Intervju med gästbloggare Elisabet. Några dagar, sedan smäller det!

Elisabet Lindberg. Foto: Privat

Självklart intervjuar vi på träningsbloggen även vår andra cykelvasa deltagare. På fredag sätter sig Elisabet Lindberg på cykeln i Oxberg och vi undrar förstås hur pulsen är inför start.

Som alla sportreferat måste den obligatoriska frågan ställas, -Hur känns det så här några dagar innan start?

Nervöst, pirrigt, skrämmande och förväntansfullt. Det finns inte ett ord som kan beskriva känslan, det är en salig blandning av alla typer av känslor. Tiden har gått väldigt fort! 

Vi har fått förmånen att följa din förberedelse via ditt gästbloggande. Har du fått några reaktioner på dina inlägg på Reumatikerförbundets träningsblogg?

På Reumatiksförbundets träningsblogg har jag mest fått kommentarer från Maj, min medbloggerska tillika medcyklist. När jag har länkat till bloggen på Facebook, min egen blogg och via mail till intresserade kollegor, släkt och vänner så har kommentarerna regnat in. Väldigt mycket positiv peppning, glada hejarop och önskningar om att det ska gå bra för mig - både med träningen och med själva loppet. 

Hur många mil har du i benen inför loppet och hur ofta har du tränat?

Oj! Jag har inte räknat så noga och dessvärre tappade jag min träningsklocka i vattnet och hittade den inte igen. Jag  vet att jag har minst 100 mil cykling, troligen en bra bit över 150 i år. Av dessa är ca 70-80 till/från och på terräng. Jag har varit lite begränsad i hur jag har kunnat tränat på grund av astmaproblematik och diskbråck i nacken. Men i snitt har det blivit två gånger i veckan sedan jag startade förberedelserna för Cykelvasan 30. Inget pass under 1,5 mil och det längsta 30 mil landsväg. Någon vecka fem dagar i veckan, de totalt tre veckorna med träningsförbud - inget alls.

Om du ser tillbaka på din förberedelsetid skulle du vilja ändra på något?

Jag har en livssyn som är att jag aldrig fattar ett medvetet dåligt beslut. Fast så här i backspegeln så var jag lite naiv i början, trodde att jag skulle klara att öva upp tekniken på egen hand. Skulle jag göra om det så skulle jag nog försöka hitta en grupp att cykla med någon gång. Samtidigt har jag lite svårt för det eftersom jag generellt är långsam, jag är seg och uthållig, men långsam. Det gör att jag ibland inte känner mig hemma i grupper som tränar konditionssporter ihop eftersom jag inte alltid kan hålla tempo med dem även om jag väljer grupper som annonserar att "alla kan vara med oavsett nivå". Jag borde ha ställt upp i ett liknande lopp som en del i träningen, men jag har inte haft den möjligheten. 

Hur planerar du att lägga upp loppet?

Jag är excelnörd, jag lägger alltid upp ett blad där jag lägger in sträckor och vilka tider jag behöver göra på respektive sträcka för att klara min önskade sluttid. Men till syvende och sist så blir det dagsformen som får avgöra. De första 20 minuterna kommer jag att ta det lugnt för att jag inte ska dra på mig astmaproblem. Det är något som jag har lärt mig att jag inte ska fuska med. Efter det så är planen att ligga på samma snittfart som jag har haft under senaste veckornas träning. Klarar jag det så går jag i mål på ca 2,5 timme. Men visst vore det roligt att komma i mål på runt 2 timmar ... 

Har du några tips att ge till en person med reumatisk sjukdom som funderar på att ge sig på en sådan här utmaning eller liknande?

Våga prova! Våga tänja på gränserna! Våga ta hjälp! 

Det är svårt att träna och vi har alla väldigt olika förutsättningar och varje person behöver själv bestämma vad som är en utmaning. För mig är utmaningar en del av mitt belöningssystem för all den rehab- och prehab-träning som jag behöver för att fungera så bra som jag kan med mina förutsättningar. 

Man pratar om resultat- och prestationsmål ibland inom träning. Jag har inte riktigt koll på hur de definieras, så jag har satt min egen definition. Ett resultatmål kan vara "jag ska cykla Cykelvasan 30 på 1,5 timme", ett prestationsmål kan vara "jag ska klara att cykla Cykelvasan 30". För mig så är resultatmål inte att tänka på, så jag använder mig av prestationsmål - ofta börjar de med tanken "hmm ... undrar om jag klarar att ...". Se'n börjar jag testa om jag har förutsättningarna. Märker jag att det kanske går, då sätter jag upp ett mål som är att "jag ska klara att ...". Jag är hjälpt av att jag har en extrem uthållighet och är envis snudd på intill dumhet. Går det inte de första 999 gånger så går det säkert den tusende och har jag börjat så ska jag slutföra. Jag har brutit en gång - då packade min höft ihop under ett skidlopp på tre mil. Jag bestämde mig för att bryta när jag hade åkt 12 km. Tog mig fram till nästa kontroll, på 18 km, och klev av. Då säger en av funktionärerna till mig "varför åkte du inte tillbaka till kontrollen på 8 km, det var ju närmare" ... 

Jag vet att Reumatikerdistriktet i Stockholm har deltagit i Blodomloppet vid något tillfälle. Vissa år, haft det funnits en specialbana - ca 2,5 - 3 kilometer. Där har de i samråd med arrangören tillåtit deltagare med rullatorer. Titta in på respektive arrangemang, exempelvis så har både Lidingöloppet och Tunnelrun i vår en stavgångsklass - man behöver alltså inte springa för att ha deltagit i upplevelsen. Ta hjälp om du vill delta, skaffa ett gemensamt mål med någon. Exempel på hjälp som jag har fått är på Lidingöloppet för två år sen, när min väninna springer sitt lopp. Kommer i mål flera timmar före mig, men kliver på och följer med mig de sista 13 km. Hon gör alltså nästan 1,5 Lidingölopp bara för att jag ska komma i mål. 

Exempel på gemensamma mål är att Maj och jag har kommit överens om att vi ska stå under målportalen tillsammans.