Bucket list: Sofia Bleckur "Om VM-silver och ryggsmärta"

En av träningsbloggens läsare önskade sig inför 2017 att få läsa om elitidrottare som lever med reumatisk sjukdom. Därför bjuder vi på ett tidigare inlägg från 2015 där skidåkaren Sofia Bleckur delar med sig av sina tankar runt elitidrott och reumatisk sjukdom. Håll till gogo!


Sofia Bleckur har stått på ett par längdskidor så länge hon kan minnas. Uppvuxen i närheten av Rättvik var steget till att gå skidgymnasiet i Mora inte särskilt stort. Reumatikerförbundets träningsblogg träffar den nu 31 år fyllda Sofia Bleckur under Reumadagarna i Tylösand där hon är en av gästtalarna under det parallella programmet. Jag blev inbjuden av fysioterapeuternas sektion för reumatologi men visste inte om jag skulle ha möjlighet att komma säger Sofia. När jag fick inbjudan hade jag ännu inte bestämt mig för om jag skulle fortsätta min skidsatsning eller inte, men jag har nu beslutat mig för att ta en paus i skidåkandet på elitnivå.

Sofia Bleckur kom med i A-laget (längdskidlandslaget) för cirka tre år sedan och det var också då som avgrunden öppnade sig. Jag hade nått mitt mål att komma med i landslaget berättar Sofia, det var då smärtan i ryggen började.

Sofia Bleckur nådde världstoppen trots ankyloserande spondylit (AS)

Vad trodde du orsaken var?
- Överbelastning och överträning, men smärtan gav inte med sig och nätterna var ett rent elände med toksmärta i bröstryggen. Det enda som hjälpte var att gå upp och röra sig. Jag fick liksom ingen logik i smärtan men jag kände tidigt att jag mådde bättre när jag var igång och tränade än om jag lät bli.

Vad hände sedan?
- Jag tog hjälp av landslagets fysioterapeuter som uppmuntrade mig att söka läkarhjälp. Jag träffade någon sorts ryggdoktor som sa åt mig att kort och gott sluta träna. Enligt den läkaren fick jag inte göra någon som gjorde ont och intervallträning var utesluten. Jag förstod ingenting, jag fick ju mindre ont när jag rörde på mig. Det här beskedet var som att dra undan mattan under fötterna på mig, hela min tillvaro rasade då. Smärtan skrämde mig och ju räddare jag blev ju mindre vågade jag träna.

Slutade du helt med träningen då?
- Jag klarade inte av att vara med på de vanliga landslagslägren men jag slutade inte helt att träna. Jag kände liksom instinktivt att det var något som inte stämde, så jag var lite "olydig". Vi riggade min cykel utomhus på en trainer men jag kunde inte luta mig fram och hålla i styret på grund av smärtan i ryggen, så jag ställde en stol på var sida så jag kunde få stöd av ryggstöden. På det här sättet fick jag träna ute vilket jag älskar och också få möjlighet att pumpa på rejält med benmusklerna.

Hade du fått någon regelrätt diagnos vid den här tidpunkten?
- Både ja och nej, jag väntade på svar på magnetkamera undersökning och hade ännu inte fått träffa någon reumatolog. Vändningen kom i september när jag fick tid hos reumatologen i Östersund där jag både fick träffa läkare och sjukgymnast. Man kunde nu tydligt konstatera att jag fått ankyloserande spondylit (AS, inflammatorisk ryggsjukdom) och tämligen omgående blev jag insatt på biologiskt läkemedel. Men framför allt fick jag här besked att jag var fri att träna så mycket jag ville och kroppen orkade. Inga pekpinnar, fri att röra mig som jag ville. Ja uppmuntrad att träna!


Sofia Bleckur beskriver sitt veckoupplägg för träning

Hur upplevde du det här beskedet?
- Framför allt som en stor lättnad, plötsligen kunde jag börja hantera min situation på ett helt annat sätt då jag förstod att smärtan inte var farlig. Även om jag fick min diagnos oerhört mycket snabbare än de flesta med AS, för mig tog det ungefär 6 månader så var oron ändå det jobbigaste inte minst i förhållande till mitt yrke som ju faktiskt byggde på att kunna träna minst 20 timmar i veckan. Kroppen var mitt arbetsredskap.

Och kroppen höll, 2015 tog du VM-silver i Falun!
Sofia ler och svarar lite blygt - Ja det var en fantastisk säsong, som att leva mitt i sin dröm omgiven av ett kanonlag både i och utanför spåren. Att kunna prestera och ta medalj på hemmaplan var stort!


Sofia Bleckur visar bilder från VM i Falun


Hur ser ditt liv ut idag utan skidåkningen?
- Jag arbetar som sjuksköterska på en ortopedavdelning och trivs just nu mycket bra som "motionär". Jag tränar fortfarande mycket ihop med mina gamla landslagskompisar hemma i Östersund.

Här ska tilläggas att Sofia Bleckur idag "motionerar" i runda slängar 10 timmar i veckan och övar sig i att tycka att en löprunda på cirka en timme är en helt ok träningsdos för en dag.

Hur tänker du runt framtiden?
- Jag ser mig inte som sjuk varken idag eller i morgon. Jag tänker inte på min AS, den hindrar mig faktiskt inte alls. Om 20 år jobbar jag med förebyggande hälsovård och vem vet kanske kommer jag tillbaka i längdspåren och gör en långloppssatsning så småningom.

Sofia Bleckur föreläste på Reumadagarna i Tylösand

Reumatikerförbundets träningsblogg önskar Sofia Bleckur stort lycka till med livet utanför skidspåren och tackar för att hon så personligt och frikostigt ville dela med sig av sin historia. Ett föredöme att se upp till!

Träningsdos och intensitet är viktig för Kristina

Kristina Areskoug-Josefsson. Foto: Viktor Westin

Som en fortsättning på det mycket uppskattade och lästa inlägget "Fysioterapi 2015: Träningsintensiteten är A och O" kommer här en intervju med Kristina Areskoug-Josefsson som länge använt träningens dos-respons som en del av sin egen behandling.

Berätta Kristina, vilka diagnoser har du och hur ser din vardag och dina intressen ut?
RA, Sjögrens syndrom, Raynauds sedan c:a 10 år tillbaka. Arbetar, som forskare, fysioterapeut och lektor i en kombinerad tjänst. Mina intressen är utomhusaktiviteter såsom paddling, orientering, ridning, skogslöpning, vintersport. Jag tränar helst med sällskap, både med familjen och vänner. Utöver träning gillar jag att hänga i vårt renoveringsobjekt (liten stuga), prova nya recept (med mer eller mindre lyckade resultat), äta kakor och läsa.

Hur skulle du vilja beskriva symtomen av din sjukdom idag? Och hur påverkar det din vardag?
Mitt största problem är skov av trötthet. Tröttheten kan kännas förlamande och saker som jag vanligen klarar av i min vardag blir enorma hinder. Värk i händer, fötter och knän är lättare att hantera på något sätt.

Tröttheten påverkar min koncentrationsförmåga och jag blir mindre social, jag orkar helt enkelt inte med att umgås när tröttheten är som värst. Värken i händerna begränsar främst hur mycket jag gör hemma. Jag undviker matlagning som innebär skära, skala och finfixa saker. Det är inte alltid så lätt att be om hjälp, även om familjen gärna hjälper mig. Numera ser det även själva vad jag behöver hjälp med och är snabba på att hjälpa till.

Torrhet i ögon och mun är också besvärligt. Snustorra ögonlock som är ihopklistrade på morgnarna och dessutom en tunga som är fastklistrad i gommen. Inte min mest mysiga tid på dygnet…
En annan påverkan är att jag direkt blir sämre med ökad stelhet och värk om jag har inte får möjlighet att vara i rörelse. I mitt arbete kan jag behöva vara sittande under flera dagar med möten eller resor, och det gör mig stelare och ökar värken. De dagarna behöver jag försöka hitta utrymme för rörelse under dagen, vilken kan tvinga mig till träning tidiga morgnar, sena kvällar eller lunchpromenader. Ibland hade det varit skönt att slippa, att bara vara slö. Tyvärr har jag lärt mig att faller jag för sitt-frestelsen så blir det bara värre….

Hur ser din medicinska beh ut idag jämfört med då du fick din diagnos?
Nu är det Methotrexate och Mabhtera som gäller, och vid behov kortison och Arcoxia. Jag har provat en del olika mediciner. Från Salazopyrin i början till olika kombinationer med biologiska läkemedel tillsammans med Methotrexate och Methoject. Medicinbytena har berott på allergier och dålig effekt, men nu har jag hittat en bra kombination.
Ögondroppar och salivtabletter har jag jämt i fickan/väskan/bilen.

Du har under lång tid noggrant följt hur din träningsdos påverkat dina symtom, berätta om hur du upptäckte att träningen gav direkt lindring.
När jag blev sjuk var jag aktiv med ridning och promenader, det vill säga ganska lågaktiv fysisk träning. I samband med diagnosen blev jag nedstämd och tänkte att jag skulle drabbas av stora försämringar i vad jag skulle kunna göra i livet. Resultatet av det blev att jag fick för mig att om jag någon gång skulle springa ett maraton så fick jag börja träna direkt, för jag skulle säkert inte kunna gå så många år till. Det kan ju låta lite udda, men det var ändå så det började. Som fysioterapeut var jag medveten om att jag var tvungen att träna upp mig successivt och jag tyckte att det var enklare med träningsdagbok, så jag började använda funbeat.se. Här går det att skriva hur länge träningen har pågått, träningsmål, träningstyp och ansträngningsnivå.



Jag valde att följa ett nybörjarlöparprogram C25K (från soffan till 5km) och det var här jag första gången fick känna att träningens intensitet påverkade värken. I träningsprogrammet ingick både lugna och mer intensiva pass och under de intensiva passen kände jag att smärtan i händerna minskade. Smärtlindringen fanns även kvar efter passet. Detta motiverade min träning och efter några månader kände jag även att trötthetsskoven minskade. När jag fortsatt att öka min träningsdos och intensitet märkte jag inte försämring utan om jag ökade successivt så mådde jag istället bara bättre. Jag har alltid följt 24h regeln och försökt att anpassa mig efter den. Ibland blir det för hårt, men det går ju att träna lite lugnare nästa gång. Ibland blir det för lätt och då vet jag att jag har mer kapacitet än vad jag trodde.

Hur ser din träningsdos ut idag och vilken träningsform/er använder du dig av?
Jag försöker vara i rörelse 1-2h/dag, men det är olika typer av fysisk aktivitet. En del är intensivt (löpning, orientering, längdåkning, mountainbike, styrketräning) annat är lugnare (promenader, ridning, stavgång). Jag försöker ha minst tre pass i veckan som är högintensiva. Men träningen beror även på vem jag får sällskap med, eftersom jag tycker bäst om att ”socialträna”. Ofta kan ett pass på medelintensitet ge bra smärtlindrande effekt om det är på längre tid än en timme, men högintensiva pass känner jag positiv effekt av även om de bara är 20min.



Måste du utföra samma form av aktivitet/träning för att få effekt eller kan du byta aktivitet typ spela badminton i stället?
Jag byter gärna aktiviteter, det viktigaste är att intensiteten blir tillräcklig. Jag vill nå minst Borgs ansträngningskala grad 15 tre gånger per vecka. Ofta kan nya sporter bli roligt, men jag kan behöva ta en extra paus under träningspasset för att känna efter hur kroppen hanterar den nya träningen. För mig krävs det alltid lite tillvänjning vid nya sporter, annars hamnar jag lätt på för mycket värk efteråt.

Om du av någon anledning skulle missa två pass i rad, vad händer med kroppen då?
Två pass, tja, det händer ju, men som sagt då blir jag stelare och får mer värk. Om jag har missat många pass, kanske inte i rad, men att det har blivit mindre träning under en månad, då ökar även tröttheten. För mig krävs daglig aktivitet för att jag ska må som bäst.

Cykling är en av Kristinas motionsformer. Foto: Viktor Westin

Måste du börja om från 0 om du missar en veckas träning tex pga förkylning eller hur gör du för att uppnå bästa effekt av dos-respons efter?
Efter förkylning (är väldigt sällan förkyld, men det vågar jag knappt skriva, för då kommer väl snuvan som ett brev på posten!) brukar jag bli mer ansträngd på kortare pass, så på sitt vis blir det ju lite som att börja om, men träningsintensiteten blir ju lika hög även om passet kan bli kortare/långsammare/mindre fysiskt belastande.



Om du skulle ge ett ”nybörjarråd” till den som mera systematiskt vill få bättre effekt av sin träning just på tex smärta/stelhet utifrån ett dos-respons tänk, vad skulle det vara?
Mitt tips skulle vara att använda Borgs ansträngningsskala och vara ärlig mot mig själv i hur ansträngande de aktiviteter jag gör egentligen är. Variera träningsintensitet, men se till att ha med högintensiva pass.

Träningsdagbok är bra för att se över tid hur mycket träning det faktiskt blir och hur ansträngande den är. Successiv stegring av träningen är viktigt för att minska skador och få ut mesta möjliga av träningen. Om träningen alltid är likadan (samma runda, samma vattengympapass, samma promenadtakt) blir det en tillvänjning och alltså inte lika ansträngande längre. 24h regeln är också bra att använda sig av för att känna sig trygg i sin träning se gärna Reumatikerförbundets folder" Kom igång tips -träning och fysisk aktivitet" där du kan läsa mera om 24h regeln.

Går att beställa från Reumatikerförbundet

Vad är ditt knep för att orka hålla igång träningen kontinuerligt över tid?
Träna tillsammans! Min mamma tycker t.ex. att det är jättekul att cykla med mig när jag springer. Vi får träning på vår egen nivå, men har roligt tillsammans under tiden. Jag tränar även i en orienteringsklubb och ibland på inomhuspass på gym. Byt sport för olika årstider. Gör det som är roligt och prova gärna något nytt.
Färgglada träningskläder, en ny buff och åka iväg och träna på ett utegym på ett nytt ställe är också inspirerande. Sedan hade jag berömt mig själv för varje genomfört pass (det är lätt att bara tänka på vad som inte blir gjort och då kan träningsdagboken vara som en bekräftelse på att det ändå har blivit mycket gjort!) Boka in nya äventyr: gå upp för en slalombacke och titta på utsikten, välj en ny runda, trimorientera, testa nya utegym, gå på prova på aktiviteter.

Återhämtning och vila är också en viktig aspekt för att få bästa möjliga träningsresultat

En sak till är anpassning, visst har jag anpassat min utrustning för att det ska bli enklare att träna: träningsskor med dragsko (inte knyta skosnören), sportbehå som går att komma i/ur på dåliga axeldagar, extra snöre i draggrejen i dragkedjor, började med barnstavar i längdåkningen, extra stötdämpning i framgaffeln på cykeln, snowboard istället för slalom för de mjuka snowboardskornas skull m.m.

Och mina vänner och familj anpassar sig: byter vantar med mig om händerna blir för kalla (ett åk i liften med uppvärmda vantar gör susen ibland), hjälper till att knäppa upp och knäppa saker, semestrar med inplanerad fysisk aktivitet, står ut med att prova många paddlar till kajaken innan jag hittar en som passar, ja listan är kan bli riktigt lång…

Kristina tränar gärna ute. Foto: Viktor Westin

Hur tänker du om detta med motivation generellt sett?
Den kommer naturligt för mig eftersom jag känner att jag mår bättre av träningen. Min familj och vänner vet också att jag mår bättre och stöttar mig genom att uppmuntra mig att träna, inkludera mig i träningsaktiviteter och prioritera min träning.

”Kom igen mamma, ut o rör på dig så mår du bättre sen!”

”Du det ösregnar, det är ett fantastiskt tillfälle att se om du slipper skoskav i dina skor när de är blöta!”

”Vi är ett gäng som ska prova konstsnöbanan, vill du följa med? Vi fixar att vallar dina skidor.” (valla har jag svårt för, lite klen handstyrka)

SMS-utmaningen: ”26” (ett SMS som betyder jag har gjort 26 benböj, och då skickas utmaningen vidare, så får jag göra helst fler innan jag SMSar vidare)




Tack Kristina för att du så inspirerande och frikostigt delade med dig av din erfarenhet gällande hur du använder fysisk aktivitet och träning som en direkt behandlingsmetod vid reumatisk sjukdom.
Reumatikerförbundets träningsblogg önskar lycka till både ute i motionsspåret och med din forskning!

Yoga & Jogga med Jenny Sunding

Jenny Sundings nya bok

Jenny Sunding en nygammal kändis i Reumatikerförbundets kretsar har nyligen givit ut boken "Yoga & Jogga" tillsammans med Tia Jumbe. Jenny Sunding är både frilansjournalist med specialistkunskaper inom träning och hälsa och personlig tränare. Reumatikerförbundets träningsblogg fick en pratstund med Jenny Sunding.

Jenny Sunding: Träningsjournalist

Berätta -Vem är Jenny Sunding?
Jag kommer ursprungligen från en liten by i Jämtland men bor idag i Stockholm (efter att ha pluggat i London och Uppsala) med min kille och vår hund Bamse. Jag är journalist inom träning och hälsa samt PT och löpcoach. Både mitt yrkes- och mitt privatliv kretsar mycket kring träning eftersom det är min största hobby. En hobby som jag gillar att försöka inspirera andra till att engagera sig i.   
 Din relation - koppling till Reumatikerförbundet?
Min moster jobbar på Reumatikerförbundet och det var genom henne jag fick veta att de sökte skribenter till sin sajt. Så när jag var frilansjournalist skrev jag en del artiklar till reumatikerforbundet.org, främst texter om fysisk aktivitet för personer med reumatisk sjukdom.
 
Varför en bok om just yoga och jogging?
Jag springer mycket, men som löpare behöver jag även stärka upp och hålla kroppen rörlig så därför yogar jag även så ofta jag hinner. Jag och min medförfattare Tia Jumbe märkte att det inte bara var vi som var gillade att kombinera dessa två träningsformer och ju mer vi funderade och skrev, desto mer insåg vi att det är en klockren kombination. Yogan ger rörlighet, kroppskontroll, styrka, närvaro och du använder andningen som ett viktigt redskap. Andetaget är även viktigt när du springer, och då tränar du dessutom upp kroppens syreupptagningsförmåga samt att du rör dig framåt – vilket du inte gör när du tränar yoga (då du håller dig på en begränsad yta). Både yoga och löpning är väldigt enkla träningsformer, allt du behöver är ett par löpskor och en yogamatta.

Till vem eller vilka riktar sig boken?
Till motionären som antingen yogar och är nyfiken på löpning, löparen som vill testa yoga eller till den som är ny för båda träningsformerna. Vi har en utförlig teoridel som går på djupet men på ett lättillgängligt och lättförståeligt sätt. Det finns också en del med massor av yogaövningar och tips på löppass så att den som inte är intresserad av så mycket teori istället kan gå mer rakt på träningen. 

Hur kan en person med reumatisk sjukdom ha nytta av din/er bok?
Fysisk aktivitet är viktigt för alla, inte minst för den som har en reumatisk sjukdom. Yoga kan hjälpa till att förbättra balansen och kroppens rörlighet samt minska muskelspänningar, smärta, sömnsvårigheter och depression. Löpning/jogging stärker skelettet, förbättrar konditionen och ökar kroppens välmående. Kort sagt, träning är ett sätt att få en friskare kropp – men om man är ovan gäller det att börja försiktigt och trappa upp successivt. Träningsovana reumatiker kan initialt känna mer smärta när de börjar med mer vardagsmotion eller träning. Försök att inte ge upp när det känns tungt, det blir bättre. 

Finns det några speciella övningar- träningsmoment som du tror fungerar extra bra för en person med reumatisk sjukdom?
Vi har ett yogapass i boken som kallas "Rörlig rygg" som är perfekt för den som behöver stärka upp ryggen och släppa på muskelspänningar. Ett bra sätt att börja dagen!

Du har många strängar på din ”träningslyra”, vilken motionsform gillar du bäst?
Jag är en inbiten löpare som älskar att springa på slingriga stigar i skogen. Det är meditation i rörelse för mig.

Har du nya bokprojekt på gång eller andra event som du är involverad i?
Jag har inte börjat på något nytt bokprojekt – ännu :-) – men jag håller då och då i workshops inom främst löpning.  

Du är också PT, om du skulle avsluta denna lilla intervju med en riktig pep-formulering, hur skulle den låta?
Lite träning är alltid bättre än ingen träning. Tänk många bäckar små, det gör stor skillnad i längden!

Jenny Sundings hemsida hittar du här >>

AS-grym träningsgrupp på Facebook

Göran Wahlstedt är en av initiativtagarna till den öppna Facebook gruppen för personer med ankyloserande spondylit (AS) eller liknande symtom. Reumatikerförbundets träningsblogg har fått möjlighet att ställa några frågor till Göran.

Hur gammal är du Göran och vad pysslar du med till vardags?
Jag är 45år och är gruppchef inom Läkemedelsbranschen.

Hur har sommaren varit?

Jag är en av dom som trivs i varmt klimat, så det har varit mycket utomhusaktiviteter. Sommaren har varit perfekt! Blev en hel del träning!

Bild från den öppna AS gruppen

När blev du sjuk/diagnos?Jag fick diagnos Bechterews sjukdom, som det hette på den tiden. 1988! Symtomen började 1987 då jag var 18år. Jag vet nu att jag har haft en väldig tur att få diagnos inom 1år!

Ni har startat en AS-grupp på Facebook. Berätta!

Hur länge har gruppen funnits?

Det finns en sluten AS-grupp med ungefär 500 medlemmar med diagnos AS eller liknande symtom. Eftersom kost och träning är väldigt viktigt för AS så skapade vi en egen AS-grupp i februari 2014 som heter AS-bra Mat och Träning.

Vilka får vara med (målgrupp)?

Alla som har diagnos AS eller liknande symtom och vill komma igång eller dela erfarenheter om träning och kost.

Bild från den öppna AS gruppe

Träffas ni fysiskt och tränar ihop?

Än så länge så har vi inte träffat varandra mer än dagligen på nätet. Men vi hållet på och planerar olika tävlingar som vi ska göra i vår! Det kan bli en löpartävling eller stafett-triathlon. Vi planerar då ta fram tröjor med passande slogan för oss! Typ "Vi är AS-grymma".

Hur peppar ni varandra, träningsdagböcker, tävlingar mm?
Först så delade vi erfarenheter av träning och kost. Det var i april vi kom på att vi ska mäta våran dagliga rörelseträning i en träningsdagbok. Vi skriver ner tiden och aktiviteten vi gör varje dag! Varje vecka sammanställs tiden i ett diagram med kurvor och data per person och totalt för gruppen! Vi peppar varandra dagligen och för att peppa extra, så delar vi ut symboliska medaljer till de som tränat mest! Men alla tränar efter egen förmåga och tävlar alltid mot sig själv! På 4 månader så har vi totalt tränat 1000h i aktiv rörelseträning! Det kan vara allt från promenad, power walk till större tävlingar som Vansbrosimning och Vätternrundan. 

Bild från den öppna AS gruppen

Just nu så tränar vi upp buken med "plankan" med ett schema vi hittade på nätet! På några veckor så ska vi klara plankan i 5min är målet!

Har gruppen ngt långsiktigt mål?

Allas huvudmål är definitivt att må bra. Vi alla mår så mycket bättre när vi tränar regelbundet, både fysiskt och psykiskt. Men för att hålla motivationen uppe sätter många upp delmål, gärna tävlingar eller utmaningar. För att inte tröttna och inte dra på sig belastningsskador tränar flera i olika träningsformer. Jag tror alla tycker det är roligt att lära sig nya saker. Några har dröm att få kroppen att hålla för en Ironman och någon annan att klara Klassikern. En av gruppens medlemmar har precis anmält sig till Kalmar Iron Man vilket är klart inspirerande.

Bild från den öppna AS gruppe

Vad har funkat bäst att träna för dig/roligast?

Jag har varit dålig i väldigt många år! Vändpunkten kom 2012 då jag provade biologisk medicin. Jag kände att jag blev piggare under 2013, så under semestern startade jag min träning. Jag började med längre promenader och lättare workout hemma! Kroppen svarade bra på träningen, så jag började köra Crosstrainer och spinning. Nu gymmar jag och löper en del, ca 5-6 dagar i veckan och ca 9h i veckan. 

Bild från den öppna AS gruppen

Vad är ditt personliga träningsmål?

En gammal dröm är att genomföra en Svensk Klassiker och ett Triathlon lopp, olympisk distans 2015! Så nu kör jag rullskidor och ska gå en crawlkurs i höst!

Men viktigast är att vara frisk och få en träningsvana. Ha roligt då man tränar/tävlar! Man tävlar mot sig själv och låter inte sjukdomen få en chans att bestämma! Så det är bra om man har en envishet, hittar positiva saker i allt och har humor och lite distans till sin sjukdom!

Klättring gav Elenor blodad tand

Fick möjligheten till en pratstund med Elenor Berglund som testat klättring för första gången. Här kommer en liten intervju.

Elenor Berglund redo för utmaningen på
klätterväggen

Ålder och yrke?

28år jobbar i reception/växel på Reumatikerförbundets kansli.

Hur har sommaren varit?

Senare delen av sommaren har jag verkligen njutit av de tropiska vädret, kunna gå i klänning och inte ens behöva använda kofta på kvällarna. Underbart! Hunnit med att träffa vänner, picknickar, bada och resa hem till Sollefteå en sväng också.

När blev du sjuk/diagnos?

Jag blev sjuk när jag var 2 år, har diagnosen JIA (barnledgångsreumatism).

Vad har funkat bäst att träna för dig/roligast?

Bästa träningen för mig är den roliga, då jag inte tänker på att jag tränar. Så det har blivit mycket dansinspirerat t.ex. linedance, zumba och sh’bam. Fötterna klarar de bättre eller sämre olika gånger, men håller jag mig till att bara köra passet och inget före eller efter brukar jag klara mig från värsta värken. Även gått på vattengympa med reumatikerföreningen och styrketränat i grupp.

Du har testat klättring för första gången. Hur gick det, hur var det? Berätta!

Det var jättekul! Först var jag nervös att jag inte ens skulle komma upp på väggen, men efter att jag satt på mig utrustningen och blivit säkrad av en vän började jag på en lätt vägg. Många greppvänliga handtag och väggen var inte så hög. Höjdskräcken slog däremot in nästan högst upp och mina ben skakade. Lyckas ändå ta mig ända upp och då kom nästa moment, nedfirningen, släppa väggen och luta sig bakåt medan vännen firar ner en. Andfådd, svettig och adrenalinfylld vilade jag en stund för att sen ge mig på en ny vägg.

Vad var roligast med klättringen?

När man förstått hur man skulle göra så kunde man välja svårighetsgrad på banan, bara klättra på de lila greppen t.ex. Så att strategiskt tänka hur man skulle klättra och klara hela väggen var roligast. 14 meter var högsta väggen och jag kom ändå upp trots skakiga ben.

Var det ngt som strulade med lederna under eller efter klättringen?

Eftersom jag är stelopererad i båda handlederna så var vissa grepp lite svåra att ta och efteråt hade jag ont i händerna. Kände även av lite i knän och fötter. Sen fick jag träningsvärk i de flesta muskler jag har men det tyder väl bara på att det var ganska bra träning för hela kroppen.

Skulle du rekommendera klättring till andra personer med en reumatisk diagnos?

Man ska nog vara ganska rörlig i benen, inte ha någon aktiv inflammation och om man tror att händerna klarar det tycker jag absolut man kan testa. Jag är ju själv en sån som vill testa de mesta en gång och se hur det går.

Kommer du fortsätta klättra?

Känner att jag har fått blodad tand så ska försöka klättra snart igen.

Blir det någon semester?

Ja, i slutet på augusti blir det två veckor på Ibiza med min syster. Ser fram emot det!

Från kontoret till skateboardrampen

Slipskille som åker bräda? Ja, jag hajade också till när jag läste artikeln om Anders i senaste numret av Reumatikerförbundets tidning, Reumatikervärlden. Här får vi möta 43-årige Andreas Edlund som hittat rörelseglädjen i Fryshusets bowl och skateramper i Stockholm. Till vardags arbetar Anders Edlund som kommunikationschef på Nordea men två kvällar åker slipsen av till till förmån för hjälm och knäskydd. Det som kryddar historien extra är att Anders har diagnosen ankyloserande spondylit (reumatiskt inflammatorisk ledsjukdom i ryggen) sedan många år tillbaka.

Läs hela artikeln om inspiratören Anders här>> på sidan 9 i Reumatikervärlden

Dykning, Malin mår bäst under ytan

Malin Swärd 36 från Gotland mår bäst när hon får kränga på sig dykardräkten och sätta lufttuben på ryggen eller ännu hällre fridyka och ge sig ut under ytan i havet. Hon har levt med diagnosen psoriasisartrit sedan hon var sex år gammal men det var först vid 19 års ålder som sjukdomen blommade ut i full kraft men detta har inte stoppat Malin Swärd från att dyka. Hon driver till och med en dykfirma ihop med sin man.

Blev du nyfiken nu!? Bra, då tycker jag att du skall läsa hela artikeln om Malin och hennes passion för dykningen trots reumatisk sjukdom i senaste numret av Reumatikervärlden på sid 32 som du hittar här >>

Sara om Playitas träningsresa till Fuerteventura



Sara Stråt

Reumatikerförbundets träningsblogg fick nys om att Sara Stråt sjukgymnast med specialistkompetens inom reumatologi och chefsjukgymnast på Danderyds sjukhus nyligen besökt träningscentret Playitas på ön Fuerteventura. Självklart passade vi på att ställa några frågor som en del av inläggen om träningsresor och klimatvård.

1. Vad erbjuder anläggningen för träningsalternativ/träningspass (skulle det passa en reumatiker)?

Sara: De har ett stort utbud aktiviteter från tidig morgon till ca 18 på kvällen. Allt från lättare aktiviteter som yoga, stavgång, strech och avspänning till mer tuffa aktiviteter som löpning, spinning, stepbrädepass mm. Dessutom finns ett stort fint gym inomhus och en gympark ute. Här finns också tennisbanor, simbassäng och pol med vattengympa.

2. Finns möjlighet till tränare/coacher?

Sara: På gymmet finns instruktör hela dagen. Man anmäler sig till vissa av passen på ett litet kontor på området och där kan man även ställa frågor om de olika aktiviteterna. Vill man ta simlektioner går det också bra men kostar en del.

3. Finns möjlighet till sjukgymnast eller annan vårdpersonal?

Sara: Det finns en spaanläggning med massageterapeuter och även sjukgymnast. Dock tror jag att sjukgymnasten endast utför behandlingar och inte coachar träning. Läkare finns på området flera timmar varje dag utom söndagar.

4. Vilka alternativ till boende finns?

Sara: Du kan välja att bo på hotellet, i lägenhet eller i lite lyxigare villa. Allt ligger i närhet till träningsanläggningen. Vi bodde i hotellet som bestod av flera byggnader i ett mycket kuperat område. Visserligen fanns både hissar och en linbana inomhus men om man har svårt att gå i trappor skulle man nog helst bo så nära receptionen som möjligt (linbanan tog sin tid och kan säkert pröva tålamodet om man vill upp till sitt rum några gånger under en dag).

5. Hur är tillgängligheten för en person med funktionsnedsättning?

Sara: Området är handikappanpassat med hissar, ramper och linbana. Hotellområdet är kuperat men själva området med träningsbanor, restauranger, spa mm liksom lägenhetsområdet är platt och här är lätt att ta sig fram, även med gånghjälpmedel.

6. Skulle detta kunna vara ett alternativ till traditionell klimatvård?

Sara: Det kräver att man har kunskap om hur man ska träna eftersom man inte får hjälp med det här. Många av gympapassen är ganska tuff träning men är man van att anpassa träningsövningar och känner sig själv och hur mycket kroppen och lederna tål kan man säkert få ut mycket av träningen.

7. Vad tyckte du/ni var bäst med playitas?

Sara: Eftersom det finns så många valmöjligheter kan alla göra det man vill och kan. Vi såg större sällskap tex ca 20 stycken med "Korpen" på t-shirten och alla tränade på sitt sätt för att sedan samlas vid måltider eller för en vilopaus vid poolen eller på stranden. Tröttnar man på anläggningsområdet kan man hyra cykel eller ta buss/taxi till någon stad. Ca 5 km bort ligger Gran Tarajal, öns näst största stad med många affärer och mysiga restauranger längs stranden. För den som klarar lite mer kuperad terräng kan man ta sig dit över berget 3,5 km, då kan stavar rekommenderas.

Tack Sara för inspirerande och informativa svar och inte minst ljuvliga bilder. Inte utan att man blir riktigt sugen på att åka till Playitas. Kanske något av Reumatikerförbundets distrikt eller förreningar skulle våga sig på att ordna en träningsresa hit! Skulle du hänga på då?

Gladare av rörelse än av piller

På Reumatikerförbundets hemsida finns en sida som heter "Att leva med reumatisk sjukdom" här hittar du ett gäng personporträtt där olika människor delar med sig av sin livserfarenhet gällande att leva med olika reumatiska diagnoser. En av personerna är Lars Lindgren som har sjukdomen psoriasisartrit.



Foto Johan Marklund

Lars Lindgrens ryggrad är låst från nacken ner till ryggslutet på grund av förbeningar som bildats av psoriasisartriten. Det för med sig stelhet och värk som i stor utsträckning påverkar hans dagliga liv. Han tränar nästan varje dag, två gånger i veckan går han på sjukgymnastik och bassängträning på anläggningen vid Danderyds sjukhus, och däremellan går han på gym, promenerar och gör övningar hemma.

– Mitt liv kretsar runt träningen eftersom den är så avgörande för hur jag mår. Slarvar jag så straffar det sig direkt med att jag blir stel och får ont i kroppen.
När Lars inte tränar så läser han. Det blir många romaner, självbiografier och historia.
– Jag är särskilt intresserad av Stockholms historia och går ofta på museum.

Gladare av rörelse än av pillerLars hade haft psoriasis i över tio år när han började få besvär med värk och stelhet i lederna. Trots det tog det lång tid innan läkarna förstod att symtomen berodde på psoriasisartrit. Lars besökte flera olika läkare som tog en mängd olika prover innan han slutligen fick sin diagnos. Det var en jobbig tid med mycket ovisshet, men sedan dess tycker Lars att vården har förändrats till det bättre.
– När jag först fick min diagnos blev jag tillsagd att vila och äta piller mot värken. I dag ordinerar reumatologerna istället rörelse för att förebygga att kroppen blir för stel. Det fungerar mycket bättre på mig. Att jag sedan även känner mig gladare och piggare av det är en bonus.

Läs hela intervjun med Lars här >>

Läs flera reportage "Att leva med reumatisk sjukdom" här >>





Intervju med Kristina Areskoug Josefsson om längdskidåkning



Foto Viktor Westin

Hej Kristina! Du var med i Reumatikervärlden´s senaste nummer och berättade där om glädjen i att åka längdskidor och vinsten av att du "åker ifrån" din ledsmärta. Du har levt med din ledgångsreumatism i många år. Nu är vi på Reumatikerförbundets träningsblogg nyfikna på att hör hur det går med träningen inför vasaloppsveckan. Förra året åkte du öppet spår, tänker du köra en repris i år?
Kristina: Det blir inget öppet spår iår...det hinns inte med helt enkelt. Kortvasan blir det i alla fall! Istället ska jag försöka mig på ultraterränglöpning som årets utmaning!

Så du är veteran med flera lopp på CV`t. Vilken tid har sportklockan stannat på när du körde vasan och hur många mil hade du skavt i spåren som förberedelse innan?
Kristina: Tiden första året var 9.15 på Vasaloppet och året efter i konstant snöande blev det 8.15, jag var jättenöjd båda gångerna. Det första året jag åkte vasaloppet blev det 50,5mil i träningsspåren, precis som vasaloppets rekommendationer är... och det fungerade bra. Året efter blev det 28 stressade mil under snöbrist och lite överansträngningar i underbensmuskulaturen efter loppet.

Hur har kroppen reagerat på träningen och inte minst hur har du mått efter loppen?Kristina: Min kropp har alltid mått bra vid stora ansträngingar som vasan, maraton eller multisport om jag har skött mi träning och ökat den successivt. Enda gången det blev överträning är förra året som sagt. Men det var inte själva loppet utan träningsökningen innan som var problemet.
Jag mår som jag ska efter lopp. Allmänt sliten men pigg och nöjd mentalt. Har inte fått ökade ledinflammationer efteråt och inte ökad trötthet heller.

Så till sist, vilket råd vill du ge till en person med ledgångsreumatism (RA reumatoid artrit) som önskar prova att köra Vasaloppet för första gången?
Kristina: Mitt råd inför vasaloppet är att börja träna i tid, kör rullskidor, stavlöpning och inlines med stavar innan snösäsongen kommer. Försöka få ihop 50 mils åkning, inklusive några gånger över 3 mil. Rätt utrustning och rätt valla gäller ju för alla.

Tack för inspirerande svar! Vi på Reumatikerförbundets träningsblogg följer gärna din uppladdning inför din utmaning i att springa ultraterränglöpning. Lycka till först nu på kortvasan tillsammans med dina flickor!

Läs mer om Kristina och hennes framfart i bla multisportspåren och om hur det går att kombinera ledgångsreumatism med tuff träning här på Unga Reumatikers hemsida >>
 

Träningsbloggen intervjuad

Blev intervjuad av Reumatikerförbundets webb här om dagen...

Reumatikerförbundets Träningsblogg allt populärare

Med över 40 000 visningar och 257 publicerade inlägg har Reumatikerförbundets träningsblogg etablerat sig som en populär källa för information om träning.

Nyckeln till framgången för det som än gång bara var ett experiment är bloggens huvudskribent, sjukgymnast Elin Löfberg. Vi har bett henne berätta lite om allt arbete som ligger bakom:

Fråga:  När började du skriva träningsbloggen?
Elin: Vi startade Reumatikerförbundets träningsblogg i januari 2011. 

Hur många inlägg har det blivit? 
Fram till idag har 257 inlägg publicerats.

Får du många kommentarer och frågor?
Ja det kommer in en hel del kommentarer. Inte mindre än 307 kommentarer finns listade. Våra läsare är engagerade med både frågor och tips.

Vilket ämne har berört mest tror du?
Helt klart de inlägg som är direkt praktiska, tips på övningar och träningsprogram. Men även de som tar upp träning vid en specifik reumatisk sjukdom.

Vilka andra har skrivit på bloggen?
Lite olika personer då vi utlyste möjlighet att vara "Gästis" på träningsbloggen. Vidare har både kollegor på Reumatikerförbundets kansli och reumainformatörer varit skribenter på bloggen.

Hur ser du på bloggens framtid?
Som ett fortsatt spännande och utmanande projekt. Träningsbloggen är en av Reumatikerförbundets många kanaler där vi berör ämnet hur det är att leva med reumatiska sjukdomar och uppenbarligen fyller bloggen en tydlig funktion med sitt fokus på fysisk aktivitet och träning. 

Är det något du velat skriva om men inte kunnat eller vågat?
Det svåraste är nog att kunna täcka in så många områden som möjligt då träning och reumatologi är GIGANTISKA ämnen.

Om man vill tipsa andra om träningsbloggen, hur gör man då?
Då går man in på Reumatikerförbundets hemsida och klickar sig in på träningsbloggen alternativt söker man bara på Reumatikerförbundets träningsblogg tex på Google så hittar man garanterat in. Välkommen in och spana!

Reumatikerförbundets hemsida hittar du här >>