Man kan vila själen på många sätt, själv har jag alltid haft en förkärlek att hitta lugnet bland mojänger och molijoxer som Mulle Meck skulle ha sagt. Att få stå i källaren vid verkstadsbänken och skruva på något är för mig ren terapi som jag tyvärr ofta inte anser mig ha tid med. Men så här om kvällen tog jag äntligen tag i att byta däck på och serva en av familjens cyklar. Bort med ventil, fram med däckavtagare, bort med slag. Kränga på det nya däcket, pilla i slang och ventil, sätta ihop hela hjulet med nytt däck igen. Passa samtidigt på att göra ren kassett och kedja och till slut balansera in hjulet på plats igen.
Stod nog där och fixade och trixade i säkert två timmar. Kände mig så nöjd när jag var färdig med mitt praktiska värv, då slog det mig så in i baljan ont jag hade i mina fotleder. Hade inte ägnat en tanke åt mins skruttiga artrosfötter under tiden jag var koncentrerad på att serva cykeln.
Vad vi lägger vårt fokus och mål på har verkligen inverkan på hur vi upplever vårt mående och vår smärta. För mig är glädjen i att få lite kedjeolja på händerna rent smärtlindrande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar