Artros - Vad är det? Se filmen och få svar!

Tävla om tränings DVD från Friskis & Svettis

Den här veckan infaller internationella artrosdagen (2/6 torsdag) det vill vi uppmärksamma med en temavecka här på träningsbloggen.

Eftersom träning är förstaval alla kategorier vid artros kickstartar vi med en tävling där vi lottar ut ett antal DVD träningsfilmer från Friskis & Svettis. Övningarna på denna DVD fungerar för alla och är indelad i två avsnitt. Det första med fokus på rörlighet-smidighet och det andra mera på styrka.

Så ta chansen att vara med och tävla och följ veckans inlägg om artros här på Reumatikerförbundets träningsblogg.

Men sno dig på,  senast på fredag (3/6) vill vi ha ditt namn och adress skickad till oss om du skall vara med i utlottningen.

Jag vill vara med i utlottningen av Friskis tränings DVD och mejlar därför mitt namn och adress till...

traningsbloggen@reumatikerforbundet.org

Gästbloggare Maj: Om mediciner, träning och punktering

I veckan var jag på Skaraborgs sjukhus i Skövde och fick mitt Roactemra. Personalen där är helt underbar och pysslar om mej och är intresserade av mina små "projekt". De har alltid stöttat och peppat till rörelse av olika slag.

Här är syster Lisen och jag innan hon sticker mig i armen

För mej började besvären i händerna komma smygande i mitten av 90-talet. Eftersom jag jobbade som tandsköterska så trodde jag först att det berodde på mitt ganska pilliga jobb. Men sen involverades fötter, handleder, axlar, käkleder, knän och det blev många sjukskrivningar. Jag visste inte vilken led som plötsligt skulle svälla upp, så att träna eller belasta vågade jag inte. Det var jobbigt att nog behöva sjukskriva sig hela tiden och det kändes ändå lättast att kunna säga att " jag har inte gjort något, det bara var så när jag vaknade". 

Till slut fick jag en remiss till Reumatologen i Skövde som direkt skickade mig till Spenshult för utredning. Att det var RA jag hade fanns ingen tvekan om. Där kom jag också i kontakt med riktigt tuff träning första gången. Att sedan få det biologiska läkemedlet Remicade var rena undret för mig. Från att ibland få bäras till toaletten till att bli så mycket bättre var otroligt!

Men, i spåren av diagnosen, och sorgen över att inte kunna jobba med patienter längre pga av svaga och deformerade leder, så kom en tid med utmattning och sjukskrivning. Under den här perioden så försökte jag vara ute mycket och började åka skidor så smått. Jag fick också förmånen att åka på rehab-resa till Spanien. Tror kanske att vändningen kom här någonstans och jag bestämde mej för att jag inte skulle göra "sjuk"- gymnastik utan "frisk"-aktiviteter istället. 

Eftersom jag börjat lite med skidåkning så kom funderingar på Tjej-Vasan. Samtidigt ville jag gärna dela träningen och utmaningen med min Sven-Åke och då fick det bli Halv-Vasan istället. 

Det året hade vi en hygglig vinter så det blev många träningsmil innan det var dags.

Trots mildväder så hade vi en riktigt fin dag i spåret och känslan när vi kom i mål i Mora glömmer jag aldrig! Jag kan börja gråta bara jag tänker på det... En sådan seger det var för mig, och över sjukdomen!

Detta blev iallafall startskottet till En Svensk Halvklassiker 2012. Cykling, simning och löpning fick liksom komma av bara farten, även för maken! 

Efter detta kändes inget så omöjligt längre. På något sätt så flyttades positionerna från att något verkade helt ogenomförbart, till att bli greppbart och ett möjligt mål. Distanser som var långa som ett lopp blev plötsligt ett längre träningspass. Därför fick Öppet Spår 2013 bli nästa utmaning. Tillsammans med ett annat par så tränade vi och peppade varandra. Lyckliga kunde vi sedan alla fyra glida in i mål en solig måndag i februari. Känslan var lika stark den här gången, fast den var nog mer blandad med trötthet för mig som haft ont i magen de sista milen.

Efter ytterligare två rehab-resor till CFS i Marbella och två Göteborgsvarv ( ja, ja, jag tränar på mjuka underlag!) så kom bakslaget:

Min kropp började bilda antikroppar mot Remicade och jag kände mig sämre och sämre. Ett brutet Öppet Spår blev därmed resultatet 2015. Under den här perioden så miste jag min mamma samtidigt som jag bytte till mer krävande arbetsuppgifter på jobbet. Det var ingen bra kombination och jag ville bara sova, sova, sova.....

Ett test av ett annat biologiskt läkemedel gav en lokal allergisk reaktion. Nu har jag landat i ett tredje biologiskt läkemedel: Roactemra. Dropp var fjärde vecka fungerar bra, även om det tog tid innan effekten kom. 

Orken och motivationen kom också tillbaka, tack för det :)!

Det var i det här läget som möjligheten till Cykelvasan 30 kom! Passade mej perfekt med något nytt och givetvis fick det passa Sven-Åke också! 

Vad våra cykelhandlare Janne och Sofie Fåglum-Karlsson på Racerdepån i Falköping sa om att jag skulle cykla på min hybridcykel utan dämpning, det får komma i ett annat inlägg....

Iallafall så har jag drabbats av min första punktering under en runda! Det var surt, men vi hade inte kommit långt så det löste sig utan att ligga i diket och byta slang.

Dessa små rackare satt i mitt däck. Punka!

En god vän som jag mött under några rehabresor sa en gång: "-Det är mycket roligare att kalla sig "inbillningsfrisk" än att beteckna sig som sjuk". Det är något som jag försöker leva efter. Att leva som så "frisk" det går, när det går, och se hur långt det bär. Är det en möjlig tanke även för dej?

Periodisera din träning

Favorit i repris: Inlägget publicerades första gången 2014.

I ljuset av citatet som publicerades här på bloggen igår vill jag skriva några rader i ämnet "Tränings periodisering". Detta är en metod som alla inom elitidrotten är väl förtrogna med för att uppnå bästa möjliga träningseffekt.

Man kan tänka periodisering på lite olika sätt. Ett sätt är utifrån intensitet att vissa veckor eller pass är mer intensiva än andra. Att jag tex väljer att denna vecka hålla en högre frekvens i den träning jag utför ett sådant upplägg skulle kunna innebära att jag fokuserar mera på intervall pass (kortare och intensivare pass) än distanspass (längre och långsammare pass).

Ett annat sätt att tänka periodisering är att lägga själva träningsvalet eller övningar i block. Ett upplägg skulle kunna se ut så här. Vecka 1: promenader. Vecka 2: cykling. Vecka 3: simning. Vecka 4: Cirkelträning på gym. Och så börjar jag om på vecka 1 igen.

Man kan naturligtvis plocka ner dessa perioder i ännu mindre beståndsdelar som att måndag endast träna överkropp för att på onsdag bara träna benen för att på fredag koncentrera mig på konditionshöjning.

Periodisering är enklt uttryckt  till för att optimera både träning och återhämtning samt uppnå bästa möjliga funktion och effekt av den träning som man utför. Dessutom blir träningen inte monoton och tråkig om man lägger upp den i perioder.

Och för att citera Ferry igen "Om träningen börjar kännas bekväm så gäller det att se upp".

Handen på hjärtat när förändrade du ditt träningsupplägg sist?
Nu är det dags!

Friluftsliv för alla? Gör din röst hörd!

Från Reumatikerförbundets hemsida...

Naturvårdsverket genomför en enkätundersökning om tillgänglighet och friluftsliv i naturen. Om du vill kunna påverka så gå in och svara på enkäten.

Naturvårdsverket arbetar på uppdrag av den svenska regeringen med miljöfrågor inom Sverige, inom EU och internationellt. Tillsammans med andra statliga myndigheter arbetar de bland annat för att skapa ett friluftsliv för god folkhälsa. En viktig del av arbetet med att uppnå målet är att det finns tillräckligt många naturområden som är tillgängliga för alla besökare oavsett funktionsförmåga.  

Enkätundersökningen riktar sig till personer som är 16 år eller äldre. Gå till undersökningen: https://www.esmaker.net/nx2/s.aspx?id=220171627cf0. 

Instagram by Reumatikerförbundets träningsblogg

Funktionsanalys för bättre golfsving del 2

Cattis Forsberg i full fart under funktionsanalysen

Fick en fråga på inlägget "Funktionsanalys för bättre golfsving" om vilka övningar Cattis Forsberg blev rekommenderad att göra utifrån resultatet av den funktionsanalys hon genomgick.


Det är just detta som är det kluriga.....funktionsanalysen svarade ju på vad just Cattis behöver träna på för att just hon skall få ökad rörelsefrihet till en bättre sving. Att oavsett problematik om det så är för att förbättra en golfsving eller uppnå en bättre funktion pga sin reumatiska sjukdom är det viktigt att övningarna individanpassas.


Men för att visa hur man jobbar utifrån den analysmetod som Cattis Forsberg provade kan du titta på några filklipp som är ifrån programmet Vardagspuls där sjukgymnasten Jessica Parnevik Muth svarar på frågor och visar övningar "Ryggont sitter ofta i höften".


Filmklippen hittar du här >>

Podd Aktuellt om Vetenskap & Hälsa: Bradiga bär

Lingon har en inflammationsdämpande effekt

Aktuellt om Vetenskap & Hälsa, populärvetenskapligt om forskning inom medicin och hälsa från Lunds universitet har dragit igång en podd. Detta avsnitt handlar om spännande forskning om våra svenska vanliga bär så som lingon, blåbär och svarta vinbär. Lyssna på hur bär kan påverka vår hälsa.

Aktuellt om Vetenskap & Hälsa podd hittar du här >>

Gästbloggare Maj: Miljöombyte

Den här helgen så packade vi husvagnen och åkte till västkusten och Gullbrannagårdens camping. Maken skulle gå på ett årsmöte och jag kunde bara koppla av. Just att byta miljö eller bara göra en förändring i en vana tycker jag ger extra energi. Bara att gå åt andra hållet på en invand runda gör att man ser saker i ett annat perspektiv. Ibland räcker en så enkel sak.

Jag bytte ut granar och ko-hagar mot vindpinade tallar och sanddynor. En dag cyklade vi en bit på Kattegattleden som är en cykelled som går mellan Helsingborg och Göteborg. Det var bitvis riktigt nygjord grusväg så det var bra träning. När man börjar leta lite så finns det gott om cykelleder överallt. Dags att du utforskar ditt närområde? Själv upptäckte jag att jag bor utmed Västerhavsleden (mitt inne i landet!) och Sverigeleden. 

Vad har du runt knuten??

Med glädje som smärtlindring

Man kan vila själen på många sätt, själv har jag alltid haft en förkärlek att hitta lugnet bland mojänger och molijoxer som Mulle Meck skulle ha sagt. Att få stå i källaren vid verkstadsbänken och skruva på något är för mig ren terapi som jag tyvärr ofta inte anser mig ha tid med. Men så här om kvällen tog jag äntligen tag i att byta däck på och serva en av familjens cyklar. Bort med ventil, fram med däckavtagare, bort med slag. Kränga på det nya däcket, pilla i slang och ventil, sätta ihop hela hjulet med nytt däck igen. Passa samtidigt på att göra ren kassett och kedja och till slut balansera in hjulet på plats igen.

Stod nog där och fixade och trixade i säkert två timmar. Kände mig så nöjd när jag var färdig med mitt praktiska värv, då slog det mig så in i baljan ont jag hade i mina fotleder. Hade inte ägnat en tanke åt mins skruttiga artrosfötter under tiden jag var koncentrerad på att serva cykeln.

Vad vi lägger vårt fokus och mål på har verkligen inverkan på hur vi upplever vårt mående och vår smärta. För mig är glädjen i att få lite kedjeolja på händerna rent smärtlindrande.

Gästbloggare Elisabet: Att våga nytt! Cykelvasan30

Elisabet Lindberg 

Så är det dags att presentera testpilot nummer två som tar sig ann utmaningen att på cykel ta sig de tre milen från Oxberg till Mora. Det är en glädje för oss på Reumatikerföbundets träningsblogg att få hälsa Elisabet välkommen i gänget. Läs Elisabets första inlägg här nedan...

Jag heter Elisabet Lindberg, är 50 år och fick diagnosen psoriasis artrit i juli 2000. Det var en slump att jag fick den och när jag fick den var det en lättnad för redan när jag var 19 år fick jag min första ledinflammation i höger knä. Sedan följde många år med uppblossande inflammationer i framför allt fingrar och höfter. Där i juli 2000 hade mitt vänstra pekfinger svullnat upp och jag hamnade på vårdcentralen och där var det en reumatolog på plats just den dagen. När jag kom in och sträckte fram mitt finger tittade han på det i en bråkdels sekund och frågade ”hur länge har du haft psoriasis?”. Frågan förvånade mig för jag har aldrig haft problem eksem eller hudpåverkan.

Sedan följde ett par ganska lugna år fram till ca 2005 när jag gick in i det längsta och värsta skov jag haft. Jag blev sjukskriven på deltid, kunde inte gå utan stöd tidvis, sov staccatosömn max en timme åt gången sedan var jag vaken minst lika länge. Varje morgon när jag klev upp undrade jag hur jag skulle orka igenom dagen. Skovet eskalerade och i mars 2007 hamnade jag på akuten, då hade min bröstkorg och bröstrygg blivit så inflammerade att jag hade svårt att andas. Reumatologen satte mig på sulfa, vilket slog ut levern och jag fick sluta med den efter bara två veckor. Sedan var det dags att prova methotrexate och åter igen fick jag negativ påverkan på levern. Då fick jag Humira och även om det inte var den hallelujaupplevelse många beskriver så tog det inte många veckor innan skovet vände och började släppa.

På hösten 2007 föreslog min reumatolog att jag skulle söka klimatvård och jag fick det beviljat. I januari-februari 2008 fick jag komma till Mar Y Sol på Teneriffa. Då hade jag fortfarande svårt att gå och använde ofta kryckor. Bröstkorgen var stel, men jag kunde andas.

Min sjukgymnast där fick mig att våga prova att träna trots att det gjorde grymt ont och jag var stel och orörlig. Hon gav mig det råd jag fortfarande går efter – när jag tränar är det ok att det gör ont och att jag blir tillfälligt sämre, men det ska gå tillbaka inom 24 timmar, har det inte gjort det så får jag en dag extra återhämtning. Jag har alltid tränat lite, sporadiskt och inte helt fokuserat. Efter Teneriffa började min resa mot att bli en tränande person.

Jag har ökat successivt och numer är mitt mål att göra något pulshöjande en timme varje dag. Numer inser jag hur mycket träning och bra medicin betyder för mig och jag skulle inte vilja vara utan dem.

2012 var jag så bra att jag fick för mig att göra en Tjejklassiker. När jag bestämt mig insåg jag att jag inte skulle klara Vansbro Tjejsim om jag inte lärde mig crawla. Så jag tog kontakt med den lokala simklubben och sedan dess är simningen min roliga träning – jag är en simmare.

Utöver simningen så tycker jag att cykling är en väldigt trevlig motionsform. Jag har lite drygt två mil till jobbet och jag tycker om att pendla per cykel. Men jag har hållit mig till att cykla på asfalt och på landsväg. I höstas köpte jag en racer, för att ta cyklingen ett steg längre.

Jag tycker om att vara ute i skogen, att promenera och att lufsa, springa när jag kan. Så jag har också sneglat på att cykla off road också, men inte riktigt vågat. Min svarta, gamla, cykel skulle gott klara att användas på stigar och grusvägar. Men klarar jag det? Har jag balansen, tekniken?

Så såg jag inbjudan till att bli testpilot för Cykelvasan30. Och jag sökte innan jag tänkte. Frågar man min familj och mina vänner så skulle de nog säga att jag är måldriven. Själv tycker jag om att skaffa mig utmaningar. De är mitt belöningssystem för att jag ska sköta all den mängd av prehab- och rehab-träning som jag behöver för att fungera till vardags. Jag såg en möjlighet att få ett mål som skulle driva mig till att äntligen och faktiskt ta steget ut och börja cykla off road.

Cykelservice på gång

I samma stund som jag fick veta att jag blev antagen så gick jag igenom min cykel – den behöver ses över och uppgraderas. Jag har köpt nya däck, nytt drev, ny kassett och kedja. Började meka och insåg att jag behöver proffshjälp och att jag glömt att köpa två små drev. Nu har jag bokat hjälp så förhoppningsvis kommer jag ut på min allra första skogstur till helgen.

Så här kommer jag att känna mig när jag cyklar in i Mora - Toppen!

Så nu börjar min resa mot Mora J men det är så mycket mer än tre mil i Dalaskogarna. Det är att våga prova något nytt, att tänja på gränser och att utvecklas.

Kaisa Mannerkorpi – Fysisk aktivitet vid fibromyalgi; effekter och troliga mekanismer

Se en föreläsning på ca 17 minuter där forskaren och sjukgymnasten Kaisa Mannerkorpi berättar om – Fysisk aktivitet vid fibromyalgi; effekter och troliga mekanismer.

Den filmade föreläsningen hittar du här >>

Fibromyalgi + träning = jo då!

Idag är det internationella fibromyalgidagen. Så självklart blir dagens ämne här på träningsbloggen fibromyalgi och träning. Är det verkligen att rekommendera? Ja men visst! Men det gäller att göra det hela med lite finess och stor kroppskännedom. Det finns faktiskt en hel del bra artiklar i ämnet här ute i nätverkligheten som är riktigt välkomponerade.

En är skriven av Olga Rönnberg under 2015. Hon resonerar runt dilemmat att lyckas pricka rätt mellan dos-respons, var ligger gränsen i träningsdos för att "få energi" och inte bli "av med energin". Olga Rönnberg poängterar just också vikten av återhämtning och att den som lider av fibromyalgi aktivt jobbar med att dokumentera sitt mående just för att öka sin kroppskännedom och i högre grad kunna påverka sitt mående.

Du hittar hela Olga Rönnbergs artikel här >>

Vidare finns en artikel på Fibromyalgiförbundet som heter "Fibromyalgi och träning - Ja, du kan!"
Här återkommer resonemanget om att träna lågintensivt, att hitta sin egen nivå och börja lite försiktigare man kanske själv tror för att i stället öka på sin träningsdos. Många startar med för hög belastning och intensitet, får bakslag och lägger av.
Artikeln beskriver också hur stor vikt den mentala träningen har vid fibromyalgi "att ta sig över de mentala hindren"

Du hittar hela artikeln "Fibromyalgi och träning - Ja, du kan!" här >>

Och sist men inte minst finns en mängd artiklar och fakta om fibromyalgi på Reumatikerförbundets hemsida. En heter "Fysisk aktivitet ökar välbefinnandet vid fibromyalgi". Även här ligger fokus på att vägleda till att hitta rätt nivå på träningen för att just öka välbefinnandet. Det finns inget rätt eller fel, det gäller att hitta den fysiska aktivitet som just du känner glädje i och utföra den på en nivå som du mår bra av. Då kommer det positiva effekterna i välbefinnande.

Du hittar artikeln "Fysisk aktivitet ökar välbefinnandet vid fibromyalgi" här >>

Vill du läsa mera krass forkning i ämnet, rekommenderas varmt Reumatikerförbundets forskningsbilaga "Den livsviktiga fysiska aktiviteten" Du hittar kapitlet om fibromyalgi på sidan 18.

 "Den livsviktiga fysiska aktiviteten" hittar du här >>


Så sammanfattningsvis, fibromyalgi + träning = jo då! Men kunskap och långsiktighet får du resultat.

Forskning: Många blir hjälpta av träning vid fibromyalgi

Kaisa Mannerkorpi

Träning kan hjälpa vid fibromyalgi! Här följer en artikel av professor Kaisa Mannerkorpi saxad ur Reumatikerförbundets forskningsrapport Ledord.

Fibromyalgi (FM) karakteriseras av långvarig generaliserad smärta och förekommer hos en till tre procent av befolkningen, varav majoriteten är kvinnor. Andra vanliga symtom är trötthet, nedsatt muskelstyrka och kondition, svårigheter att klara vardagsaktiviteter och förvärvsarbete, vilket sammantaget sänker livskvaliteten. Fibromyalgi förklaras med ökad smärtkänslighet, vilket också innebär att smärtan ökar vid belastning. Biologiska, psykologiska och sociologiska faktorer anses ligga bakom att smärtan utvecklas, och blir kvar.

Träning rekommenderas

I mitten av 1990-talet, när de första svenska studierna började göras, var kunskapen om effekterna av fysisk träning vid fibromyalgi bristfälliga. Studier visade dock att lågintensiv träning gav positiva effekter för hälsa, symtomens svårighetsgrad och välbefinnande. I dag ingår rekommendationer för fysisk träning som en självklar del av behandlingsriktlinjer för personer med fibromyalgi. Intervjuer med deltagare i träningsgrupper visar att träningen även bidragit till att deltagarna lärt sig nya strategier för att hantera smärtan.

Stavgång

Efter att ha studerat effekter av lågintensiva träningsformer (bassängträning, promenader) blev vi intresserade av att studera konditionsinriktad träning. Konditionsinriktad träning är viktigt för alla människor för att förebygga sjukdomar i hjärta och kärl, men högintensiv träning ansågs vara förknippad med risken att smärtan ökar i samband med belastning vid fibromyalgi. Vi valde stavgång som träningsform för vår studie, och för att minska riskerna för smärtökning inledde vi med en lugn gånghastighet. Därefter ökade vi gånghastigheten och växlade mellan snabba och långsamma hastigheter.

Resultaten visade att denna träningsform fungerade bra för de allra flesta deltagare och att den ledde till en markant förbättrad fysisk kapacitet. Smärtan minskade hos en del men kvarstod på samma nivå eller försämrades hos andra. Senare studier visade att biologiska faktorer, bland annat ett tillväxthormon, hade betydelse för smärta i samband med träning.

Individuellt träningsprogram

I vår senaste träningsstudie, genomförd i samarbete mellan forskare i Göteborg, Stockholm (professor Eva Kosek, KI) och Linköping undersöker vi effekter av styrketräning för personer med fibromyalgi. Sammanlagt 130 kvinnor valdes ut till styrketräning eller avspänningsträning, som fungerade som en kontrollintervention.

Träningsprogrammet planerades utifrån en personcentrerad fysioterapeutisk tankemodell för att öka deltagarnas tilltro till förmågan att klara träningen, vilket innebar att deltagare tränade efter ett individuellt program i grupp. Även detta träningsprogram visade sig fungera väl, och resultaten visar på ökad muskelstyrka och förbättrad allmän hälsa, minskad trötthet, ökad smärthantering, socialt deltagande och livskvalitet.

Bara ett fåtal deltagare avbröt träningen eller beskrev negativa effekter i form av ökad smärta.

Ny studie

I nya studier undersöker vi nu vilka omständigheter som var viktiga för att kunna uppnå goda resultat. Studierna tyder på att planerad fysisk träning främjar hälsa vid fibromyalgi men också att det är viktigt att träningen planeras tillsammans med patienten och anpassas till hens utgångsläge, resurser och målsättningar.

I morgon torsdag 12/5 är det internationella fibromyalgidagen då fortsätter vi på temat fibro och träning här på bloggen. Läs också mera om fibromyalgidagen på Reumatikerförbundets hemsida som du hittar här >>

Henny tränar intensivt trots SLE

Idag är det internationella SLE dagen då diagnosen systemisk lupus erythematosus (SLE) uppmärksammas över hela världen. 2014 skrev Reumatikervärlden en artikel om Henny Hermansson som är väl värd att läsa och inspireras av en dag som denna.

Sätt dig ner en stund och läs om Henny som använder träningen för att hantera sin SLE.

Henny Hermansson

Intensiv träning får Henny att må bra

För Henny Hermansson har regelbunden träning hjälpt henne hantera sin SLE. Hon styrketränar, dansar zumba och har nyligen också hittat till löpningen.

I somras upplevde Henny sitt hittills värsta skov av SLE. Hon och sambon Tommy hade åkt på en drömsemester till New York men Henny hade känt sig dålig ganska länge.

– Det var riktigt illa. Jag hade dåliga levervärden, lågt blodvärde, lupusutslag, låg salthalt, muskelvärk, virus och urinvägsinfektion. Jag sov i tre dygn i princip och låg fem dagar på akuten, berättar Henny.

Trots det allvarliga skovet återhämtade sig Henny snabbt och redan i augusti sprang hon hela midnattsloppet, dessutom på ett personligt rekord.

– Jag har aldrig haft ett så svårt skov innan så det var häftigt att kroppen återhämtade sig så snabbt. Idag springer jag snabbare än vad jag gjort på flera år!

Sedan 20-årsåldern har Henny alltid tränat mycket och hon tror också att det är en anledning till att hon ändå klarat sig så bra som hon gjort och haft så få skov.

– Jag har tränat i hela mitt liv och vet att det gör ont. Men man blir ju bättre av det. Jag tror det är skadligare att vara otränad om man har en sjukdom – kroppen är byggd för att röra på sig.

För Henny är den mentala biten av träningen oerhört viktig, "att fasiken, jag grejade det!"

– Det ger en psykisk påverkan – jag blir en gladare och mer positiv person av att träna, berättar hon.

Löpningen har hon och Tommy hållit på med sedan ett halvår tillbaka och hittills har det blivit fem lopp. Hon tränar också mycket styrka och dans och är själv instruktör i både zumba och crossfit, vid sidan av sitt arbete som banktjänsteman.

Att ha SLE och sjögrens syndrom och träna så pass mycket har också gett en del reaktioner.

– Det är väldigt mycket åsikter kring träning och min sjukdom, även om det givetvis av omtanke. Men mina läkare har alltid varit uppmuntrande till att jag tränar, du vet vad din kropp klarar av säger de, berättar Henny.

Hon och Tommy tränar nästan alltid ihop.

– Det är roligare så, och om man är trött någon dag så kan den andra dra, det hjälper när man är två.

Nästa år planerar de att göra en svensk klassiker – det vill säga Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet.

– Nu håller vi tummarna för att det ska snöa.

Gästbloggare Maj: Det gäller att hålla koll på pedalerna

I kväll kunde jag inte låta bli att ge mig ut och testa cykeln efter att den varit inne på service. Det kändes lyxigt med 24 växlar istället för 4. Tack för det, Racerdepån i Falköping! Kedja, växelvajer och växelkassett ska visst bytas varje år, så det var inte så konstigt att min cykel inte var helt ok. 

När jag skulle stanna och ta ett foto utmed  vägen så hände det som nästan alltid händer varje säsong innan man har präntat in att fötterna faktiskt sitter fast med cykelskorna på pedalerna. Jag fick inte loss ena foten snabbt nog och där låg jag ner i vägkanten med cykeln över mej! Allt gick bra och jag tog mej snabbt upp igen.  Den lilla platsen Mussla är ett ställe som jag ofta cyklar förbi, kanske återkommer lite mer skyltar framöver.

Funktionsanalys för bättre golfsving

Cattis Forsberg under ett av funktionsanalysens många test

I Kristi himmelfärdshelgen brukar det vara premiär för både det ena och det andra, full fart i båthamnarna såväl som på golfbanorna. Jag fick en stunds samtal med Cattis Forsberg specialistfysioterapeut i reumatologi som jobbar på reumakliniken i Falun. Cattis är en glad motionsgolfare som just dammat av klubborna för säsongen. Men just inför årets golfpremiär förvandlades Cattis till patient och besökte själv en sjukgymnast med specialitet just att bedöma funktion med målet att hjälpa kunden/patienten till förbättrat golfspel.

Cattis Forsberg berättar...

- Jag fick ett tips av en kompis, hon berättade att hon varit till en sjukgymnast och gjort en rörelseanalys och efter analysen fått övningar för att uppnå en bättre rörlighet, den ökade rörligheten gav en bättre golfsving. Jag blev intresserad eftersom jag är medveten om att jag inte är den rörliga personen och i förra veckan träffade jag sjukgymnasten. Det var som jag misstänkte, jag var mindre rörlig än normalbefolkningen och det fanns en hel del för mig att jobba på. Jag fick 5 övningar att göra 2ggr/dag. Nu har jag hunnit träna i 2 veckor och känner redan skillnad. Det roliga var att när jag provade svinga klubban på rangen i helgen så var det skillnad även där. 

Fler och fler fysioterapeuter specialiserar sig på gren-specifika undersökningar för att höja prestation i allt från golf till cykling. Och jag tror dom har något viktigt att säga även oss som jobbar i den traditionella rehabiliterande sjukvårdsapparaten. Ju mer precis målsättning för din fysiska aktivitet som sätts upp ju mer precisa resultat kan man uppnå utifrån önskemål om kroppsfunktion.

Reumatikerförbundets träningsblogg önskar Cattis Forsberg stort lycka till ute på golfbanan i sommar med sin rörligare rygg och mjukare sving. 

Världspremiär för Memils webbshop

Idag slår Memil upp sina portar till sin rykande färska webbshop. Memil är ett nystartat svenskt cykelmärke som producerar allt från fincyklar till cykelhjälmar och kläder. Reumatikerförbundet har glädjen att samarbeta med Memil som erbjuder alla Reumatikerförbundets medlemmar 30% på hela sitt sortiment.

Är du inte redan medlem bli det idag här >>

Du hittar Memils webbshop här >>

Se film från Memil här >>

Gästbloggare Maj: Nu börjar det!

Maj njuter av vårens härliga blomning

Igår ångrade jag att jag skickade in min intresseanmälan för deltagandet i Cykelvasan 30 km. Min kropp bara skrek nej,nej, nej till allt jag gjorde. Humöret åkte ner i källaren och insikten om sjukdomen blev så där tråkigt tydlig. 

Men idag vaknade jag  till en ny dag och solen sken. Här i Västergötland har det varit kallt och blåsigt hela våren och att ge sig ut och cykla har inte varit särskilt lockande. Så att solen och värmen kom kändes som en underbar gåva. Lederna kändes lugnare och maken var på hugget så efter lunchen packade vi en ryggsäck med kaffe och drog iväg för att vandra i vackra vitsippsbackar utmed Dalumsleden. 

Att få på sig vandringskängor och  ryggsäck gör att jag kommer in i någon slags lugn takt både i kroppen och knoppen och vi njöt verkligen. När vi kom hem igen tog vi en liten runda med cyklarna också. Nu känner jag mig mycket bättre och där med Cykelvasan 30 kanske inte är en omöjlighet i alla fall???

Gästbloggare Maj: Cykelvasan 30

Det är en glädje för oss på Reumatikerförbundets träningsblogg att få presentera Maj Larsson, en av våra två testpiloter som vi skall få följa under resan fram mot målet i Mora. Så här skriver Maj i sitt första inlägg...

Maj Larsson en av våra två cyklister i CV30

Jag heter Maj Larsson och är 55 år och är en av två som ska ta med er på resan fram till Cykelvasan 30 och förhoppningsvis även kunna berätta hur det var! 

Efter 20 år med RA, otaliga träningsprogram och diverse utmaningar så är jag jättetaggad för att testa något nytt. Cykla på vägar har man ju gjort men att vara lite mer ute i naturen och köra på grus och stigar verkar riktigt kul!

Cykeln är inlämnad för vårservice och nu längtar jag efter att få komma igång på riktigt med träningen.

Under tiden så laddar jag med vårens första rabarberpaj!

Och vi på träningsbloggens redaktion säger...

Välkommen Maj!