Jag vet inte hur du har det men jag har en uppsjö av väskor och ryggsäckar. Inte minst ryggsäckar för olika behov. Du kanske är en sådan som har hjärnkoll och struktur i dina väskor, en sån är inte jag. Min arbetsryggsäck är som ett halvt vandrande kontor. Detta är till stor del klart praktiskt för det mesta från pennor till anteckningsblock finns alltid laddat i väskan. Men eller snarare MEN nackdelen är att det till slut blir lite svårhittat, längst där nere i botten.
För en stund sedan stog jag på huvet i ryggsäcken och rotade runt efter den där lilla manicken som ska sitta på laddaren till telefonsladden (hilfe vad med sladdar och bröt man måste ha med sig för telefon, dator, MP3 och allt vad alla apparater heter) och morrade högt över att jag uppenbarligen förträngt datumet för bäst förestädning av ryggan. Efter att jag längst ner (som vanligt) hittade adaptern började jag sortera övrigt innehåll i mitt portabla kontor. Hittade då en krönika av Emelie Thorén som jag rivit ut ur tidningen City 1/6 med titeln "Jag har hyrt min egen ångest".
Jo då, jag river ut små intressanta artiklar, annonser och recept och fyller ryggsäcken med också som om inte alla pennor, block och datasladdar vore nog. Emelis krönika handlar om ett monster i hennes vardagsrum. Som en påminnelse om ett bättre liv och hälsa står den där och möter henne varje morgon. Sakta sprider den sitt dåliga samvete omkring sig. Monstret är en hyrd motionscykel!
Gör som jag, ta en paus och läs igenkännande Emelise träffsäkra krönika här >>>
Träning + reumatisk sjukdom = Friskare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar