Specifik: Mitt mål för januari var att köra två skidpass per vecka samt få in ett pass styrketräning för överkropp.
Mätbar: Målsättningen har varit enkel att mäta, bara att räkna hur många pass det bidde. Efter en titt i kalendern kan jag konstatera att målet har uppnåtts vad gäller skidåkning tre av fyra veckor. Lite klenare har det varit med styrketräningen som bara uppnåtts till 50%.
Accepterad: Mina tankar om träningsupplägg och mål blev minst sagt radikalt förankrad då jag la ut dem på bloggen. Snacka om morrot J
Realistiskt: Målet har helt klart legat inom rimlighetens gräns både gällande mina fysiska förutsättningar och livspusslet i övrigt. Men det är klart alla veckor har inte fungerat lika bra varken med tidsplan eller med ledernas samarbete.
Tidsbestämd: Att sätta en månad som tydlig tidsgräns för att prova träningsupplägget har varit positivt. Det har gett mig möjlighet att se om planen verkligen håller, börja kunna analysera resultat och utifrån detta sätta ramarna för nästa träningsperiod.
På det här sättet kan man använda SMART-modellen
http://en.wikipedia.org/wiki/SMART_criteria som ett stöd för att strukturera sin målsättning oavsett om det har och göra med ett träningsmål som i mitt fall eller en uppgift på jobbet eller i skolan eller något annat sammanhang i livet som man vill ”målsätta”.
http://en.wikipedia.org/wiki/SMART_criteria som ett stöd för att strukturera sin målsättning oavsett om det har och göra med ett träningsmål som i mitt fall eller en uppgift på jobbet eller i skolan eller något annat sammanhang i livet som man vill ”målsätta”.
Så hur skall jag då smartast lägga upp de 25-dagar som återstår till kortvasan?
Jag kan konstatera att leder (nacke och fotleder) sakta vant sig vid belastningsökningen medan jag fortfarande efter vissa pass kämpar med ökad smärta i armbågar och handleder. Flåset hänger med bättre och balans/styrka likaså. Fokus kommer nu att ligga på distanspass för att än mer vänja kroppen vid långvarigt arbete. För att vara realistisk i det övriga livstidspusslet ligger jag kvar på samma antal pass/vecka som tidigare med målet att verkligen få in det där styrkepasset.
Jag kan konstatera att leder (nacke och fotleder) sakta vant sig vid belastningsökningen medan jag fortfarande efter vissa pass kämpar med ökad smärta i armbågar och handleder. Flåset hänger med bättre och balans/styrka likaså. Fokus kommer nu att ligga på distanspass för att än mer vänja kroppen vid långvarigt arbete. För att vara realistisk i det övriga livstidspusslet ligger jag kvar på samma antal pass/vecka som tidigare med målet att verkligen få in det där styrkepasset.
Hur lägger du upp dina träningsmål? Dela gärna med dig av dina tips!
Jag brukar köra med SMARTA mål istället. Det sista A:et står för Accepterade. Accepterade av familj omgivning och mig själv!
SvaraRaderaHäromdagen när jag gick en skön promenad slog mig plötsligt en tanke - varför inte åka öppet spår det år jag fyller 50 - det är om tre år?! Och tanken kom inspirerad av din blogg, Elin! Då får jag något att hålla fast vid även när annat pockar på - då gör jag det där innebandypasset, badmintonpasset eller simpasset i vilket fall som helst. För jag märkte hur snabbt jag tappade kondisen under en intensiv period på jobbet då jag avstod från idrottsutövandet. Målet jag har med att röra på mig är att jag ska syresätta blodet och ha kul!
SvaraRaderaAllt gott! Christin Sagnér, innebandysyster
Heja Christin! Roligt att du blivit inspirerad av bloggen. Att ha ett mål i någon form för sin träning är enl min erfarenhet förutsättningen för att långvarigt hålla igång med sin fysiska aktivitet. Fortsätt att ha glädjen som främsta morot. Berätta gärna hur det går! /Elin
SvaraRadera