Tog en stilla kvällstur på cykeln mellan regnskurarna. Varken kroppen eller knoppen var sugen på någon hårdkörning så jag lunkade på där på pedalerna och njöt av sommaren. Såg smultronen i vägkanten som väntade på att bli hittade av något barn. Log gott åt den trötta getabocken som idisslade under sina långa skruvade horn. La i en ännu lättare växel för att orka upp för backen mellan de stora tysta granarna då slog minnet till med full kraft. Eller egentligen var det näsan som skickade mig 30 år tillbaka i tiden. Här inne i skogslandet passerade jag nämligen en liten myrmark och näsan fylldes av doften av Pors.
Plötsligen var jag där, i runda slängar 10 år med metspöt på axeln. Framför gick farmor och efter kom farfar. Flötet på spöt var gjort av en gammal kork och i handen höll jag en påse med deg som agn. Någon stans i snåren kom farmor och farfars katt Murre som för länge sedan räknat ut att det kanske skulle vankas mört till kvällsmat. Vi ginade över Tänbacksgärdet, snett ner bakom stora hallonbusken och så ut på spången i myren eller myrn som man kort och sa. För mig var det som att gå in genom porten till djungeln en ny värld av dofter och växter. Gå försiktigt nu inte halka på spången och håll tungan rätt i mun mellan rulltuvorna. I stilla sommarkväll stod vi där med myrn i ryggen och ån framför och livet andades ro, där bland blommande Pors tillsammans med farmor och farfar.
Ibland kan den lugnaste cykeltur ge den största energin tack vare dofter och minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar