Gästis: Michelle

Fick ett mejl från Michelle som blir först ut som gästis här på Reumatikerförbundets träningsblogg.
Tack Michelle för att du ville dela med dig om din bakgrund och dina tankar om träning utifrån ditt liv med diagnosen ledgångsreumatism. Finns det flera där ute som liksom Michelle vill skriva en rad eller två så skicka dem till mig på elin.lofberg@reumatikerforbundet.org och bli gästis du med. Och du!? Missa inte Michelles blogg på miiichellejohansson.blogg.se
Så här skriver Michelle...

Jag är en 18 årig tjej som snart blir 19. Jag fick diagnosen ledgångsreumatism i november 2010 och resan tillbaka till ett ”normalt” liv har varit plågsam. I början av sjukdomen kunde jag inte ens gå vanliga promenader då det gjorde fruktansvärt ont i alla leder och speciellt i fötterna. I ett halvår låg jag bara för det mesta hemma i sängen eller i soffan. När jag fick diagnosen gick jag i andra året på gymnasiet och det var knappt så jag orkade med att gå i skolan.

Till en början så fick jag medicinen metrotrexat men fick till slut lägga till Enbrel då det inte räckte med bara en medicin. Enbrelen var min räddning. Förra sommaren 2011 började jag bli som en ”normal” människa igen. Jag hade inte längre den konstanta smärtan och började känna mig allt mer rörlig och frisk. I höstas så började jag träna lite smått för att bygga upp musklerna och konditionen igen. Men det var i påskas som jag började ta tag i träningen på allvar.

Det bästa jag vet är att gå långa promenader med musik i öronen. Att äntligen kunna gå en timmes promenader utan att få ont är en underbar känsla. Jag har till och med börjat ta tag i löpningen och det går också förvånansvärt bra. Träning för reumatiker är väldigt viktigt och jag känner att man blir mycket piggare & mer smidigare ju mer man rör på sig.

Det kan vara kämpigt för stunden men väldigt bra i längden!

Kramar från Michelle