Coaching vid ledgångsreumatism

För några veckor sedan flaggade träningsbloggen för Emma Swärdhs disputation. Emmas avhandling "Att främja fysisk aktivitet vid reumatoid artrit: Aspekter av coaching inom sjukgymnastik" är en spännande studie som kan lära oss lite mera om hur att motivera till träning.

Här är en sammanfattning av studien tagen från Reumatikerförbundets hemsida.

Fysisk aktivitet och träning rekommenderas till patienter med reumatoid artrit (RA) som en del i behandlingen. Denna avhandling undersöker vilka aspekter av coaching inom sjukgymnastik som kan vara av betydelse för att en patient ska påbörja och upprätthålla regelbunden fysisk aktivitet.

RA är en kronisk, autoimmun, inflammatorisk, systemisk sjukdom som främst drabbar kroppens leder. Detta leder ofta till funktionsnedsättningar och kroppsliga begränsningar som många gånger försvårar aktiviteter i det dagliga livet.
Främjandet av fysisk aktivitet och träning ingår i de kliniska riktlinjerna för RA-patienter. Sjukgymnasterna spelar en viktig roll i det praktiska genomförandet av dessa rekommendationer. Det behövs dock mer kunskap om vilka strategier som fungerar för att stödja patienterna i deras fysiska aktivitet.

Nytta för personer med reumatisk sjukdom

Målet med avhandlingen var att undersöka vilka aspekter av coaching inom sjukgymnastik som kan ha betydelse för igångsättandet och bevarandet av ett fysiskt aktivitetsbeteende, ett viktigt steg mot att göra vården mer effektiv för patienterna. Avhandlingen är uppdelad i fyra enskilda studier.

Träningen blir långvarig med individanpassat stöd

I den första studien genomfördes intervjuer med 14 kvinnor och fyra män som haft RA sedan minst två år tillbaka. Samtliga personer hade tränat regelbundet i minst två månader under det senaste året med hjälp från en sjukgymnast. För att vara med i studien skulle personerna under denna tid även ha gjort försök att träna på egen hand utan hjälp från sjukvården.
Intervjuerna visade att en träningsrutin blir långvarig när rätt typ av stöd matchas med personliga faktorer. Stödet från sjukgymnasten och vården kan vara guidning, samarbete eller inspiration. Personliga faktorer som spelar in är till exempel motivationsbrist, osäkerhet och disciplin.

Utifrån detta identifierades fem olika uppfattningar av vad som krävs för att träningen ska upprätthållas:

1. "Extern kontroll", sjukgymnasten ger total support genom instruktioner och uppföljning.
2. "Piska och morot", sjukgymnasten ger support men sätter även positiv press på patienten.
3. "En gemensam satsning", inspiration och samarbete mellan patient och sjukgymnast.
4. "Den enkla vägen", patienten har tillräcklig motivation och självförtroende att kunna träna både på egen hand och med sjukgymnast.
5. "På egna villkor", patienten tränar självständigt och vill inte ha extern press på sitt träningsutförande.

Störst hälsoförbättring hos de med svårast sjukdom
I den andra och tredje studien ingick 228 patienter med tidig RA. De delades upp i en interventionsgrupp (IG) samt en kontrollgrupp (CG). Syftet med båda studierna var att jämföra hälsofrämjande fysisk aktivitet (IG) med sedvanlig behandling (CG) efter ett års intervention. Med hälsofrämjande fysisk aktivitet menas 30 minuters fysisk aktivitet på medelintensiv nivå fler än fyra gånger per vecka. Patienterna som ingick i IG coachades regelbundet av en sjukgymnast som gav information, gick igenom målsättning, planerade träningen, diskuterade eventuella hinder samt genomförde tester av kroppsfunktion.
Data samlades in från båda grupperna före och efter interventionen. Där ingick demografiska fakta, mått på sjukdomsaktivitet, funktionsnedsättningar, aktivitetsbegränsningar, personliga faktorer, fysisk aktivitet och upplevd hälsa.
Resultaten i den andra studien visade att patienterna som var mer påverkade av sin sjukdom upplevde förbättrad hälsa efter ett års fysisk aktivitet jämfört med de som var mindre påverkade.
Den tredje studien visade dock ingen skillnad i någon av parametrarna (så som upplevd hälsa eller mått på sjukdomsaktivitet) mellan patienterna i IG och CG, ett år efter interventionens slut.
Till den fjärde och sista studien valdes 25 sjukgymnaster för att delta i intervjuer. Från dessa intervjuer identifierades fyra sätt att uppfatta främjandet av träning. Dessa var ”berätta och informera”, identifiera och leda", ”diskutera och möjliggöra", samt ”lyssna och inspirera". Sjukgymnasternas uppfattningar skiljde sig åt med grunden i fyra viktiga aspekter; kunskap och ansvar gällande träning, sammanhang och övervakning, verktyg för att stödja beteendeförändringar samt sjukgymnastens roll.

Slutsats
Coachinginterventionen i den här avhandlingen skulle kunna vara mest användbar för patienter som är mer påverkade av sin sjukdom än de som är mindre påverkade. Inga långsiktiga effekter av coachningen kunde dock ses ett år efter avslutat studie. Det kan delvis bero på att interventionen saknade några viktiga beteendeelement för att främja vidmakthållandet av fysisk aktivitet, men också på grund av hur studieprotokollet tillämpades.
Samspelet mellan sjukgymnasten och patienten visade sig vara en viktig aspekt i coachningen av fysisk aktivitet. Att hitta en gemensam syn i samspelet, och därmed utveckla patientens eget ansvar och självreglering, kan vara ett sätt att förbättra inlärningen av fysisk aktivitetsbeteende.

Mer information
Titel: Promoting physical activity in rheumatoid arthritis: Aspects of coaching in physical therapy.
Författare: Leg. Sjukgymnast, Med dr. Emma Swärdh, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, Stockholm.