Ingen har väl undgått att simningen är mitt stora intresse
och absolut roligaste träningen!
När jag skriver det här har jag precis kommit hem från ett
jätteroligt och jättejobbigt pass. Jag simmar med Södertörns simsällskap och
går på det som kallas för vuxensim i Vårby simhall. Vi tränar söndagar
19.30-20.15 och onsdagar 20-21.30.
 |
| En av mina favoritplatser! |
Ikväll simmade vi tempoträning och alla simsätten. Det
innebär att vi simmade olika set, varje set bestod av 25, 50 eller 100 meter
och skulle simmas fyra gånger. De tre första gångerna i ett mellantempo, och
den sista på max. Vi började med medley, vilket innebär att man simmar de fyra
simsätten efter varandra. Först fjäril, sen rygg, bröst och avslutar med frisim
(crawl). Sedan fortsatte vi med det olika simsätten var för sig. Vi fick simma
mot vår egen tid också på varje simsätt. Passet var simningens variant på
intervallträning.
Jag började simma i månadsskiftet februari-mars 2012. Då
hade jag bestämt mig för att försöka göra en tjejklassiker och jag insåg att
simma uppströms för Västerdalälven skulle kräva lite mer än det ”kajkande” jag
höll på med. Att vara i vatten och att simma har jag alltid älskat, jag kommer
inte ihåg att jag lärde mig simma. Däremot kommer jag ihåg när jag skulle ta
mitt första simmärke. Det var på västkusten, i Kungshamn. Jag skulle simma 25
meter. Medan jag höll på så skulle simläraren gå och hämta märket. Precis lagom
till att jag var framme kom han springandes ”vänd och simma tillbaka, vi har
bara 50 metersmärken”. Sagt och gjort!
 |
Rörlighetsträning för
axlar, bröstrygg och höfter. Stabilitetsträning för bål och rumpa. 5-i-1,
större utbyte än ett godisägg.
|
Första simträningen var en mardröm! ”Alla” var duktigare än
jag, ”alla” simmade fortare, ”alla” kunde crawla 25 meter utan att drabbas av
andnöd eller kallsupar. Men, duktiga tränare och att det är roligt, det tar en
långt.
Simningen funkar väldigt bra för mig. Den har bidragit
mycket till att jag tränar allt annat som jag gör, jag behöver den träningen
för att utvecklas i simningen. Simningen håller mina axlar, bröstrygg och
höfter rörliga (ex vis min bröstkorg expanderade 0 cm när jag andades 2012,
idag expanderar den över 4 cm).
Det är också en bra form att träna benstyrka, armstyrka och
bålstabilitet med. Armstyrkan är ju lätt att både se och förstå. Men benstyrka
och bålstabilitet? Jo – för att kunna få upp farten (i alla simsätten) så
behöver man bålstabilitet. När man drar åt de musklerna så stärks de, särskilt
eftersom man jobbar med böjning eller vridning samtidigt. Lyckas man hålla mage
och rumpa spända så får man så god flytkraft som möjligt. Det i sin tur leder
till att rörelseenergin går framåt i stället för att guppa upp och ner och så
vips simmar man lite fortare. Benstyrkan kommer av att man inte bara kan flaxa
med benen, det gäller att hålla en kontrollerad rörelse i dem också för att
rikta kraften åt rätt håll.
Min absolut sämsta gren är bröstsim. Mycket för att jag har
kämpat med bentekniken, den har liksom inte infunnit sig. Jag har känt att jag
gör fel, men inte förstått varför eller hur jag skulle kunna ändra det. Ända
tills strax innan sommaren – då en av våra tränare förklarade att det är samma
rörelse som när man tränar höftrörlighet. Den övningen när man står på golvet,
håller i sig i en stol eller ribbstol, lyfter benet så knä och höft böjs i
ungefär rät vinkel. Då för man knät utåt. Där viker man så ut benet igen och
drar in. Hur många har inte stått och gjort den rörelsen som uppvärmning? Det
tog mig över fyra år att förstå hur jag skulle göra …
Efter min första Vansbro Tjejsim var jag såld på öppet
vattensimning. Det allra roligaste jag simmat är Forsbackarännet, det är ett
evenemang, ingen tävling. Man simmar från Forsbacka till Gävle, utför Gavleån i
21 km. I år tog det 14 timmar och trekvart. Förra året var vattenståndet högre
och vi kunde flyta med mer och då tog lite drygt 12 timmar.
 |
Skitig och glad efter 14
timmar och trekvart i Gavleån.
|
Passar simning en reumatiker? Jag skulle absolut
rekommendera att prova om man tycker om att vara i vatten. Alla simsätt går att
justera för onda knän, onda höfter och ond rygg – så länge man inte siktar på
att tävla då måste man tyvärr simma rätt. Och det finns hjälpmedel! Klarar man
att lyfta armarna rakt upp utan att det gör för ont så kan man ta hjälp av en
platta. Det är ett flythjälpmedel som man håller utsträckt framför sig och så
arbetar man bara med benen.
 |
Stilstudie i hur man misslyckas med en
vändning.
Och
lite utrustning man kan ha nytta av om man vill simträna, fenor, platta och
dolme. |
Har man svårt att sträcka armarna så kan man ligga på rygg
och ”krama” plattan över magen och därifrån jobba med benen. Har man problem
med stel nacke kan frisim bli svårt eftersom man måste andas åt sidan. Men å
andra sidan så skulle många av mina bekanta med Bechterew (ankyloserande spondylit, AS) klara fjäril galant!
Där ska man nämligen inte böja nacken för mycket bakåt, då får man kallsupar
utan dess like, utan där ska nacken vara neutral även när man andas (man tittar
nästan ner mot botten fast man är ovanför ytan).
Är benen inte i sin bästa form kan man sätta en dolme mellan
knäna eller låren och jobba med armtekniken. En dolme är också ett
flythjälpmedel som lyfter benen och stöttar bålen. Vill man jobba med benstyrka
och flås kan man använda fenor. De hjälper också till att kompensera för dålig
bålstabilitet.
Så – tycker du det verkar kul och har en bra dag, våga
prova!
