EULAR i London 8-11 juni

Idag börjar den Europeiska kongressen i reumatologi som i år hålls i London. Detta år kommer vi från Reumatikerförbundets träningsblogg finnas på plats tillsammans med en delegation för Reumatikerförbundet. Dagarna är fyllda med spännande och intressanta seminarium med allt från forskning till verksamhetsutveckling och medlemsstöd.

Kongressen riktar sig främst till hälso- och sjukvården men många patient och medlemsorganisationer finns också på plats. I år har Reumatikerförbundet glädjen att delta vid inte mindre än tre sessioner i programmet där vi bla kommer att berätta om utvecklandet av webbsajten Artros-kollen och vi på träningsbloggen skall berätta om hur Reumatikerförbundets träningsblogg kom till 2011 och dess process i utveckling fram till idag.

Så häng med här på bloggen och på Reumatikerförbundets övriga sociala medier och hemsida och följ vår rapportering från London.

Läs mera om kongressen här >>

Vinnarna av Friskis & Svettis tränings DVD

Så har vi korat de tre lyckliga vinnarna som får var sitt ex av Friskis & Svettis DVD "Träna mjukt".

• Birgit Grönlund i Blåsmark
• Solveig Håkansson i Hässleholm 
• Maria Svensson i Sollentuna

Grattis och lycka till med träningen önskar vi på Reumatikerförbundets träningsblogg!

Gästbloggare Elisabet: Orientering

Här går jag och leder cykeln – undrar om jag någonsin kommer att cykla utför

Så, då har jag kommit ut i skogen! På cykel! Men jag fegar än så länge, jag kör i löpar-/mountainbike spåren i Brantbrink. Första gången vet jag inte hur många gånger jag sa eller tänkte ”Åh jä….!!” Antalet fula ord är fortfarande oroväckande hög, men börjar sjunka.

Det känns lite som när jag var liten och cyklade och körde moppe i gruset på gården hos farmor och farfar. Fast på den tiden var jag totalt oförvägen och sladdade och svängde och stod i. Nu var det mer en sugande känsla i magen, nästan skräckblandad förtjusning – lite berg- och dalbana.

Jag registrerade förra veckans försök i Runkeeper – och när jag visade det för en kompis fick jag kommentaren ”men du vet väl att Vasan är flackare”. Hum … jag ska nog studera höjdkurvan lite?

Första gången så körde jag lite på måfå, mellan orienteringstavlorna. När jag var vid tavla 12 så stod jag och funderade lite över åt vilket håll jag skulle för att komma hemåt. Precis när jag bestämt mig rasslade det till i skogen och ut kom en orienterare. Han stannar, tittar på mig och ser väl att jag är lite villrådig. ”Vart ska du? Till Brantbrink?” Jo, det var ju tanken. ”Men då ska du däråt” och pekar precis 90 grader om från vart jag tänkte mig. ”Tavlan står lite snett, du kommer ingen vart åt det hållet.”. Räddad av en orienterare, på snitslad bana.

Svårt att ta en rättvisande bild, men här är backen.

Jag cyklar alltid ut från Brantbrink på 5 km spåret. Dels för att där brukar jag springa och kan banan, dels för att den är så otroligt vacker! MEN … den är ”lite lätt” kuperad. Det finns en backe som jag fortfarande går och leder cykeln utför. Den är inte lång, men den är brant! Och slutar i ett färist in i en kohage. Jag undrar om jag någonsin kommer att cykla utför den. Det är en hel del teknik kvar för mig att komma på. Jag vinglar när jag bromsar, jag sladdar, jag får spinn i lösgrus, jag har svårt att bedöma vilken växel jag ska köra på.

Det jag har lyckats med, mycket tack vare att jag pendlar till jobbet av o till, är att slutföra de 300 km som en känd matvarukedja har skickat ut en utmaning på. Så just nu är jag nöjd med min cykling den här säsongen. Bara jag får snurr på tekniken …

Däremot har jag stött på en utmaning, som jag ska berätta om i nästa inlägg. Jag ska till sjukgymnasten idag och läkaren på fredag, efter det vet jag mer och kommer att berätta. Någon skulle kalla det ett bakslag. Själv bestämde jag mig för att deppa i onsdags och sedan har jag ägnat några dagar åt att orientera mig själv igen. 

Jag tror jag har en plan!

”Slå hål på farliga myter om artros”

Kristin Blidberg, forskningschef Reumatikerförbundet, Leif Dahlberg, professor, ortopediska kliniken Skånes universitetssjukhus, Lunds universitet, Martin Englund, lektor, institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet, och Carina Thorstensson, docent, Sahlgrenska akademin, Lunds universitet.

Som slutkläm på denna veckas tema om artros kommer här en debattartikel som igår publicerades i tidningen Dagens Medicin. Bland annat står det att läsa att...

“Uppemot var femte patient slutar med ledrelaterade läkemedel efter artrosskola.”

Men hur ser vården ut egentligen, erbjuds alla med artros möjlighet till artrosskola?

Läs och begrunda.

Hela artikeln hittar du här >>

Gästbloggare Maj: Om med och motvind!

Just nu är naturen så ofattbart vacker. 
Flera kvällar har jag cyklat en liten tur, just bara för att njuta. Inga cykelbyxor, inga cykelskor, BARA njuta. Vildapel, syren, liljekonvalj och smörbollar slåss om utrymmet i doftdjungeln. 

Men det är en sak jag har slagits av de här kvällarna jag har varit ute och trampat. 
Det är att doften är starkast i motvinden. 
Så är det väl i livet också har jag tänkt. När saker och ting känns motiga så upplever man livet tydligare. När man har medvind så är det bara naturligt och man tänker inte så mycket alls. Ofta har jag inte vett att vara tacksam sådana dagar. Det är något jag behöver träna på, likaväl som att träna cykelmusklerna!

Eftersom vi bor i ett samhälle som ligger utmed en gammal banvall så är det så lätt att trampa iväg utan att behöva störas av trafiken. Om man vill kan man ta en liten paus vid anhalten i Hög. Ortsborna håller fin ordning i den lilla väntkuren som också fungerar som en liten turistinformation. Det är nog ca 30 år sedan rälsbusslinjen Falköping-Landeryd lades ner men av- och påstigningsrampen hänger med ännu.

Och hur går det med träningen då??? 
Jo, vars. Eftersom Ica-klassikern drog igång just som Cykelvasa- utmaningen kom så anmälde jag mej till den också. Tänkte att det är väl kul att ha lite delmål på vägen. Nu har jag kommit upp i de 30 milen. Det är dock nästan uteslutande på bra vägar, och mycket på ovan nämnda banvall. Skador och värk? Nja, lite ömhetskänsla i utsidan av knä men inget värre. Dock kände jag obehag i händer och axlar av vibrationerna då vi cyklade lite på grusväg i Halland. 
Gick därför in i vår cykelaffär, Racerdepån, för att höra om min cykel kunde "hottas" upp på något sätt inför kommande lopp. Tänkte mig väl grövre däck eller så. 
"Vi rekommenderar inte någon att cykla någon del av Vasan utan cykel med dämpning. Speciellt inte dej med dina besvär!" Det var svaret jag fick. Hmmm, att byta cykel ingick ju inte direkt i min plan....   
"Såklart KAN man genomföra loppet på vanlig cykel, men det blir inte så roligt och kan inte vara så bra för dej" sa Sofie som själv har cyklat sträckan, och vet vad hon pratar om.
Jaha, vad gör man då? Eftersom jag gett mig in i detta så bestämde jag mig (efter lite funderande) att köpa en begagnad mountainbike. Som av en händelse fanns det en i butiken som passade min längd precis.  (Medvind....tack!)

Så där är jag nu. 30 mil på hybridcykel på bra vägar. 0 mil på MTB på grus, stig, stock och sten.
I morgon ska cykeln och jag justeras ihop och på kvällen är det MBT-träff för nybörjare och andra intresserade tjejer på Mösseberg. 

Taggad?? Mhm! 
Rapport i nästa inlägg......

Artrosdagen idag! Kom till centralen i Stockholm!

Artrosdagen 2 juni.

För andra året ordnar Reumatikerförbundet tillsammans med Fysioterapeuterna och forskare från Lunds Universitet Artrosdagen på Centralstationen i Stockholm. Under dagen kommer vi ha en rad olika aktiviteter och programpunkter. Allt från praktiska råd till personer med artros till diskussion mellan politik, profession och patientorganisation, kring hur omhändertagandet av personer med artros kan bli bättre.

Under hela dagen kommer det finnas fysioterapeuter, arbetsteapeuter, läkare, forskare och patienter på plats som berättar om hur det är att leva med artros, ger tips och råd och förklarar vad som händer i leden när man får artros. Varje heltimme mellan klockan 11 och 14 kommer det ordnas panelsamtal på två olika teman.

1. ·       Vad kan du som artrospatient göra själv? Deltagare: Marie Granberg- Fysioterapeuterna, Leif Dahlberg – Ortoped, Lunds Universitet, Gunnel Jonsson - Artrosinformatör och forskningspartner, Reumatikerförbundet
2. ·         Hur kan omhändertagandet av personer med artros bli bättre? Deltagare: Leif Dahlberg – Ortoped, Lunds Universitet, Karin Stenström – SBU, Dag Larsson – Landstingsråd

När: Artrosdagen kl 07.00 och 19.00, torsdagen den 2 juni 2016.

Var: T-Centralen, övre plan, Stockholm.

Välkomna till en, vad vi hoppas, spännande och intressant dag!

Hälsningar, Kristin Blidberg med dr, forskningschef Reumatikerförbundet

Om livet och träning med fotledsartros

Jag har skrivit och nämnt om det många gånger, om mina artrosfötter som dagligen gör avtryck i min vardag. Kort resumé för dig som inte hängt med sedan tidigare. Min reumatologiska karriär började strax innan jag fyllde tre år med att jag insjuknade i barnledgångsreumatism (JIA) full cirkus i de flesta leder fram till att jag var i 20 års åldern. Under graviditet återkom smärtan i fotlederna och detta gav inte med sig trots att underverket kommit till världen. Nix smärtan och stelheten i båda fotlederna tilltog snarare. Sedan ca 5 år tillbaka daglig värk i båda fotlederna som även påverkar hälsenorna och givit fötter som är stela som vedträna. Alla kliniska symtom talade för artros och en röntgen visade bara vad jag redan kände och visste. Kort och gott uselt med brosk kvar i båda skånkarna.

Så det var historiken i stora drag. Tänkte nu dela med mig av några tips hur jag tacklar värk och stelhet. Detta är tyvärr lättare sagt en gjort då mitt "fotkapital" kan ta slut när som helst under dagen och den ena "fotdagen" är inte den andra lik. En sak är dock tydlig, ju mera jag belastar fötterna ffa går ju högre smärta och ju fortare tar "fotkapitalet slut.

Så jag har krasst börjat spara steg med hjälp av att använda sparkcykel på jobbet, cyklar istället för att gå och använder stavar för att lätta på trycket om jag behöver gå längre. Vidare är jag toknoga med att använda mina fotbäddar (personligt gjutna och anpassade sulor) och går sällan i strumplästen inne. Det gäller att spara på "kapitalet" och använda det klokt, helst till det som är skoj och ger inspiration i tillvaron.

Detta med skor är ett annat kapitlet inom vilket ämne jag snart kan skriva en avhandling alternativt öppna en skoaffär. Jag trivs bäst i stabila med väldämpade löparskor. Har gått från traditionella "gympaskor" till så kallade fetskor med extremt tjock och väldämpad sula. Vandrarkängor med möjlighet att reglera trycket runt vristen med snörning är också favoriter. Platta skor med hård sula eller för den delen gummistövlar går helt bort. En halvtimme i fel skor kan röja "fotkapitalet" för en hel dag.

Några ytterligare ess i rockärmen är tunna kompressions strumpor som trycker åt runt vristen eller vadskydd (calf) som går ner över hälsenan. Dessa åker på när jag vet att jag kommer belasta fötterna mer än normalt och det hjälper till viss del för mig. Kinesiotape om hälsenorna är extra trökiga, vilket ofta ger en smärtlindande effekt för mig.

Annat då, raggsockor på nätterna så att jag är varm om vristerna. Se till att vara så medicinskt smärtlindrad som möjligt inför tex träningspass eller dagar med extra stor belastningsutmaning.

Gällande fysisk aktivitet och träning är det just nu cykling som står på schemat, efter ca 20-30 min cykling på måttligt ansträngande till ansträngande nivå kommer belöningen av smärtlindring och välbehag. En effekt som ofta sitter i under resten av dagen även om fötterna ibland reagerar med något ökad stelhet.

Att stärka mellanfotens muskler är också en höjdare och given i underhållet av fötterna.
Titta på en av mina favoritövningar här >>

Detta är vad som hjälper mig och vad jag laborerar med för att få fötterna att hänga med i vardagen. Kanske kan något av mina tips hjälpa även dig!

// Elin sjukgymnast