Jaaaaaaaaaaaa!

I helgen hände det, jag klarade den magiska gränsen på 20 min. Så länge har jag aldrig sprungit i en följd i hela mitt liv. Jag lyckades till och med vara i någon sorts löpning i 25 min enligt program för dagen även om de sista 5 min var minst sagt plågsamma. Lät som ett bättre ånglok kom genom skogen på slutet :)

Det som gläder mig mest är att min vänstra fotled knorrar så pass lite som den gör. Efter ca 15 min började jag få ont i själva fotleden och skulle då ha skattat en 5:a på VAS-skalan alltså fortfarande inom marginalen för vad som känns acceptabelt. Lite känning av båda framfötterna fick jag också men inget som hindrade löpningen. Andning och hjärta fick dock en liten chock men jag ser det som bra konditionshöjning.

Diskuterade med maken som också hänger med och kör efter nybörjarprogrammet. Vi konstaterade att det var länge sedan jag klagade min nöd över  ländryggen lika väl som över vardagssmärtan i fötterna. Ibland är det nästan svårt att komma ihåg hur man mår mellan varven. Men helt klart är att jag den senaste månaden haft mindre ledont än innan jag började med nybörjarlöpningen. Häftigt!

Nu väntar sista veckan av träning före Blodomloppet den 8/6. Veckans upplägg känns som en rejäl utmaning, nu gäller 25 min pass.

7

Värm upp m. 5 min rask promenad. Spring i 25 minuter utan att gå.

Värm upp m. 5 min rask promenad. Spring i 25 minuter utan att gå.

Värm upp m. 5 min rask promenad. Spring i 25 minuter utan att gå.