Ensam är inte stark! Om att bilda ett lag.

Vet inte om ni följt fotbolls-EM eller inte. Det har jag i spridda skurar och kunde i min trottoaranalys av Sveriges spel dra slutsatsen att man till 80% sökte Zlatan i de mest hopplösa lägen för avslut. Korta passningar, höga, låga, för långa med samma adress Zlatan. Karln hade behövt klona sig för att klara den uppgiften.

I samma veva var jag med min faster ned till sjön och hon motionssimmade. Jag frågade henne om hon inte funderat på att ge sig på något motionslopp som tex Vansbrosimmet då hon är en hejare på simning. Fick till svar att det fick dröja åtminstone till nästa år men att hon funderat på triathlon. Blev minst sagt lite förvånad då min faster aldrig varit förtjust i löpträning men fick snart förklaring. Hon berättade att man kunde bilda ett lag i kortare distans där en tog hand om simningen, en cyklingen och slutligen en i laget sprang. Man delade helt enkelt upp en klassisk triathlon på tre.

Jag gick igång direkt! Om du simmar, så kör jag cyklingen sa jag. Till saken hör att jag aldrig varit riktigt bekväm med att simma i öppet vatten. Vi beslöt snabbt att min helt ovetande syster skulle få äran att slutföra tävlingen genom att bli lagets sprinter.

På så vis kan jag som är rädd att sjunka till havets botten vid simning och min faster som inte springer för allt smör i Småland titulerar oss triathleter trots reumatiska leder och pajade ryggar.

Nu fattas bara en sak....att gå från idé till handling!

Läs mera om var det går tävlingar där du kan delta som lag (stafett) i sommar här >>

// Elin sjukgymnast

Internationella sklerodermidagen

Idag är det internationella sklerodermidagen. Så här skriver man på Reumatikerförbundets hemsida...

Sklerodermi (Systemisk Skleros) är en sällsynt sjukdom som drabbat ca 2000 personer i Sverige.

Det är en ovanlig bindvävssjukdom som karaktäriseras av förändrat immunförsvar, försämrad blodcirkulation och ökad bindvävsproduktion i hud och inre organ, framför allt i mag-tarmkanal, lungor, hjärta och njurar. Systemisk skleros tillhör de reumatiska systemsjukdomarna.

För att uppmärksamma de patienter som drabbats av sjukdomen instiftades Internationella Sklerodermidagen som återkommer årligen den 29 Juni.  

Kan man träna om man har sklerodermi? Svar ja! Att vara fysisk aktiv på måttlig intensitet minst 150 minuter i veckan gäller hela befolkningen för att upprätthålla så god hälsa som möjligt. Men självklart gäller som alltid att vara lyhörd för hur sjukdomsaktiviteten påverkar dagsformen.

Läs mera om skledodermi här >>

Och du varför inte hålla någons hand idag!

Kroppen minns på gott och ont!

Citius 44 och jag på spegelblank sjö

Här om kvällen var det äntligen dags. Ett år sedan sist, förutsättningarna perfekta, ljummen kväll med spegelblank sjö. Lade i min strömlinjeformade pärla i sjön och tog mig en funderare...-Hur brukar jag egentligen göra för att smidigast ta mig ner i kajaken, hur sätter jag foten, hur håller jag händerna?

Fick börja om, höll på att kantra direkt. Tänka lite till, koncentrera mittpunkten så var jag på plats i sitsen. Ena handen i bryggan och prova lite sidovingel, jo det kändes ok. Upp med paddeln och iväg. Det tog några minuter innan muskler och nervsystem började samarbete. Sakta men säkert stabilare och plötsligt ramlade hålkortet på plats i kontoret, på det som det står "Hur du gör när du paddlar kajak utan att behöva tänka så mycket på vad du gör"

Detta med muskelminne eller rörelseminne är en häftig grej, att kroppen lagrar rörelseminne, att den konserverar viss mått av "kom ihåg" för en viss aktivitet. Härligt att få stöd av när man inte paddlat på ett helt år men också en lurig finess som kroppen har inneboende.

Det är mer än en gång i min vardag som fysioterapeut som jag träffat på människor som haltat på väg från väntrummet in till mitt behandlingsrum. En hälta som kunnat ha många orsaker men som ibland varit helt omedveten. När jag upplyst min patient om att jag noterat hälta har de ibland tittat förvånat på mig och svarat - Gör jag!? Inte allt för sällan har vi med minnets hjälp kunnat reda ut vad som för lång tid sedan orsakat problemet trots att symtomen av en viss skada eller sjukdomspåverkan för länge sedan försvunnit.

Kroppen minns på gott och ont! Men det fiffiga i kråksången är att det alltid går att programmera om ett "felaktigt" muskelminne-rörelseminne och förstärka "väcka" upp ett gott!

Ta en funderare på vilket sätt du rör dig idag, haltar du av gammal vana...?

// Elin sjukgymnast

Gästbloggare Elisabet: Planer, tester, vänner och rosa sopsäckar

Allt går så mycket bättre med rosa! Framme i Motala för nummerlappshämtning.

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag åkt på ett litet bakslag. Det började med att jag fick lite problem med höger axel, lite känning av inflammation i något muskel- eller senfäste. En så’n där sur och sugande känsla. Det blir värre när jag ligger eller sitter länge framför datorn på jobbet.

Var iväg och fick en kortisonspruta och blev bättre, men inte bra. Så jag tog upp det med min sjukgymnast som gjorde en sedvanligt ordentliga kontroll. När han var klar tittar han på mig och säger att jag ska lyssna på honom, ordentligt. 

Han hade hittat tecken på diskbråck i nacken, över tre diskar. På stående fot utfärdade han träningsförbud, eller rättare sagt allt som gjorde att jag kände av axeln skulle jag inte göra. Så avslutade han med att skicka mig till läkaren för vidare utredning.

En vecka senare var jag hos läkaren, samma undersökning, lika noggrant. Jo, nog var det så att det fanns tecken på diskbråck. Så remiss till magnetröntgen. Däremot så var läkaren lite mer förstående och konstaterade att ingångsbehandling av diskbråck ju är träning. Tillbaka till sjukgymnasten med den informationen och träningsförbudet drogs tillbaka. Så nu går jag på smärtlindrande behandling i väntan på MR. Och tränar på som vanligt.

Jag har haft en hel del problem med diskbråck efter att jag har haft inflammationer. Det här är fjärde gången, men första i nacken. Så nu är det inte bara det att jag ska fortsätta att lära mig hur jag cyklar off road, jag ska komma på hur jag gör det utan att få ondare i axeln också J

När jag fick ok på att träna igen då tänkte jag att ett litet uthållighetstest på cykel vore en bra inledning. Jag hade en startplats i Vätternrundan tillsammans med en kompis, Elisabeth. Det gick många varv i huvudet, men så bestämde jag mig – vad är det värsta som kan hända? Jo att jag måste bryta om axeln inte vill vara med längre.

Den obligatoriska före-start-selfien, Elisabeth och jag.

Så vi lastade cyklarna och for ner till Östergötland och ställde oss i fredags kväll på startlinjen i Motala. Första gången för oss bägge och en hel del ”happy-go-lucky” amatörer över oss J

Iväg ut i den ljumma kvällen, svischade ner till Jönköping (nåja, det kändes åtminstone så). Där kom regnet och uppförsbackarna!!! I Fagerhult hade jag så ont i axeln att jag ville bryta. Uppförsbackarna var inte alls trevliga för axeln. På något sätt så håller jag emot och/eller belastar axeln då. Men efter lite fika, en energigel, två alvedon och en titt på höjdkurvan så bestämde jag mig för att bryta, det skulle jag göra i Hjo. Det var ju ändå bara utför dit och då hade jag åtminstone klarat hälften …

En selfie mitt i natten i Jönköping – fortfarande torra.

Tänk vad lite medvind, slut på regn och utförs- i stället för uppförsbacke kan göra för humöret och orken! I Hjo hade jag piggat på mig igen och var beredd att ta mig tillbaka till Motala för egen maskin, det där med buss lockade inte längre. Så vi trampade på, stannade varje mil, ibland oftare, för korta pauser. Vi utnyttjade utbudet av massage och fika i varje depå. Vi, eller i ärlighetens namn jag, var inte snabba, men vi kämpade undan kilometer för kilometer. Gick i de värsta backarna. De sista två-tre milen kom eliten, de där som har motorcykeleskort, ikapp och körde om oss. Väldigt, väldigt fascinerande! Och definitivt en helt annan sport än den vi ägnade oss åt. I, vad kan de köra? 40 km/h?, så körde de om oss, småpratandes som om de var ute på en söndagspromenad. De delade med sig till oss av sin energi med glada tillrop och peppning. Så var vi tillbaka i Motala! 24 timmar och 24 minuter senare, tillsammans rullade vi in under skylten i hällande regn. Glada, trötta, blöta och skitiga fick en varsin medalj runt halsen! Vi klarade det! Tänk vad goda vänner och vilja kan få en att klara av.

Välförtjänt om jag får tycka själv.

Och bäst av allt, inte nog med att jag får sällskap av Maj, Elisabeth med dotter kommer också att stå på startlinjen i Oxberg i augusti, vilken grej! Tre starka tjejer och jag J. Nu vet jag ju att axeln håller även om jag får ont i den och distansen fixar jag. Det är det där med tekniken … Det är rätt mycket slira och svära fortfarande och inte har jag åkt utför backen i Brantbrink än heller. Bara för att ni ska få en uppfattning om min utmaning – jag körde Vätternrundans 300 km i samma snittfart som jag körde 17 km i Brantbrink senast … Jag har en lång väg kvar! 

Glad midsommar! Träning från Dalarna.

Boktips: Orka! Träning och äventyr i vardagen.

En liten men naggande god bok som jag lånade på biblioteket här för leden är Frida Södermarks bok "Orka! Träning och äventyr i vardagen" Frida Södermark är läraren som tog livsbeslutet att satsa helhjärtat på löpning. Frida Södermark kombinerar sin elitsatsning med föreläsningar och egna företaget "Löparäventyret".

Boken är i fickformat på 80 sidor och andas inspiration snarare än pekpinnar. Frida Södermark skriver om hur hon ser på rörelse och träning i vardagen. Ger handfasta tips och råd och berättar också vad som både fungerat och misslyckats för hennes egen del gällande träning och fysisk aktivitet. I 11 små kapitel får läsaren stöd i allt från att "Hitta tiden" till "Att sätta upp mål" och fundera över "Jämvikt och fokus". Kapitlen har små "kom ihåg rutor" med tydliga sammanfattningar.

En inspirerande och lättläst bok att läsa rakt av eller att mumsa i små stycken.

Förslag: Eget Förslag Sverige AB.
Utgivningsår: 2016

Frida Södermark, Löparäventyret >>

Gästbloggare Maj: Tjoho, det är kul att cykla i skogen!

Sist jag skrev så skulle jag hämta min nya cykel. Efter att ha fått inställningarna gjorda i butiken, med lagom höjd på sadel och clipsen på rätt köl, så åkte jag upp till Mösseberg. Där träffas ett gäng tjejer i blandade åldrar varje vecka för att köra cykelträning i skogen. Lite nervöst var det allt, men jag förstod ganska snart att det inte bara var jag som var nybörjare. En och en halv timme senare var jag såld!

 
Att jag har en egen PT (personlig tränare) är också en höjdare. Eller, tränare och tränare, men påhejare iallafall! Äldsta barnbarnet Harry är en trogen följeslagare ute i naturen. En kväll gjorde vi en riktig upptäcktsfärd och hittade jätteroliga stigar. " Heja mormor", "fortare mormor", det ger härlig energi! När han till slut frågade om vi cyklat in i ett annat land eftersom vi cyklat så länge, vände vi hemåt.

Inte visste jag att det var så kul att dra ut bland tallar och granar med cykel!

Att det kunde vara så mycket lättare med grövre däck och stötdämpare hade jag inte tänkt mej. Men det var det.

Sedan dess har jag varit runt i min omgivning och utforskat små skogsvägar som jag bara gått eller cyklat förbi tidigare. Ibland tar det stopp vid ett stängsel eller något, men då är det ju bara att vända och leta upp en annan stig. Vårt kuperade elljusspår har också varit en utmaning. En dag körde jag runt, runt tills jag klarade alla backarna utan att behöva kliva av cykeln.

Att träna tillsammans med någon, stor eller liten, är riktigt roligt!

Igår var det dags för cykelgruppen "Solskenscyklisterna" igen. Den här gången hade vi ett riktigt proffs med oss som visade kurvtagning och position på cykeln. Vi delades in i grupper och fick träna på höger- och vänstersväng. Att jag har svårare att svänga åt höger på skidor vet jag ju, och det hängde med även i cyklingen. Efter ett antal U-svängar gick det dock bättre och bättre! Sen fick vi ge oss ut på en smal stig med rötter och stenar och testa lite utförskörning. Detta fick mej att fundera över om det är normalt för en 55-åring att tycka att sånt är kul? Fast, är det inte normalt så är jag gärna lite onormal.....

Sitter ute på altanen och skriver medan maken sköter fotbolls-tittandet inne. I dag har det kommit lite välbehövligt regn och det doftar gott av nytvättat gräs. I veckan har jag fått min dropp-behandling. Den var också välbehövlig. Tänk att man bor i ett land där man har tillgång till vård och medicin i de allra flesta fall. Med fin medicinering får jag det samhället kan erbjuda. 

Vad kan jag göra själv för att ge min kropp de bästa förutsättningarna? Vad kan du göra?

Har du koll på hur du mäter din fysiska aktivitet?

Som vi skrev här på träningsbloggen under EULAR visare en studie gjord i samarbete mellan Sverige, Danmark och Irland att hälften av deltagarna i studien saknade information om hur man kunde mäta sin fysiska aktivitet med tex  stegräknare eller pulsmätare (objektiva mätmetoder).Vidare visade studien som bestod av 791 deltagare att bara en tredjedel fått möjlighet att testa sin kondition (syreupptagningsförmåga).

Nu undrar vi på Reumatikerförbundets träningsblogg om du använder någon mätmetod för att följa och följa upp din fysiska aktivitet och träning. Gå in i vår lilla undersökning som du hittar i den högra spalten här på bloggen.

Vidare undrar vi om du vid något tillfälle fått möjlighet att göra ett konditionstest där man alltså testat din syreupptagningsförmåga. Även det lilla frågeformuläret hittar du i bloggens högerspalt.

Sommarträning?

Nu har skolorna just slutat och så även de terminsbundna träningspassen. Då kan det vara lite lurigt att hålla liv i den goda vanan, att fortsätta ha träningskläderna packade den där tiden i veckan då du under terminen regelbundet varit igång.

Har du någon strategi för din sommarträning, något alternativ så att du inte faller ur din goda vana? Finns det några bra tips för att inte tappa sugen och rutinen för träning under sommaren?

Dela med dig av dina tankar och inspirera oss andra. Hur ser ditt upplägg för sommarträningen ut?

Skriv till traningsbloggen@reumatikerforbundet.org och berätta!

Instagram by Reumatikerförbundets träningsblogg

EULAR: Patienter saknar information om träning

Dagens Medicin har skrivit en artikel utifrån en presentation som hölls under fredagens (10/6) program under EULAR av fysioterapeuten Nina Brodin verksam på KI i Stockholm.

Från Dagens Medicins artikel...
– De flesta patienterna i studien tycker att det är väldigt viktigt att mäta fysisk aktivitet, men de är själva inte så bekanta med alla de sätt som man kan göra det på och de får sällan information från vården om det, säger Nina Brodin, som anser att fysioterapeuter kan spela en stor roll i att öka den kunskapen.

Hela artikeln från Dagens Medicin hittar du här >>

Abstract: Physical activity and aerobic capacity assessment - a survey among patients with rheumatic disease in Sweden, Ireland, and Denmark.
Författare: Nina Brodin med flera.

EULAR: Motion kan minska RA-patienters risk för hjärtsjukdom

Dagens Medicin skriver här en artikel om vikten av fysisk aktivitet och träning för att minska risken för hjärtsjukdom vid ledgångsreumatism (RA).

Från Dagens Medicins artikel...
"– Många RA-patienter är rädda för att träna eftersom de är drabbade av en ledsjukdom. Men våra resultat pekar på att den kardiovaskulära profilen ser bättre ut om nydiagnostiserade patienter har en hög syreupptagningsförmåga redan i början av sin sjukdom, säger Kristina Hörnberg, doktorand och sjukgymnast vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet"

Läs hela artikeln på Dagens Medicins hemsida här >>

EULAR: E-hälsa för egenvård

Igår deltog vi på träningsbloggen på en session under namnet "Digital applications for the benefit of the patient". Fem talare berättade om olika områden inom E-hälsa och vilka stöd för egenvård och hälsa. Först ut var Sofia Ernestam, reumatolog från Sverige som berättade om det svenska kvalitetsregistret inom reumatologi SRQ. Sofia betonade vikten av att använda och utveckla registret tillsammans både patienter och folket i vården. Att framgångsfaktorn är att patienten känner sig delaktig och förstår vad resultatet av registreringarna i registret betyder utifrån den egna hälsan.

Den kanske mest nytänkande skapelsen kom från Frankrike där man skapat ett webbaserat spel för personer med reumatisk sjukdom som behandlas med biologiska läkemedel. Spelets syfte är att utbilda patienten i egenvård utifrån olika scenarion. Man har byggt detta utbildningsspel via ett företag som riktar sig till att utbilda inom vård och hälsa digitalt. Spelet kommer att släppas under september månad i år på sida som du hittar här >>
Hur vida detta kommer bli en storsäljare eller inte återstår att se.

Simon Stones

En annan mycket intressant talare var forskaren Simon Stones som levt med barnledgångsreumatism (JIA) sedan 3 års ålder. Simon är involverad i flera forskningsprojekt där man använder appar för insamling av data. Vidare arbetar han aktivt för att utveckla appar för egenvård för personer med reumatiska sjukdomar. En studie som just nu pågår som Simon är involverad i är en av de äldsta frågorna inom reumatologin "Påverkar väderomslag sjukdomstillstånd och mående för en person med reumatism". Simon siade också om framtiden och spådde att den smarta telefonen kommer stt helt försvinna till förmån för mindre enheter så som armband och chipp som kommer ge och ta emot information om vår hälsa och välmående.
Du kan läsa mera om Simon Stones forskning och vardag här >>

Sist ut i denna session var Grainne O Leary som berättade om det Irländska reumatikerförbundets arbete med att skapa en onlineutbildning för sina medlemmar under rubriken "Self-management online: From concept to delivery, living well with arthritis online". Här fick vi en fin guidning om hur man utvecklat sin onlinetjänst med både med och motgångar beskrivna.
Vill du läsa mera om Arthritis Ireland´s arbete så hittar du det här >>


Sammanfattningsvis kan man helt klart konstatera att det rör på sig i den digitala reumatologiska världen på många olika plan men målet är det samma för de olika innovationerna att den som lever med reumatisk sjukdom skall få hjälp och stöd i att själv kunna påverka och följa sitt mående och på så vis kunna leva ett så "friskt" liv som möjligt.

EULAR: Om artros - smärta, vikt och träning

ca 15 000 deltagare på språng

Nu är vi inne på dag två av EULAR i London. Träningsbloggen har haft möjlighet att följa två sessioner som i huvudsak handlat om artros. Under gårdagens session låg fokus på smärta kopplat till artros. Här framkom tydligt att storleken på broskskada inte korrelerar i så hög grad som man trott i förhållande till den upplevda smärtan. Vidare kunde man se att smärtan inte allt för sällan blev sensitiseras (förhöjd känslighet) vilket kan medföra att smärtområdet blir större och breder ut sig långt mer än vid den led/leder man faktiskt har artros i.

Dagens session gav inte så värst många aha upplevelser. Även i år är det viktigt att träna vid atros för att minska smärta och öka funktion. Även i år är det viktigt att hålla koll på kroppsvikten för att må så bra som möjligt i sin artros. Intet nytt under solen på den fronten.

Fortsättning följer från EULAR här på träningsbloggen....

EULAR i London 8-11 juni

Idag börjar den Europeiska kongressen i reumatologi som i år hålls i London. Detta år kommer vi från Reumatikerförbundets träningsblogg finnas på plats tillsammans med en delegation för Reumatikerförbundet. Dagarna är fyllda med spännande och intressanta seminarium med allt från forskning till verksamhetsutveckling och medlemsstöd.

Kongressen riktar sig främst till hälso- och sjukvården men många patient och medlemsorganisationer finns också på plats. I år har Reumatikerförbundet glädjen att delta vid inte mindre än tre sessioner i programmet där vi bla kommer att berätta om utvecklandet av webbsajten Artros-kollen och vi på träningsbloggen skall berätta om hur Reumatikerförbundets träningsblogg kom till 2011 och dess process i utveckling fram till idag.

Så häng med här på bloggen och på Reumatikerförbundets övriga sociala medier och hemsida och följ vår rapportering från London.

Läs mera om kongressen här >>

Vinnarna av Friskis & Svettis tränings DVD

Så har vi korat de tre lyckliga vinnarna som får var sitt ex av Friskis & Svettis DVD "Träna mjukt".

• Birgit Grönlund i Blåsmark
• Solveig Håkansson i Hässleholm 
• Maria Svensson i Sollentuna

Grattis och lycka till med träningen önskar vi på Reumatikerförbundets träningsblogg!

Gästbloggare Elisabet: Orientering

Här går jag och leder cykeln – undrar om jag någonsin kommer att cykla utför

Så, då har jag kommit ut i skogen! På cykel! Men jag fegar än så länge, jag kör i löpar-/mountainbike spåren i Brantbrink. Första gången vet jag inte hur många gånger jag sa eller tänkte ”Åh jä….!!” Antalet fula ord är fortfarande oroväckande hög, men börjar sjunka.

Det känns lite som när jag var liten och cyklade och körde moppe i gruset på gården hos farmor och farfar. Fast på den tiden var jag totalt oförvägen och sladdade och svängde och stod i. Nu var det mer en sugande känsla i magen, nästan skräckblandad förtjusning – lite berg- och dalbana.

Jag registrerade förra veckans försök i Runkeeper – och när jag visade det för en kompis fick jag kommentaren ”men du vet väl att Vasan är flackare”. Hum … jag ska nog studera höjdkurvan lite?

Första gången så körde jag lite på måfå, mellan orienteringstavlorna. När jag var vid tavla 12 så stod jag och funderade lite över åt vilket håll jag skulle för att komma hemåt. Precis när jag bestämt mig rasslade det till i skogen och ut kom en orienterare. Han stannar, tittar på mig och ser väl att jag är lite villrådig. ”Vart ska du? Till Brantbrink?” Jo, det var ju tanken. ”Men då ska du däråt” och pekar precis 90 grader om från vart jag tänkte mig. ”Tavlan står lite snett, du kommer ingen vart åt det hållet.”. Räddad av en orienterare, på snitslad bana.

Svårt att ta en rättvisande bild, men här är backen.

Jag cyklar alltid ut från Brantbrink på 5 km spåret. Dels för att där brukar jag springa och kan banan, dels för att den är så otroligt vacker! MEN … den är ”lite lätt” kuperad. Det finns en backe som jag fortfarande går och leder cykeln utför. Den är inte lång, men den är brant! Och slutar i ett färist in i en kohage. Jag undrar om jag någonsin kommer att cykla utför den. Det är en hel del teknik kvar för mig att komma på. Jag vinglar när jag bromsar, jag sladdar, jag får spinn i lösgrus, jag har svårt att bedöma vilken växel jag ska köra på.

Det jag har lyckats med, mycket tack vare att jag pendlar till jobbet av o till, är att slutföra de 300 km som en känd matvarukedja har skickat ut en utmaning på. Så just nu är jag nöjd med min cykling den här säsongen. Bara jag får snurr på tekniken …

Däremot har jag stött på en utmaning, som jag ska berätta om i nästa inlägg. Jag ska till sjukgymnasten idag och läkaren på fredag, efter det vet jag mer och kommer att berätta. Någon skulle kalla det ett bakslag. Själv bestämde jag mig för att deppa i onsdags och sedan har jag ägnat några dagar åt att orientera mig själv igen. 

Jag tror jag har en plan!

”Slå hål på farliga myter om artros”

Kristin Blidberg, forskningschef Reumatikerförbundet, Leif Dahlberg, professor, ortopediska kliniken Skånes universitetssjukhus, Lunds universitet, Martin Englund, lektor, institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet, och Carina Thorstensson, docent, Sahlgrenska akademin, Lunds universitet.

Som slutkläm på denna veckas tema om artros kommer här en debattartikel som igår publicerades i tidningen Dagens Medicin. Bland annat står det att läsa att...

“Uppemot var femte patient slutar med ledrelaterade läkemedel efter artrosskola.”

Men hur ser vården ut egentligen, erbjuds alla med artros möjlighet till artrosskola?

Läs och begrunda.

Hela artikeln hittar du här >>

Gästbloggare Maj: Om med och motvind!

Just nu är naturen så ofattbart vacker. 
Flera kvällar har jag cyklat en liten tur, just bara för att njuta. Inga cykelbyxor, inga cykelskor, BARA njuta. Vildapel, syren, liljekonvalj och smörbollar slåss om utrymmet i doftdjungeln. 

Men det är en sak jag har slagits av de här kvällarna jag har varit ute och trampat. 
Det är att doften är starkast i motvinden. 
Så är det väl i livet också har jag tänkt. När saker och ting känns motiga så upplever man livet tydligare. När man har medvind så är det bara naturligt och man tänker inte så mycket alls. Ofta har jag inte vett att vara tacksam sådana dagar. Det är något jag behöver träna på, likaväl som att träna cykelmusklerna!

Eftersom vi bor i ett samhälle som ligger utmed en gammal banvall så är det så lätt att trampa iväg utan att behöva störas av trafiken. Om man vill kan man ta en liten paus vid anhalten i Hög. Ortsborna håller fin ordning i den lilla väntkuren som också fungerar som en liten turistinformation. Det är nog ca 30 år sedan rälsbusslinjen Falköping-Landeryd lades ner men av- och påstigningsrampen hänger med ännu.

Och hur går det med träningen då??? 
Jo, vars. Eftersom Ica-klassikern drog igång just som Cykelvasa- utmaningen kom så anmälde jag mej till den också. Tänkte att det är väl kul att ha lite delmål på vägen. Nu har jag kommit upp i de 30 milen. Det är dock nästan uteslutande på bra vägar, och mycket på ovan nämnda banvall. Skador och värk? Nja, lite ömhetskänsla i utsidan av knä men inget värre. Dock kände jag obehag i händer och axlar av vibrationerna då vi cyklade lite på grusväg i Halland. 
Gick därför in i vår cykelaffär, Racerdepån, för att höra om min cykel kunde "hottas" upp på något sätt inför kommande lopp. Tänkte mig väl grövre däck eller så. 
"Vi rekommenderar inte någon att cykla någon del av Vasan utan cykel med dämpning. Speciellt inte dej med dina besvär!" Det var svaret jag fick. Hmmm, att byta cykel ingick ju inte direkt i min plan....   
"Såklart KAN man genomföra loppet på vanlig cykel, men det blir inte så roligt och kan inte vara så bra för dej" sa Sofie som själv har cyklat sträckan, och vet vad hon pratar om.
Jaha, vad gör man då? Eftersom jag gett mig in i detta så bestämde jag mig (efter lite funderande) att köpa en begagnad mountainbike. Som av en händelse fanns det en i butiken som passade min längd precis.  (Medvind....tack!)

Så där är jag nu. 30 mil på hybridcykel på bra vägar. 0 mil på MTB på grus, stig, stock och sten.
I morgon ska cykeln och jag justeras ihop och på kvällen är det MBT-träff för nybörjare och andra intresserade tjejer på Mösseberg. 

Taggad?? Mhm! 
Rapport i nästa inlägg......

Artrosdagen idag! Kom till centralen i Stockholm!

Artrosdagen 2 juni.

För andra året ordnar Reumatikerförbundet tillsammans med Fysioterapeuterna och forskare från Lunds Universitet Artrosdagen på Centralstationen i Stockholm. Under dagen kommer vi ha en rad olika aktiviteter och programpunkter. Allt från praktiska råd till personer med artros till diskussion mellan politik, profession och patientorganisation, kring hur omhändertagandet av personer med artros kan bli bättre.

Under hela dagen kommer det finnas fysioterapeuter, arbetsteapeuter, läkare, forskare och patienter på plats som berättar om hur det är att leva med artros, ger tips och råd och förklarar vad som händer i leden när man får artros. Varje heltimme mellan klockan 11 och 14 kommer det ordnas panelsamtal på två olika teman.

1. ·       Vad kan du som artrospatient göra själv? Deltagare: Marie Granberg- Fysioterapeuterna, Leif Dahlberg – Ortoped, Lunds Universitet, Gunnel Jonsson - Artrosinformatör och forskningspartner, Reumatikerförbundet
2. ·         Hur kan omhändertagandet av personer med artros bli bättre? Deltagare: Leif Dahlberg – Ortoped, Lunds Universitet, Karin Stenström – SBU, Dag Larsson – Landstingsråd

När: Artrosdagen kl 07.00 och 19.00, torsdagen den 2 juni 2016.

Var: T-Centralen, övre plan, Stockholm.

Välkomna till en, vad vi hoppas, spännande och intressant dag!

Hälsningar, Kristin Blidberg med dr, forskningschef Reumatikerförbundet

Om livet och träning med fotledsartros

Jag har skrivit och nämnt om det många gånger, om mina artrosfötter som dagligen gör avtryck i min vardag. Kort resumé för dig som inte hängt med sedan tidigare. Min reumatologiska karriär började strax innan jag fyllde tre år med att jag insjuknade i barnledgångsreumatism (JIA) full cirkus i de flesta leder fram till att jag var i 20 års åldern. Under graviditet återkom smärtan i fotlederna och detta gav inte med sig trots att underverket kommit till världen. Nix smärtan och stelheten i båda fotlederna tilltog snarare. Sedan ca 5 år tillbaka daglig värk i båda fotlederna som även påverkar hälsenorna och givit fötter som är stela som vedträna. Alla kliniska symtom talade för artros och en röntgen visade bara vad jag redan kände och visste. Kort och gott uselt med brosk kvar i båda skånkarna.

Så det var historiken i stora drag. Tänkte nu dela med mig av några tips hur jag tacklar värk och stelhet. Detta är tyvärr lättare sagt en gjort då mitt "fotkapital" kan ta slut när som helst under dagen och den ena "fotdagen" är inte den andra lik. En sak är dock tydlig, ju mera jag belastar fötterna ffa går ju högre smärta och ju fortare tar "fotkapitalet slut.

Så jag har krasst börjat spara steg med hjälp av att använda sparkcykel på jobbet, cyklar istället för att gå och använder stavar för att lätta på trycket om jag behöver gå längre. Vidare är jag toknoga med att använda mina fotbäddar (personligt gjutna och anpassade sulor) och går sällan i strumplästen inne. Det gäller att spara på "kapitalet" och använda det klokt, helst till det som är skoj och ger inspiration i tillvaron.

Detta med skor är ett annat kapitlet inom vilket ämne jag snart kan skriva en avhandling alternativt öppna en skoaffär. Jag trivs bäst i stabila med väldämpade löparskor. Har gått från traditionella "gympaskor" till så kallade fetskor med extremt tjock och väldämpad sula. Vandrarkängor med möjlighet att reglera trycket runt vristen med snörning är också favoriter. Platta skor med hård sula eller för den delen gummistövlar går helt bort. En halvtimme i fel skor kan röja "fotkapitalet" för en hel dag.

Några ytterligare ess i rockärmen är tunna kompressions strumpor som trycker åt runt vristen eller vadskydd (calf) som går ner över hälsenan. Dessa åker på när jag vet att jag kommer belasta fötterna mer än normalt och det hjälper till viss del för mig. Kinesiotape om hälsenorna är extra trökiga, vilket ofta ger en smärtlindande effekt för mig.

Annat då, raggsockor på nätterna så att jag är varm om vristerna. Se till att vara så medicinskt smärtlindrad som möjligt inför tex träningspass eller dagar med extra stor belastningsutmaning.

Gällande fysisk aktivitet och träning är det just nu cykling som står på schemat, efter ca 20-30 min cykling på måttligt ansträngande till ansträngande nivå kommer belöningen av smärtlindring och välbehag. En effekt som ofta sitter i under resten av dagen även om fötterna ibland reagerar med något ökad stelhet.

Att stärka mellanfotens muskler är också en höjdare och given i underhållet av fötterna.
Titta på en av mina favoritövningar här >>

Detta är vad som hjälper mig och vad jag laborerar med för att få fötterna att hänga med i vardagen. Kanske kan något av mina tips hjälpa även dig!

// Elin sjukgymnast