måndag 14 mars 2011

Hur jag började träna

Aktivitetsnivån har varit ganska låg i helgen beroende på att jag blir sämre i några dagar efter att jag har fått min medicin. Det känns en aning märkligt och paradoxalt att ens läkemedel har den effekten.
I dag har det dock vänt så jag räknar med att det blir ett besök på det lokala gymmet i eftermiddag, det ska bli skönt.

Som jag tidigare skrev så blev jag sjuk när jag var 21 år, till skillnad ifrån många av dagens ungdomar, så hade jag aldrig tränat i någon organiserad form, i något lag eller någon speciell idrott. Jag deltog i skolgymnastiken, gick till och från bussen, cyklade på sommaren etc. När jag slutade skolan började jag ”jogga” i elljusspåret för det skulle ju var så bra och nyttigt men såååå tråkigt.
Man brukar prata om att det, förutom alla nackdelar det kan innebära, kan finnas ”positiva” effekter och aspekter med att ha en kronisk sjukdom, positiva sjukdomsvinster. Att bokstavligen få lägga ”joggingskorna” på hatthyllan var en stor sjukdomsvinst för mig! Nu var jag ju sjuk så jag varken kunde eller skulle träna mer.

I viss mån var det också rätt att jag inte skulle träna mer, för inställningen till fysisk träning vid ledgångsreumatism såg helt annorlunda ut för snart trettio år sedan mot vad den gör idag.
Då skulle man vara väldigt försiktig och endast träna med kroppen som motstånd, ligga hemma på sängen och göra, i mina ögon, tråkiga och meningslösa, övningar som jag inte tyckte eller trodde gjorde varken till eller ifrån. Vattengymnastik var bra men absolut inte om vattentemperaturen underskred 32 grader. Att träna i 29 gradigt vatten var nästintill skadligt och inte att rekommendera.

Det var inte förrän det året jag skulle fylla fyrtio som jag kom igång med och såg tjusningen med att träna. Under första halvan det året gick jag igenom två, fruktansvärt jobbiga, knätransplantationer. Mitt mål efter dem var att jag skulle stå på bordet och dansa på min fyrtioårsfest i september, jag gjorde det också.
En annan sak som motiverade mig var att jag, genom min arbetsgivare, fick möjlighet att delta i ett viktminskningsprogram genom Viktväktarna. Åren innan knäoperationerna hade min fysiska aktivitet av naturliga skäl legat nära noll och jag hade gått upp ganska mycket i vikt. Vid invägningen konstaterades att jag behövde gå ner ca 13 kilo.

Till saken hörde också att jag hade läst och hört mycket om en växande trend, nämligen stavgång, det lät lite mer utmanande och tuffare än att ”bara” gå promenader. Det kändes som en bra kompromiss för mig som inte längre fick eller kunde springa. Lite töntigt var det att gå raskt med stavar, värst var det på vintern när de man mötte sa att man hade glömt något, skidorna! Det var inte särskilt svårt att sätta sig över och bortse ifrån ”töntstämpeln”. Jag var sporrad av att ha två ”friska” knän och visste att en promenad med stavar ökade min förbränning med 20-30%, super!

Jag kompletterade stavgång med styrketräning på gym ca två dagar i veckan. Det tillsammans med rätt mat ledde till att jag gick ner i vikt men också att jag blev piggare och gladare.

Jag blev mer medveten om min kropp och vad den behöver för att må bra, idag ser jag det som att jag tar ansvar för min framtida hälsa och liv. Det är det som driver och motiverar mig att fortsätta träna. En del tränar för att åka kortvasan, gå/springa vårruset eller tjejmilen men jag tränar för att må bra och för att fortsätta kunna ha storlek 38!

I mitt tidigare inlägg skrev jag att den senaste tiden har varit lite av en prövning men att jag ser ljust på framtiden. Jag har kunnat ta upp stavgången om än korta promenader på ca en kilometer, jag rehab-tränar på Danderyds sjukhus och har i dag, för första gången på länge varit på gym.

Nästa inlägg kommer bl a handla om vad Reuma Dream Team är för något. Låter det intressant och väcker din nyfikenhet kan du läsa mer om det på onsdag.

Allt gott!

Maria

fredag 11 mars 2011

Gästbloggare Maria




















Åhh! Vad det ska bli spännande och roligt att gästblogga!
Här svänger jag mig med ord som jag knappt förstår innebörden av, jo – gäst vet jag ju vad det är men ”blogga”, vad gör man då? Jag har förstått så mycket som att jag ska skriva en del om mig, mitt liv och vem jag är med fokus på hur mycket, när, var och hur jag tränar med utgångspunkt ifrån att jag är reumatiker.

Om jag ska börja med att presentera mig själv, så säger jag ungefär som Karlsson på taket sa. Jag är en lagom tjock kvinna i mina bästa år, det vill säga, jag är väl som folk är mest. Jag väger några kilo för mycket och närmar mig, med stormsteg, det magiska femtiostrecket.

Tillsammans med min man, Stefan och vår son Isak bor jag i en villa nordost om Stockholm. I vår familj ingår också vår katt Lizz och hund Toldo . Honom går jag långa och stärkande promenader med medelst stavar för att bättra på konditionen och bränna fler kalorier.

Till vardags arbetar jag som resurspedagog i en skola för barn med autism/aspergsers syndrom, jag fungerar som ”jag-stöd” åt en elev på högstadiet, rent konkret innebär det att jag hjälper och stöttar eleven med att ge struktur åt skoldagens innehåll.  Detta gör jag på halvtid.
Ett väldigt utvecklande, spännande och givande arbete som leder till mycket eftertanke och ödmjukhet inför livet i stort.

Utöver det arbetar jag som coach, telefoncoach, dvs. jag coachar uteslutande via telefon. Det kan jag göra hemifrån vilket är skönt de dagar/perioder som lederna inte riktigt ”är på min sida”
Jag är anställd av ett företag som förser mig med klienter och mycket av coachningen handlar om ”jobbrelaterade” frågor. Dessa båda sysselsättningar innebär att jag arbetar 75% och förutom det har jag 25% aktivitetsersättning.

Vid sidan om mina officiella arbeten är jag också RA-instruktör vilket innebär att jag t ex träffar blivande läkare, sjukgymnaster eller arbetsterapeuter under deras utbildning och undervisar dem i att göra en hand/-handledsundersökning. Ett spännande och givande uppdrag som ger både dem och mig mycket. Det hela syftar till att dessa yrkeskategorier ska kunna diagnostisera RA tidigare. De får också träffa en ”patient” som kan ge tips om vad de bör tänka på vid beröring och behandling av patienter med RA.  

Som person är jag en glad, positiv, social och envis person som gillar att umgås/vara med andra människor. Förutom att gå med stavar i sällskap av min hund, tränar jag på gym och går på vattengymnastik. Jag går olika typer av kurser med min hund och tränar också honom.

På hösten 1982 när jag var 21 år fick jag utan orsak ont i ett knä, vilket kommer jag inte ihåg. Jag gick och ”drog” med knäet till december samma år innan jag sökte läkarhjälp. Efter en ansträngande helg med mycket spring i trappor, närmare bestämt tre, utan hiss, hade mitt knä svullnat upp och jag hade stora problem med att gå. Efter en vecka på det sättet sökte jag ”akut”, ganska snart stod det klart att mina problem var av inflammatorisk karaktär.

Det har gått nästan 30 år sedan dess och mycket har hänt. Jag har prövat en mängd olika läkemedel utan att träffa riktigt rätt, inte förrän för ca fem år sedan då jag fick pröva Enbrel som var ett fantastiskt bra läkemedel för mig. Tyvärr avtog effekten av medicinen för ett drygt år sedan. Tiden sedan dess och fram till idag har varit en riktig prövning med starka smärtor, gråt och tandagnisslan. Den nya medicinen Roactembra har sent om sider börjat få effekt så jag har förhoppningar om att snart ”vara tillbaka på banan”.
Under den tid som gått sedan jag blev sjuk har jag också bytt båda mina höftleder, båda knäna och en axel, man kan säga att tiden och sjukdomen har tagit sin tribut.

Nästa vecka berättar jag mer om hur jag började träna, vad jag gör och hur jag ser framtiden an.

Hoppas ni vill läsa mig då!

Maria

onsdag 9 mars 2011

Och nu då...?

Ja ha, då sitter man här med vårsolen skinande in genom fönstret och det droppar från taken. Skidspåren är snart ett minne blott och nästa KortVasa är många månader bort.
Jag vet inte hur du känner när du siktat in dig på ett mål i livet som du sedan når i en eller annan form. För min del brukar det bli ett vakuum och just där är jag nu. Vad det gäller ämnet fysisk aktivitet och motion måste jag ha mål för att orka motivera mig till den träning som jag så innerligt väl vet att jag behöver för att må så bra som möjligt i min reumatism. Vilka mål som triggar och motiverar är olika för olika personer.
Jag motiveras av utmaningen att klara något jag inte gjort tidigare eller inte trott jag skulle våga prova. Att spänna bågen och försöka slå min egen tid eller prestation i en viss aktivitet som jag gjort tidigare är också något som jag motiveras av. Sedan skall ju hela projektet balanseras mot hur jag för dagen eller perioden mår i ”lederna” och vilken vinst det ger för rörlighet, styrka, kondition och smärtlindring också.
Efter som jag i princip levt hela mitt liv med min barnreumatism i släptåg har jag gång på gång fått fundera över hur jag förhåller mig till den ”livsnödvändiga” träningen. För ibland blir jag bara så illa less på att jag å ena sidan så gärna vill hålla igång men i perioder hindras av sjukdomen och å andra sidan måste vara fysiskt aktiv för att inte stelna ihop helt.
Så nu skall jag fundera en vecka på en rolig träningsutmaning för våren och sommaren. Ett mål som gärna ger mig nya erfarenheter av fysisk aktivitet, kanske en motionsform jag inte provat tidigare.
Under tiden jag grunnar på detta har jag förmånen att få besök här på bloggen.
Under nästa vecka kommer Maria vara gästbloggare.
Så titta in på fredag då kommer Maria presentera sig.

måndag 7 mars 2011

Ryggövningar för träning av ländrygg

Fick en förfrågan här på bloggen om tips på övningar för ländrygg och bäcken (SI-leder) efter mitt inlägg i förra veckan om bröstryggsträning. De tre övningar som jag plåtat och visar i dagens inlägg har till syfte att öka cirkulationen/rörligheten i ländrygg och bäckenleder även om den sista övningen är favorit i repris sedan tidigare. Den sista övningen engagerar nämligen både bäcken och bröstrygg/revensleder/skuldror en riktig kombiövning alltså.
Övning 1: En övning för att aktivera muskulaturer i svanken för att stabilisera ländrygg och bäcken. En övning som jag tycker är riktigt skön när jag är muskeltrött och öm i ländryggen. Pressa ned lätt mot dina händer och håll trycket 5-10 sek. Vila och upprepa 10 ggr.
Övning 2: Fäll benen från sida till sida utan att du ramlar över på sidan eller att bäckenet lättar. Här tränar du rotationen (vridningen) av ländryggen. Upprepa 10 ggr/sida.
Övning 3: Som sagt favorit i repris från bröstryggsprogrammet. Tänk dig att du trampar med raka ben och förlänger ena benet samtidigt som du förkortar det andra. Rakt knä under hela övningen. Här tränar du indirekt ländryggens sidböjning. Upprepa 10 ggr/sida.
Jag kör övningarna 10 ggr/övning i 2 set. Om du kör övningarna dagligen får du givetvis bättre resultat på ökad rörlighet mot om du bara utför träningen en gång i veckan.
Gör övningarna i smärtfritt rörelseomfång och försök successivt öka rörelseutslaget.

Övn.1. Lägg fingrarna under svanken, pressa ned lätt och håll 5-10 sek













Övn. 2. Ligg med benen böjda, fäll benen från sida till sida...



















...försök att hålla bäckenet i underlaget när du fäller benen






















Övn. 3. Här sträcker jag hela höger sida, trampar ner benet...










...och så byt sida. Skjut från höften, dra och sträck.


fredag 4 mars 2011

Åsgarnsexpressen med semla i mål


Syrrans flickor, Judith och Anna-Lotta visar vägen
















På tisdag är det fettisdagen, alltså den officiella starten för semelätning som hör ihop med fastlagssöndagen. Även om vi i princip sedan juldagen sett reklam för semlan är det alltså först nu alla vi som gillar dessa bakverk utan krusiduller och dåligt samvete kan njuta fritt.
Men i ärlighetens namn har även jag tjuvstartat. Förra söndagen hade jag förmånen att delta i den 42: upplagan av Åsgarnsexpressen. Ett motionslopp på skidor som går mellan Fors och Åsgarn i södra Dalarna. Den lokala idrottsföreningen Fors IK har i över fyrtio år i samarbete med Åsgarns bygdegårdsförening arrangerat loppet.
Åsgarnsexpressen är ca 5 km långt och går på en gammal banvall.
I år kom över 70 personer till start. Ingen exakt startid finns, ingen tidtagning och ingen åldergräns. Alla som vill och kan stå på ett par skidor är välkomna att delta och du får inte bara en stunds skön motion för kroppen, du måste även aktivera hjärnan. En tipspromenad är nämligen uppsatt med frågor som rör orten. I år bestod tipset av 12 st. frågor, en kategori för vuxna och en för barn.
Så vi gav oss ut hela halva familjen utrustade med skidor, tipslapp och penna. Efter fråga nio blev det läge för lite raketbränsle i form av jordnötter. Det visade sig att detta energitillskott var perfekt för trötta fötter och kalla händer.

Anna-Lotta laddar för näst sista frågan




















Väl framme vid Åsgarns bygdegård kom den stora belöningen, FIKA. Det är här som min tjuvstart gällande inmundigande av semla kommer in. Varje år serveras det nämligen semla till fikat vid Åsgarnsexpressen. Vilken lyx! Under tiden avkunnas också resultatet på tipsrundan med tillhörande prisutdelning.
Denna form av motionslopp är verkligen en skön kontrast till KortVasan som jag körde några dagar innan. Så gott att få umgås med nära och kära på detta sätt, så gott att få vara ute en stund tillsammans, så skönt för kroppen att bara mjukt få röra på sig, så GOTT med semla vid målgång.
Fram för flera opretentiösa lokala motionsäventyr med fika vid mål!

torsdag 3 mars 2011

Ryggövningar för träning av bröstrygg

Nu har snart en vecka gått sedan KortVasan och träningsvärken är i det närmaste borta. Armbågar, fotleder och skuldror har också återgått till mitt normaltillstånd. Där emot är bröstryggen (den del av ryggen som är mellan nacken och svanken) fortfarande mera stel än vanligt. Inte så konstigt förstås med tanke på all belastning i framåtböjning när jag stakade.
En synnerligen ovetenskaplig måttstock som jag använder för att kolla av ryggstelheten är hur lätt eller segt det är att få på sig strumporna på mornarna. Endera har jag nu fått väldigt långa ben som gör att det är svårare att nå fötterna eller så är jag helt enkelt segare i ryggen. Jag misstänker det sistnämnda.
Då tar jag till mina tre favorit övningar…

1. Sträck ut arm och ben på samma sida. Skifta sida.




2a. Liggande sidvridning. Starta i framåtläge.
 


2b. Vrid bakåt och titta på handen utan att knät lättar från underlaget
 

3. Rulla ihop en handuk. Lägg dig och luta dig bakåt på det stelaste stället, andas.

Övningarna är hämtade ur Reumatikerförbundets material ”Specifik rörelseträning för personer med ankyloserande spondylit-AS (Bechterews sjukdom)” och även fast jag har ledgångsreumatism funkar övningarna lika bra för att öka rörligheten i min rygg.
Jag kör ca 10 ggr/övning i 2 set hemma på vardagsrumsgolvet. För att få bäst resultat borde jag göra övningarna dagligen men sanning att säga blir det oftast att jag kör dem som nu när jag känner att jag är mera stel.
För dig som vill ha hela affischen med alla övningarna går den att beställa ifrån  Reumatikerförbundets e-butik under Material för alla och vidare under AS-skola.

onsdag 2 mars 2011

Tidgissningstävlingen avgjord
















Så är vinnaren av tidgissningstävlingen korad!

Vinnare av en gratis plats i Reumatikerförbundets stegtävling samt stolt överlämnare av gåvorna som inkommit till Reumatikerfonden (ca 600 kr) blev Kerstin Källander, biträdande generalsekreterare på Reumatikerförbundet. Kerstin förärades även med ett specialpris i form av en startplats i StavgångsVasan som är en del av Vasaloppets sommarvecka.



















Min tid på KortVasan blev:                     2. 44. 31
1. Kerstin Källander gissade:                   2. 43. 07
2. Karin Bergström gissade:                     2. 41. 07
3. Suzanna Jansson gissade:                     2. 58. 30


Prisutdelningen firades på kansliet med vasaloppsfika där blåbärssoppa självklart serverades.
Stort tack för gåvorna till Reumatikerfonden!
Hörrni!? Mitt förslag är att vi stöttar Kerstin och bildar ett lag som ställer upp i StavgångsVasan den 21:a augusti. Vill du vara med?