fredag 2 september 2011

Detta med golf...

....är ngt som jag började med ganska sent i livet. När min make och jag först träffades hade han aldrig suttit i en kajak och jag aldrig hållit i en golfklubba. Sagt och gjort! För att se om äktenskapstycke skulle uppstår bestämde vi oss för att prova varandras huvudintressen och det blev både giftemål och fortsatt golfande för min del. Men jag är fortfarande en sån där som betalar för att fritt få slå sönder banan, spelar på pay and play banor då jag inte har grönt kort.

9:e och sista hål

Man kan säga att jag är en mysgolfare. Tycker att en 9-hålsbana är fullt tillräcklig när solen skiner medan maken utan bekymmer kan klämma en 18-hålsbana nästan i ur och skur. Jag blir fortfarande stressad om någon jag inte känner tittar på när jag ska slå. Känner mig då ofta som spelarna på filmen jag la ut här om dagen. Man drömmer till men bollen ligger kvar :)


Lena och Lisa spanar in Lena´s putt som sitter

Men även om det är med skräckblandad förtjusning jag ger mig ut på banan så är det ju minst sagt vanebildande de där gångerna man träffar bollen rent, hör klangen i klubban och ser bollen ge sig iväg åt det håll man har tänkt sig. Och vilken bra rörlighetsträning det är! Det tar rejält på inte minst bröstryggen och som någon också kommenterade, man får sig en bra promenad och social samvaro som bonus. Jag uppmuntrar gärna mina patienter att fortsätta spela golf eller prova på, inte minst vid diagnosen ankyloserande spondylit (AS).


Rätt nöjd själv med detta inspel. Var tvungen att förevigas :)

Vi är ett gäng glada golfamatörer från sjukgymnastiken på Danderyds sjukhus som någon gång per år ger oss in i batalj med varandra. Och här om dagen var det tävlingsdax. Vi var fem damer som med skramlade golfbagar gav oss ut på äventyr. Och vi kunde glatt konstatera att vi spottat upp oss några snäpp under sommaren. Träning ger alltså resultat, tänka sig. Jag kan väl inte påstå att jag spelade sådär jämt och stablit som huvudet vill men jag lyckades i alla fall undvika den värsta spenaten och puttningen satt som en smäck. Denna gång hann det inte ens bli mörkt innan vi kom in på sista hål, sensation! Efter en skön och trivsam runda med kollegorna kunde jag nöjd åka hem med en 3:e plats i bagaget.
Nästa vår ska jag ta dom!

2 kommentarer:

  1. Detta är inget om golf utan om motivationshöjande aktiviteter. Man kan tävla dvs få poäng för det man gör och sedan ha en tävling. Tex 1 poäng för styrketräning och ett poäng för konditionsträning osv. Jag gör det med dotern och tusan i mig vilken tävlingsinstinkt jag har, hade ingen aning om detta. Det är tom så att igår mellan kl 21-21.20 körde jag mitt styrkepass för att få mitt poäng, haha. I dagsläget leder jag med 1 !!! poäng. Det var förmodligen den hägrande ledningen som fick mig att köra i går kväll, haha. Tyvärr vet jag dock inte vad man vinner förutom äran och en bättre kropp, det visar sig.
    /I

    SvaraRadera
  2. Intressant idé du skriver om I. Tänk vad lite familjekamp kan sätta fart på. Känns lite som när vi hade poängjakt på jobbet i friskvårdens tjänst. Bra! Skriv gärna och berätta hur det går.

    SvaraRadera