Gästbloggare Elisabet: Att våga nytt! Cykelvasan30

Elisabet Lindberg 

Så är det dags att presentera testpilot nummer två som tar sig ann utmaningen att på cykel ta sig de tre milen från Oxberg till Mora. Det är en glädje för oss på Reumatikerföbundets träningsblogg att få hälsa Elisabet välkommen i gänget. Läs Elisabets första inlägg här nedan...

Jag heter Elisabet Lindberg, är 50 år och fick diagnosen psoriasis artrit i juli 2000. Det var en slump att jag fick den och när jag fick den var det en lättnad för redan när jag var 19 år fick jag min första ledinflammation i höger knä. Sedan följde många år med uppblossande inflammationer i framför allt fingrar och höfter. Där i juli 2000 hade mitt vänstra pekfinger svullnat upp och jag hamnade på vårdcentralen och där var det en reumatolog på plats just den dagen. När jag kom in och sträckte fram mitt finger tittade han på det i en bråkdels sekund och frågade ”hur länge har du haft psoriasis?”. Frågan förvånade mig för jag har aldrig haft problem eksem eller hudpåverkan.

Sedan följde ett par ganska lugna år fram till ca 2005 när jag gick in i det längsta och värsta skov jag haft. Jag blev sjukskriven på deltid, kunde inte gå utan stöd tidvis, sov staccatosömn max en timme åt gången sedan var jag vaken minst lika länge. Varje morgon när jag klev upp undrade jag hur jag skulle orka igenom dagen. Skovet eskalerade och i mars 2007 hamnade jag på akuten, då hade min bröstkorg och bröstrygg blivit så inflammerade att jag hade svårt att andas. Reumatologen satte mig på sulfa, vilket slog ut levern och jag fick sluta med den efter bara två veckor. Sedan var det dags att prova methotrexate och åter igen fick jag negativ påverkan på levern. Då fick jag Humira och även om det inte var den hallelujaupplevelse många beskriver så tog det inte många veckor innan skovet vände och började släppa.

På hösten 2007 föreslog min reumatolog att jag skulle söka klimatvård och jag fick det beviljat. I januari-februari 2008 fick jag komma till Mar Y Sol på Teneriffa. Då hade jag fortfarande svårt att gå och använde ofta kryckor. Bröstkorgen var stel, men jag kunde andas.

Min sjukgymnast där fick mig att våga prova att träna trots att det gjorde grymt ont och jag var stel och orörlig. Hon gav mig det råd jag fortfarande går efter – när jag tränar är det ok att det gör ont och att jag blir tillfälligt sämre, men det ska gå tillbaka inom 24 timmar, har det inte gjort det så får jag en dag extra återhämtning. Jag har alltid tränat lite, sporadiskt och inte helt fokuserat. Efter Teneriffa började min resa mot att bli en tränande person.

Jag har ökat successivt och numer är mitt mål att göra något pulshöjande en timme varje dag. Numer inser jag hur mycket träning och bra medicin betyder för mig och jag skulle inte vilja vara utan dem.

2012 var jag så bra att jag fick för mig att göra en Tjejklassiker. När jag bestämt mig insåg jag att jag inte skulle klara Vansbro Tjejsim om jag inte lärde mig crawla. Så jag tog kontakt med den lokala simklubben och sedan dess är simningen min roliga träning – jag är en simmare.

Utöver simningen så tycker jag att cykling är en väldigt trevlig motionsform. Jag har lite drygt två mil till jobbet och jag tycker om att pendla per cykel. Men jag har hållit mig till att cykla på asfalt och på landsväg. I höstas köpte jag en racer, för att ta cyklingen ett steg längre.

Jag tycker om att vara ute i skogen, att promenera och att lufsa, springa när jag kan. Så jag har också sneglat på att cykla off road också, men inte riktigt vågat. Min svarta, gamla, cykel skulle gott klara att användas på stigar och grusvägar. Men klarar jag det? Har jag balansen, tekniken?

Så såg jag inbjudan till att bli testpilot för Cykelvasan30. Och jag sökte innan jag tänkte. Frågar man min familj och mina vänner så skulle de nog säga att jag är måldriven. Själv tycker jag om att skaffa mig utmaningar. De är mitt belöningssystem för att jag ska sköta all den mängd av prehab- och rehab-träning som jag behöver för att fungera till vardags. Jag såg en möjlighet att få ett mål som skulle driva mig till att äntligen och faktiskt ta steget ut och börja cykla off road.

Cykelservice på gång

I samma stund som jag fick veta att jag blev antagen så gick jag igenom min cykel – den behöver ses över och uppgraderas. Jag har köpt nya däck, nytt drev, ny kassett och kedja. Började meka och insåg att jag behöver proffshjälp och att jag glömt att köpa två små drev. Nu har jag bokat hjälp så förhoppningsvis kommer jag ut på min allra första skogstur till helgen.

Så här kommer jag att känna mig när jag cyklar in i Mora - Toppen!

Så nu börjar min resa mot Mora J men det är så mycket mer än tre mil i Dalaskogarna. Det är att våga prova något nytt, att tänja på gränser och att utvecklas.