Gästbloggare Elisabet: Det flyter!

Ingen har väl undgått att simningen är mitt stora intresse och absolut roligaste träningen!

När jag skriver det här har jag precis kommit hem från ett jätteroligt och jättejobbigt pass. Jag simmar med Södertörns simsällskap och går på det som kallas för vuxensim i Vårby simhall. Vi tränar söndagar 19.30-20.15 och onsdagar 20-21.30.

En av mina favoritplatser!

Ikväll simmade vi tempoträning och alla simsätten. Det innebär att vi simmade olika set, varje set bestod av 25, 50 eller 100 meter och skulle simmas fyra gånger. De tre första gångerna i ett mellantempo, och den sista på max. Vi började med medley, vilket innebär att man simmar de fyra simsätten efter varandra. Först fjäril, sen rygg, bröst och avslutar med frisim (crawl). Sedan fortsatte vi med det olika simsätten var för sig. Vi fick simma mot vår egen tid också på varje simsätt. Passet var simningens variant på intervallträning.

Jag började simma i månadsskiftet februari-mars 2012. Då hade jag bestämt mig för att försöka göra en tjejklassiker och jag insåg att simma uppströms för Västerdalälven skulle kräva lite mer än det ”kajkande” jag höll på med. Att vara i vatten och att simma har jag alltid älskat, jag kommer inte ihåg att jag lärde mig simma. Däremot kommer jag ihåg när jag skulle ta mitt första simmärke. Det var på västkusten, i Kungshamn. Jag skulle simma 25 meter. Medan jag höll på så skulle simläraren gå och hämta märket. Precis lagom till att jag var framme kom han springandes ”vänd och simma tillbaka, vi har bara 50 metersmärken”. Sagt och gjort!

Rörlighetsträning för axlar, bröstrygg och höfter. Stabilitetsträning för bål och rumpa. 5-i-1, större utbyte än ett godisägg. 

Första simträningen var en mardröm! ”Alla” var duktigare än jag, ”alla” simmade fortare, ”alla” kunde crawla 25 meter utan att drabbas av andnöd eller kallsupar. Men, duktiga tränare och att det är roligt, det tar en långt.

Simningen funkar väldigt bra för mig. Den har bidragit mycket till att jag tränar allt annat som jag gör, jag behöver den träningen för att utvecklas i simningen. Simningen håller mina axlar, bröstrygg och höfter rörliga (ex vis min bröstkorg expanderade 0 cm när jag andades 2012, idag expanderar den över 4 cm).

Det är också en bra form att träna benstyrka, armstyrka och bålstabilitet med. Armstyrkan är ju lätt att både se och förstå. Men benstyrka och bålstabilitet? Jo – för att kunna få upp farten (i alla simsätten) så behöver man bålstabilitet. När man drar åt de musklerna så stärks de, särskilt eftersom man jobbar med böjning eller vridning samtidigt. Lyckas man hålla mage och rumpa spända så får man så god flytkraft som möjligt. Det i sin tur leder till att rörelseenergin går framåt i stället för att guppa upp och ner och så vips simmar man lite fortare. Benstyrkan kommer av att man inte bara kan flaxa med benen, det gäller att hålla en kontrollerad rörelse i dem också för att rikta kraften åt rätt håll.

Min absolut sämsta gren är bröstsim. Mycket för att jag har kämpat med bentekniken, den har liksom inte infunnit sig. Jag har känt att jag gör fel, men inte förstått varför eller hur jag skulle kunna ändra det. Ända tills strax innan sommaren – då en av våra tränare förklarade att det är samma rörelse som när man tränar höftrörlighet. Den övningen när man står på golvet, håller i sig i en stol eller ribbstol, lyfter benet så knä och höft böjs i ungefär rät vinkel. Då för man knät utåt. Där viker man så ut benet igen och drar in. Hur många har inte stått och gjort den rörelsen som uppvärmning? Det tog mig över fyra år att förstå hur jag skulle göra …

Efter min första Vansbro Tjejsim var jag såld på öppet vattensimning. Det allra roligaste jag simmat är Forsbackarännet, det är ett evenemang, ingen tävling. Man simmar från Forsbacka till Gävle, utför Gavleån i 21 km. I år tog det 14 timmar och trekvart. Förra året var vattenståndet högre och vi kunde flyta med mer och då tog lite drygt 12 timmar.

Skitig och glad efter 14 timmar och trekvart i Gavleån.

Passar simning en reumatiker? Jag skulle absolut rekommendera att prova om man tycker om att vara i vatten. Alla simsätt går att justera för onda knän, onda höfter och ond rygg – så länge man inte siktar på att tävla då måste man tyvärr simma rätt. Och det finns hjälpmedel! Klarar man att lyfta armarna rakt upp utan att det gör för ont så kan man ta hjälp av en platta. Det är ett flythjälpmedel som man håller utsträckt framför sig och så arbetar man bara med benen.

Stilstudie i hur man misslyckas med en vändning.

Och lite utrustning man kan ha nytta av om man vill simträna, fenor, platta och dolme.

Har man svårt att sträcka armarna så kan man ligga på rygg och ”krama” plattan över magen och därifrån jobba med benen. Har man problem med stel nacke kan frisim bli svårt eftersom man måste andas åt sidan. Men å andra sidan så skulle många av mina bekanta med Bechterew (ankyloserande spondylit, AS) klara fjäril galant! Där ska man nämligen inte böja nacken för mycket bakåt, då får man kallsupar utan dess like, utan där ska nacken vara neutral även när man andas (man tittar nästan ner mot botten fast man är ovanför ytan).

Är benen inte i sin bästa form kan man sätta en dolme mellan knäna eller låren och jobba med armtekniken. En dolme är också ett flythjälpmedel som lyfter benen och stöttar bålen. Vill man jobba med benstyrka och flås kan man använda fenor. De hjälper också till att kompensera för dålig bålstabilitet.

Så – tycker du det verkar kul och har en bra dag, våga prova!