Gästbloggare Maria

Åhh! Vad det ska bli spännande och roligt att gästblogga!

Här svänger jag mig med ord som jag knappt förstår innebörden av, jo – gäst vet jag ju vad det är men ”blogga”, vad gör man då? Jag har förstått så mycket som att jag ska skriva en del om mig, mitt liv och vem jag är med fokus på hur mycket, när, var och hur jag tränar med utgångspunkt ifrån att jag är reumatiker.

Om jag ska börja med att presentera mig själv, så säger jag ungefär som Karlsson på taket sa. Jag är en lagom tjock kvinna i mina bästa år, det vill säga, jag är väl som folk är mest. Jag väger några kilo för mycket och närmar mig, med stormsteg, det magiska femtiostrecket.

Tillsammans med min man, Stefan och vår son Isak bor jag i en villa nordost om Stockholm. I vår familj ingår också vår katt Lizz och hund Toldo . Honom går jag långa och stärkande promenader med medelst stavar för att bättra på konditionen och bränna fler kalorier.

Till vardags arbetar jag som resurspedagog i en skola för barn med autism/aspergsers syndrom, jag fungerar som ”jag-stöd” åt en elev på högstadiet, rent konkret innebär det att jag hjälper och stöttar eleven med att ge struktur åt skoldagens innehåll.  Detta gör jag på halvtid.

Ett väldigt utvecklande, spännande och givande arbete som leder till mycket eftertanke och ödmjukhet inför livet i stort.

Utöver det arbetar jag som coach, telefoncoach, dvs. jag coachar uteslutande via telefon. Det kan jag göra hemifrån vilket är skönt de dagar/perioder som lederna inte riktigt ”är på min sida”

Jag är anställd av ett företag som förser mig med klienter och mycket av coachningen handlar om ”jobbrelaterade” frågor. Dessa båda sysselsättningar innebär att jag arbetar 75% och förutom det har jag 25% aktivitetsersättning.

Vid sidan om mina officiella arbeten är jag också RA-instruktör vilket innebär att jag t ex träffar blivande läkare, sjukgymnaster eller arbetsterapeuter under deras utbildning och undervisar dem i att göra en hand/-handledsundersökning. Ett spännande och givande uppdrag som ger både dem och mig mycket. Det hela syftar till att dessa yrkeskategorier ska kunna diagnostisera RA tidigare. De får också träffa en ”patient” som kan ge tips om vad de bör tänka på vid beröring och behandling av patienter med RA.  

Som person är jag en glad, positiv, social och envis person som gillar att umgås/vara med andra människor. Förutom att gå med stavar i sällskap av min hund, tränar jag på gym och går på vattengymnastik. Jag går olika typer av kurser med min hund och tränar också honom.

På hösten 1982 när jag var 21 år fick jag utan orsak ont i ett knä, vilket kommer jag inte ihåg. Jag gick och ”drog” med knäet till december samma år innan jag sökte läkarhjälp. Efter en ansträngande helg med mycket spring i trappor, närmare bestämt tre, utan hiss, hade mitt knä svullnat upp och jag hade stora problem med att gå. Efter en vecka på det sättet sökte jag ”akut”, ganska snart stod det klart att mina problem var av inflammatorisk karaktär.

Det har gått nästan 30 år sedan dess och mycket har hänt. Jag har prövat en mängd olika läkemedel utan att träffa riktigt rätt, inte förrän för ca fem år sedan då jag fick pröva Enbrel som var ett fantastiskt bra läkemedel för mig. Tyvärr avtog effekten av medicinen för ett drygt år sedan. Tiden sedan dess och fram till idag har varit en riktig prövning med starka smärtor, gråt och tandagnisslan. Den nya medicinen Roactembra har sent om sider börjat få effekt så jag har förhoppningar om att snart ”vara tillbaka på banan”.

Under den tid som gått sedan jag blev sjuk har jag också bytt båda mina höftleder, båda knäna och en axel, man kan säga att tiden och sjukdomen har tagit sin tribut.

Nästa vecka berättar jag mer om hur jag började träna, vad jag gör och hur jag ser framtiden an.

Hoppas ni vill läsa mig då!

Maria