Tack Pia för att du vill dela med dig av dina tips och tankar gällande träning och livet vid och med artros. /Elin
Hej jag heter Pia Gustafsson och är snart 62 år. Bor i en liten by som heter Knäred i syd-östra Halland. Är gift sedan 38 år, vi har 3 barn och 3 så klart helt underbara barnbarn. Arbetar som husmor på ett pensionat. Har varit där först i 21,5 år sedan blev företaget sålt och jag blev överflödig, varit arbetslös till och från sedan nov-10 men nu sedan maj-12. Är jag åter på plats på detta fantastiska pensionatet. Underbart att vara behövd igen och just på den arbetsplatsen som jag älskar.
Har sedan 2007 (efter en höft operation) fått diagnosen artros. Var väl medveten om detta långt tidigare men inte enligt min doktor. "Jag var alldeles för ung för att ha artros" enl. dr. Doktorn var helt emot min egen tanke att jag skulle ha artros. Fick vara min egen dr. länge, Kände ju igen allt, då jag växt upp med en mormor som hade reumatisk värk (hette det ju på den tiden) men det var helt klart artros som hon hade. Troligen hade min mamma det också men hon blev tyvärr inte så gammal, men hon gick med samma stil som jag går med då jag har ont.
Kom i kontakt med reumtikerföreningen Laholm genom en väninna. Senare gick jag utbildning för att vara artros informatör på artros skolorna. En fantastiskt kul uppgift.
Man skall ju leva som man lär och har sedan utbildningen förstått att träna är en stor viktig sak i väl befinnande trots smärta varje dag. Jag gillar inte att träna och sporta, är och har alltid varit överviktig.
Med hjälp av sjukgymnaster fått ett enkel lätt program som jag försöker göra varje morgon. Sen cyklar jag med vår hund (hon måste ju ha motion) vattengympa är väl det som är lättast att motivera mig själv med det är så underbart att vara i den varma bassängen.
Zumba gold har föreningen haft nu i vår och det är ett kul skönt sätt att rör på sig.
Efter att jag är i mer rörelse och tränar så behöver jag inte ta någon starkare smärtlindring. Men visst kommer det dagar då jag tar något för att lindra smärtan som alltid finns där.
Pia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar