Gästbloggare Maj: Tillbaka på ruta ett (eller iallafall tre)

Näsdroppar, näsdukar och Alvedon som bästa sällskap.....

Verkar det bekant? Just när man känner att "nu är jag på gång", så kommer det. Först som en liten obetydlig känsla i halsen och sen ett mer tydligt envetet gnagande. En dunderförkylning som efter snart tre veckor fortfarande inte är helt borta blev resultatet av den känslan. Trist, men det är bara att gilla läget och försöka komma igen. Två träningstillfällen med mina Solskenscyklister har också brunnit inne, det är nästan värst....

Har passat på att studera banprofiler och Youtube-klipp på Cykelvasan när jag ändå inte kunnat göra något annat. Vad jag har uppfattat genom detta är att underlaget på 30-kilometeraren inte ser ut att gå över varken stock eller sten iallafall. Skogsväg och grus mest. Däremot ser det ut att kunna gå riktigt fort i nedförsbackarna efter Gopshus och Hökberg. Det får bli handen på bromsen där tror jag.....

Lite smygande har jag introducerat en tanke för maken. Tänkte att vi kunde åka upp en vecka före loppet och testa resten av Vasaloppsleden. Vi kan ta den i lite mindre portioner och sätta oss och cyklarna på någon lokalbuss till orten man vill starta för dagen. 

Sen kom Elisabets helt galna inlägg om hennes strapatser på Vätternrundan! Vilken prestation att hålla i så länge utan att ge upp. Tänker att mina planer på 9 mil uppdelat på tre tillfällen borde vara klart genomförbart......

Intresset för mitt/vårt cykelprojekt är ganska stort bland vänner och bekanta. Jag vet att en del tycker att vi snöar in helt på detaljer och grejer som hör till, samtidigt som jag tror att flera gärna skulle vilka göra något liknande. För mej är det ju mest som en morot för att orka fortsätta träna, att ha ett klart mål att jobba mot. Att sedan ha bra utrustning kan ju inte vara någon nackdel, eller hur?

Något som har slagit igenom i vår bygd är ICA-klassikern. Sådana som aldrig har tränat för något speciellt har cyklat för fullt i vår och det tycker jag är jätteroligt! Vi får hoppas på en bra vinter så att skidåkningen också blir möjlig här nere i Götaland. 

Nu ber jag en bön för att Elisabets axel och nacke ska hämta sig så vi, med våra anhängare, får möjlighet att träffas på startlinjen i Oxberg! Jag brukar försöka ha en målbild framför mej inför ett lopp och den här gången får det vara en bild på oss två under målportalen i Mora.

Vad säger du Elisabet?