Gästbloggare Maj: Nedräkningen har startat!

Nu känns det som att det drar ihop sig! Snart bara två veckor kvar till start och "hur ska det här gå"-tankarna börjar komma smygande. Ok, cykla själv i eget tempo verkar kanske inte så farligt men med alla andra som ska samma väg???

Cykeln har fått hänga med till Falkenberg på liten semestertripp med familjen  i veckan som gått. Där har vi kört på diverse "kott-stigar" som barnbarnet Harry kallar dessa smala skogsstigar med kottar och rötter. Lurigt är det att både ligga framför och inte göra för mycket oförutsedda manövrar och att ligga bakom och vara beredd på vad som helst. I vilket fall så bromsade Harry in kraftigt framför mej och deklarerade att nu var han trött på mormors vägar i skogen och ville ut på asfalten igen. Som tur var körde jag inte över honom. Hoppas att man inte kommer att bli inblandad i någon incident på loppet...

För några veckor sedan var vi med goda vänner och cyklade utmed Göta kanal på Västgötasidan. Ingen direkt utmaning på sträckan mellan Sjötorp och Vassbacken, men ack så vackert och rofyllt. Detta kan verkligen rekommenderas!!! De enda upp- och nedförsbackarna var vid slussarna, annars helt platt.

Backar ja! Vid senaste träningen med Solskenscyklisterna så dök en ny gästinstruktör upp och berättade att hon skulle visa oss backteknik. Bra tyckte vi, tills det visade sig att vi skulle hålla till i slalombacken på Mösseberg. Hon var dock mycket duktig och pedagogisk så till slut hade även den mest motsträviga fått till en bra nedförsposition (rumpan bakom sadeln, nästan som att sitta på pakethållaren, samt fötterna i jämnhöjd) och tagit sig ner för hela backen. Nu var det bara ett problem kvar: uppför igen! Vi fick ta backen i etapper och till sist var alla uppe igen, även om vi var flera som fick leda cyklarna sista biten. Faktum är att det var bra att det lutade mycket för det var lättare att ta till sig instruktionen och förstå vilka problem som kan uppstå.

Halvvägs ner...

...och alla är uppe!!!

Har varit på Skaraborgs sjukhus i Skövde och fått både mitt biologiska läkemedel och cortisonsprutor i höger hand inför semestern. Intentionen är att komma igång med golfen så smått igen. Det har varit för svårt att hålla i klubborna med höger hand sedan något år tillbaka. Har testat att byta grepp på en klubba till ett mycket tjockare, ett sk reumatikergrepp. Svårigheten är att greppa dem på olika sätt och resultatet blir att bollarna drar åt alla möjliga håll. Jag får nog göra slag i saken och byta på alla klubbor så det känns likadant. En runda på Falköpings GK idag gav mersmak. Golf är ju en fantastisk lågintensiv sport där man är ute länge och inte tänker på så mycket annat än den lilla vita bollen. Bra för både kroppen och knoppen!

Reumatikergrepp till vänster, vanligt klubbgrepp till höger!

Nu börjar vi packa så smått, maken och jag, inför äventyret i Dalarna. Cyklarna är servade och i kväll har vi gjort ett träningspass tillsammans på riktigt grova stigar på Mösseberg. Så ojämna så att en baklykta lossnade och for av någonstans på vägen! Kanske lika bra att den försvann nu så att ingen behövde köra över den i Vasa-spåret...

Nu återstår att se om träningen varit tillräcklig, om kroppen håller, om man kan hålla sig frisk nog för att starta. Är Cykelvasan 30 något som en reumatiker kan fixa utan problem?

Hoppas att jag kan besvara detta efter 12/8!