Så har ännu ett sommar OS avslutats. För några blev det guld för andra blev det fiasko. Någon gjorde sitt livs lopp, just den där dagen, just den där minuten andra kom inte ens upp i sitt årsbästa. Så åker man hem till sina respektive länder igen, rikare på erfarenheter, rikare på minnen. Några dagars vila och ledighet sedan tillbaka på ruta ett igen. Timmar av träning, veckor av planering, skador, prehab och rehab. Om fyra år kommer nästa möjlighet i Tokyo. Just där och då gäller det att toppa formen. Om fyra år finns chans på nya medaljer. Nu gäller bara motivation och disciplin.
Ett liv i medaljens skugga.
Imponeras av alla dessa idrottares vilja till framgång. Att dag ut och dag in göra det som krävs för att nå förändring. Skillnaden mellan en OS atlet och en person med reumatisk sjukdom är kanske inte så stor. Träningen måste bli en livsstil om den skall ge resultat. Lyhördhet för dagsform och sjukdomsaktivitet men aldrig sluta. Timmar av träning, veckor av planering, skador, prehab och rehab, ja det gäller även oss.
Ett liv i reumatismens skugga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar