Caroline har blivit med kajak

I serien, "Vad gör vi när vi inte är på Reumatikerförbundets kansli" har nu turen kommit till vår kollega Caroline Åkerhjelm. Caroline arbetar som forskningshandläggare här på kansliet och är den som ansvarar för Reumatikerförbundets projekt Brukarmedverkan i forskningen.

För någon månad sedan när Caroline hade födelsedag hade hennes familj den goda smaken att gratulera med ett stort paket innehållande en kajak. Modellen är av märket Seabird Designs i HD-polyten (plast) vilket gör kajaken mycket stryktålig.

Bilderna du ser är tagna vid prämiärturen i början av juni där Caroline gav sig ut tillsammans med sonen Erik och hunden Wilma. Turen gick ute vid Skarpö i Stockholms skärgård. Caroline berättar att hon upplevde sin nya present som riktigt stabil och vågade snabbt släppa bryggan. En ny erfarenhet blev att styra med fotpedalerna som sköter rodret. Om Caroline höll sig på rätt köl? Ja men visst! Och som kansliets skyddsombud satt flyvästen stadigt på plats.

Ser fram emot att få bilder på din första eskimåsväng Caroline! Nu gaddar vi ihop oss som kansliets paddelsektion. Lycka till med sommarens paddeläventyr önskar gänget på kontoret.

Vardagsmotion!

Så här såg det ut när jag gick till jobbet i morse. När Karlbergskanalen visar sig från sin bästa sida måste man ju bara stanna till och njuta lite. Stod en stund och tittade på utsikten från St: Eriksbron här i Stockholm. Bakom mig trampade en strid ström av cyklister på cykelbanan, ute på kanalen paddlade ett par kajakister under bron och klöv den spegelblanka vattenytan (om jag blev avundsjuk, gissa!) och bredvid kanalen var morgonjoggarna redan igång.

Hur tar du dig till jobbet, skolan, dagis, affären en vanlig tisdag? För min del går det ingen bra buss mellan tåget och kontoret så det har helt enkelt blivit så att jag går 10-15 min för att lättast komma till jobbet. Kan väl inte påstå att det är alla mornar som är så trivsamma att spankulera sig fram igenom med strålande väder som den idag. Men det har liksom blivit en vana som promenadautopiloten är inställd på. Så jag låter fötterna hitta sin egen väg och hjärnan vakna till under min lilla tiominuters promenix och när jag väl landar här på kontorsstolen har leder och muskler kommit igång.

Och ska man vara lite vardagsstatistiker blir det ju faktiskt en hel del rörelse om man lägger ihop alla dessa "Ta sig till jobbet" vandringar...
Dag: 20 min (10 min tur och retur)
Vecka: 1 h 40 min
Månad: 7 h

Så räkna med din vardagsmotion!

Glad Midsommar!

Träning från Dalarna :)
Kolla in 2009 års världsrekordförsök av "Små grodorna" vid midsommarfirande i Leksand

En riktigt skön midsommar önskar Reumatikerförbundets träningsblogg!

Åter i Sverige...

Nog med alla bortförklaringar, i morgon börjar min sommarträning!

Det kan jag säga för att kroppen känns lite bättre efter det senaste droppet. Jag kommer trappa upp stavgången och träna på gym två gånger i veckan, dessutom ska jag delta i sommarträningen på Danderyds sjukhus. Den består av styrketräning och vattengymnastik två gånger per vecka under hela sommaren, utom den vecka jag är på besök hos släktingar i Skåne.

Det känns som att jag skulle behöva ett mätbart mål att arbeta emot och inte bara allmänt välbefinnande och en acceptabel vikt. Jag vet bara inte vad det ska vara, möjligen något motionslopp men jag kan och vill inte springa/jogga så det måste vara något där jag kan stavgå. Vad kan jag annars ha för mål att träna mot? Är det någon som har något bra tips?

Hur var det då på Åland? Man kan sammanfatta det med ett ord; regnigt! Hur gick det då med träningen? Stavarna glömde jag, i all hast, hemma, men gummibanden fick jag med mig. Jag tränade med dem och tog ett par promenader emellan regnskurarna. Förutom det umgicks jag med familjen, utforskade min svärmors barndomstrakter, spelade sällskapsspel och hade det väldigt trevligt.

Nu tar jag sommarpaus från ”bloggandet”, vem vet, vi kanske hörs till hösten igen!

Allt gott och lev väl i vår vackra sommar!

Maria

Skepp och hoj!

Kerstin, en vanlig dag på jobbet

Nu när Maria är på Åland passar jag på att skriva ett litet inlägg på temat hav och segel. Här på Reumatikerförbundets kansli finns många intressen kopplat till fysisk aktivitet och min tanke är att lite nu och då skriva om vad vi i personalen pysslar med när vi inte sitter på kontoret.

Först ut i raden är Reumatikerförbundets biträdande generalsekreterare Kerstin Källander som har ett brinnande intresse för segling. För någon vecka sedan deltog Kerstin tillsammans med fyra väninnor vid segeltävlingen "24-timmars" med start och mål vid Dalarö, i Stockholms skärgård.

Tävlingen gick ut på att under 24-timmar segla så lång distans som möjligt och under tiden nå så många rundningsmärken eller andra för tävlingen utsatta punkter.


Besättningen på Bacchus går ut i sol












Kerstin berättade att man gick ut i strålande sol och hem i snålblåst, så dessa 24-timmar bjöd minst sagt på växlande väderlek. Gänget på båten fick jobba i skift för att inte tappa tid och fart och lyckades till slut nå en 20:e plats av 34 st startande båtar i tävlingen.


Målgång i ruskväder 












Vi har en biträdande generalsekreterare med riktigt sjöben!
Grattis Kerstin till en strålande seglats säger kollegorna här på kontoret!

Jag ger inte upp...

Hej!
Enligt uppgift var inte de aktiviteter jag var involverad i, i söndags, hemliga. För att stilla er nyfikenhet kan jag ge en inblick i vad det rörde sig om.

Reumatikerförbundets tema år 2012 kommer att handla om ”Kunskap som lindrar”, filmen som jag deltog i ska användas som underlag vid tematräffar. Den ska ge de närvarande något att fundera på, ge inspiration och idéer som leder till diskussioner och vilja att dela med sig av sina erfarenheter under träffen. Filmen tar upp följande ämnen:

º        Träning/fysisk aktivitet

º        Smärta/trötthet

º        Närstående

Det ska bli spännande att se det färdiga resultatet och du, vi kanske ses på en tematräff. Jag är en av dem som tillfrågats om att leda träffar i de olika föreningarna och distrikten.

Hur har det då gått med veckans målsättning? Sådär skulle jag vilja säga, jag har ägnat dagen åt att fundera på varför jag har så många skäl till att inte träna ibland. Jag har inte tilliten till att jag ska klara av det jag har föresatt mig och då är det så lätt att avstå allt.

För mig handlar det nu om att peppa mig själv mentalt, att acceptera att den träning som blir av är bra träning.

Förutom det måste jag också ha tålamod och se om medicinen fortfarande kan göra mig ytterligare lite bättre, mindre stel och smärtpåverkad.

Jag ger inte upp, jag ska ta min tre km promenad, om inte i morgon så i helgen eller nästa vecka. Om inte alltför lång tid ska jag ta mig runt min långa slinga och då ska jag och min hund fira med något ”smarrigt”, får han bestämma så blir det en cocosboll!

I nästa vecka hörs vi först på onsdag för jag tar en tripp till Åland tillsammans med familjen på söndag och blir borta några dagar. Jag tar med mig stavar och gummiband och försöker upprätthålla stilen och formen.

Lev väl!

Maria

Lycka är att orka mer!

Hejsan!

Träningsnivån har varit låg idag pga att jag har fått månadens dos av medicin. Trots det har jag ändå gått 7610 steg idag, vilket är en astronomisk summa om jag jämför med min dåliga period i vintras då jag kanske kom upp i 30-50 steg per dag.

Jag kan bli så lycklig av att känna att jag orkar mer, kan ta i mer, att musklerna är starkare, att jag inte blir lika andfådd. Det är en fantastisk känsla att kroppen svarar på träning.

Även om jag inte har varit ute och stavgått eller tränat styrka och vattengymnastik brukar jag göra lite övningar hemma, dels med gummiband och enklare styrkeövningar t ex sit ups, bäckenlyft och sitta 90 gr mot vägg. Det som är så bra med dessa övningar är att de går att göra var som helst, hemma, på hotellet, vandrarhemmet eller i husvagnen under semestern.

Målet för morgondagen är två km rask promenad med stavar och efterföljande styrketräning hemma. På torsdag ska jag ta en rask stavpromenad på tre km och styrketräning. På fredag kan du läsa om jag har lyckats med veckans målsättning.

Vi hörs då!

Maria

Hej igen!

Just nu händer det mycket i mitt liv! Förutom det dagliga livet och det faktum att jag får förmånen att komma tillbaka och ”blogga”, så har jag i dag varit med på en filminspelning. Till råga på allt var det jag som hade ”huvudrollen” och min man och hund hade varsin biroll, alla ni som läser det här kommer att kunna se resultatet av det under nästa år.

Det var roligt, lärorikt och fascinerande att få se hur det går till att spela in en film. Av bara några timmars arbete, kan jag nog dock sluta mig till att det inte är något glamoröst jobb. Gå fram och tillbaka, göra samma sak och säga samma sak (grovt generaliserat).

Jag vågar inte säga så mycket mer om det, här och nu, för jag vet inte om eller i så fall hur hemligt ”projektet” är, men det var i alla fall i Reumatikerförbundets regi.

Hur går det då med träningen? Jag har inte nått helt i mål, för jag har ännu inte provat att gå den långa (4 km) promenaden med stavar. Jag har trappat upp träningen och går nu två km i raskt tempo och hade tänkt försöka mig på den längre sträckan den veckan som har gått men det var alldeles för varmt på dagarna och på kvällarna var jag för trött. På morgnarna då säger vän av ordning men då är jag för stel i fötterna (det är skönt att ha något att skylla på!).

Skämt å sido men jag är otroligt tacksam och glad för att jag mår så bra som jag gör och för att jag har kunnat komma hit utan att opereras.

Ett annat mål jag har haft för den här våren var att åka med familjen till Bergamo, Italien på 50-årsfest. Vi kom hem förra söndagen och hade då varit där i fem dagar. Vi turistade, var på fest, gick i gamla staden, besökte vackra gamla byggnader och shoppade. Det som är så fantastiskt är att jag klarade det och att jag höjde mitt dagliga medelvärde i stegräknaren från 2500 steg till 6500 steg, vad sägs om det? Några dagar gick jag 8000 steg, jag är supernöjd!

På återhörande på onsdag! 

Maria

Maria är tillbaka

Nästa vecka blir det ett kärt återseende här på Reumatikerförbundets träninsgblogg, då Maria Bergström återkommer som gästbloggare. Maria kommer att skriva under de kommande två veckorna.
Välkommen tillbaka Maria!

Bilder från Blodomloppet

Det ramlade in ett gäng fina bilder från Reumatikerdistriktet Stockholm. Gunilla Göran berättade att man i år hade ca 100 deltagare anmälda från fyra av Stockholms reumatikerföreningar vilket slog alla tidigare rekord. Reumatikerdistriktet Stockholm har ett samarbetsavtal med Blodomloppet och kunde erbjuda en specialsträcka på 3 km för de som inte hade möjlighet att gå/springa 5 km slingan.

Vidare var man en del av den frågetävling/tipspromenad som arrangerades mellan de olika parterna i loppet vilket drog mycket folk upp till Reumatikerdistriktets tält. I varje påse som tävlingdeltagarna fick efter loppet fanns information om Reumatikerförbundet. Även på bussarna som fraktade tävlingsdeltagarna mellan Karlaplan och Djurgården syntes Reumatikerförbundet tydligt i form av postrar.

Efter loppet samlades alla för en trevlig picknick och samvaro efter väl utfört lopp.
Ett stort tack till gänget på distriktet som utfört detta arrangemang med bravur och uppmuntrat till att Reumatikerförbundet gjorde stort fotavtryck på Blodomloppet.
Nästa år är det 20-årsjubileum för tävlingen, då drar vi ihop ett ännu större arrangemang tillsammans!

Målsnöret passerat!

Startområdet
















Och så här gick det...

Plac.	#	Namn	Lag	Förening/Ort/Land	Klass	Resultat
801	472	Elin Löfberg		Reumatikerförbundet	Kvinnor 5,4 km 17:30	39:20

I strålande sol och 27° värme gav jag och mina övriga 1350 st medtävlande i klassen damer 5,4 km oss ut i Djurgårdens  grönska. Hade följt Lars coach råd att värma upp rejält och ladda med vätska. Starten blev lite köig och stökigt, inte undra på med tanke på att vi var totalt ca 10500 pers som skulle ut på banan. Svårt att hitta rytm i början men det gjorde inget för jag hade bestämt mig för att gå uppför den första backen och genom köandet blev det ett naturligt intervall av att gå och springa.

Efter några minuter började jag springa. Hur kändes fötterna? Jobba med att hitta ett bra tempo. Inte springa på mina kompisar runt om kring. Håller flåset? Efter en stund hittade jag en skön lunk. Vatten vid 2 km kontrollen var välkommet. Varmt! När vi började närma oss 3 km drog vänsterfoten igång. Fotleden började värka på gamla vanliga stället, jobbade med mina egna tankar och kom fram till att smärtan var acceptabel och inte skrämmande. Om den inte ökade skulle det fungera att fortsätta springa ändå.

Nu kom jag ifatt Reumatikerdistriktet Stockholm, ett gäng hjältar från Stockholms olika reumatikerföreningar som gick 3 km och jag fick en god skjuts i ryggen av hejarop. En riktig energihöjare. Lite lättare i steget igen, passerar 4 km. Folket runt om kring kämpar på vissa med snabba steg andra har valt att gå. Några småpratar lite medan andra är inne i tunneln. Många företag och organisationer är där och deltar utifrån sina förutsättningar. Passerades bla av ett par där den ena personen var synskadad, han sprang med hjälp av att hålla ett kort rep mellan sig själv och sin löparkompis. Sådant imponerar!



Reumatikerdistriktet Stockholm med föreningar gjorde ett kanonarrangemang



Nu var det bara dryga 1 km kvar och vi vek in efter Djurgårdsbrunnskanalen. Banan var helt perfekt för min smak. Tämligen flackt med bara små kuperingar och mestadels grusväg. Tröttheten började sätta in rejält nu och värken i foten gnagde på men hade inte ökad nämnvärt. Tänkte på Lars coach råd - Höj blicken, titta dig omkring och njut. Och jag höjde blicken och försökte njuta av en helt fantastisk sommarkväll.

Medaljen om halsen, tillsammans med Lottie





















400 m kvar, nu får jag och mina medtävlande extra sprutt i benen. Vi ser målet, hör speakern och vet att vi snart får vila. Nu ska här spurtas tänkte jag och gjorde mitt bästa för att plocka några placeringar. Bra jobbat sa en liten vänlig funktionär på sådär 10 år som hängde medaljen om min hals. Ni kan inte ana vad vilken lycka jag kände där och då. Detta var inte bara ett motionslopp, detta var en livsseger!

Lars coach!? Jag tror bestämt jag blivit löpare :)
Stort tack till dig Lars som givit av din tid och kunskap för att hjälpa mig att hitta löpsteget och till alla er som under resans gång kommenterat och varit aktiva här på bloggen.
Idag går jag som Zeb Macahan, så nu ska mina fötter få vila. Leendet där emot kommer sitta kvar länge!

Matchtröjan klar

Löparexamen

Imorgon är det dags för min löparexamen. Ska bli kul att få testa vilket resultat träningen har givit. Ett antal pass på 20-25 min löpning har det blivit nu och jag är som sagt glatt överraskad hur bra det gått ändå. Känner att jag blivit starkare i fötter och vrister även som jag tyvärr fick ett bakslag vid sista träningspasset.
Men nu har jag vilat från löpningen några dagar så imorgon hoppas jag att jag har en riktigt bra fotdag igen. Har inte riktigt koll på banans kupering, men Djurgården är ju inte direkt känd för några mördarbackar :) Gissar också att det lär bli kö och lite ryckigt tempo när alla 10 000 ska iväg så jag kommer garanterat få flera tillfällen för vila.

Nu är det laddning enl Lars coach recept som gäller...
Lars coach: Försök att ta det lugnt kvällen innan tävlingsdagen och ät gärna en inte alltför tung middag på kvällen. Ta därefter en kvällspromenad så att kroppen hinner börja bearbeta maten och på så sätt få en bra natts sömn så du är ordentligt utvilad på tävlingsdagen. Frukosten och lunchen på tävlingsdagen bör vara väl tilltagna men av lättare typ. Ät och drick något lätt en till två timmar innan loppet för att ladda på med lite ny energi. Jag brukar ta en macka, banan och dricka vatten innan jag tävlar kortare tävlingar och det har funkat fint. Innan ditt lopp så värm upp med lätt löpning i ca 10 minuter, gör några löpskolningsövningar och några stegringslopp. Sen brukar arrangören anordna med gympaliknande uppvärmning och denna brukar vara bra att för att få upp lite värme och rörlighet i hela kroppen.

Vi kommer vara ett duktigt gäng men anknytning till Reumatikerförbundet som kör tävlingen. Reumatikerdistriktet i Stockholmslän kommer att finnas på plats och delta i promenadsträckan 3 eller 5 km. I år utdelar distriktet ett pris till den stockholmsförening som har flest deltagare med i tävlingen. Kom ut till Djurgården och heja på oss och njut av sommarkvällen. Det utlovas kanonväder.
Vi ses vid Djurgårdsbrunn!

Pollen, pollen, pollen

Är det inte det ena så är de det andra! Och i ärlighetens namn har jag ingen aning om vad det är som jag reagerar emot, men en sak är säkert jag har blivit pollen allergiker på gamla dar. Snorar och snörvlar och hostar och harklar. Folk på tåget tittar surt och det förstår jag. Inte lätt att skilja från en hederlig förkylning.

Om jag fått medicin för att lindra det hela, jo tack men jag vet ärligt talat inte om det hjälper så mkt blir mest bara trött av pillerna. Där emot är nässprayet rena dundret, länge leve cortison. Funderar på om det skulle hjälpa att använda munskydd när jag är ute och springer för att filtrera bort lite pollen. Är det någon som provat? Förra passet bestämde jag mig för att försöka andas bara genom näsan och det funkade riktigt bra både för orken och allergin. Läste en artikel i Outside om näsandning där man tydligen gjort en studie som visade på att man ökade sin uthållighet i jämförelse mot andning genom munnen.
Så vem vet jag kanske blir en hejdundrandes sprinter på kuppen :)

Njut nu av en skön helg bland allt som grönskar!