måndag 31 oktober 2016

ASbra Mat och Träning passerat 10.000 träningstimmar!

Det kom ett brev till träningsbloggen, ett mejl som vi blev riktigt glada för att få...

Hej Elin!


Nu har Facebook gruppen ASbra Mat och Träning passerat 10.000 träningstimmar sedan starten 2014!

//Göran 


Grymt jobbat säger vi på Reumatikerförbundets träningsbloggs redaktion. Vi ser fram emot nästa mejl vid 20 000 reggade träningstimmar. Kör hårt!


torsdag 27 oktober 2016

Forskare vill veta varför träning hjälper mot smärta


Lyssna på Professor Björn Gerlde som forskar om detta i en intervju i P4 Östergötland. Björn Gerlde sitter också i ledningsgruppen för Reumatikerförbundets projekt Painomics

Från Sveriges radios hemsida...
Patienter med långvarig eller kronisk smärta får ofta mindre ont om de tränar fysiskt . Det vet forskarna. Men nu vill forskare vid Linköpings universitet ta reda på varför det är så. I slutändan handlar det om att få fram bättre smärtbehandlingar.

Intervjun hittar du här >>




tisdag 25 oktober 2016

Tre pass i veckan



Vi har skrivit om det tidigare i olika former här på träningsbloggen, om detta med tre pass i veckan. Tre pass är en bra regel att hålla sig till om man ha en bra grund för att kunna påverka sin egen hälsa.

Tre pass är också för det flesta rimligt vad det gäller prioritering av tid, tex att förlägga ett pass på morgonen, ett mitt på dagen och ett på kvällen utspritt under veckan. Tre pass lämpar sig också väl för att laborera och välja mellan olika aktiviteter och motionsformer.

Det luriga är att få snurr på det hela när sommar går in i höst och höst in i vinter. Här gäller det att ha lite framförhållning och en plan. Själv överaskades jag av hur tidigt mörkt det var här om kvällen, då minnet fortfarande var kvar i augusti och inte i oktober. Så nu har cykeltrainern kommit på plats i källaren igen så förutsättningen för träning i alla fall inte strandar på mörker och kyla. Vidare så är det till god hjälp att ett par månader i taget boka av tid i almenackan för kommande träning tex friskvårdstimmen som annars lätt "brinner inne".

Så vi vill uppmuntra dig till att tänka och planera utifrån 3-passprincipen. Och avsätt din tid för fysisk aktivitet för november månad redan nu.

Tre pass i veckan, fungerar!

Läs tidigare inlägg om Sunneborns tankar om träning här >>

Läs också inlägget "Alla goda ting är tre" som du hittar här >>


måndag 24 oktober 2016

Handledsskydd vid simning

Läs Saras inlägg om att använda handledsskydd vid simning på hennes blogg "Att träna vid RA".

Bloggen och inlägget hittar du här >>


fredag 21 oktober 2016

Helgövning: Stående avslappning



Att slappna av kan man göra på olika sätt och i olika positioner. Grundbulten i avspänning handlar om att fokusera på hur kroppen/musklerna faktiskt känns. Att lära sig känna skillnad på en spänd vs en avslappnad muskel. I helgens fysövning tränas avspänning i stående med hjälp av små rörelser. Gör dessa med fokus och kvalitet. Och framför allt känn!

Avslappning/avspänningsträning kan ha stor smärtlindrande effekt, men som med all träning gäller kontinuitet för att få bästa resultat. Träna gärna några minuter varje dag.

Tappar du fokus, ta en paus och börja om!

Övningsfilm hittar du här >>


onsdag 19 oktober 2016

Betydelsen av fysisk aktivitet vid fibromyalgi

Kaisa Mannerkorpi, prisad för sin forskning


Från Reumatikerförbundets hemsida...

När man har långvarig smärta som vid fibromyalgi är det lätt att tro att det gäller att vila och inte anstränga kroppen i onödan. Men det kan i själva verket vara precis tvärtom, det har årets Nanna Svartz-stipendiat, Kaisa Mannerkorpi visat i sin forskning.

Läs hela artikeln här >>




tisdag 18 oktober 2016

Gästbloggare Elisabet: Det flyter!

Ingen har väl undgått att simningen är mitt stora intresse och absolut roligaste träningen!

När jag skriver det här har jag precis kommit hem från ett jätteroligt och jättejobbigt pass. Jag simmar med Södertörns simsällskap och går på det som kallas för vuxensim i Vårby simhall. Vi tränar söndagar 19.30-20.15 och onsdagar 20-21.30.


En av mina favoritplatser!

Ikväll simmade vi tempoträning och alla simsätten. Det innebär att vi simmade olika set, varje set bestod av 25, 50 eller 100 meter och skulle simmas fyra gånger. De tre första gångerna i ett mellantempo, och den sista på max. Vi började med medley, vilket innebär att man simmar de fyra simsätten efter varandra. Först fjäril, sen rygg, bröst och avslutar med frisim (crawl). Sedan fortsatte vi med det olika simsätten var för sig. Vi fick simma mot vår egen tid också på varje simsätt. Passet var simningens variant på intervallträning.

Jag började simma i månadsskiftet februari-mars 2012. Då hade jag bestämt mig för att försöka göra en tjejklassiker och jag insåg att simma uppströms för Västerdalälven skulle kräva lite mer än det ”kajkande” jag höll på med. Att vara i vatten och att simma har jag alltid älskat, jag kommer inte ihåg att jag lärde mig simma. Däremot kommer jag ihåg när jag skulle ta mitt första simmärke. Det var på västkusten, i Kungshamn. Jag skulle simma 25 meter. Medan jag höll på så skulle simläraren gå och hämta märket. Precis lagom till att jag var framme kom han springandes ”vänd och simma tillbaka, vi har bara 50 metersmärken”. Sagt och gjort!

Rörlighetsträning för axlar, bröstrygg och höfter. Stabilitetsträning för bål och rumpa. 5-i-1, större utbyte än ett godisägg. 

Första simträningen var en mardröm! ”Alla” var duktigare än jag, ”alla” simmade fortare, ”alla” kunde crawla 25 meter utan att drabbas av andnöd eller kallsupar. Men, duktiga tränare och att det är roligt, det tar en långt.
Simningen funkar väldigt bra för mig. Den har bidragit mycket till att jag tränar allt annat som jag gör, jag behöver den träningen för att utvecklas i simningen. Simningen håller mina axlar, bröstrygg och höfter rörliga (ex vis min bröstkorg expanderade 0 cm när jag andades 2012, idag expanderar den över 4 cm).

Det är också en bra form att träna benstyrka, armstyrka och bålstabilitet med. Armstyrkan är ju lätt att både se och förstå. Men benstyrka och bålstabilitet? Jo – för att kunna få upp farten (i alla simsätten) så behöver man bålstabilitet. När man drar åt de musklerna så stärks de, särskilt eftersom man jobbar med böjning eller vridning samtidigt. Lyckas man hålla mage och rumpa spända så får man så god flytkraft som möjligt. Det i sin tur leder till att rörelseenergin går framåt i stället för att guppa upp och ner och så vips simmar man lite fortare. Benstyrkan kommer av att man inte bara kan flaxa med benen, det gäller att hålla en kontrollerad rörelse i dem också för att rikta kraften åt rätt håll.

Min absolut sämsta gren är bröstsim. Mycket för att jag har kämpat med bentekniken, den har liksom inte infunnit sig. Jag har känt att jag gör fel, men inte förstått varför eller hur jag skulle kunna ändra det. Ända tills strax innan sommaren – då en av våra tränare förklarade att det är samma rörelse som när man tränar höftrörlighet. Den övningen när man står på golvet, håller i sig i en stol eller ribbstol, lyfter benet så knä och höft böjs i ungefär rät vinkel. Då för man knät utåt. Där viker man så ut benet igen och drar in. Hur många har inte stått och gjort den rörelsen som uppvärmning? Det tog mig över fyra år att förstå hur jag skulle göra …

Efter min första Vansbro Tjejsim var jag såld på öppet vattensimning. Det allra roligaste jag simmat är Forsbackarännet, det är ett evenemang, ingen tävling. Man simmar från Forsbacka till Gävle, utför Gavleån i 21 km. I år tog det 14 timmar och trekvart. Förra året var vattenståndet högre och vi kunde flyta med mer och då tog lite drygt 12 timmar.

Skitig och glad efter 14 timmar och trekvart i Gavleån.

Passar simning en reumatiker? Jag skulle absolut rekommendera att prova om man tycker om att vara i vatten. Alla simsätt går att justera för onda knän, onda höfter och ond rygg – så länge man inte siktar på att tävla då måste man tyvärr simma rätt. Och det finns hjälpmedel! Klarar man att lyfta armarna rakt upp utan att det gör för ont så kan man ta hjälp av en platta. Det är ett flythjälpmedel som man håller utsträckt framför sig och så arbetar man bara med benen.

Stilstudie i hur man misslyckas med en vändning.
Och lite utrustning man kan ha nytta av om man vill simträna, fenor, platta och dolme.

Har man svårt att sträcka armarna så kan man ligga på rygg och ”krama” plattan över magen och därifrån jobba med benen. Har man problem med stel nacke kan frisim bli svårt eftersom man måste andas åt sidan. Men å andra sidan så skulle många av mina bekanta med Bechterew (ankyloserande spondylit, AS) klara fjäril galant! Där ska man nämligen inte böja nacken för mycket bakåt, då får man kallsupar utan dess like, utan där ska nacken vara neutral även när man andas (man tittar nästan ner mot botten fast man är ovanför ytan).

Är benen inte i sin bästa form kan man sätta en dolme mellan knäna eller låren och jobba med armtekniken. En dolme är också ett flythjälpmedel som lyfter benen och stöttar bålen. Vill man jobba med benstyrka och flås kan man använda fenor. De hjälper också till att kompensera för dålig bålstabilitet.


Så – tycker du det verkar kul och har en bra dag, våga prova! 


måndag 17 oktober 2016

Teamrehabilitering i varmt klimat förbättrar hälsan



Från Reumatikerförbundets hemsida....

Nyutkommen rapport visar att fyra veckors heltäckande teamrehabilitering i varmt klimat har positiv effekt på patienter med inflammatoriska led- och ryggsjukdomar.

Ta del av hela rapporten här >>




fredag 14 oktober 2016

Forskningsdagen 2016



På söndag 16/10 uppmärksammans forskningen inom reumatologi på olika sätt. I Stockholm har du möjlighet att gå på ett intressant program som hålls på ABF-huset med start 13.30.

Bland föreläsarna kan du lyssna till disputerade fysioterapeuten Emma Haglund (Halmstad) som kommer att prata om träning vid reumatisk sjukdom.

Läs hela programmet här >>



torsdag 13 oktober 2016

Gästbloggare Elisabet: Konsten att bryta …

Så, då var det dags för del tre av fyra i min klassiker – Lidingöloppet.
Som jag skrivit tidigare så är inte löpning min gren, jag kan inte springa – lufsa inga problem, till och med jogga kan jag, men springa – nix! Såvida det inte är 24 meter eller kortare. För två år sen tog jag mig runt Lidingöloppet. Elisabeth, min vapendragare i klassikern, såg till att jag kom i mål då.
Det tog 5 timmar och trekvart (ungefär). Så mitt mål i år var att matcha den tiden.

Så händer det som inte ska hända, jag fick feber! Och låg måndag-onsdag i veckan före Lidingö. Suck!

Packning för 5-6 timmar ute på Lidingö


På lördag morgon vaknar jag, känner mig ok, packar och ger mig av. Möter upp Elisabeth ute på Lidingö, hämtar nummerlapp, lämnar in väskor och ger oss av mot starten. Nervöst! Men ändå en känsla av att jag faktiskt ska fixa det. Jag kommer att få kämpa! Det vet jag. Så jag har gjort upp en race-plan med tre olika scenarier. På väg till starten pratar jag och Elisabeth om vad som är smartast för mig - jogga långsamt eller köra på att gå/springa (nåja jogga) och i så fall med vilka intervaller. Till slut ställer jag in klockan på två-minuters intervaller, det får bli min grund och sedan får jag öka om det känns ok.

Min "race plan". Syrran tycker att jag har lite OCD-drag, förstår inte vad hon menar med det...


Så ger sig Elisabeth av! Hon är inte helt nöjd med sin egen uppladdning, men hon är så grymt duktig på att springa. Jag vet redan då att hon kommer att vara i mål när jag befinner mig någonstans runt 15-20 km. Det blir min tur, in i fållan, uppvärmning och iväg. Jag hade bestämt mig för att första 10 km skulle gå hyfsat långsamt, jag skulle spara energi. Så går starten. Jag ger mig iväg – vet att jag ofta dras med i tempot första kilometern så jag fokuserar på att hålla mitt tempo! Det får inte går fortare än 9 min per kilometer. Och det funkar! Helt plötsligt är jag vid i Ekholmsnäs på första kontrollen, känner mig fräsch, dricker och ut igen. Nu ska jag bara göra om samma sak fem gånger till och jag är i mål!

Lyckas hålla tempo någonstans mellan min önskade tid och förväntade tid och kommer in på kontrollen på Hustegaholm i god form, 9,5 km klara! Yes! Känner mig stark, dricker och så ut igen. Håller tempot enligt plan, ligger mellan förväntad och önsketid.
Då börjar det, där när jag precis ser 18 km flaggan, jag har tagit mig 12 km. Foten! Samma som spökade på Midnattsloppet. Korvkänslan längs med hela foten kommer så fort det lutar minsta lilla uppför. Jag måste koncentrera mig på att få med mig foten och det gör ont. Bestämmer mig för att det är dags för alvedon på 15 km. Utför och på platten lyckas jag hålla tempo så jag försöker att öka lite för att kompensera för uppförsbackarna. Vill inte ta för mycket av mina små marginaler.

13 km, då går det inte längre. ”Korven” känns som att jag har en hotdog i skon, från tårna och längs hela utsidan av foten ända bak till hälen. Foten börjar vingla och jag håller mot med höfterna och knäna. Värken blir värre, jag får känning i höften av att jag inte är stabil i foten. I varje uppförsbacke känns det som att jag bara vill gråta, jag snörvlar för det gör så ont. Sedan lutar det utför och när foten vinklar ner släpper det onda, medan svullnaden är kvar. Lyckas hålla tempo utför, tappar lite på platten och förlorar stort uppför.

Det är ovärderligt med kloka personer runt sig!


Strax efter 13 km känner jag att det inte kommer att gå. Det är en minimal liten knix uppför och jag tittar på klockan, 24 min per km just då, jag är nere på nästan 11 min/km i snitt – allt förlorat mellan 12 och 13 km. Alvedonbeslutet kom för sent! Jag har inte kraften att sätta emot för att ta mig upp för backarna. Inte för att jag inte orkar, utan för att det gör så *plats för alla fula ord som finns* ont!
I en av Lidingöloppets minsta backar ger jag så upp. Febern tog nog den kraft jag hade behövt för att övertala mig själv att bita ihop. Jag bestämmer mig för att bryta och slutar att kämpa, nu ska jag bara fram till nästa kontroll. Det blir en promenad i ett väldigt makligt tempo. 

Varje steg gör ont, jag stannar och lutar mig mot ett träd då och då. Det tar mig över en halvtimme att gå de sista knappa 1,5 km fram till Fågelöudde och snöret som vajar så fint där. Jag kommer tre minuter för sent eftersom jag gav upp. Min nummerlapp makuleras och jag plockas in i Röda Kors-tältet. Upp på en brits och de tar av mig skon. Det är knappt att jag låter dem röra foten, men eftersom jag tror att det är muskulärt så ber jag ändå om att de ska försöka massera, jag har ingen lust att gå på foten.

Det har väntat en funktionär, medan jag fått vila och fått massage, som har som uppgift att köra de som bryter till mål. Kommer ner till bilen som det sitter två personer i. Vi börjar prata om vad som gick fel för oss. De visste bägge innan start att det skulle bryta ”men varför inte prova”. Vi blir till slut fem personer i bilen som får skjuts till målet.

Fem olika nivåer av besvikelse, men vi konstaterar också att vi inte haft de bästa förutsättningarna, någon av oss. Två stycken berättar att de har artros och frågar oss andra om vi är ok. När jag berättar att jag är reumatiker så blir det tyst i ett par sekunder, tills en tjej säger ”va, får du springa”.

Det skrattet när jag svarar ”ja då, jag är ju en frisk reumatiker” – det var obetalbart där och då.

När jag sitter där i bilen på väg till målet så ringer Elisabeth, hon har sprungit i mål! På en tid som är bättre än hon trodde! Helt fantastiskt! Nu har hon bara skidorna kvar! Se’n är hennes klassiker klar.
Jag gick och grämde mig i flera dagar över mitt beslut – hade jag kunnat kämpa mer, bita ihop mer och vad hade hänt i så fall? Nej, beslutet var rätt där och då även om jag inte är glad åt det så här efteråt.

Hur jag ska göra nu? Börja om? Vet inte! Jag har fram till 1 november på mig att bestämma mig.
Foten? Problemen kommer från ryggen, exakt vad som är fel är oklart. Jag svarar bra på traktionsbehandling och det blev lite bättre av att jag får ta min Humira tätare sen två veckor tillbaka. Så där någonstans mellan gammalt diskbråck och pågående inflammation ligger nog svaret. 

Mot nya äventyr!



tisdag 11 oktober 2016

Internationella reumatikerdagen



I morgon onsdag är det internationella reumatikerdagen. Kolla länken nedan från Reumatikerförbundets hemsida och se vad som händer nära dig. Passa på att lyssna till någon intressant föreläsning eller träffa "vården" live.

Läs om vad som händer nära dig här >>


måndag 10 oktober 2016

Gävleborgsdistriktet "Må bra helg"

Elin Löfberg, Fysioterapeut, föreläser

Förra helgen samlades Reumatikerdistriktet Gävleborg till kurs i Tällberg. Konferensens tema var: Att inspirera personer med reumatisk diagnos att orka vara delaktiga i samhällslivet.


Elin berättar om några digitala hjälpmedel inom Reumatikerförbundet

Under lördagen hade träningsbloggens redaktör Elin Löfberg tillika fysioterapeut förmånen att hålla föreläsning utifrån temat "Kost och motion". Elin Löfberg pratade runt "Vägen, Målet och Medlen" och visade både på senaste forskning och vardagliga tips. Seminariet avslutades med att tillsammans fundera över på hur man sätter upp mål för att skapa sin egen hälsoplan.


fredag 7 oktober 2016

Helgövning: Rörlighet för axel och bröstrygg



Vill du träna smidighet/rörlighet i axel/skuldra och bröstrygg? Då har du en bra övning här. Utför övningen 2 set med 5-15 reps beroende på dagsform och eventuell sjukdomsaktivitet.

Försök att ha kontakt med hela ryggen mot golvet under hela övningen. För armarna så långt bak du kan utan att tappa kontakten med ryggen mot golvet.

Övningsfilm hittar du här >>


torsdag 6 oktober 2016

Hjärnstark - Anders Hansen berättar om hur motion och träning stärker di...



En mycket intressant föreläsning av Anders Hansen författare till böckerna "Hjärnstark, 2016" och "Träna på recept, 2014". Anders Hansen är överläkare i psykiatri. Filmen är upplagd av Bonniervideo.

Så här skriver man om boken...
Hjärnstark. En bok av Anders Hansen

Vill du bli mer stresstålig, må bättre, förbättra ditt minne och bli mer kreativ och intelligent? Se då till att röra på dig! Den moderna hjärnforskningen visar att motion och träning får fullständigt ofattbara effekter på hjärnan, det organ som påverkas allra mest av att vi rör på oss. Och det här gäller förbåde barn och vuxna, ja, till och med för äldre!

I Hjärnstark avslöjar överläkaren Anders Hansen vad allt detta beror på. Han ger också konkreta tips på hur du ska röra på dig för att få de positiva effekterna – som är så omfattandeatt man faktiskt kan kalla dem för en mental uppgradering!


tisdag 4 oktober 2016

"I rörelse" i Reumatikerföreningen i Växjö



Såna här brev gillar vi skarpt att få till oss på Reumatikerförbundets träningsblogg...

Hejsan

Vi vill gärna berätta vad vi har för oss i vår förening:

För det första har vi 6 badgrupper i gång (2 grupper utan ledare och 4 grupper med ledare).
Vi har tillgång till fina bassänger på SSS-området här i Växjö.

Sedan har vi en sitt- & stågympa-grupp, en gång/vecka
Vi kar en  linedance-grupp, en gång/vecka
Och vi har en stavgångs-grupp, även  här en gång/vecka

Dessutom, i oktober, ska vi prova på dynamisk träning med instruktör. Spännande!

Glada hälsningar
Reumatikerföreningen i Växjö
Leif Petersson (sekr.)

Vill du också dela med dig av vad ni gör ute i era distrikt och föreningar?
Skriv då till...
traningsbloggen@reumatikerforbundet.org



måndag 3 oktober 2016

Silva - Långt ifrån jämställt



Ja ni, ibland funderar man på vilket århundrade man lever i. Det hade blivit hög tid för mig att uppgradera mina gåstavar till ett par teleskopisar som inte väger bly och som rasar ihop i taxhöjd när man lutar sig på dem. Sagt och gjort, ramlade på ett par av märket Silva inne på sportaffären och möttes av bilden ovan på etiketten.

Citerade Bagheera i Djungelboken högt för mig själv där jag stod i butiken "Så utomordentligt fånigt".

Silva tror tydligen att det bara är kvinnor som använder sig och har nytta av att gå stavgång, och med tydlig inriktning på viktminskning i sin subtila reklam. Strunt!

Hur som haver det blev köp, stavarna sitter som en smäck runt handleden, har låg vikt och är lätta att ställa in.... fånig reklam till trots.