av med morfinet inte i morgon utan nu. Läkarna tror inte att det skall gå. Men på egen hand med hjälp av sittcykeln ute i garaget trappar han själv ut morfinet under 8 mån. När abstinenssymtomen blir för påtagliga kör han ett pass på cykeln i garaget för att frisätta kroppens egna endorfiner. Så nöter han på dygnet runt i 8 månader för att till slutligen ringa upp sin läkare och berätta...ATT DET GICK!



Under den här tiden träffar Anders en gammal kompis som frågar om dom ska köra Vansbrosimmet tillsammans kommande sommar. Kompisen ger sig inte utan ringer och ringer tills Anders kommer ner till simhallen och börjar träna. De startar sedan tillsammans i Vansbrosimmet och Anders Olsson går i mål på 98.e plats av ca 3200 startande. En lysande simkarriär har startat.

Vi som sitter med uppspärrade ögon och öron i auditoriet får sedan följa Anders berättelse via landslagsdebut som 37-åring, OS i Aten  och rekordhållare i frisim vid Alcatraz till Anders senaste utmaning, att simma hela Klarälven (28,1 mil) vilket genomfördes nu i somras.

Målbilden då, att ta många medaljer? Inte alls, svarar Anders, att bevisa för doktorn att det gick att bli av med morfinet är fortfarande den största segern.

Anders Olsson avslutar sin föreläsning med att säga "Folk säger att jag är handikappad, men jag är bara hjulbent"

Det finns ingen gräns!

Läs mer om Anders Olsson här>>

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar