Träning + reumatisk sjukdom = Friskare!
fredag 5 juni 2015
Så här tränar du vid artros
I de inlägg som vi på träningsbloggen publicerat under hela denna artrosvecka så är det vikten av träning som är den röda tråden. Att göra något gör skillnad! Om detta något sedan är strukturerad träning med neuro-muskulär kontroll som mål är det ännu bättre.
Ett av de första symtomen vid artros är inte smärta utan upplevd instabilitet, att man tex upplever att man inte kan lita på sitt knä när man går nedför en trapp eller står på ett ben. Om du redan i detta tidiga stadium av artros börjar stabilitetsträna din led som i filmen ovan är mycket vunnet. Här gäller begreppet kvalitet i stället för kvantitet. Bättre att göra övningen några få gånger rätt än många repetitioner med dålig muskel och ledkontroll.
Vill du motverka risken för artros? Börja träna! Vill du motverka din redan konstaterade artros? Börja träna!
torsdag 4 juni 2015
Allt du skulle vilja veta om artros och lite till...
Från Reumatikerförbundets hemsida...
Artros är en ledsjukdom som påverkar hela leden men framför allt ledbrosket. Man kan få artros i alla kroppens leder men knä, höft och fingrar är kanske det som man oftast hör talas om. I en frisk led (pågår hela tiden en modulerande process mellan nytt och äldre brosk i ständigt utbyte) byggs det hela tiden upp nytt brosk samtidigt som det gamla bryts ned. När leden påverkas av artros så har det blivit obalans mellan nytillverkning och nedbrytningen av brosket och det bryts ned mer än vad det byggs upp. Riktigt varför det blir så har forskarna inget svar på idag.
Ofta så ser en led ut så att det ena benet är rundat och det andra benet har en mer skålformad ände. Den delen av benet som bildar en del av leden skyddas av ett tunt lager brosk. Brosket är slätt och glänsande och har väldigt låg friktion. Det betyder att ledytorna kan röra sig mot varandra utan att det skaver eller tar emot.
Brosket är elastiskt och kan fjädra, så det fungerar också lite som en stötdämpare i leden. I leden finns också ledvätska. Ledvätskan fungerar som smörjmedlet i leden och hjälper också till att minska friktionen. I brosket finns inga blodkärl som kan förse brosket med näring så det får sin näring genom ledvätskan. När forskarna ska förklara hur brosket fungerar liknar de ofta brosket vid en tvättsvamp.
Brosket är uppbyggt av stora protein som ger det struktur, och mellan proteinerna finns vatten. Vattnet pressas ut ur brosket när brosket belastas och när belastningen försvinner sugs vätskan tillbaks in igen. När vätskan sugs in i brosket igen tar den med sig näringsämnen till brosket och de celler som finns i där. I brosket finns också broskceller. Det är de som styr hur brosket byggs upp och bryts ned. När en led drabbas av artros så blir det obalans mellan uppbyggnad och nedbrytning och cellerna börjar tillverka för mycket av de enzymer som bryter ned proteinerna i brosket. Det leder efter hand till att det blir mindre brosk som skyddar benet och då kan det börja göra ont (det är just detta som vi kallar artros eller Ledsvikt på svenska).
Ofta gör det ont redan innan ledbitarna (ledytorna) börjar nöta mot varandra men då är det ofta strukturerna runt knät (så som muskler och senor) som påverkas av att leden inte rör sig på rätt sätt och blir ömma eller inflammerade. Ett av de första tecknen på artros är inte smärta utan att man upplever den drabbade leden som instabil eller muskelsvag. Därför är en central del i egenvården av tidig artros träning av just musklernas kontroll av leden så kallad neuro-muskulär träning. Den formen av träning är kort och gott styrkeövningar som ökar ledens stabilitet.
Tips om att träna för dig som har knäartros
Artros är en ledsjukdom som påverkar hela leden men framför allt ledbrosket. Man kan få artros i alla kroppens leder men knä, höft och fingrar är kanske det som man oftast hör talas om. I en frisk led (pågår hela tiden en modulerande process mellan nytt och äldre brosk i ständigt utbyte) byggs det hela tiden upp nytt brosk samtidigt som det gamla bryts ned. När leden påverkas av artros så har det blivit obalans mellan nytillverkning och nedbrytningen av brosket och det bryts ned mer än vad det byggs upp. Riktigt varför det blir så har forskarna inget svar på idag.
Ofta så ser en led ut så att det ena benet är rundat och det andra benet har en mer skålformad ände. Den delen av benet som bildar en del av leden skyddas av ett tunt lager brosk. Brosket är slätt och glänsande och har väldigt låg friktion. Det betyder att ledytorna kan röra sig mot varandra utan att det skaver eller tar emot.
Brosket är elastiskt och kan fjädra, så det fungerar också lite som en stötdämpare i leden. I leden finns också ledvätska. Ledvätskan fungerar som smörjmedlet i leden och hjälper också till att minska friktionen. I brosket finns inga blodkärl som kan förse brosket med näring så det får sin näring genom ledvätskan. När forskarna ska förklara hur brosket fungerar liknar de ofta brosket vid en tvättsvamp.
Brosket är uppbyggt av stora protein som ger det struktur, och mellan proteinerna finns vatten. Vattnet pressas ut ur brosket när brosket belastas och när belastningen försvinner sugs vätskan tillbaks in igen. När vätskan sugs in i brosket igen tar den med sig näringsämnen till brosket och de celler som finns i där. I brosket finns också broskceller. Det är de som styr hur brosket byggs upp och bryts ned. När en led drabbas av artros så blir det obalans mellan uppbyggnad och nedbrytning och cellerna börjar tillverka för mycket av de enzymer som bryter ned proteinerna i brosket. Det leder efter hand till att det blir mindre brosk som skyddar benet och då kan det börja göra ont (det är just detta som vi kallar artros eller Ledsvikt på svenska).
Ofta gör det ont redan innan ledbitarna (ledytorna) börjar nöta mot varandra men då är det ofta strukturerna runt knät (så som muskler och senor) som påverkas av att leden inte rör sig på rätt sätt och blir ömma eller inflammerade. Ett av de första tecknen på artros är inte smärta utan att man upplever den drabbade leden som instabil eller muskelsvag. Därför är en central del i egenvården av tidig artros träning av just musklernas kontroll av leden så kallad neuro-muskulär träning. Den formen av träning är kort och gott styrkeövningar som ökar ledens stabilitet.
Tips om att träna för dig som har knäartros
onsdag 3 juni 2015
Börje Salmings liv med artros
Från Reumatikerförbundets hemsida...
Livet som älskad men tacklad ishockeystjärna har gett Börje Salming fina minnen. Liksom artros, värk och trasiga knän. Men tack vare lagom träning är Börje, 64, ändå ett spänstfenomen.
 |
"Kroppen tar stryk oavsett vad man håller på. Jag har bestämt mig för att göra det bästa av mitt liv." Foto: Bruno Ehrs/Skärgårdsmat med Salming
|
-------------------------------------------------------
Ursprungligen publicerad i Reumatikervärlden #3
-------------------------------------------------------
Betydligt enklare är det att fatta hur denna folkkära norrlänning drabbats av artros: Börje har älskat ishockey. Från smågrabbsliret på rinken i Kiruna och storebrorsan Stigges avlagda rör, till tiden med AIK i Elitserien på 90-talet.
Och när han berättar om de 17 benkrossande åren i NHL faller det på plats. Ishockey rankas ibland som världens tuffaste sport och tränare har trott att backen Börje närmast njutit av skotten mot kroppen och smärtan.
Vilket inte är sant. Börje har bara älskat ishockey.
– Jag har haft förfärligt ont, oj, vad ont det har gjort! Men det var som om jag inte brydde mig, jag brydde mig inte om mig själv och min kropp utan spelade, blodig överallt.
Skadorna är en del av vardagen som proffs. Håller du inte måttet, tar någon annan din plats.
– När jag träffar vänner och gamla hockeyspelare i Kanada tycker jag ändå att de ser rätt justa ut. En del har förstås opererat höfterna och jag har också landat väldigt mycket på min vänstra höft ute på isen. Jag vet att jag har artros, men än så länge har jag inte behövt någon operation.
Om ett år fyller Börje folkpensionär och han har nästan slutat med ishockeyn. Fortfarande kan det bli någon veteranmatch, men mer är det inte.
– Höger knä vobblar när jag åker skridskor, så jag är försiktig.
På senare år har det smärtvärsta suttit i axlarna. Börje har inte fått någon diagnos men det mesta tyder på artros, även där.
– På nätterna är det ett himla snurrande och jag har svårt att sova. Det gör ont helt enkelt.
Axlarna har tidigare hindrat honom från att göra armhävningar. Räddningen är Börjes mjuka träning:
– Det blir två till fyra gånger i veckan. Spinning är bra, och så gillar jag crosstraining. Nu har de andra i klassen vant sig och tittar inte lika mycket när jag dyker upp.
För några år sedan ville han löpträna och sprang verkligen en del: ett maraton, tre halvmaror och en åtta, tio millopp. Inte det bästa för en ishockeyspelare, som fått renovera sina knän och med konstaterad höftartros.
– Att springa var skitkul men jag fick sluta för två år sedan, säger Börje och berättar om den onda höften som låste sig på Frankfurts flygplats, strax innan gaten skulle stängas. Plötsligt kunde Börje inte gå. Skulle han hinna med planet?
– Ja, det gick vägen. Men hemma, efter en magnetkameraundersökning, sa läkaren att "du har artros. Om du vill kunna gå när du är äldre" – och det vill jag ju – "ska du sluta springa. Nu." Det valet var lätt.
Trots snacket om åldrande, smärta och skador är Börje inte den som klagar. Med honom är det gnällfritt. Ingen självömkan – bara enkel ödmjukhet. Den som inte blir förtjust i Börje Salming måste ha en hjärna av sten.
Visst har det varit outhärdligt och han har vrålat som en galning ("give me painkillers!") och slängt i sig alla piller han hittade i badrumsskåpet:
– Jag vet inte vad jag fick i mig, penicillin, allt möjligt, det var panik. Jag trodde att foten var av. Jävlar, vilken smärta.
Men trots att han samlat på hjärnskakningar, fått ansiktet upphyvlat av skridskor och känt hur revbenen räfflats av puckträffar i 100 kilometer i timmen, har han aldrig gråtit när någon tittat på.
– Jag visade aldrig på plan att jag var ledsen eller hade ont. Jag kämpade till sista blodsdroppen, sedan körde jag ut i båset och dog.
Säger Börje, som är hård bara mot sig själv. Präglad av att som liten ha förlorat pappan i en gruvolycka och som längtat efter att bli omhändertagen. En iskall kille full av mänsklig värme, som aldrig tyckt om att prata inför folk men gärna visar upp de eleganta minihörapparaterna i genomskinlig plast.
– Jag är så nöjd! Förr hörde jag inte vad barnen sa och jag tröttnade på att säga 'va?' hela tiden. Nu hör jag också vad instruktören säger på gymmet.
I höst åker Börje till Toronto för att inviga en staty över sig själv. Då träffar han gänget, alla de andra som också malt ner kroppen till grus. Kanske undrar någon "är du stel och sliten, du med?", men mer snack än så brukar det inte bli.
Att han har kunnat stå emot all smärta, bara stampat i gång fötterna och gett sig ut på isen igen, är en fantastisk egenskap, men det har likväl varit ett helvete, även för Börje Salming. Familjen har reagerat flera gånger och sagt att "nu är det väl ändå dags att lägga av?", men:
– När jag låg på sjukhus efter min värsta skada och trodde att jag skulle bli blind fick jag en hel sopsäck med brev. I ett stod det att "du kan få mitt öga". Så var det att spela i Toronto. Med sådana fans vill man inte sluta.
Allt är hårt åtgånget på Börje, men när han ser tillbaka kan det hända att han blir rörd.
– Ibland liksom klingar det till inombords och jag känner mig stolt.
Men att skryta? Nej, det är inte legenden Salmings stil.
– Jag hatar när folk går med näsan uppe i vädret. Jag ville vara bäst på plan men jag vet att jag som människa inte är bättre än någon annan. Alla är lika mycket värda. Det är så jag ser det.
Ursprungligen publicerad i Reumatikervärlden #3
-------------------------------------------------------
Betydligt enklare är det att fatta hur denna folkkära norrlänning drabbats av artros: Börje har älskat ishockey. Från smågrabbsliret på rinken i Kiruna och storebrorsan Stigges avlagda rör, till tiden med AIK i Elitserien på 90-talet.
Och när han berättar om de 17 benkrossande åren i NHL faller det på plats. Ishockey rankas ibland som världens tuffaste sport och tränare har trott att backen Börje närmast njutit av skotten mot kroppen och smärtan.
Vilket inte är sant. Börje har bara älskat ishockey.
– Jag har haft förfärligt ont, oj, vad ont det har gjort! Men det var som om jag inte brydde mig, jag brydde mig inte om mig själv och min kropp utan spelade, blodig överallt.
Skadorna är en del av vardagen som proffs. Håller du inte måttet, tar någon annan din plats.
– När jag träffar vänner och gamla hockeyspelare i Kanada tycker jag ändå att de ser rätt justa ut. En del har förstås opererat höfterna och jag har också landat väldigt mycket på min vänstra höft ute på isen. Jag vet att jag har artros, men än så länge har jag inte behövt någon operation.
Om ett år fyller Börje folkpensionär och han har nästan slutat med ishockeyn. Fortfarande kan det bli någon veteranmatch, men mer är det inte.
– Höger knä vobblar när jag åker skridskor, så jag är försiktig.
På senare år har det smärtvärsta suttit i axlarna. Börje har inte fått någon diagnos men det mesta tyder på artros, även där.
– På nätterna är det ett himla snurrande och jag har svårt att sova. Det gör ont helt enkelt.
Axlarna har tidigare hindrat honom från att göra armhävningar. Räddningen är Börjes mjuka träning:
– Det blir två till fyra gånger i veckan. Spinning är bra, och så gillar jag crosstraining. Nu har de andra i klassen vant sig och tittar inte lika mycket när jag dyker upp.
För några år sedan ville han löpträna och sprang verkligen en del: ett maraton, tre halvmaror och en åtta, tio millopp. Inte det bästa för en ishockeyspelare, som fått renovera sina knän och med konstaterad höftartros.
– Att springa var skitkul men jag fick sluta för två år sedan, säger Börje och berättar om den onda höften som låste sig på Frankfurts flygplats, strax innan gaten skulle stängas. Plötsligt kunde Börje inte gå. Skulle han hinna med planet?
– Ja, det gick vägen. Men hemma, efter en magnetkameraundersökning, sa läkaren att "du har artros. Om du vill kunna gå när du är äldre" – och det vill jag ju – "ska du sluta springa. Nu." Det valet var lätt.
Trots snacket om åldrande, smärta och skador är Börje inte den som klagar. Med honom är det gnällfritt. Ingen självömkan – bara enkel ödmjukhet. Den som inte blir förtjust i Börje Salming måste ha en hjärna av sten.
Visst har det varit outhärdligt och han har vrålat som en galning ("give me painkillers!") och slängt i sig alla piller han hittade i badrumsskåpet:
– Jag vet inte vad jag fick i mig, penicillin, allt möjligt, det var panik. Jag trodde att foten var av. Jävlar, vilken smärta.
Men trots att han samlat på hjärnskakningar, fått ansiktet upphyvlat av skridskor och känt hur revbenen räfflats av puckträffar i 100 kilometer i timmen, har han aldrig gråtit när någon tittat på.
– Jag visade aldrig på plan att jag var ledsen eller hade ont. Jag kämpade till sista blodsdroppen, sedan körde jag ut i båset och dog.
Säger Börje, som är hård bara mot sig själv. Präglad av att som liten ha förlorat pappan i en gruvolycka och som längtat efter att bli omhändertagen. En iskall kille full av mänsklig värme, som aldrig tyckt om att prata inför folk men gärna visar upp de eleganta minihörapparaterna i genomskinlig plast.
– Jag är så nöjd! Förr hörde jag inte vad barnen sa och jag tröttnade på att säga 'va?' hela tiden. Nu hör jag också vad instruktören säger på gymmet.
I höst åker Börje till Toronto för att inviga en staty över sig själv. Då träffar han gänget, alla de andra som också malt ner kroppen till grus. Kanske undrar någon "är du stel och sliten, du med?", men mer snack än så brukar det inte bli.
Att han har kunnat stå emot all smärta, bara stampat i gång fötterna och gett sig ut på isen igen, är en fantastisk egenskap, men det har likväl varit ett helvete, även för Börje Salming. Familjen har reagerat flera gånger och sagt att "nu är det väl ändå dags att lägga av?", men:
– När jag låg på sjukhus efter min värsta skada och trodde att jag skulle bli blind fick jag en hel sopsäck med brev. I ett stod det att "du kan få mitt öga". Så var det att spela i Toronto. Med sådana fans vill man inte sluta.
Allt är hårt åtgånget på Börje, men när han ser tillbaka kan det hända att han blir rörd.
– Ibland liksom klingar det till inombords och jag känner mig stolt.
Men att skryta? Nej, det är inte legenden Salmings stil.
– Jag hatar när folk går med näsan uppe i vädret. Jag ville vara bäst på plan men jag vet att jag som människa inte är bättre än någon annan. Alla är lika mycket värda. Det är så jag ser det.
Börje Salming
- Ålder: 64
- Familj: Sambo, fyra barn, fyra barnbarn.
- Bor: I Stockholm. Åker ofta till släktgården i byn Salmi vid Torneträsk.
- Karriär: Hockeyproffs med 17 år i hockeyligan NHL, förste svensk att bli invald i Hockey Hall of Fame. En av 1900-talets sex största hockeyspelare enligt Internationella hockeyförbundet. Två SM-guld med Brynäs och 46 landskamper med Tre Kronor. Affärsman med bland annat sport- och underkläder uppkallade efter sig.
- Smeknamn: The King – "grabbarna i laget kom på det."
- Diagnos: Artros i vänster höft, troligen artros även i knän och axlar.
Salmings skador
Börje kommer inte ihåg hur många gånger han har fått sy småskador utan bedövning i omklädningsrummet. Men med hjälp av boken "Blod, svett och hockey" från 1991 har Reumatikervärlden gjort en skadelista.- Panna: Sydd åtta-nio gånger.
- Näsa: Brutet näsben fem gånger.
- Ögonbryn: Sydd över 20 gånger.
- Höger öga: 50 procent nedsatt syn efter skada av klubbspets, ärr från pannan över ögat till mungipan.
- Vänster öga: Lätt skadat av klubbspets.
- Munnen: Fem tänder utslagna, brygga.
- Haka: Sydd tio till 15 gånger.
- Revben: Mer än hälften har lossnat.
- Lungor: Hål i den ena efter slagskott.
- Axlar: Två gånger ur led, trolig artros.
- Armbågar: Sönderslagna flera gånger, lösa flisor.
- Höger hand: Fyra fingrar brutna.
- Höft: Artros.
- Ben: Blödningar, bristningar, okänt antal lårkakor.
- Knän: Spricka i en knäskål, lösa benbitar bortopererade, båda knäna sönderkörda, trolig artros.
- Fötter: Spricka i vänster häl, vristerna sydda tre gånger.
Läs mer
- Information om artros
Film: Artros - Vad är det?
Publicerades den 1 juni 2015
Artros är den vanligaste formen av reumatisk ledsjukdom i Sverige och drabbar var fjärde svensk över 45 år. Unga kan också drabbas. Det bästa sättet att skydda sig från artros är skaffa sig kunskap om sjukdomen. Därför har Reumatikerförbundet producerat denna film som gärna får användas i undervisningssammanhang och riktar sig till den breda allmänheten. Som medlem i Reumatikerförbundet får du möjlighet att informera dig ännu mer om sjukdomen.
tisdag 2 juni 2015
Artrosdagen i full gång!
Är på centralen i Stockholm, där artrosdagen är i full gång. En jämn ström av människor stannar för att prata artros med oss. Här finns forskare, fysioterapeuter (sjukgymnaster), läkare och Reumatikerförbundet samlat för att under hela dagen informera om folksjukdomen artros. Kom förbi om du kan, vi finns här fram till kl 19.00!
måndag 1 juni 2015
Reumatikerpodden Tema artros
Podcast maj 2015 (Reumatikerförbundets egen pod)
Sommarens podd-special handlar om artros, en folksjukdom som får allt mer uppmärksamhet. Börje Salming tipsar om sin bästa träning mot smärta och missa inte chansen att vinna solskyddsprodukter från Apotek Hjärtat.
Lyssna på Reumatikerpodden här >>
Träningsbloggens artrosinsamling
Reumatikerförbundets träningsblogg staratar idag en insamling som ett led i veckans artrosfokus. Under hela juni har du möjlighet att bidra i insamlingen där pengarna går till Reumatikerfonden, Reumatikerförbundets forskningsfond.
Var med du också och stöd forskningen runt Sveriges folksjukdom nr 1, artros!
Insamlingen hittar du här >>
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)