Läs Reumatikervärlden på webben

Visste du att du som medlem i Reumatikerförbundet får tillgång till att läsa medlemstidningen Reumatikervärlden på webben!?

För att läsa senaste numret loggar du kort och gott in på Reumatikerförbundets hemsida och där hittar du tidningen i högerspalten.
Tema: Cykling

Men som sagt då måste du bli medlem först. Bli det redan idag!

Gå vidare och bli medlem här >>

Hagapaksdagen 23 maj 2015

För dig som bor i Stockholmsområdet eller vill besöka den kungliga huvudstaden vill träningsbloggen varmt rekommendera att lägga 23 maj på minnet.

Då går Hagaparksdagen av stapeln som en del av Reumatikerförbundets 70 års jubileum.
Här radas aktiviteterna upp under dagen för både stora och små, ung som gammal.

Arrangör: Stockholms Reumatikerdistrikt

Bike vs Cars

"Bike vs Cars" är dokumentärfilmaren Fredrik Gertten nya film, Här visas cyklistens snåriga vardag mot massbilismen. Här nedan kan du se filmens officiella trailer.

En recension av filmen kan du läsa här >> på happymtb 

Gästblogg Kristina: Smörgåsbordet

Idag brottas jag med smörgåsborsproblemet. Ni kanske känner igen er?
Du tar din tallrik, du kommer fram till bordet och all den uppdukade maten är vackert och inbjudande upplagd…Du blir sugen på allt! Samtidigt inser du att allt inte får plats på tallriken, du skulle dessutom inte orka ens att smaka på allt… För att göra rätt val, så tittar du på vad andra har lagt på sina tallrikar, vad som verkar vara den godaste maten. Du tar även en titt på smörgåsbordet från andra sidan för att få en ny vinkel på uppläggen samtidigt som du försöker välja ut godbitarna. Det är inte lätt att välja. Det är tråkigt att välja fel, nu när du har så många mumsbitar framför dig. Du vill inte missa något! Speciellt inte något av dina favoriter, även om det finns en del nya rätter som ser fantastiskt smakliga ut. Vad ska du välja, utan att överlasta tallriken och utan att bli övermätt och uttröttad?

Nu gäller dagens smörgåsbord inte mat i mitt fall, utan träning.
Det finns för mycket kul att göra idag, men begränsat med tid och även ork. Första frestelsen var att prova ett nytt spinningprogram på jobbets träningscyklar (få känna känslan av att bli riktigt fysiskt trött, det är roligt att prova nyheter, men inomhusträning när solen skiner är inte lika lockande ), sen lockar såklart en ridtur i vårsolen på döttrarnas ponny (lukta på granskogen, lyssna på fåglarna och njuta av harmonin, men det är nog lite väl lågintensiv träning), orienteringsträning med ungdomsgruppen ikväll (roligt, roligt, roligt med ungdomar, och orientering efter en intensiv arbetsdag är en spännande utmaning, men det kan ju bli väldigt lång tid med träning om jag kommer vilse), mountainbikecykling med sambons träningsgrupp (riktigt kul, varierande jobbigt men rätt svårt tekniskt, jag kan få svårt att hänga med gruppen och det är ju lite trist att vara ett bromsankare), säsongens första löparlopp finns också att välja på (utmanade, högintensivt, trevliga löparkompisar, men har jag egentligen så mycket fart att visa upp)…utan att anstränga mig hittar jag ännu mer på mitt smörgåsbord! Det är överfyllt av lockelser och min träningstallrik är för liten tidsmässigt och orkmässigt för att få in allt som lockar.

Tur att jag hinner frossa i vilken av aktiviteterna jag ska roa mig med, men det är svårt att välja….
Ha en skön dag!
/ Kristina

Alla goda ting är tre

Läste ett intressant inlägg på bloggen "Alla kan träna" för ett antal månader sedan men rubriken "Alla goda ting är tre".

Citat. Tre gånger i veckan är en bra och rimlig målsättning för de flesta. Tre gånger sätter en vana men blir inte övermäktigt, tre gånger ger tid för återhämtning och tre gånger ger utrymme för variation och utveckling. Mitt bästa tips för att få till tre gånger i veckan är den enkla morgon-lunch-kvällsregeln. Du tränar en morgon, en lunch och en kväll per vecka. Slut citat.

Ta dig en funderare, läs citatet igen. Det känns som om det skulle kunna fungera, eller hur!?
Om man tänker sig att gå upp med tuppen en gång i veckan inte tre gånger i veckan, och snöra på sig skorna och ta en promenad eller en joggingtur en lunch inte flera. Och avvara tid från alla "måsten" en kväll i veckan så kanske tidstressen inte behöver slå till.

Tanken är att målsättningen skall vara rimlig för hur många pass som man planerar in per vecka. Bättre att glädja sig över tre pass som blir gjorda än att känna sig misslyckat för att fyra av fem pass blev gjorda med stressen bultande bakom tinningarna.

Bra tankar! Den gyllene regeln är tre!

Läs hela orginalinlägget här >>

Hoka one one På!

Nu har Hoka one one "clownskorna" landat på mina fötter. Premiäranvändning idag. Som jag skrev tidigare är denna typ av skor i grunden framtagna för ultralöpare. I mitt fall är de tänkta som vardagsskor för att med sin överdimensionerade dämpning smärtlindra fötterna vid vanlig gång.
Min känsla hittills efter ett anta timmar med "storskorna" på är synnerligen positiv.

Trots sin tjocka sula är de mycket lätta och tack vara tunt material över fotryggen luftiga. Just denna modell har snabbsnörning, ngt som jag generellt inte är så förtjust i. Tycker bättre om vanlig snörning där jag själv kan reglera spänning på olika delar av fotryggen beroende på dagsform. Så jag kommer nog att snöra i ett par vanliga skosnören i mina Hoka.

Upplevelsen att gå i skorna är som att "gå på luft" svårt att beskriva men det känns verkligen att denna sula ger betydligt mera svikt i steget än en vanlig heldämpad löparsko. Min upplevelse är att en av dessa "luftkuddar" ligger under framfoten och en annan i hälen vilket avlastar två sårbara punkter i mina fötter.

Går än så långe i orginalinnersula och tänker senare testa skorna med mina egna fotbäddar (inlägg) i. Ska också bli spännande att prova skorna ut lite mera off road, där kommer de verkligen få bekänna färg om den vanliga artrossmärtan i fotlederna minskas eller ej.

Så långt, så bra!

Instagram by Reumatikerförbundets träningsblogg

Gästblogg Kristina: Motivation för träning

Kristina Areskoug-Josefsson funderar över detta med motivation för träning

I mitt jobb som fysioterapeut möter jag ofta patienter som frågar mig hur de ska kunna motivera sig till att träna. Ja, där finns inget enhetligt svar som passar alla, tyvärr.

Jag vet ju vad som motiverar mig (jag blir mer rörlig, orkar mer, får mindre ont och blir glad), men många av patienterna har bra kunskap om vad träning är bra för men de saknar ändå motivation.

Ibland kanske frågan istället ska vara tvärtom... vad är det som gör dig omotiverad till träning? Ibland kan faktiskt nyckeln till att hitta motivationen finnas där. Mitt i känslan av "VILL INTE, HAR INTE TID, KAN INTE". Ibland kanske omotivationen beror på att vi ställer så höga krav på oss själva. Måste träna si ofta och så intensivt, istället för att hitta vad vi tycker om och se hur fysisk aktivitet kan höra ihop med det som vi gillar att göra.

Glöm inte bort att det är mycket trevligare att berömma sig själv för det som blir gjort än att gräma sig över det som inte blev gjort.


Kram Kristina 

Citatet

Clowndjor på väg!

Vi har skrivit inlägg här på träningsbloggen om dessa ngt speciella löparskor. Skorna som går tvärt emot det minimalistiska och i stället krutar på med all stötdämpning man kan tänka sig. Och nu äntligen är ett par på väg mot min brevlåda.

Har länge spanat på att köpa Hoka one one som fabrikatet heter men har tyckt att spargrisen skulle få lida lite väl mycket då de ramlar lös på ca 2000 kr. Så vilken glädje när jag äntligen hittade ett par i rätt storlek och dessutom nya och fina för en tredjedel av priset på en av alla secondhand säljsajter som finns.

Modellen heter Hoka one one Bondi 3 och ser ut som följer...



Skon har en drop från häl till tå på 4,5 mm och en stoppning som är tre ggr så tjock som en "vanlig" löparsko. Initialt är dessa skor framtagen för ultralöpning men jag tänker att funktionen av stötdämpning borde vara som ljuv musik även för en artrosfot.

Så nu är det bara att vänta på leverans och hålla tummar och tår för bästa möjliga resultat.

Här hittar du tidigare inlägg om skon >>

Grodandning vid ankyloserande spondylit (AS)

Nina Brodin

I senaste numret av Reumatikervärlden (Reumatikerförbundets medlemstidning) fanns en artikel som hette "Andas som en groda kan hjälpa vid AS (ankyloserande spondylit)". Grodandning som metod har främst använts i vården av personer med neuro muskulär skada så som tex postpolio. Men  även av fridykare för att "packa" maximalt med luft i lungorna.Träningsbloggen fick en pratstund med Nina Brodin, en av "grodandningsstudiens" forskare.

Nina, vilka har gjort studien?
Peter Lindholm, läkare, Docent, Claudia Lennartsson, specialistsjukgymnast inom reumatoligi, MSc, Malin NYgren-Bonnier, leg sjukgymnast, Med Dr. och så jag Nina Brodin, leg fysioterapeut Med Dr.

Vad är studiens originaltitel?
Effects of Glossopharyngeal Insufflation in Ankylosing Spondylitis - A pilot study

 Hur många personer deltog i studien?
 Tio påbörjade interventionen men fyra föll bort under studiens gång.

Kort, vad är grodandning?
En andningsteknik där du använder tung- och svalgmusklerna för att pressa ner luft i lungorna, utöver den mängd du får ner i ett djupt andetag.

Hur gick studien till?
Patienterna bedömdes först av sjukgymnast och man mätte dels sjukdomsparametrar och dels lungfunktion i en sk spirometer. Därefter lärdes tekniken i GI ut både via videofilm och praktiskt. När patienterna bedömdes ha lärt sig startade den 12 veckor långa interventionen. En nedpressning av luft kallas för en "gulp" och man gör så många "gulps" man kan i följd och detta utgör en repetition. Patienterna utförde 10 repetitioner 3-4 gånger/vecka under 12 veckor.

Kan vem som helst träna grodandning?
Nej, du måste vara lungfrisk.

Har alla nytta av grodandning?
Ja, om man lär sig att utföra det korrekt och når ökad lungfunktion. Däremot är det inte säkert att denna effekt är något som alla märker av.

Hur mycket måste man träna för att kunna förvänta sig effekt?
Enligt tidigare studier ska den mängd som vi använde i studien vara tillräcklig.

Vilken träningseffekt är man ute efter?
I detta fall för personer med ankyloserande spondylit (AS), bröstkorgsrörlighet utöver lungfunktion som alltid är aktuell.

Används grodandning som behandlingsteknik inom vården idag för personer med AS?
Inte så utbrett. Mest vid lungkliniker, en del av ryggmärgsskadade och vid postpolio.

Kommer ni forska vidare om grodandning?
Inte vår konstellation eller inom denna
patientgrupp i nuläget, men Peter Lindholm och Malin Nygren- Bonnier forskar vidare
om detta.

Se filmen som studiedeltagarna tränade efter här >>

Gästblogg: Att leva med en mamma som har reumatism

I dagens blogginlägg av Kristina Areskoug-Josefsson (vår gästbloggare under april)  får vi läsa om Kristinas tonårsdöttrars perspektiv. Läs Elise och Sofie´s tankar här nedan.

Hur är det egentligen att leva med en mamma som har reumatism och tränar varje dag?

Vi själva tycker inte alls att det är jobbigt eftersom vi tycker om att träna lika mycket själva. Om någon mår bättre av att träna är det bara bra eftersom att man får en roligare vardag. Men vi tror att det hade varit jobbigt om vi inte hade tränat, för då hade man inte hunnit umgås så mycket. Men nu tränar vi tillsammans och det är bara roligt, för då kan man få träningssällskap.


Vi håller på mycket med orientering och det har varit bra att mamma har velat träna, för då var hon villig att lära sig hur man orienterar och efter det har hon glatt tävlat varje helg.:)
Extra bra är ju också att hon alltid vill skapa nya träningar och tävlingar, för då kan hon sätta ut kontroller t.ex och det är också träning.


Här kommer bilder som visar vad vi brukar syssla med tillsammans.

10 rörlighetsövningar som gör dig till en starkare löpare

10 rörlighetsövningar som gör dig till en starkare löpare



Om du följer länken ovan landar du i Runner´s World hemsida och i en artikel/träningsprogram som är skrivet/skapat av Jenny Sundin. Jenny som i grunden är frilandsjournalist med specilaistkunskaper inom träning och hälsa och personlig tränare. Jenny har tidigare bla skrivit för Reumatikerförbundets räkning.



Här hittar du Jennys hemsida >>

Träna & resa i sällskap med Fru RA och Herr Sjögren

Reumatikerförbundets träningsblogg har glädjen att under april månad hälsa Kristina Areskoug-Josefsson välkommen som gästbloggare. Släng dig in i Kristinas första inlägg här nedan! Och kommentera gärna Kristinas inlägg direkt i kommentarsfältet längst ned.

Kristina Areskoug-Josefsson

Kristina Areskoug-Josefsson, mamma, sambo, fysioterapeut, forskare och reumatiker.

Under mina år med RA och Sjögrens har jag insett att träning är det enklaste sättet att få mitt vardagsliv att fungera. Mer stillasittande ger mer stelhet, trötthet och värk, medan träningen gör mig rörligare, piggare och dessutom tycker jag att det är kul! Den bästa träningen för mig är högintensiva pass varannan dag och lågintensiva pass resten av dagarna. Daglig träning helt enkelt. Helst i sällskap med familj eller träningskompisar. Med andra ord har jag hittat en ganska bra balans i livet (i alla fall i kombination med MTX och Mabthera).

MEN, det finns alltid ett men, eller hur?

Vårblommor i Småland

I mitt fall handlar det om resor i arbetet. Det är oftast roligt och kreativa arbetsuppgifter, trots att resorna ger mer stillasittande och därmed ont i vänster knä som  standard. Jag vet ju att om jag kan påverka mitt mående med att röra på mig, så det är ju bara att planera in det eller hur?

Som sagt, hotellet väljs efter om de har gym eller promenadvägar i närheten. Resvägar planeras gärna med byten, så jag kan röra lite på mig (om jag slipper släpa min väska, den typen av träning ger mig bara irritation, ont i handlederna och en allmänt dålig dag).

Sen är det väl bara att träna på när jag kommer fram eller?

Nja, det var ju det här med packningen också….

Promenadskor måste alltid med. Och naturligtvis tillhörande varm jacka, vantar, mössa, halsduk, underställ och goa strumpor. (glöm aldrig kolla vädret – regn? Snö? Illblåst?)

Gråväder i Skåne

Löparskor är ett annat måste för att kunna träna högintensivt. Och även där tillhörande tights, lager 2 tröja, löparjacka, reflexväst, löparvantar, löparmössa, buff, löparstrumpor, sportbehå och ett underställ till. Det går ju inte att ha samma som till promenadutrustningen, då luktar jag ju skunk på långt avstånd sen….

Inomhusträningskläder, ett måste om vädret är värdelöst eller om det är ruskigt mörker ute. Ner i väskan med sportbehå, strumpor, inomhusskor, linne tunna tights.

Äntligen färdigpackad! Nja…kanske inte… saknar ju alla de ”vanliga kläderna” i väskan….

Den senaste veckan blev det  intensiv familjegympa och utforskande mountainbike i Småland, regnig löpning och blåsig promenad i Skåne avslutar mars med snölöpning i Luleå och förhoppningsvis en promenad innan flygresan hem.

Vart tog våren vägen i Luleå?

PS. Är det någon mer än jag som har fått be främmande tjejer i omklädningsrum om hjälp för att ta av sportbehån efter ett träningspass? Trodde väl det! Det är inte enkelt med en svettig kropp och en sportbehå som sitter som ett andra skinn i kombination med fumliga fingrar. Tur att det finns hjälpsamma människor!

Glad Påsk!

En riktigt glad påsk vill vi på Reumatikerförbundets träningsblogg önska alla våra läsare. Nu håller vi tummarna för en kanonhelg som får gå "I rörelsens" tecken och soligt vårväder.

För kom ihåg det spelar ingen roll vad du gör eller på vilket sätt, bara du reser på dig och använder kroppen en stund.

MTB premiär

Oj detta med selfie på cykel är komplicerat

 Äntligen blev det tajm för vårpremiär med 29". Ni vet den där storhjulade mountainbiken som tomten kom med till jul (se tidigare inlägg här >> och här >>). Att på 20 min ta sin ca 7 km är en fullständig omöjlighet till fot för min del nuförtiden men på hojen går det galant. Njöt av tranor, hökfåglar och som grand final vårens första lärka. Livskvalitet!!

Jämfört med min tidigare mountainbike som var en 26" i hjulstorlek så upplever jag klar skillnad med 3" större hjul under ramen. Det går helt enkelt fortare och backarna känns faktiskt lite lindrigare också. Mersmak!!